Under lockdown tre skrev jag om mat mest hela tiden tycker jag, men så var jag också förste matlagare då, både lunch och middag. Numera sköts maten enligt principen 1. stek grejer 2. skär grejer 3. värm kolhydraterna som också fungerar som tallrikar 4. lassa på eller i fyllning 5. ät av samma i en vecka.
Kan inte minnas sist jag lagade nånting åt mig själv som skulle kräva en faktisk tallrik, det är bara tacosar och tortillor och pitabröd som gäller. Intas förslagsvis på stående fot vid spisen. Rester som inte räcker till en portion förvandlas med fördel till tarteletter, om det är det de kallas.
Vetemjöl, salt, margarin/smör, lite vatten, knåda ihop till deg, platta ut i formor, förgrädda i 5-10 min, på med resterna, garnera med överbliven sallad och (havre)fraîche (ska i:et ha hatt? circumflex?), sriracha och svartpeppar på. De lossnar så fint från formen och håller ihop förvånansvärt bra, det går att äta hela lasset utan att fanskapet faller sönder.
Fick också fiilis och blev snål på något sött framåt kl. 02-tiden, det vill säga när jag skriver detta. Hade inge socker, bara en Lyle’s Golden Syrup-klon från Aldi, men blandade ändå ihop havregryn, nämnda sirap, kanel, lite smält margarin, lite sojamjölk och en hel del salt och smetade ut det över äppelklyftor i en form. Gräddade tills det uppstod en trevlig yta (drick en shot varje gång jag nämner yta i matsammanhang).
Tog ut… ”pajen” (?) när den var gyllenbrun och testade med en gaffel som inte gick rätt igenom, det vill säga ihan ok. Idealet är ännu hårdare, men riktigt knäckigt blir det ju inte med sirap, så vad fan, den var tillräcklig.
Gillar när det är salt i sött (salted caramel med eller utan mandel, salmiak, havssaltflingor i choko), men inte när det är sött i salt. Vill inte ha nån jävla vattenmelon i min sallad som äts till typ sojaköttbullar, vill inte ha äpple eller vindruvor i annat än fruktsallad heller, och definitivt ingen ananas på pizza. Söt frukt ska överlag hålla sig jävligt borta från annat än desserter, och hör sen.
Madrona Silvander 