Det blev lyckligtvis ingen Manchester clusterfuck, del 1, thank fuck.
Jag och GB dök upp mot mitten av Church of the Cosmic Skulls set, kanske rentav lite senare än så. Hade aldrig varit till Manchester Academy förr så vi var mäkta förvirrade över vilken byggnad det ens var och vilken dörr och vart ta sig när vi väl var inne.
Tyckte ärligt talat inte att bandets material var så mycket att hänga i julgranen låtskrivarmässigt, lite jämntjockt för mig som inte var bekant med dem, men resten av gänget verkade digga dem, så eh. Köpte en flaska konjak från en Tesco Express som precis höll på att stänga efteråt, vi var så pass många att vi inte rymdes i en Uber, så gruppen fick dela på sig under färden.
Jag hamnade i mitten av baksätet och berättade storyn om när jag av någon anledning valde att stanna hemma när farsan körde brorsan till en kompis med flakabilen i december 1998. Hade jag hängt på skulle jag ha suttit i mittensätet, som av någon anledning inte hade ett säkerhetsbälte, och med tanke på att brorsan och farsan hamnade i en ordentlig älgkrock och voltade flera varv hade jag inte suttit och skrivit detta idag om det inte var för ett ljummet intresse för julkalendern på SVT.
Huset visade sig ha en en öppen planlösning nertill, vilket funkade extremt bra för feständamål. Det är länge sedan jag har varit på en hemmafest med en massa folk jag inte känner, så det var skoj. Festen var ännu i full gång när jag och GB gick hem till fots cirka kl. 01:30 – ska man ta vara på en sällsynt helg tillsammans så ska man.
Var i förvånansvärt bra skick när vi vaknade kring klockan två på lördagseftermiddagen, tog en Uber in till stan och åt vegansk skräpmat vid V-Rev samt köpte en flaska La Fée vid Tipples of Manchester. Planen var att på bästa hemingwayska manér tillverka drinken Death in the Afternoon med min födelsedagschampagne. Så skedde.
Skulle inte påstå att det var en höjdare smakmässigt som så, GB:s första reaktion var ”wow, that’s horrible”, men nog tillverkade han en till (och en till och en till) för det.
Vårt tredje mål i centrum var att införskaffa kedjor, vilket inte lyckades vid Wilko i köpcentret Arndale, men jag ville fan inte ge upp bara för det. Vid det här laget var det lördag kväll och inte eftermiddag, men när vi kom hem kollade jag upp att det fanns en järnhandel som skulle ta sex minuter att nå med en Uber.
Duden som bevisligen äger stället höll precis på att stänga när vi dök upp. Enligt öppethållningstiderna skulle han göra det kl. 19 och klockan var 18:45, men han hade redan släckt och ställt en såndär lastpall på hjul i vägen. Dörren var dock på vid gavel, så det var bara att gå fram.
Sa att vi var ute efter chain och han såg uppriktigt konfunderad ut. ”What chain?”. GB såg något som skulle passa för ändamålet på väggen och vi köpte alla fyra, en riktigt grov och tre mindre grova. Score.
När transaktionen var klar frågade föreståndaren lite försiktigt ”you have dog or?”. Vi utstrålade att vi inte bor i området redan innan han såg oss stiga ur en Uber direkt utanför butiken, och vad i hela helvete ska vi nödvändigtvis ha fyra uppsättningar kedjor till klockan sju en lördagskväll, liksom. GB sa ”naw, it’s for a fence, mate” och gubben nickade. Credit where credit is due, tack till expediten vid Wilko för det antagandet.
Madrona Silvander 