Lol, hade tydligen ställt in inlägget att publiceras 10:00pm, alltså midnatt finsk tid, istället för 10:00am. Trött Droney var trött. Beklagar det inträffade.
Sommaren 2017 utvecklade Matt vanan att gå de trettio minuterna till baren vid ändan av vägen för att köpa take out beer i tolvpack.
Ett tolvpack Bud Light rymdes händelsevis också perfekt i hans ryggsäck utan att dra till sig för mycket uppmärksamhet. Matt bodde som sagt hemma och var liksom sin morsa mer av en gräsrökare, och morsan gillade inte den nya utvecklingen vad beträffar öl.
Den nionde augusti 2017 är baren stängd, eller så har hans morsa hunnit säga till dem att inte sälja, poängen är att det inte är möjligt att krångla ut öl därifrån denna dag. Jag har varit i Finland i över en månad och är hemma i lisstugon när Matt ringer mig på WhatsApp. Klockan är omkring 21 för mig, vilket betyder att det är tidig eftermiddag på östkusten.
Matt sitter på en gräsplätt utanför en liquor store i samhället som ligger åtta kilometer bort. Han har tagit sig ända dit eftersom Pennsylvania (och Utah) fortsättningsvis har ett delstatsmonopol på vin och sprit, inte helt olikt Alko eller Systembolaget, så det blir att styra kosan till ett dylikt om man ska ha något starkare.
Vi småpratar i sisådär tjugo minuter, jag är glad att höra Matts mjuka, tydliga röst. Han har köpt öl i en matbutik samt en quart billig vodka som ska räcka ett tag. Öl genererar ju dessutom relativt svårgömt avfall i form av ”aluminum”-burkar (reduce, reuse, recycle minsann).
Matt berättar också att han inte hittar sitt ID någonstans. Han hade det förstås när han köpte alkoholen och har både backtrack:at samt finkammat gräset utan resultat. Jag föreslår att han kan gå in och fråga om någon har råkat lämna in det vid någon av de omkringliggande affärerna, så sker. Hör hur han interagerar med nittonåriga kassatjejer samt medelålderskvinnor som jag har svårt att tro heter något annat än Barb, dock utan resultat.
Han avslutar därefter samtalet med att han ska försöka fixa en ride tillbaks. Mercan är avställd på grund av något fel som skulle kosta flera hundra dollar att fixa, så han gick helt enkelt längs med landsvägen på ditvägen och har ingen större lust att göra det igen.
Sisådär tjugofem minuter senare ringer han upp mig igen och jag hör hur bilarna svischar förbi medan han går längs med landsvägen. Ingen kunde eller ville skjutsa, vilket betyder att han har 1h 40m gång i gassande augustisol att se fram emot igen. Jag sitter bara hemma och har småtrist, så jag bestämmer mig för att hålla honom sällskap.
Det finns en marginal som motsvarar ungefär ett halvt körfält på var sida, men i praktiken används de bara vid motorstopp eller i andra nödfall. Fotgängare på landsvägen förekommer i princip aldrig, men det är fullt lagligt att gå där eftersom det inte är motorväg, och Matt är skapligt road av de passerande bilisternas blickar.
Jag hör hur han öppnar en burk pissljummen öl, dels på grund av törst och dels för att göra tillbakavägen mer behaglig. Det ser dock knappast särskilt bra ut att gå dricka en ölburk på sidan av landsvägen mitt på en vardagseftermiddag, och efter ungefär en kvart glider det förbi en polisbil.
Oh, that’s a cop, säger Matt. He’s turning around. Better toss this.
Madrona Silvander 