Hördu. Hur i hela helvete har halva juni redan gått? Hur?????+++++ (ja ja omg I’m so busy bla bla, ingen behöver vittu den diskussionen så vi skippar det)
Har haft slut på Voxra i sisådär en vecka men märker inte någon dramatisk skillnad än, förhoppningsvis dyker paketet upp typ idag eller imorgon. Det har gått elva dagar, sist morsan skickade kom det fram på en vecka. Inb4 det har fastnat i tullen och jag måste kråta fram receptet eller nånting.
Natten till igår drömde jag att jag var i ett rum på ovanvåningen i mitt barndomshem och spydde och spydde och spydde. Kunde för en gångs skull inte skilja på om det var dröm eller verklighet, skräckslagen och förvirrad är bara förnamnet. Vaknade efter en timme, somnade igen, mer av samma, vaknade efter en timme till. Månne det är så WD’n yttrar sig.
Igår visade sig dock bli en såndär idyllisk läsebokssommardag med gräsklipparljud och varm bris från fönstret. Jag ägnade den främst åt att fixa upp en hemsida. Masade mig iväg till butiken eftersom kylen gapade tom och hittade Bud Light Seltzer (amerikaner och deras jävla seltzer och pretzels och pepto-bismol, va).
Har aldrig testat hard seltzer förr men minns att de brukar göra reklam för en miljon olika märken när det är reklampaus under amerikansk fotboll-streamsen som T ibland kollar på. Ett sixpack fick följa med hem. Antagligen var faktumet att jag har varit och grävt i Matt-garderoben tungan på vågen.
Smakade kolsyrat vatten med svag, svag fruktsmak; jordgubb, lime och passionsfrukt utförda i akvarell. Kände knappt någon alkoholsmak heller för den delen.
Uppfriskande? Sjaanåhe. Smått intetsägande? Ja. Gott med en gurkskiva i när man är en hemmafru med minus tio procent underhudsfett som får naglarna fixade av vietnameser i modernt slaveri? Ja. Gott om man heter Mike och har blivit health conscious eftersom 35-strecket har passerats och ölmage plötsligt är en orosfaktor? Ja.
På kvällen grundstädade jag min lilla lägenhet med Aurikatariinas YouTube-videor på i bakgrunden. Det är i princip bara Ted & Kaj-podden som reppar hemlandet i mina mediekonsumtionsvanor, annars är det rikssvenskt och åter rikssvenskt, men jag har definitivt plats i mitt hjärta för en snäll finsk städerska som använder mycket direktöversättningar.
Om du inte är bekant med Aurikatariina kan jag påpeka att hon gratisstädar hem där folk av någon anledning har tappat kontrollen över smuts och skräp, om så pga. depression, rörelsesvårigheter, tvångstankar eller vad det nu kan vara.
En stor del av behållningen för mig är att det förstås är finländska hem hon är i. Det är något med typ K-Market-kassar, rödgröna Myllyn Paras-makaronförpackningar, TVMIX-godispåsar, Juissi päron och Rainbows blåbärssoppa (förlåt, ”blåbär soppa”) i tetrapak som känns någonstans in the feels.
Jag saknar tydligen halvdassiga svenska översättningar på förpackningar (ofta i åtminstone hälften mindre fontstorlek). Enspråkigheten på förpackningarna i UK är lite trist, i NL fick man iallafall ofta franska också eftersom många produkter även såldes i typ Belgien rakt av.
Aurikatariinas videor fick mig också att minnas hur många lägenheter jag varit i som såg ut som de hon städar.
Hur många gånger har man inte haft svårt att ens komma innanför dörren på grund av berget med reklam? Hur många gånger har man inte beundrat samlingen tomma habanerotabascoflaskor, mikropizzaförpackningar, mjölkpaket och ständigt evolverande buddhistiska sandritningar i spilld Juhla-Mokka på diskbänken?
Hur många gånger har man inte sett blåa Pirkka-ölburkar i staplar som perfekt ramar in 24-tumsskärmar? Hur många gånger har man inte tagit sig an vardagsrumsgolv med rörelsemönster som senast exercerades på vattenbrynsstenar vid villan sommaren 1999?
För övrigt har varenda jävla hem jag regelbundet gästar fortsättningsvis en samling tomma vessapappersrullar, antingen uppradade som en tyst klunga hattifnattar eller intråtade i varandra. Spelar ingen roll om resten av huset är relativt välstädat, det är vessapappersrullarna som avslöjar om det är Sperg Central.
Madrona Silvander 