Det har äntligen letat sig ett högtryck till Manchester och det är jag grymt glad över, hittills i sommar har det mest varit mulet eller strilat ljummet. Satt precis på Megabussen och spanade ut över solbrända underarmar längs med M6, vissa mer håriga än andra, vissa med en tobak mellan fingrarna. I lasten öl och cider och grönsaker och andra sommarnödvändigheter, man tackar.
Har en miljon svarta second hand-klänningar som passar vintertid men väldigt få som går för sig i sommarhetta, så jag och T gick till Harborne och dess många charity shops och kollade om vi skulle hitta en sommarklänning eller två i min smak, dvs. mer Vem ska trösta knyttet än fruktkalas. Hittade dock bara bykyrkobegravningsklänningar, vilket är något helt annat.


Kollade också Dangerous Liaisons (1988) i lördags. Två timmar av pudrade peruker och ihoptråtade pattar (samt Uma Thurmans synnerligen befriade 18-åriga behag), könskrig, gaslighting, manipulation, psykisk misshandel och sexuella övergrepp. Machiavellianske Malkovich kan säga grejer som ”My love had great difficulty outlasting your virtue. It is beyond my control” eftersom det inte fanns youtubekanaler som redde ut vad det är frågan om på slutet av 1700-talet. Stackare.
I övrigt en osannolikt fräsch Keanu Reeves, som rakt från en målad porslinstallrik:

Samt en Michelle Pfeiffer som oftast ser ut att behöva lite Visine:

Malkovich bedrog för övrigt sin IRL-fru med Pfeiffer under inspelningen. Say no more.
På söndag var det dags för helgens höjdpunkt, men femdomeventet var verkligen inte vår grej. Vi klev in mitt i en inledande gruppdiskussion sisådär 1,5 h efter eventets början, hade ingen aning om att något sånt var på G. Det var fanfics och det var virkning och det var antagning till att doktorera inom queer femininity och ”min partner känner inte för impact play just nu, vad annat kan vi göra” och ”när känner du dig som mest dominant?”.
Tror vi stannade sisådär fyrtio minuter totalt, det var varmt och fittigt och fönstren släppte in naturligt ljus. Noll spänning i luften, en samling huskatter som lojt hade det lite gött. Inte vår scen helt enkelt. Har verkligen inget emot att sippa lite té och konversera i dylika sammanhang, men då med en underton av det återhållsamma, strama, artiga; informalitet och bekvämlighet är för mig totalt osexigt.
Det blev varsin syndig McFlurry och ugnstofu med grönsaker som hade fått badda i kryddor och kokosmjölk + rågbrö istället. I regret nothing.
Var filmen värd att sätta två timmar på? Jag älskar kostymdraman men 80-talssådana är alltid en chansning. Det är förunderligt hur 1700-tal ibland kan se så 1980-tal ut.
GillaGilla
Om kostymdraman är din grej tror jag nog det kan vara värt ett försök, som jag förstår det är den en klassiker inom genren. Tyckte filmen kändes rätt tidlös i sin utformning på många sätt, fick knappt några riktiga 80-talsvibbar alls.
GillaGillad av 1 person
Då hamnar den på min lista över potentiella filmer att se – tack för det tipset!
GillaGilla