Några dagars sweet spot förvandlades raskt till tal om en rekordvärmebölja som lär ska dra in med start idag. Jag har inte upplevt 40-gradig värme sedan jag var i Serbien i augusti år 2012, men om det vill sig kan det bli dags igen nästan exakt tio år senare.
Att temperaturen visar 104 grader Fahrenheit på sommaren i typ Phoenix, AZ är inga konstigheter, men Europa är som bekant inte särskilt luftkonditionerat. Har inte förberett mig annat än att jag har satt vatten i kylen och fyllt sprayflaskan jag vanligen blandar Lottabody i när jag väl orkar rulla upp håret med rent vatten och gjort detsamma.
I de flesta fall föredrar jag en varm bris framom att försöka stänga ute värmen, men i detta fall blir det nog stängda fönster och fördragna persienner hela vägen tills solen har gått ner. Den ligger på precis hela dagen i huvudrummet i min 1r+k, blir det outhärdligt flyttar jag fan ut datorn och jobbar i det relativt svala trapphuset.
Det jag minns av min en månad långa vistelse i Belgrad är i princip det följande:
- skrammelorkestern till buss genom fertil landsbygd från Nikola Tesla Airport
- de lågmälda rösterna från innergården vid inkvarteringen Dom Rifat om senkvällarna
- syrsorna utanför fönstret på natten
- laptopfläktens oåterkalleliga död första veckan, mitt i senaste episoden Breaking Bad
- timmarna irrandes runt i industriödelandskapet nya Belgrad i försök att hitta laptopreparationsstället som sist och slutligen inte kunde hjälpa mig
- ansamlade sandkorn från duschslangen på bottnen av badkaret efter dusch
- dålig wifi-täckning på rummet
- devedeset-devet, nittionio, i slutet på alla belopp i reklamerna på TV
- smartphonereklamer riktade till urbana kvinnor på TV
- olympiska spelen i London på TV
- indiska såpoperor textade till serbiska med kyrilliska bokstäver på TV
- svinbilliga tobakspaket
- ortodoxa ikoner lite här och var
- utbredd och accepterad svartåkning med kollektivtrafiken
- konceptet trolley bus som mellanting mellan buss och spårvagn
- spårvagnar som dök upp lite när de ville, samt arbetstider med en resulterande akademisk halvtimme
- flertalet bombade byggnader i centrum
- en diet som bestod till 90 % av glass, Radler, Plazma-shakes och Griotte-praliner
- flertalet misslyckade försök att få ut kodein eller diazepam utan recept från diverse apotek
- urinvägsinfektionen, för vilken apotekaren vid ”mitt” apotek gav mig antibiotika som egentligen var receptbelagd
- de två turkiska tjejerna från Izmir som blandade billigt rödvin med cokis
- hemlagad rakija som steg mig åt huvudet inom loppet av några sekunder
- färgade lampor i ett fönster som sades tillhöra Belgrads enda svartbögklubb
- holländska Anke från Utrecht, som saknade såväl streetsmarts som självbevarelsedrift
- Anke som sjunger med i öppningsraderna till Rolling in the Deep och letar sig till mitten av dansgolvet på en boat club med skräniga högtalare
- albumen Filth Pig av Ministry samt The Mamas and the Papas If You Can Believe Your Eyes and Ears på Nokia N900:ans internminne, och hur båda lät som hetta
- fiskarna som körde oss till dagsutflykten på någon sorts ö i floden Danube, och på vars strand Bela stena jag såg kroppar jag bara trodde existerade med hjälp av Photoshop
- öns enda lunchalternativ den dagen, dvs. fisksoppa med fiskhuvuden, som jag vägrade äta
- salladen med bittra gurkor jag serverades istället
- hur lugnt det var fastän folk satt och drack alkohol kring fästningen Kalemegdan i centrum varenda kväll
- tappra men dödfödda försök att hitta en rock-, metal- eller gothklubb värd att kolla in via communityn Rock Serbia
- tristessen när resten av utbytesapotekspraktikanterna åkte hem och jag hade tre veckor kvar
- servitören vid strandcaféet i västra delen av stan som kom in med en till Radler utan att jag hade bett om det, och som jag därefter inte var säker på om nickade mot två kvinnor och två män som satt vid ett bord flera meter bakom mig
- den resulterande stelheten som gjorde att jag satt kvar vid mitt bord i två timmar efter att ha druckit upp
- mannen från sällskapet som kom fram när jag slutligen bestämde mig för att fara hem och undrade om jag var polsk (?)
- min serbiske internetvän från 4chan som satt två timmar på en stekhet buss från en småstad för att träffa mig
- servitören som inte vågade säga åt mig att jag hade råkat sätta mig på hans stol medan jag väntade, och som var oskäligt road över detta faktum när han väl kläckte ur sig det
- det relativt dyra rödvinet min serbiske vän köpte och som hade en bismak av Belgrads kranvatten direkt ur flaskan
- kvinnorna vid apoteket som satt i personalrummet och drack kopp efter kopp med turkiskt kaffe (men gjorde mig darrig efter en halv)
- SMS:en med instruktioner om att jag är för blek för att gå ut och uppmaningar om att stanna inomhus
- apotekarens omedelbara samarbetsvilja att skriva ett intyg att jag hade jobbat åttatimmarsdagar i en månad trots detta
- hur vittus varmt 40 grader faktiskt är
Madrona Silvander 