Ett hål med anor

Det kommer förstås mer Brighton, men vi tar en smakrenare häremellan för att gratulera min näspiercing som numera kan köpa starksprit från Alko.

Grattis på 20-årsdagen!

Vid sommarstugan, några timmar färsk. Nionde augusti 2002.

När jag var sju år tyckte jag att Mel C – Sporty Spice – hade ett intressant ansikte och att hennes lilla knåpla i näsan bidrog med något exotiskt och mystiskt som var svårt att placera. En ring i näsan på en rockstjärna gjorde honom också definitivt mer intressant och attraktiv.

Obligatorisk armlänkstatuering – bonus.

Sommaren 2002 var jag drygt tolv år och hade fortsättningsvis ett mycket runt och barnsligt ansikte. Tyckte inte om min näsa och föreställde mig att jag skulle gilla den bättre med en piercing.

(autism intensifies)

Vid tillfället hade jag, morsan och brorsan nyligen varit till Lovisa i sydöstra Finland och hälsat på morsans gamla ungdomsbästis som hon nyss återupprättat kontakten med. Väninnans dotter som var typ sjutton hade minsann en knåpla i näsvingen, och jag var väldigt intresserad av den.

Hon var söt och hade blonderat, yvigt hår, en sned framtand som stod ut och gav henne ett karakteristiskt leende, breda höfter med tidsenligt låga jeans och ljusblå ögonskugga ända upp till brynen. Minns främst hennes utstrålning, accepterande, livlig och godhjärtad.

Hon berättade att näspiercingen var gjord med en såndär örsnibbshåltagningspistol. De borde för övrigt förbjudas av en miljon olika anledningar, men jag orkar inte gå in på det – kontentan är att de inte går att sterilisera helt och att blunt force trauma inte är nå bra.

I hennes fall hade det mirakulöst gått någorlunda bra med läkningen, lite småkrångel, men inget desto vidare. Antar morsan fick en konkret kontaktyta till piercingar i den vevan, det gick tydligen helt okej att ha hål i näsan och sommarjobba på café ändå.

I Lovisa följande sommar, aningen mognare drag. Juli 2003.

En augustidag när jag och morsan sitter vid köksbordet frågar jag henne rakt ut om jag inte skulle se häftig ut med en piercing i näsan. Till min förvåning får jag ett ”jå, kanske det”. Möjligen ett sätt att ha mer gemensamt med sin ungdomsbästis på en subliminal nivå genom att också ha en dotter med hål i näsan, vad vet jag, psyket fungerar lite som det vill.

Fram med Gula sidorna (lol). Walhalla Tattoo låter sig meddela per telefon att de är en ”seriös studio” och därmed inte skulle pierca en tolvåring under några som helst omständigheter, det är minst femton som gäller även med målsmans medgivande. Äsch.

Min sluga morsa föreslår dock att vi helt enkelt kan stega in i den andra studion i Vasa utan att säga att jag är tolv inledningsvis. Det visar sig bli en vinnande strategi.

The original OG’s.

Dagen därpå har morsan ärende till stan och vi passar på att åka till Needle Point för att kolla läget. Studions väggar är fulla av bilder på Jesus, jag är nervös som fan.

Piercaren är snäll och proffsig i sitt sätt, han säger att de i princip har femton års åldersgräns med målsman närvarande, men att jag lätt skulle passera som femton i hans mening. Jag skulle inte riktigt hålla med i dagsläget sett till ansiktet, men tror han gick mycket på att jag var färdigväxt rent kroppsligt, uppmätte 173 cm och vägde över sjuttio pannor redan då.

Poserar i datorrummet hemma. Vetefan hur många timmar jag har tillbringat med den där rosa gardinen, men jag blir glad bara av att se den. Februari 2002.

Morsan skriver under alla papper och plötsligt är det på riktigt. Jag har inte ätit något än den dagen, och det är en dålig idé att pierca sig på tom mage, så vi far till en bensinstation och köper choklad och cokis. Vid återkomsten är det bara att sätta sig ner och gilla läget.

Ägnar ingen större tanke åt på vilken sida jag vill ha piercingen, känns bara naturligt med vänster, och det första lilla placeringsmärket piercaren gör är perfekt. Sen kommer klämman, den är inte behaglig, sen kommer nålen. Han räknar inte ner eller dylikt, det är bättre att ögonblicket är oväntat – det gör mindre ont då.

Det är inte en skarp smärta, förvånansvärt dov, nålen känns tjockare än den är. Adrenalinet flödar, hjärtat undrar vad fan som pågår. Jag säger ”är det över snart?”, han skrattar lite hjärtligt och vips är det klart. Inspekterar slutresultatet med en handspegel och är grymt nöjd.

Ser dock svarta prickar i utkanten av synfältet när jag ställer mig upp, så det är bara att lägga sig ner på väntsoffan i typ fem minuter och dricka mer cokis. Betalar med en femtiolapp – ett billigt pris för att vara cool när man ska börja högstadiet.

Hittade faktiskt också erfarenheten jag skrev ner på BMEzine nästan ett år efter håltagningen. Roligt att den fortfarande ligger uppe. Min engelska var aningen sämre än jag minns den, lol.

Dagen innan skolstart. Från femtio elever i lågis till trehundra elever i högis – pirrigt. Augusti 2002.

Piercaren hette Lassi. Blev nyfiken på vad han har haft för sig sedan dess och överraskades faktiskt en smula av vad jag hittade, att få fram information om honom visade sig inte vara särskilt svårt.

Född Lassi Lindqvist i Kotka år 1976, sedermera turnerande sideshow-artist med Circus Mundus Absurdus under namnet Louis Cypher, porrstjärna under eget namn med det finska stjärnskottet Rakel Liekki, medverkande i realityshowen Tatuointistudio HelsINK år 2013, gift sedan år 2011 och går idag under namnet Lassi Sidoro. Där ser man.

Skulle du låta den här mannen sticka en nål i dig?

Vetefan vad han gjorde i Vasa när det begav sig. Lassi torde ha varit omkring tjugosex år vid tillfället, i dagsläget är han fortsättningsvis aktiv kroppsmodifierare i huvudstadsregionen. Vet inte om han skulle göra ett likartat undantag och pierca någon som är så pass ung i dagsläget, men jag är väldigt glad att han gjorde det då.


Som slutkläm på min nostalgitripp kollade jag upp stället där Needle Point låg, dvs. den där innergården som ligger nära torget, precis i början av Handelsesplanaden på sidan som mynnar ut i motorvägen. Minns att den nattöppna pizzerian Vlora fanns där också, antar den har gått ur tiden för länge sen.

Vad finns där Needle Point låg numera måntro?

Fortfarande ett nålmecka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s