Det var många frågor som framkom på en gång när rubrikerna skrek ut skandalen världen över. Eftersom nyhetsartiklarna vanligen verkade bli 1. ytliga anblickar eller 2. härvor av spaghettiresonemang tar jag mig friheten att summera frågorna nedan.
- Är det rätt att shota existerar som fenomen?
- Är det rätt att inneha shota rent moraliskt?
- Är det rätt att inneha shota i lagens mening?
- Är det rätt att det finns en subkultur kring shota i Japan?
- Är det rätt att onanera till shota?
- Innefattar en dragning till shota att man även placerar barn i en sexuell kontext i verkligheten?
- Är det tillåtet att fantisera om vad som helst?
- Är det rätt att åtnjuta skattefinansierade medel för akademiska studier som involverar onani till shota?
- Är det rätt att åtnjuta skattefinansierade medel för akademiska studier som involverar någon som helst form av onani?
- Är det rätt att åtnjuta skattefinansierade medel för akademiska studier som inte leder till något mätbart produktivt?
- Är det rätt att utföra självfinansierade akademiska studier som involverar beskrivningar av egen onani till shota?
- Är det rätt att utföra självfinansierade akademiska studier som involverar beskrivningar av egen onani överlag?
- Är det rätt att utföra självfinansierade akademiska studier inom ämnet shota alls?
- Är det rätt av University of Manchester att anta Karl Andersson som doktorand?
- Är det rätt av Qualitative Studies att publicera texten?
- Är Karl Andersson en pedofil?
- Sopar akademisk postmodernism banan för pedofili?
- Är människorna som utför peer review vid Qualitative Studies nyttiga idioter?
- Borde Karl Anderssons förflutna inverka på bedömningen av frågan?
- Borde Karl Andersson arresteras?
- Är hans handledare medskyldig?
Puh. Inte undra på att folk pratar bredvid varandra. Jag kommer återkomma till största delen av dem, det blir oundvikligen en följetong av det här.
Andersson var väl medveten om det hypotetiska ramaskriet i denna video som laddades upp i slutet av juli, då bomben ännu inte hade briserat.
Han nämner inte sina research notes (som han själv kallar texten som publicerades i Qualitative Research i april), detta eftersom intervjun handlar om hans kortfilm Unreal Boys, men han gör ett allmänt uttalande kring vad som skulle hända om medierna lyfte fram shota (”[but] it is not [featured] because it is such a small phenomenon”). Lol.
Väldigt få nyhetskanaler verkar ha insett att texten som satte bollen i rullning formellt inte var en del av Anderssons PhD. Han fick rentav avslag på sin ”riktiga” forskningsansökan av etikkommittén vid University of Manchester och jobbade på att omarbeta den när rubrikerna kom (se denna video).
Låt oss iallafall börja vid källan. Jag rekommenderar starkt att du själv läser det han skrev i sin helhet om du inte har gjort det ännu.
Detta är abstraktet till hans research notes som inledde hela karusellen:
”I wanted to understand how my research participants experience sexual pleasure when reading shota, a Japanese genre of self-published erotic comics that features young boy characters. I therefore started reading the comics in the same way as my research participants had told me that they did it: while masturbating. In this research note, I will recount how I set up an experimental method of masturbating to shota comics, and how this participant observation of my own desire not only gave me a more embodied understanding of the topic for my research but also made me think about loneliness and ways to combat it as driving forces of the culture of self-published erotic comics.”
Det är alltså inte fråga om en fullständig studie, och texten ska inte betraktas som sådan. Hela grejen är inramad som en ledig reflektion kring ett försök med en experimentell metod inom autoetnografi, i detta fall en önskan om att få en helhetsförståelse av ämnet han studerar genom att efterhärma studiedeltagarnas sätt att konsumera materialet, för att på slutet dela med sig av insikterna som metoden främjade.
Till en början trodde jag det var fråga om någon sorts förtäckta gonzo-fasoner, typ en utomstående excentriker och provokatör som undrar hmm, hur månne det känns att liksom de här snubbarna bara runka till sånt här i typ tre månader, undrar vad det gör med en?, men så är inte fallet.
Han har nämligen ett synnerligen utpräglat personligt intresse för shota från början, vilket han inte erkänner i abstraktet. Han medger dock fritt att han har varit intresserad av shota på ett personligt erotiskt plan väldigt länge i ett flertal intervjuer och egenproducerade youtubevideor.
Senare i texten tassar han runt de anklagelser som forskare ofta får så fort de tar itu med något av erotisk natur, känslan av att behöva försvara sig från eller uttryckligen erkänna att man har ett så kallat prurient interest (erkänd personlig erotisk dragning) till ämnet. Han vägrar göra detta genom att referera till kristen bikt och Foucault:
As commendable as I find such bold admissions of prurience, I can’t shake off the feeling that they reflect and reproduce the historical Christian belief in a ‘truth’ or ‘individual secret’ that can and must be expressed through confession, as detailed by Michel Foucault (1978: 61). I will therefore make a point of writing this research note in a rather casual and hands-on way, without any ceremoniously delivered confession: I simply want to explore a method that my research question seems to call for.
Översatt: lol nä alltså int känner jag att ja vill erkänn nånting, jag tyckt nu bara att det var ett logiskt nästa steg i forskningen att runk till det här själv nu.
Jag har dock jävligt svårt att köpa att Andersson inte har runkat till shota förr. Det känns helt enkelt som en förljugen premiss. Skillnaden lär väl vara att han började föra dagbok.
Madrona Silvander 