Fångarna på färjan

Kollade på Fångarna på Fortet med morsan första fredagen efter att jag dök upp, farsan sov på soffan. Precis som om det var 1993, tänkte jag säga, men då hade han sovit på golvet med en Manhattan-chipspåse framför sig.

Det har snackats mycket om hur Keanu Reeves är en vampyr, men Gunde Svan åldras fan inte heller. La Boule vet jag att strök med för ett tag sen, men var är gong-gongen?!?!? Var är simsegmentet?!?!? Var är dramatiken i att ställa sig på bokstäverna och skrika lösenordet och invänta att guldpengarna förhoppningsvis börjar rassla ner?!?!??! Var är dramatiken i porten som stängs?!?!?! Var är top-down-vyn av när de tömmer ut alla guldpengar och förväntan innan beloppet dyker upp på skärmen?!?!?!

Framför allt, var är tigrarna?!?!? Och var är Monique?!?!?!

Vid närmare eftertanke något att specifikt lägga till på listan.

På tal om 90-talsteve har jag sett alla tjugo säsonger av Rederiet (1992) en sommar med B när jag var typ aderton, och nu när jag sitter och ser ut över östersjövågorna förs tankarna onekligen till långkörarens kännspaka intro, komponerat av Anders Neglin.

Det är en masterclass i introkomposition. Böljande vågor i den stolta inledande takten och åtminstone åtta olika stämningar medelst stråkar, piano, saxofon och oboe (?), och så slutar det som det börjar + en resolved not för att knyta ihop säcken.

Låter som en komposition helt gjord med synthar i mina öron, men kvaliteten gör det svårt att bedöma. En Yamaha DX7:a är iallafall med i mixen – patch 11 hörs tydligt (det där silkeslena, småbjällriga pianot i valfri 80-talspopballad av Whitney, Phil, Mariah…).

Temat ska ju liksom funka oavsett vilka intriger som för närvarande pågår och har pågått i serien, alltså måste det vara ståtligt, liksom anstår en stor färja; glamoröst, romantiskt, spännande, mystiskt, melankoliskt, hoppfullt och uppsluppet.

Allt detta lyckas Neglin klämma in på en minut. Det finns betydligt fler lager i mixen än det verkar, en massa små övergångar som gör att temat känns flytande och sömlöst liksom havet. Jävligt snygg ljudbild överlag också, stråkarna sitter precis där de ska, som en semitransparent gardin i bakgrunden, och pianoplönket har precis rätt mängd reverb, 10/10 och papukaijamerkki.

En gammal kvinna med rollator satte sig ner bredvid mig för att kolla på havet och pratade med mig som det var den mest självklara saken i världen. Jag tog ut mina earbuds och sa ”aj va?”, vilket fick henne tro att jag var finskspråkig, men verkligheten klarnade ju fort.

Hon pratade i princip svenska med norsk accent och sa att hon ska ha en hytt i skärgården i nästa liv, det är lite väl sent för det nu. Jahopp. Hon frågade om jag hade klocka och svarade själv på sin fråga när hon tittade på mina bara handleder, men jag satt ju med läppisen framför mig, så jag upplyste henne om att den var halv tio svensk tid. Sen visade hon mig en vit sandstrand i Norrland i en broschyr. Trevlig tant.

Sen har tre rikssvenskar på glid upplyst mig om att om man sätter duschen och kranen full fjong på kallt kan man röka i badrummet i sin hytt, #lifehack om man är en odräglig jävel antar jag. I övrigt slank en ung asiatisk kvinna in på toaletten som jag stod och sminkade mig i och slank ut lika fort, hörde att hon sa ”maybe we wait, it’s not comfortable” och en mörk nordamerikansk mansröst sa ”let’s just find another one” medan Eros Ramazotti skvalade från högtalarna.

Det är rätt skumt att sitta och passivt höra ”ameh, du måste ju se dig för, nu skvätte du ju kaffe på min datorväska hära!” med samma intonation som om det vore en TV4-sketch. Har man tittat tillräckligt länge på havet som drar förbi och tittar någon annanstans påminner det lite om när ytor ”andas” på syra, billigt roligt.

Vila på lagrarna

For till Mathishallen (?) och köpte peror och purjolök och matlagningsgrädde och lagerblad och timjan och rosmarin och hela pepparkorn, det blev en stor kastrull potatis-purjolökssoppa att vurra nästan slät med stavmixer. Det stöula när jag hällde i lagerbladen, hela påsan for dit, så man fick rada upp dem på kanten vartefter man hittade dem. Sen en semla (FRALLA) till. Gott och mättande blev det, skriver detta i matkoma.

A som är född i Polen förstår sig givetvis på lagerbladens oumbärlighet. Hen förstår sig också på storheten i Kiraffi, som finns i Nordqvists tépaket Afrikka Rooibos. Brorsan tål däremot inte Kiraffi eller Seepra, vilket ju är de två överlägset bästa, galningen föredrar Croco och Oranki, som jag tycker är tråk. Hittade en miljon Croco som var instuvade i andra tépaket hos N och O, de går bevisligen inte åt i det hushållet heller.

Kontentan är att det lär följa med en del oönskat giraff- och zebraté till Manchester från Åland, tillsammans med en hundragramspåse av Nordqvists Nippon Green som lösté (<3). De svarta téerna i utbudet tycker jag är lite i svagare laget.

I Mathishallen hittade jag även denna abomination.

Har däremot ätit Sirkus-aakkoset (tonårig stoner-nostalgi), nån sorts krispig Polly som inte kändes som Polly, någon sorts Polly med glassmak som i princip smakade som Ahlgrens bilar-Polly (meh), blåvit Karl Fazer-choko, ostbågar, Fazerin parhain – Kiss-Kiss och Island ftw – och allt satan. Det finns ett överflöd av cow titty juice och gelatin inuti mig, känns sådär, får allt sona mina synder vid återkomst till UK.

Annars blev det ju två veckor i Österbotten, hann med en hel del. En oneshot, en reguljärsession D&D, hårfärgning, jamkväll/pokerkväll, träffa Sandra, gå på loppis, kolla Heiman på Wasa teater, KELA, studielånsdiskussion med banken, äta en jävla massa finländska delikatesser, diverse hushållsarbete, ägna tid åt föräldrarna, lära känna hunden, jobb. Blev igenkänd en gång, lol.

Kyrkoesplanaden lördag kl. 18:30. Mysig jävla stad satan.

I övrigt har jag också rensat typ halva kallvinden i huset där jag växte upp. Munskydd och handskar på med anledning av eventuella möss och skit, hivade ut säck efter säck genom fönstret ner på en presenning, det var jätteroligt (om du inte har hivat ut något ur ett fönster på ett tag är det något att överväga).

Satt sedan utomhus och sorterade i två dagar. PSA: knott bits. Hittade den mest rändom skit du kan tänka dig, det var främst fråga om röriga garderober, nattduksbordslådor, skrivbordslådor och sånt som har tömts i svarta sopsäckar med anledning av dödsfall och hivats in på en vind en masse pga. brist på tid och ork. Vissa saker berörde förstås mer än andra, men det får vi ta nästa gång, måste preppa D&D nu.

Hemfärd: inledd

Så här såg det ut när jag satt i Viking-terminalen vid Åbo hamn och väntade på färjan till Långnäs igår. Hittade stövlarna på kallvinden, fotlästet är för smalt för morsan nuförtiden, så jag tänker ge dem lite TLC och sedan nytt liv på gatorna i Manchester.

Innan jag hoppade på buss 1 till hamnen drack jag två öl med en gammal kompis som lämnade i Åbo efter studietiden. Han är den där sortens kompis där samtalen inte har någon som helst förväntad struktur, inga artighetsfraser, inget garanterat prat om jobb och det praktiska, bara sånt som är roligt och/eller intressant, ordvrängeri och oväntade associationer utan tillgjordhet. Ser till att träffa honom varje gång jag har vägarna förbi Åbo, alltid lika skoj.

Väl på båten var jag i princip i ett katatoniskt stadium när ölen gick ur kroppen, energin tog slut. Vred musten ur den österbottniska trasan de sista dagarna och var redan elva timmar på resande fot, så parkerade arslet på en bekväm bänk nära infon och rörde mig inte ur fläcken tills ankomst, satt bara och stirrade på blinkande spelautomatlampor som reflekterades i fönstret.

Tog därefter transferbussen till Västra hamnen i Mariehamn, min andra minibussfärd under denna resa. Två eftersläntrare som inte hade bokat rymdes nätt och jämnt med, nån dude med Harley-väst och hans rödblommiga tjej, båda gissningsvis i 35-40-årsåldern.

När duden småsluddrande utbrast ”JA DET BLIR VÄL ATT SITTA LÄNGST BAK MED DE COOLA KILLARNA” med ölstinkande andedräkt fick jag plötsligt en flashback till att sitta på en buss på väg bort från en folkpark på natten som 15-16-åring, den där sortens påklistrat alkoholinducerat självförtroende är det ett tag sedan jag har bevittnat.

När de väl satte sig ner hörde jag hur de tyst räknade till tre och därefter hostade till skithögt för att täcka över ljudet när de knäppte varsin öl till. Om jag inte skulle ha suttit precis framför dem, på näst sista raden, hade jag antagligen inte märkt något ljud, men lukten sprider sig ju genast i en liten minibuss.

Klockan var 01:20 och resten av bussen verkade vara trött och nykter, våra hjärnor hade redan snabbspolat fram till en hägrande säng. Jag hoppade av vid ändstationen och gick några hundra meter till hotellet, checkade in, tvättade bort sminket jag hade applicerat i tåget till Tammerfors, och åt min sista medtagna alufolieinlindade ruis-kana-smörgås. En råg-puikula med margarin, paprika, smält veganost med goudasmak, gurka, tabasco, sallad och ärtproteinbiffar satt fan riktigt fint som kvällsmat.

”apetit chicken pihvi vege”. Bra business.

Imorse vaknade jag emellertid upp med Pommern i fejset.

Släpade mig upp klockan 9 för att gå och äta frukost, dvs. fyra hårda små skivor rågbröd med smör, ost, paprika, tomat och gurka + en tallrik 50-50 vittu hyvä perussuomalainen cheap-ass arkijogurtti med fruktsmak/naturell yoghurt och 50-50 cornflakes/müsli, detta nersköljt med blaskig äppelsaft.

På TV:n i restaurangen stod BBC på, oförklarligt nog, och jag såg rubriken nånting nånting IMF nånting nånting UK tax cuts nånting increasing inequality. Alltid skoj med något att se fram emot.

Proina, råg och studielajv

Det är en jamsession som väntar i Vasa denna fredag bara mina kaverin slutar jobbet. Vet inte när en tidig eftermiddagsbusstur in till stan har tillkommit på vardagar, men jag klagar verkligen inte – det var bara att stega iväg till busskuren, som jag för övrigt också har baserat Trevors hållplats på.

Kände någon sorts abstrakt samhörighet och förundrade mig över lönsamheten medan jag tittade på ”CONNY” som var klottrat på busskuren (säg ett mer perfekt namn i sammanhanget), men det klarnade när det var en minibuss som dök upp.

Vägen gick via Petalax, den krokiga vägen som antagligen typ var en jävla kostig back in the day och sedermera blev asfalterad. Det Teboil som jag hänvisade till i recensionen för STBL existerar tydligen inte längre, jag hade för det första helt missat att Petalax-barin hade brunnit, och för det andra att byborna iallafall lyckades rädda bränsletillgången genom Petalax proina.

Proina är annars ett av mina dialektala favoritord och betyder alltså oftast sprit eller brännvin. Ibland kunde någon av farmors vänner ha proinakaramellren, alltså typ Liqueur Fills eller Lakka, som man ju egentligen inte skulle äta som barn, men förstås var nyfiken på och tiggde om, för att sedan konstatera att de smakade skit. Varje gång.

Hoppades att proina skulle vara typ ett ryskt låneord i stil med butka eller något, det låter ju lite så, men enligt Ordbok över Finlands svenska folkmål kommer det från finskans roina, alltså skräp, ursprungligen ett ord för dåligt brännvin. Man kan ju inte få allt här i världen.

Chaffisen hade iallafall två snus- eller nikotinpåsdosor intråtade i ett fack under stereon framtill och droppade av ett litet paket vid Sandströms, som till synes har haft samma skylt sedan 60-talet, och jag noterade att affären också är ett servicställe (sic) för Malax apotek. Charmigt.

Väl i Vasa gick jag med råg i ryggen eftersom jag hade ätit memma med Alpros rågmjölk (som tydligen existerar) samt två Ruispalat till morgonmål.

Till lunch åt jag en vegeburger med franskisar, cokis och peppar i ketchupen (alltid peppar i ketchupen) vid Hese, och flanerade därefter på stan.

Trevor-faksimil. Sommaren 2006 var det, ja.

Har annars glömt hur vittus många frissor Vasa har. Jumppatossor av modell som jag senast såg när det var dags för innebandy i skolgymnastiken är helt okej att gå runt med, men vasaborna är fan välfriserade alltså. Intressant det där.

Lajvar för övrigt studerande som bäst eftersom jag skriver detta från Tritonia, det vill säga biblioteket för Vasas universitetsstuderande. Morsan brukade fara till Tritonia för att låna böcker när hon studerade i mitten av 00-talet, och ibland var jag med in till stan, så jag kom ihåg att det ligger i någon av byggnaderna där vid stranden efter Brändöbron.

Har ju ägnat åtta år av mitt liv åt universitetsstudier, dock aldrig i Vasa, men tänkte att jag lär passa in här om jag kommer gåendes med bråda steg och ryggsäck. Kan fan inte dra mig till minnes att jag skulle ha suttit på ett universitetsbibliotek och studerat typ någonsin, jag hade vittu noll studiedisciplin och -teknik när det begav sig, så jag lär väl ha en och annan fredagseftermiddag att ta igen.

Vasaobservationer

Sprang på loppis med morsan i tisdags och hittade bland annat ett par fantastiska ankelboots med kilklack i min storlek. Det är jävligt sällan som jag alls hittar skor på loppis, får alltid avundas kvinnor med storlek 37 eller 39 som sitter och dinglar med skorna på femdomevent och utbrister att det minsann rör sig om loppisfynd. Har saknat att ha klackar till vardags överlag, livet är för kort för platta sulor.

Jag har för övrigt uppehållit mig i Vasa i ett dygn nu. Här följer ett antal observationer:

svisch svisch svisch säger utebyxorna tillhörandes könlösa varelser som hurtigt drar förbi på Brändöbron
vittu vad allt är dyrt satan
bilarna är gamla, som att stiga tillbaks i tiden
vuxna cyklar på trottoaren – wtf
hösten har hunnit betydligt längre här, i Manchester är det ännu 17-18 grader på dagen
studerande på Tier– samt Voi-elscootrar överallt, har motionerna om att förbjuda dem inte hunnit behandlas än?
många manliga universitetsstuderande i Vasa har fastnat i högstadiet rent stilmässigt, det är säckiga jeans och kepsar, kepsar, kepsar så långt ögat kan nå
huppare, keps och träningsbyxor tycks vara acceptabel vardagsklädsel på stan för män upp till 40
överlag känns Finland betydligt mer itä (öst) än jag någonsin upplevde när jag bodde här, vilket jag också påpekade åt den förtjusande Sandra, som jag träffade på två öl respektive en cokis zero i tisdags
tog en buss i Vasa för första gången i mitt liv, från Brändö till torget, och busschaffisen tittade bara ursäktande på mig när jag drog fram kortet och frågade ”cash?”
tydligen lär man ska kunna betala kontaktlöst direkt på bussen enligt hemsidan, så vete fan
köpte julmust, apelsincola-saft, musta omena-saft, lakrits-Aino, bondost, Polly, Hopeatoffee-Polly, havtorn-apelsinsoppa och lonkero i S-Market i Brändö
påpekade åt kassörskan att jag måste passa på medan jag är hemma, hon förstod inte vad jag sa
Vasa känns fortfarande som en större stad än den faktiskt är, den har regioncentrum-aura och BCE (Big City Energy)
60-talsbetonghusen = ❤
gatlamporna som hänger i rader tvärs över gatan och svajar i vinden på kvällen = ❤
esplanaderna = ❤
minnen på varenda jävla gathörn
undrar vem som tillhör det psykedeliska gardet i stan anno 2022
att ha en lägenhet här sku fan va najs alltså
häshtäg goals.