Diskmaskinen är sönder. Diskar eftersom föräldrahemmet bör upphöra att vara ett hotell allra senast vid tjugo-strecket. Inget filter över avloppet, riskornen virvlar ned.
Torkskåpet överbelamrat med tallrikar från avlidna släktingars hushåll. Skedarna jag åt bollagröitin med hos farmor för tjugofem år sen högst upp i den sprängfyllda bestickslådan. En miljon filéringsknivar, alla ovassa.
Lagar medtaget Yorkshire Tea i termos i brist på tékanna. Efter 30 sekunder är det lika svart som farsans kallnade Juhla-Mokka. På kylskåpet bibelverser, davidsstjärnor och ett studenttackkort från det enda kusinbarnet jag vet av, och som jag sist såg andäktigt vänta på tomten julen 2006. Kiittäen. Oklart för vad.
Kylskåpet smutsigt invändigt, tar snabbt ut gårdagens rester. Äter ruis-kaura-murobollar direkt ur paketet medan jag väntar på att kikärtscurryn som smakar som lågstadieköksans hönsfrikassé ska värmas i den halvfungerande ugnen.
Har dragkamp med hunden som jag inte känner. Fascinerande livsform med blekgula ögon, lite som att ha en permanent treåring. Hittar mina coke shades anno 2007 i en låda, numera trendriktiga igen.
Slevar upp curryn och grötris med en stadig plastslev formad som en spade, någon sorts designklassiker jag inte minns namnet på. Läser medborgarinstitutets kursprogram för hösten 2022. Veteranbilsrestaurering, italiensk mat, ta tillvara säsongens frukter, grönsaker och bär. Dansa bugg, knyt makramé, trivselträffar för seniorer och daglediga. Jägarexamen. Akvarellmålning. Yoga. Fräscha upp din engelska.
Löser upp Tyrkisk peber i lite Stoli och smuttar till efterrätt. En liter för nio pund vid flygfältet. Tack Brexit.
Madrona Silvander 