Äta snorbilligt, del 2

Jag har Gjort Matten™ för dessa råvaror sista veckan i oktober 2022 baserat på dessa kilopriser och mina egna typiska portionsstorlekar (jag gillar att äta mig mätt på stora portioner och äter oftast tre gånger om dagen, vanligen i form av en stor lunch + stor middag och ett mellanmål).

I princip alla name brands kan föga förvånande kokk se vad beträffar ekonomiskt ätande, och därför har jag baserat priserna på Pirkkas egna produkter och K-menu och sånt i mån av möjlighet. Baljväxternas kilopris är i torkad form, men portionskostnaden är baserad på slutprodukten.

  • kidneybönor 5,33 €/kg = 53 cent per portion
  • kikärtor 4,97 €/kg = 50 cent per portion
  • gröna linser 4,97 €/kg = 50 cent per portion
  • mörk sojakross 7,50 €/kg = 50 cent per portion
  • röda linser 4,88 €/kg = 49 cent per portion
  • havremjölk 1,49 €/l = 37 cent per portion (250 ml)
  • quinoa 6,70 €/kg = 34 cent per portion
  • potatis 0,89 €/kg = 22 cent per portion
  • stora vetetortillor 3,22 €/kg = 20 cent per portion
  • 1 kg Oltermanni-ost = 72 skivor = 18 cent per portion (2 skivor)
  • Ruispalat 3,01 €/kg = 17 cent per portion (1 dubbelskiva)
  • saltgurka = 14 cent per portion (1 burk räcker till 12 dubbla Ruispalat)
  • solrosfrön 4,98 €/kg (E-vitamin!!!!!) = 12 cent per portion (25 gram)
  • långkornigt ris 1,15 €/kg = 12 cent per portion
  • tomatkross 0,98 €/kg = 12 cent per portion
  • sriracha 11,45 €/l = 11 cent per portion
  • havregryn 1,35 €/kg = 11 cent per portion
  • makaroner 0,97 €/kg = 10 cent per portion
  • sojasås Kikkoman (tycker tyvärr inte det duger med annat) 8,90 €/l = 9 cent per portion
  • grönsaksbuljongtärning 6,25 €/kg = 6 cent per portion (mmm, smakförstärkare)
  • rypsolja 4,43 €/l = 4 cent per 10 ml
  • djupfrysta wokgrönsaker 2,29 €/kg
  • rödlök 2,19 €/kg
  • blomkål-broccoli-morotsblanding djupfryst 1,99 €/kg
  • kokosmjölk gjord av creamed coconut 1,56 €/l, YMMV
  • banan 1,55 €/kg
  • gul lök 1,49 €/kg
  • margarin 1,22 €/kg
  • morot 1,10 €/kg
  • joderat salt 0,79 €/kg
  • specialvetemjöl 0,59 €/kg

Vad beträffar kryddor tog jag dessa priser från Urjalan Makeistukku, som säljer lite större förpackningar av det ena och det andra.

  • basilika 23,33 €/kg (mer än fyra gånger billigare än Pirkkas basilika i kryddhyllan i Cittaren)
  • curry 13,33 €/kg (knappt två gånger billigare)
  • kanel 11,25 €/kg (fyra gånger billigare)
  • kummin 10,26 €/kg (ork int jämför nå mer, pointen är köp int kryddor i butik satan)
  • rosmarin 14,29 €/kg
  • gurkmeja 13,75 €/kg
  • chili 13,89 €/kg
  • hel svartpeppar 25,56 €/kg
  • oregano 30,77 €/kg
  • rökt paprikapulver 15,48 €/kg
  • salvia 26,67 €/kg
  • lökpulver 13,24 €/kg
  • dill 37,50 €/kg
  • timjan 25,00 €/kg
  • vitlökspulver 21,82 €/kg

Om du är intresserad av att äta snorbilligt har du förstås int tillräckligt med likviditet för att släng vittu 37,50 € bara på ett kilo torkad dill, och int vittu har du plats att förvara det heller. I praktiken handlar det dock om 4,50 ege för en burk på 120 gram, vilket redan det är en enorm mängd, om du tänker att en såndär liten påsa från butiken är 7 gram, och för en sån av märket Santa Maria får man paya 121,43 €/kg (!!!).

Pengar = grönt.

Av ovanstående ingredienser kan man alltså göra till exempel:

  • chili sin carne
  • diverse burritos, quesadillas, enchiladas
  • nolognese/mårasåsin
  • diverse wokrätter
  • vittu dumplings
  • diverse fritters/vegebiffar
  • currysar av alla de slag
  • mac n’ cheese
  • pasta bakes
  • rudimentär falafel
  • rudimentär hummus
  • vad för vittus pajer du nu ids hitta på, med eller utan äggstanning (ägg = 22 cent styck)
  • linssoppor
  • potatisgratäng
  • klyftpotatis
  • potatismos
  • gröt med havremjölk, kanel och banan (vardagshjälte)
  • varma smörgåsar
  • etc.

Oftast brukar jag typ bara alternera ris/potatis/pasta och olika baljväxter med olika frysta grönsaksblandingar och kryddningar i wokpanna på spisen. Kokning sker med lock på kastrullerna när det är aktuellt och linser och sånt får mjukna på eftervärme. Ugnen är relativt sett det dyraste tillagningssättet, så jag brukar laga flera grejer på samma gång när jag väl har värmt upp den och kör sista biten och/eller flaps på eftervärme där med.

Som aficionado vad beträffar Trevlig Yta™ använder jag ibland ugnen vid den första tillagningen, men därefter sköts uppvärmning av rester på spisen eftersom jag saknar mikro. Små mängder rester äts insvepta i en tortilla, AKA flap, ofta till lunch. Jag har ingen frys och tillreder därmed djupfrysta grönsaker genast när jag kommer hem och portionerar ut i lådor och in i kylen när de har svalnat en smula.

Lovade som bekant också att återkomma till studerandefällan nudlar i plastkopp. Typ quinoa (34 cent) med gröna linser (50 cent) och wokgrönsaker (34 cent) = 1,18 € och fyller man på med grejer som olja och sriracha o. dyl. landar det ändå under vad man får betala för en Pot Noodle.

Här är en jämförelse av näringsvärdet:

Vänstra kolumnen: Pot Noodle (1,79 €). Högra kolumnen: quinoa, linser och wokgrönsaker (1,18 €).

Hmm.

Men Madrona, att tillreda en Pot Noodle tar lika länge som att sätta på vattenkokaren och låta fanskapet mjukna, medan grytan väl kräver att man först blötlägger linserna över vittu natten och sen kokar dem innan de tillreds tillsammans med resten?

Ptja, hittills har de inte lyckats hitta på ett sätt att tillreda en näringsriktig måltid för en snorbillig peng utan att lägga ner tid. Näring/förmånlighet/låg tidsåtgång: välj två. Att hålla tidsåtgången nere stavas tråkigt nog ”storkok”. Soz.


Jag är egentligen inte superintresserad av att laga varmrätter, iallafall inte på ett sådant plan att jag ser fram emot det sådär jättemycket på vardagsbasis. Sällar mig varken till skaran som koketterar med nä alltså jag kan inte laga mat, jag bränner fan vatten asså, tihihihihihi eller skaran som längtar till helgen så att de kan börja experimentera med nya rätter och skit, även om jag ibland håller med om det finskspråkiga påståendet sunnuntaikokki on kivaa olla (det är trevligt att vara söndagskock).

Allt som sänker tröskeln underlättar absolut, till exempel att ha en anständig kniv och något att vässa den med. Jag äger för övrigt bara en enda kniv, en åttatumsförskärare från Victorinox. Tror jag betalade kring £30 för den sommaren 2020, när jag hyrde ett rum hos en bekant och precis hade börjat jobba på apoteket efter lockdown 1. Man ser att det är sommar tack vare ljuset och förekomsten av färska grönsaker.

Don’t try this at home, kids.

Annat som underlättar är ett tillräckligt stort skärbräde av gediget trä, ordning och reda bland kryddorna, ett rent kylskåp, ett lättstädat kök överlag, samt kökslådor och -skåp som inte är överbelamrade med en massa skit. Har du för mycket kräsä – för till loppis. Har du för lite köksgeråd – uppsök loppis. The circle of life.

Jag har annars inte behandlat en av livets veganska fuskkoder ännu. Kan du gissa vad det är?

Äta snorbilligt, del 1

Allehanda medier flödar över med tips på hur man kan spara en slant så här i levnadsomkostnadskristider. Lyssnade till exempel på My och Anka är panka och höll på att sätta morgontéet i halsen (detta ständiga vasabladinsändaruttryck) när jag hörde hur mycket folk spenderar på mat.

My och Anka undrar däremot hur en matreferensbudget kan vara så liten som 260 euro per person och månad, dvs. hälften av vad ett flertal i podden uppger att de lägger på mat per person månatligen. Detta exklusive hämtmat och restaurangbesök.

Onekligen.

Tänkte iallafall dela med mig av några konkreta reflektioner kring hur man äter snorbilligt och samtidigt undviker att förtvina kroppsligt och mentalt. Spoiler: jo, man betalar ofta i tid istället, men det är ändå värt det… för de flesta.


Många studerande på tredje stadiet deltidsjobbar. Behöver ingen källa för det, baserar det bara på mängden nötblandningar och proteinbars som figurerar i diverse universitetsbibliotek i skrivande stund.

Expensive habit*

Överlag vet jag inte när (fullvuxet, icke-diabetiskt, skrivbordsarbetande och måttligt eller icke-tränande) folk började äta så arma mycket mellanmål. Först ska det ätas frukost, sen ska det ätas något litet så man står sig till lunchen, varefter det blir dags för en munsbit till eftermiddagskaffet, därefter middag, och så lite kvällsmat på det (så man orkar sova).

Just nötter och proteinbars och vittu müslibars och smoothies och smaksatt superproteinkvarg och mellanmålskex och yoghurtar och allt satan är enligt mig det första som får offras på kostnadsaltaret. Det är lull-lull, som gjort för att plocka med sig i farten om man har mer pengar än tid.

En bonus är att man genast får mer pengar över till sprit.

Mmm, gymnasiekemisal.

Skoja bara (kanske). NUDLAR är förresten också en gigantisk studerandefälla, speciellt om det är i formen av en såndär jävla bytta som man bara fyller med kokande vatten. För privilegiet att sörpla i sig salt och glutamat och olja och vetemjöl ur en plastkopp får man betala 1,79 euro. Återkommer till precis hur absurt det är senare.

Om vanan att äta en trevlig subventionerad studerandelunch (älska Finland) sedermera övergår i att äta jobblunch till fullpris i centrala Helsingfors varje vardag går det sisådär 237 ege i månaden bara till det – prisnivån tycks ligga kring 11,30 € för en dagens i dagsläget. Ett tionde till de lokala haken, den enes bröd, etc.


Sen har vi föreställningen att det är så dyyyyyyrt att välja vegetariskt/veganskt. Au contraire kan det mycket väl vara billigare att vara vege än allätare om man vet vad man gör (majoriteten av världens fattiga lever fan på stärkelse och baljväxter).

Tofu och tempeh tenderar dock att vara i klass med blandfärs i kostnad per portion, och diverse processerade köttsubstitut och veganska mjölkproduktsubstitut kostar mer än motsvarande blandkostdito. Det är sen gammalt. Ingen är förvånad.

Ädeltofu var det, ja.

Värst är dock kryddor i vanlig butik. Det är fan daylight robbery. Har du någon sorts orientlivs i närheten är det till din fördel, kryddorna tenderar att vara rejält mycket billigare där, och så får man ofta skiten i stora plastfickor (och så kan man göra värsta Pinterest-burkarna av loppisfynd, vilket också motiverar till att laga mat när de står där och ser fina ut).

Medan du väl är där är det också läge att införskaffa creamed coconut, vad det nu kan tänkas heta på svenska eller finska.

Blanda ut med önskad mängd vatten eller rör ner direkt i curryn så slipper du betala för vattnet i kokosmjölkburkarna. Nu måste jag medge att jag inte vet vad något dylikt kunde tänkas kosta i Finland, men ett block på tvåhuntti gram kostar typ £1.35 (1,56 ege) här iallafall, och blir till typ ett kilo kokosmjölk, medan 400 ml av Pirkkas kokosmjölk kostar 1,75 ege i skrivande stund.


Kött är som vi alla vet dyrt och folk gillar att äta det. Jag var också köttfanatiker tills något slog slint i huvudet (jag började dejta en vege, nu sju år som vegetarian – hups).

Min point är att folk fan verkligen inte vill vara utan kött. Rentav när Cittaren hjälpsamt listar ingredienser med vilka man kan göra fyra olika rätter för 20 euro ska köttet tråtas in, trots att det ensamt utgör mer än en fjärdedel av totalpriset för de tretton livsmedlen.

Ett paket anses innehålla fyra portioner = 1,32 € per portion. För det får man en massiv, god, mättande, näringsmässigt fullvärdig vegetarisk måltid.

Men Madrona, jag vet redan vad som är dyrt, trodde ju detta skulle handla om att äta snorbilligt? Och kunde du förresten inte ha använt något mer aptitligt uttryck?

Ja och ja. Ha lite tålamod, va.

Dröm i svartvitt

Drömde om massvis med snö och hur oerhört kompakt mörkret var bakom ljuskäglan från fönstret på vintern.

Drömde om mössor av 90-talssnitt – svarta med någon sorts kondomform, som liksom stod upp ovanför huvudet, och så kunde det stå typ New York Kings – om massiva handskar och vantar, om armar som hängde vid sidorna när pojkarna gick över gården med bestämda steg, svisch svisch.

Drömde om pulkor i plast, rosa och blå, och stjärtlappar, röda och blå, och skridskor, vita med taggar och svarta utan; om rinken av grått trä, och om övningsmålvakten, ett människoformat fanérskiveutsnitt som täckte största delen av målet, med ett argt ansiktsuttryck i svart tusch.

Drömde om stopojkan som vattna isen, om omklädningsrummet – butkon – med sin snus- och öllukt, och klottret samt de halvt bortskrapade porrbilderna på kvinnor med fluffigt hår på väggarna.

Drömde om julfest, om repetitioner, om en framtagen scen och beigea plaststolar som häktade i varandra på sidorna; om kaffe så svart att det stack i näsan och bulla för fem mark i pausen, om polonäsen, och om rinnande stearinljus med tvåhandsfattning i procession.

Vaknade snål på vaniljglass, och då inte vilken sort som helst: såndär perus i rektangulära enlitersförpackningar av kartong, typ Ingman eller Pingviini, stenhård direkt ur frysen, med en nästan sammetsaktig yta, torr och sträv.

Något dylikt finns dock inte att få tag i häromkring, så jag får fortsätta drömma.

Jag unnar alla ett underlakan som är tillräckligt djupt för att ligga på plats hela natten.

Struliz = ägd?

Det politiska läget i UK är ett återkommande samtalsämne som folk i Finland vill ta upp med mig. Det finns ett stort intresse för landet, och därmed är det väl intressant att veta hur snacket går inrikes. Vackert så. Det är bara det att jag ork int vittu nåmer satan. Jag är mentalt utcheckad.

En bekant i en WhatsApp-grupp sa ”there is no face or palm large enough to cover what’s happening” som svar på att BoJo ämnar kandidera nu när fröken STRULIZ har kastat in handduken. L sa ”flaming dumpster fire doesn’t even cover it” och postade nedanstående gif.

Det får räcka.

Däremot kan jag kontraktuellt inte pensionera mig när det kommer till något som har med BDSM att göra, och därav måste jag kommentera den seglivade konspirationsteorin att Liz Truss är ägd sub (undergiven).

Inom BDSM-världen är halsband av liknande modell vanliga som ett sätt att förkunna ägarskap på ett diskret sätt. Hon bär faktiskt det där smycket hela jävla tiden, och har gjort det i åratal.

I denna artikel från Tory-vänliga Telegraph står det:

From televised leadership debates to farm visits on the campaign trail; cabinet meetings to Prince Philip’s memorial service; NATO summits to the Queen’s Platinum Jubilee celebrations, it is quite possibly the hardest-working item in the new PM’s wardrobe. Perhaps she never takes it off.

I samma artikel klargör de också att det uttryckligen handlar om en gåva från hennes make, som håller en mycket låg profil. Hmm. Att kvinnor som är ledare eller har chefsposition är sub i sängen är dessutom en arketyp gammal som gatan.


Någon jävel på Discord som har mycket överloppstankekraft har klurat ihop en sammanhängande hypotes. I korthet går den ut på att Truss otrohet med Mark Field, hennes politiske mentor i mitten av 00-talet och tillika i princip en AI-genererad Mr. Grey-typ, fick henne att inse att en D/s-dynamik var något hon behövde, och att hon och den relativt anonyme maken inledde en dylik dynamik för att rädda sitt giftermål. Lol.

För övrigt finns det fan inte mycket empati i ögonen på någon av bilderna jag kan hitta på herr Field. Oerhört kall, beräknande blick, jävligt obehaglig typ. Sociopatvibbar.

Han har dessutom en bakgrund som klargör att han inte har långt till handgripligheter gentemot kvinnor, till exempel när han mycket bryskt övermannade en kvinna som var del av en fredlig Greenpeace-klimatprotest tillsammans med ett 40-tal andra.

Sen har vi ju den där gången när han flög på Lucia Hunt, Jeremy Hunts fru.

Eurgh.

Tillbaks till Truss. Enligt Gawker sågs hon bära halsbandet första gången sex dagar efter sin 44:e födelsedag, vilket stöder att det var en present från maken. Halsbandet har dessutom en mer oval form och hänger lägre ner på bringan än de flesta så kallade day collars. Slutsats: oklart om sub, day collar mycket osannolikt. Mark Field är dock 100 % creep.

Elvaåringen och sorgepalatset

Det är en vanlig eftermiddag på Funplanets IRC-server. Jag är förkyld och ska snart fylla tolv.

Det tar inte mer än en minut innan jag går away, kanske för att kolla Jackass eller South Park, kanske för att rita kvinnor i bästa Luis Royo-stil.

Prohibited 1: The Daisy (1999). Karln vet iallafall vad han gillar.

När jag kommer tillbaks ser jag att Blueeyed_Werewolf, självutnämnd satanist och tillika min vän, har försökt initiera en DCC-transfer. Filen är Dimmu Borgir – Mourning Palace.mp3.

Filen är omkring 5 MB stor, överföringen tickar på med en hastighet kring 8-9-10 kB/sek. Vi får starta om processen ett par gånger, men försöker tills låten äntligen är på min hårddisk, direkt från en fjortonårig tjejs dator i Hudiksvall, och jag öppnar filen i Winamp.

En ödesmättad synth ekar som om den ljuder genom en abstrakt katedral. Sen kommer skriket. Det låter HÖGT (volymvarning).

Det låter inte som något jag har hört förr. Det är inte Metallica och det är inte Iron Maiden, det är definitivt inte Helloween, Blind Guardian, Stratovarius, Nightwish eller Sonata Arctica. Det låter inte som Linkin Park, KoRn, Limp Bizkit eller Rob Zombie. Det låter inte som Nine Inch Nails eller Ministry.

Det låter som Chaos Sanctuary i akt fyra i Diablo 2 översatt till ljud, i toner av giftgrönt.

Det är den coolaste låten jag någonsin har hört.


Rösten är omänsklig; den låter som underjordiska varelser som sträcker ut en hand i kör. Jag uppfylls av en oerhörd makt, men med en underton av oro. Det känns som hädelse bara att lyssna, som att leka med elden, med krafter jag inte förstår.

Samtidigt är låten oerhört vacker. Synthslingorna smälter in i allt det råa, och trots sin massiva rymd ligger låten tätt inpå huden, medan de olika faserna ger mig en känsla av att betrakta ett infernaliskt skådespel.

Jag är inte ens tolv år, och det är blodigt jävla allvar. Det är som att titta in i en portal och bevittna en mörk ritual.

När jag inte tror att det kan bli mer intensivt avslutas den fem minuter långa låten med ett dundrande rabalder, och plötsligt är det över.


Det känns som om någon har drämt en spikklubba i skallen på mig. Jag är bokstavligen slagen med häpnad; förvirrad, aningen skrämd, med bara min hjärtklappning i hörlurarna, men vet också att det inte finns någon återvändo.

Tre veckor senare skriver jag följande låttext:

By the light I swear i’ll fall from grace,
Take me away, take me to a better place…
Yes, take me to your domain,
There is where i’d like to remain…
Take my soul I pray,
So that I to your lair may stray…

Ashes covering the ground,
Souls screaming without sound…
Dead bodies hanging in gallows,
Wherever i go, i’m followed by shadows…
Black sun rising, never giving any light,
nothing else than black in sight…
This is where i will spend the rest of eternity,
Serving the dark trinity…
Rise, forces of Lucifer, hear my command,
All dark souls, in this black land…
Words beyond comprehension,
sounding in the black lord’s mansion…

Light a candle, see it burn,
Soon it will be your turn…
Turn me down, it will be your fall,
You can do nothing at all…
Dark choirs singing about the downfall of Christ,
Soon to disappear in the black mist…

”Invidious”
Jag hade en ”Advanced Learner’s English Dictionary” i hyllan, don’t @ me.

Sedan var transformationen igång. Never looked back.

Kan du annars gissa vad Blueeyed_Werewolf hette i efternamn?

Kristensson.