Allehanda medier flödar över med tips på hur man kan spara en slant så här i levnadsomkostnadskristider. Lyssnade till exempel på My och Anka är panka och höll på att sätta morgontéet i halsen (detta ständiga vasabladinsändaruttryck) när jag hörde hur mycket folk spenderar på mat.
My och Anka undrar däremot hur en matreferensbudget kan vara så liten som 260 euro per person och månad, dvs. hälften av vad ett flertal i podden uppger att de lägger på mat per person månatligen. Detta exklusive hämtmat och restaurangbesök.
Tänkte iallafall dela med mig av några konkreta reflektioner kring hur man äter snorbilligt och samtidigt undviker att förtvina kroppsligt och mentalt. Spoiler: jo, man betalar ofta i tid istället, men det är ändå värt det… för de flesta.
Många studerande på tredje stadiet deltidsjobbar. Behöver ingen källa för det, baserar det bara på mängden nötblandningar och proteinbars som figurerar i diverse universitetsbibliotek i skrivande stund.
Överlag vet jag inte när (fullvuxet, icke-diabetiskt, skrivbordsarbetande och måttligt eller icke-tränande) folk började äta så arma mycket mellanmål. Först ska det ätas frukost, sen ska det ätas något litet så man står sig till lunchen, varefter det blir dags för en munsbit till eftermiddagskaffet, därefter middag, och så lite kvällsmat på det (så man orkar sova).
Just nötter och proteinbars och vittu müslibars och smoothies och smaksatt superproteinkvarg och mellanmålskex och yoghurtar och allt satan är enligt mig det första som får offras på kostnadsaltaret. Det är lull-lull, som gjort för att plocka med sig i farten om man har mer pengar än tid.
En bonus är att man genast får mer pengar över till sprit.
Skoja bara (kanske). NUDLAR är förresten också en gigantisk studerandefälla, speciellt om det är i formen av en såndär jävla bytta som man bara fyller med kokande vatten. För privilegiet att sörpla i sig salt och glutamat och olja och vetemjöl ur en plastkopp får man betala 1,79 euro. Återkommer till precis hur absurt det är senare.
Om vanan att äta en trevlig subventionerad studerandelunch (älska Finland) sedermera övergår i att äta jobblunch till fullpris i centrala Helsingfors varje vardag går det sisådär 237 ege i månaden bara till det – prisnivån tycks ligga kring 11,30 € för en dagens i dagsläget. Ett tionde till de lokala haken, den enes bröd, etc.
Sen har vi föreställningen att det är så dyyyyyyrt att välja vegetariskt/veganskt. Au contraire kan det mycket väl vara billigare att vara vege än allätare om man vet vad man gör (majoriteten av världens fattiga lever fan på stärkelse och baljväxter).
Tofu och tempeh tenderar dock att vara i klass med blandfärs i kostnad per portion, och diverse processerade köttsubstitut och veganska mjölkproduktsubstitut kostar mer än motsvarande blandkostdito. Det är sen gammalt. Ingen är förvånad.
Värst är dock kryddor i vanlig butik. Det är fan daylight robbery. Har du någon sorts orientlivs i närheten är det till din fördel, kryddorna tenderar att vara rejält mycket billigare där, och så får man ofta skiten i stora plastfickor (och så kan man göra värsta Pinterest-burkarna av loppisfynd, vilket också motiverar till att laga mat när de står där och ser fina ut).
Medan du väl är där är det också läge att införskaffa creamed coconut, vad det nu kan tänkas heta på svenska eller finska.
Blanda ut med önskad mängd vatten eller rör ner direkt i curryn så slipper du betala för vattnet i kokosmjölkburkarna. Nu måste jag medge att jag inte vet vad något dylikt kunde tänkas kosta i Finland, men ett block på tvåhuntti gram kostar typ £1.35 (1,56 ege) här iallafall, och blir till typ ett kilo kokosmjölk, medan 400 ml av Pirkkas kokosmjölk kostar 1,75 ege i skrivande stund.
Kött är som vi alla vet dyrt och folk gillar att äta det. Jag var också köttfanatiker tills något slog slint i huvudet (jag började dejta en vege, nu sju år som vegetarian – hups).
Min point är att folk fan verkligen inte vill vara utan kött. Rentav när Cittaren hjälpsamt listar ingredienser med vilka man kan göra fyra olika rätter för 20 euro ska köttet tråtas in, trots att det ensamt utgör mer än en fjärdedel av totalpriset för de tretton livsmedlen.
Ett paket anses innehålla fyra portioner = 1,32 € per portion. För det får man en massiv, god, mättande, näringsmässigt fullvärdig vegetarisk måltid.
Men Madrona, jag vet redan vad som är dyrt, trodde ju detta skulle handla om att äta snorbilligt? Och kunde du förresten inte ha använt något mer aptitligt uttryck?
Ja och ja. Ha lite tålamod, va.
Madrona Silvander 