Clash of the spergs

What Happened to iDubbbz? Why Was iDubbbz's Channel ...

iDubbbz är en texasfödd youtuber som byggde sin följarskara via serierna Kickstarter Crap, Bad Unboxing och Content Cop. Duden var en ostoppbar meme machine i mitten av 10-talet: ”Hey, that’s pretty good”, ”I’m gay”, ”I have crippling depression”, etc. Hans collabs med FilthyFrankTV, maxmoefoe, anything4views och HowToBasic har tio-tjugo miljoner visningar styck. Vem kan glömma klassiker som Deadly Twister och Deadly Twister 2? Inte denna perversa tant.

Don’t try this at home, kids.

På senare år har iDubbbz snarare satsat på streaming samt long form-dokumentärer, den första om en excentrisk youtuber i Michigan och den andra om en excentrisk avdankad youtuber som jobbar i en glassbar. Jag kan tycka att greppet i bådadera mer än nosar på lyteskomik, och då inte på ett könsrockigt sätt, snarare med något väldigt beräknande i bakgrunden. Drivkraften känns dock inte ondsint, och båda verken är välproducerade.


Med bakgrund av detta reser iDubbbz till Fall River, MA för att filma en dokumentär om Sam Hyde i mars 2021. En excentriker och ex-youtuber, check. Det finns dock lååååååångt mer att unpack (detta millennialälsklingsord) vad beträffar Mr. Hyde, var fan ska jag börja.

I min mening är Sam Hyde en av de roligaste människorna på planeten, mästertroll och showman med ett helt badkar talang att ösa ur. Följarskaran byggdes via MDE (Million Dollar Extreme), en youtubekanal han hade tillsammans med vännerna Nick och Charls. Efter åratal av hårt arbete lyckades killarna landa en show på Adult Swim, och där kunde sagan ha tagit vid på riktigt. MDE Presents: World Peace producerades dock bara i en säsong; Adult Swim droppade påläggskalven Sam & c:o efter denna Buzzfeed-artikel.

Bredvid badkaret står nämligen också en bubblande häxkittel med extremhögerkopplingar, skumraskaffärer, kluster B-personlighetsdrag (antisocial, borderline, histrionisk, narcissism), föräldrakomplex, självkänsla lägre än noll, fixering vid ultramaskulinitet, kroppsdymorfi, homofobi till en sådan grad att det måste ligga förnekelse eller barndomstrauma bakom, misogyni, groominganklagelser, sexuella trakasserier… nämnde jag att duden agerar fadersgestalt och ger life advice åt tusentals 20-åringar?

På mindre än femton år har Sam gått från ultratwink via någon sorts six-figure software engineer-look till testomonster. Det är svårt att inte fascineras av kombinationen pojkaktig goofiness + karisma + egensinnighet + intelligens + självhat + vidriga handlingar + extremism + sociopati + misär. Vissa vägrar konsumera hans material över huvud taget, andra avgudar honom. Få förblir oberörda.

SAM HYDE - WE GAVE EACHOTHER SO MUCH AIDS - YouTube
SAM HYDE - TheLuup (DIFFERENTLY THINK) - YouTube

Att förknippas med Sam Hyde är alltså inte ett lättvindigt beslut för en person som iDubbbz, men ändå flög han till östkusten för att göra en dokumentär. Varför? Vad var det han ville åstadkomma? Det hela blir ju inte bättre av att det tycks ha funnits noll kommunikation kring förväntningar och vision.

Hyde har givetvis sett de tidigare två dokumentärerna och antar därför att narrativet centreras kring att trilla av vagnen efter Adult Swim-petningen. Förväntningen är att han ska spela rollen som en intressant men tragisk has-been, men istället bollar han idéer kring hur han och teamet ska leka med iDubbbz förväntningar. Ett sätt att dels självironisera, dels ge iDubbbz vatten på sin kvarn, och dels bara göra något underhållande till dokumentären.

Genast jag såg en försynt Ian stiga in med obekvämt kroppsspråk och filmmaker-kepsen på visste jag att detta inte kommer sluta bra.

Att dyka upp med klassisk iDubbbz-energi hade flugit så det sjunger om det, men det är många år sedan den planade ut vid det här laget. Hyde är oberäknelig och intimidating som fan sett till sätt och kroppshydda. Framför allt sitter han i orubbat bo omgiven av sitt team med chaotic neutral-energi i en totalt fejkad situation i ett totalt fejkat kontor for the lulz, iDubbbz har bara med sig en kameraman.

Under dagarna som följer beter sig iDubbbz oftast i princip som en gisslan. Det är en situation han inte kan kontrollera över huvud taget, han är där på Hyde & c:os nåder och villkor.

Fejset på en man som inser att hans planer totalt rinner honom ur händerna i passagerarsätet på en Slingshot framförd av en man som inte har något att förlora.

När den efterlängtade intervjudelen med Hyde väl rullar igång kan man skära stelheten med kniv. iDubbbz sitter nedsjunken i en soffa mot väggen och Hyde sitter på en kontorsstol och lutar sig framåt (äldsta tricket i boken, han vet precis vad han gör). Av till synes uppriktig nyfikenhet frågar Hyde varför iDubbbz beslöt sig för att göra en dokumentär om honom, vilket han inte svarar på.

När intervjun så öppnas ”på riktigt” ställer iDubbbz frågan om Hyde minns deras första interaktion, vilket han nekar till. Tydligen copyright-claimade han en video som iDubbbz gjorde i början av sin karriär, år 2013-2014 nån gång, och när iDubbbz mailade och bad om att få ärendet upphävt svarade Hyde att han gör det om iDubbbz skickar en video där han squattar 2 plates (strax över 100 kilo). Typiska Hyde-fasoner.

Vi har sett iDubbbz ”genuint förbannad”-leende förr, till exempel på slutet av just Deadly Twister 2. Killen är fortfarande arg, det är uppenbart trots att han halvhjärtat försöker vifta bort det. Hydes defensiva kroppsspråk byts ut till genuin förvåning när han möts av denna oväntade ilska, och där och då skjuts det kvarvarande förtroendet i sank. iDubbbz medger till att ha sparat det dramatiska momentet för att få Hydes reaktion på film, men hela situationen går i baklås.

Det finns sannerligen fog för att framställa Hyde i dålig dager, personlig beef eller inte, och alla artister utom en avsvor sin medverkan i World Peace efter att programmet blev canceled. Musikkritikern Anthony Fantano fick be om ursäkt för att ha intervjuat Hyde och ta ner videon. Hyde har inget att vinna på att öppna sig, även om hans brand inte skulle vara en provokatör bland provokatörer.

Om iDubbbz hade velat komma Hyde inpå livet och ta reda på vad som faktiskt driver hans verk och leverne, vad resonemanget kring hans öppna association med alternativhögern är, hur han känner inför World Peace och hur relationen till MDE-kollegerna har ändrats, hade han då dragit upp en gammal oförrätt first thing? Eller var tanken att göra en hit piece på grund av det personliga vendettat ändå?


Hyde har varit canclad och bannad/demonetized från alla mainstreamplattformar i flera år, det går inte att ta ner någon som redan är under jorden. Med intäkterna från Gumroad och kryptopengar tycks det dock inte gå någon nöd på honom.

Okej att iDubbbz kan komma in och vara smart och göra dokumentärer om totala kufar, och Hyde må vara minst lika spergig som iDubbbz själv, men långt svårare att få grepp om än de två tidigare dokumentärobjekten. Själva dokumentären verkar ha lagts på is, antagligen för att iDubbbz inte kunde pussla ihop ett narrativ av materialet. Dokumentären om dokumentären, i vilken han framstår som räddhågsen och långsint, har dock håvat in en miljon visningar på en vecka.

Egentid =/= ensamtid

Fy faaaaaan vad skönt att vara ensam igen, det har byggts upp ett tryck under de senaste två veckorna. Känns ungefär som sömnbrist, ett konkret behov som måste tas igen.


För typ en månad sedan hörde jag en tjej på radion prata om ett ord hon uppfunnit: alonement, en kombination av alone + contentment (nöjdhet). Detta i kontrast till det negativt laddade loneliness. Undrade först varför ordet solitude inte funkar, men när hon började snacka om bok och podcast trillade polletten ner. Mycket riktigt, hon har registrerat ordet som varumärke i UK.

Hemsidan är tydlig i sin utformning. Millennialpasteller: check. Rundat typsnitt: check. Movement, journey och community-terminologi: check. Artiklarna har titlar som the books you need to feel seen in your solitude (min emfas). Det verkar vara fråga om en paketering av konceptet me-time åt samma köpstarka målgrupp som göder wellness-industrin: inkännande kvinnliga professionals i åldrarna tjugofem till femti som intresserar sig för välmående och sekulär andlighet.

Jag tillhör inte målgruppen för alonement och tycker därför att konceptet är lite tragiskt. Hade helst sett att det inte skulle krävas en writer/branding expert för att dra ihop en for profit-rörelse där kvinnor stöder varann till att antingen täckas ta sig egentid eller leva med sig själva över huvud taget. Det finns dock bevisligen ett behov av detta, och att stöda folk till att göra det de vill göra är ändå ett av de mest hedervärda sätten att tjäna pengar.


Painting Warhammer Fantasy Lizardmen Saurus Warrior Army ...
Klassisk meditativ spergsysselsättning.

Egentid kan innebära att sitta i en källare och måla Warhammer-figurer lika väl som en blöt kväll med ”bästa tjejerna”. Upplever att ensamtid är något annat, en distinkt grej. Vissa skyr det som pesten, andra tycker det är skönt ibland, några har rikligt med ensamtid som konkret basbehov. Jag behöver det, och då menar jag ensamensam.

Sitta ensam på en buss med endast en annan passagerare på övre däck? Inte ensamtid. Någon är hemma men befinner sig i andra delen av huset med tre stängda dörrar mellan? Inte ensamtid. Husdjur är fortfarande andra levande varelser att ta hänsyn till. Vissa växter kan fan också ha en stark närvaro.

9 Dark Dramatic flowers | Black flowers | Dramatic plants ...
*spontan astralprojektion*

För övrigt trodde jag fram tills nu att vi hade ett ord för verkligt positiv ensamhet i svenskan, egensällskap. Det är självförklarande och kommer naturligt, antog helt enkelt att det fanns. DuckDuckGo ger dock bara tre träffar… varav alla är från denna blogg. Inte ens Google har fler exempel att komma med, bara träffar med grammatikaliska felkonstruktioner (typ min egen sällskap). Kanske man borde registrera ett varumärke, huehuehue.


Rundar iallafall av detta autismosande inlägg med en riktig cherry on top: E1M1 från spelet Quake (1996) på ett oskilloskop, ursprungligen publicerad under mellandagarna år 2014. Vet inte hur många gånger jag har kollat på videon sen dess, den är närmast hypnotiserande. Projektet är dessutom gjort av en finne. Skoj!

En vit jul (?)

God jul på dig, kära läsare. Måste fan medge att jag har kommit i julstämning för första gången på kanske aderton år. Antar det är omgivningen som gör det – en gammal ombonad bondstuga i Aberdeenshire, vackert pyntad, med en familj där alla gillar att träffas.

Läser Flashback-tråden Ni med barn, ska ni dricka på julafton? och konstaterar att det är många som anser att julafton ska vara snövit sett till rusmedel eftersom det är ”barnens högtid”. Lika många anser att det är trams och att det är klart att man tar en julöl och en snaps till maten (+ smuttar whisky på kvällen).

Barn som har växt upp med alkisföräldrar och nu fått egna barn verkar vara känsligast, antar dylika erfarenheter sitter i länge. Vuxna som luktar sprit och (i bästa fall) blir pinsamma är ju ingen höjdare. Mina egna föräldrar dricker inte, är van med att det alltid har varit julmust och mjölk som gäller. Måste ändå påstå att socialt smörjmedel uppskattas som den sperglady jag är.

I denna familj dricks det lite i gången över lång tid och med mat emellan. Ingen blir personlighetsförändrad över huvud taget. Antar det är så det är om man är well-adjusted och inte är hämmad till vardags; det finns inget uppdämt att släppa ut, inga ”sanningens ord” som ska sägas. Kan man inte dricka utan att dra huvu fullt precis varje gång är det bäst att låta bli, men det är ju just precis storsuparna som aldrig skulle spola kröken.


Jag och Nemesis var ute på stan och filmade ett julpyntat Vasa för att göra videon till denna låt. Minns att det var smällkallt och fittigt, men vad gör man inte för konsten. Övriga delar är inspelade i extrarummet i min lägenhet på Skolhusgatan, potatiskvaliteten beror på att året var 2006. Nemesis älskade julen. Finner tröst i att låten alltjämt ljuder i många (ex-)flashbackares boningar i juletid.

Mickey Dundees

Hej från en 24 h McDonalds-drivethrukö i Dundee, Skottland. Är förstås på väg upp till Aberdeen för att fira jul och T behöver kolhydrater för att orka köra sista biten. Det blir måndagstisdag och en vlogg senare denna vecka, tar inte ledigt över jul. Det är en perfekt ursäkt för att stänga om sig och sperga loss bort från folk.

Dåndimpen i nya lyan

Tillbaks i The Midlands efter två dagar i Manchester. T fick nycklarna till nya stället idag, blev uppriktigt chockad när jag klev in. Nu kommer det en rant här, va.

En totalt charmlös lägenhet bestående av ett litet sovrum och avlångt kök (slash ”vardagsrum”, dvs. sju kvadratmeter yta med heltäckningsmatta) med ett minimalt inträngt badrum i ändan. Delarna förbinds av ett genomgångsrum med två trappsteg i mitten så att man absolut inte ska kunna använda det till något vettigt.

Badrummet har skjutdörr, men handtaget tar i väggen om man försöker stänga dörren tätt, så för att få den helt stängd lämnar det en femcentisglipa till väggen = stril o. dyl. ekar ut i köket. Betackar mig dylikt i egenskap av allmänt pryd jävel. Dörrarna överlag är så billiga att jag först trodde det var fråga om temporära plywoodskivor.

Köket har elspis med rostiga jävla plattor, uttagen finns inte där man vill ha dem, minimalt med förvaringsyta, ingen köksfläkt, ett batteri positionerat precis så att man inte kan flytta köksbordet för att få mer ”vardagsrum”. Väggarna är KRITVITA och heltäckningsmattan en kall mörkgrå färg, men skåpluckorna och vitvarorna har varm underton. Resultatet blir att det kalla känns kliniskt och det varma bara fulgulnat.

Det är uppenbart att sovrummet har varit en study och resten en del av en utility building i markplan. Detta viktorianska townhouse har, som så många andra, styckmördats och förvandlats till tre separata lägenheter vid någon point. Det är något oerhört beräknande i att tvinga ett opraktiskt utrymme att bli en usel conversion för att kunna uppbära mer hyra. Det känns i väggarna.

Åtminstone är det inte jag som ska bo här. T har själv valt att skriva på kontraktet efter att ha sett stället IRL, däremot tyckte han det var bättre innan de ”fräschade upp” inför hans inflytt. Lel. Nu när den första chocken har lagt sig är det dags för fas 2: cope, vilket inleds med Operation Myspys. Tufft uppdrag, men det ska gå. T vill ha 60-talsgardiner, låter som en bra idé – det kommer man långt med.