Les mathématiques du thé

Så kom dagen.

Sista koppen té med mjölk i blev imorse. Tänkte försöka mig på en promenix för att själv hämta mer såhär på dag 7 men blev lite snurrig bara av att stå i duschen. I min huvudkaraktärs ord från senaste BG1-playthroughen:

Lyckligtvis bor jag i en storstad år 2022 och Deliveroo tar Paypal. Perfekt. Tjugo minuter senare stod det två liter till i kylskåpsdörren.


När jag bodde i Finland förstod jag mig inte på konceptet mjölk i té, tyckte det var bisarrt. Antagligen för att jag liksom de flesta finnar doppade tépåsen i varmvattnet fyra-fem gånger så att det fick en morgonpissfärg och tyckte det var bra så, så ja, varför i helvete skulle man vilja göra blasket blaskigare med mjölk. I NL drack jag bara svart kaffe.

Konferensté är emellertid ungefär 10 % så tillfredsställande som en kopp med ens en minimal skvimpel sojamjölk i. Om det vill sig räcker det liksom med en vittus tesked för att magin ska inträda, och tépåsen lämnas alltid, alltid i bottnen så att det blir progressivt starkare ju djupare ner i koppen man hamnar. En tékopp med mjölk som har fått dra i fem minuter innan påsen avlägsnas är ungefär 33 % så tillfredsställande som en med påsan kvar.

En endast ursköljd kopp är dock 80 % så tillfredsställande som en helt nyskrubbad och trevligt internt halkig kopp, och då har jag redan beaktat min kluvenhet inför de snäckskalsliknande ränderna som uppstår där ténivån vilar under drickningen över tid. Det kan vara sådär fossilaktigt vackert.

Liksom volymnivån i VLC går tillfredsställelsen också över 100 % om man så vill och den heter London Fog. Earl grey + (soja)mjölkskum och lite vaniljsirap. Vid Nexus gjorde de dem med rosen-earl grey och påsan lämnades givetvis madafakking i, om nom nom nom nom nom.

Sku nog siti. RIP Nexus 😥

Distraherande blondin

Egentligen satt jag och skrev ett brandtal till havregrynsgrötens försvar idag men jag blev distraherad av att flickan på Elovena-paketet tydligen slutade bära folkdräkt år 2020, något jag helt hade missat:

Jag förstår Raisios beslut, ska man söka havreproduktslyckan utomlands går det inte att ha nån jävla fäbodjänta i folkdräkt framtill. Är glad hon fick vara kvar alls och att de hittills har undgått oatlyfieringen. Synd på en oerhört välkonstruerad bild kan jag dock tycka, den nya har inte alls samma glädje och rörelse i sig.

Vilken balans! Vilken rörelse! Vilket knä! Vilken fot! Vilken kärvig kärve!

Kan riktigt känna vinden som tar tag i den böljande kjolen och höra fladdret. 10/10.

För övrigt ljög jag i början. Det var i själva verket inte den nya bilden du såg. Det var ett försök av mig att korrigera den. Den officiella bilden ser ut såhär:

wat

Varför är hon proportionerad som ett barn och ser ut som en lågstadielärare på julfest samtidigt? Varför är hennes ansikte flera nyanser mörkare och skuggningen skarpare i fejset? Varför hänger klänningen nästan rakt ner på ena sidan och lyfts upp magiskt på andra? Hur funkar vecken på bringan? Och framför allt, hur fan är det tänkt att kroppen ska gå ihop ovanför och under kärven?

Vetefan, asså.

Coroney-Droney i minnenas allé

En vag linje är som bekant likväl en linje och därför får jag konstatera att det blev min tur till slut. I vängruppen var det länge bara jag och T som fortsättningsvis aldrig hade haft corona, men så gick T plötsligt och fick corona förra veckan och nu även jag. Äsch. För närvarande relativt milda symptom, lite hängig, ont i halsen och småhostig, får hoppas att det fortsätter i samma stil.

Gjorde i övrigt pizza till BU-förfesten igår, skönt att kunna göra en till av de överblivna ingredienserna idag och slippa kocka desto vidare. Åts med färsk koriander och sallad som sjöng på sista versen, samt givetvis den evinnerliga jääävla tuppsåsin ovanpå.

[kastratkör]

Minns mycket väl var och när jag blev introducerad till Sriracha samt av vem: Eskilstuna påsken 2011 av min dåvarande rikssvenska raid leader i WoW. Vi skulle äta fryspizza och han undrade om jag ville ha lite sri’RAscha på. Ställde mig frågande till saken men han droppade ett antal droppar på våra respektive pizzabitar och jag konstaterade att visst fan, det här livade ju upp en halvdassig pizza rätt bra, hördu.

Bodde ju i Åbo då och en tur-returbiljett till Stockholm med färjan utan hytt kunde man som studerande få för sisådär en tjugolapp. Sen bara en timmes tåg till Eskilstuna typ, så varför inte. För att slå ihjäl timmarna på däck installerade man sig förslagsvis såhär:

Da Capo = da bomb.

Den påsken introducerade han mig även till:

  • sina vänner (i backspegeln en skock spergs)
  • sällskapsspelet Munchkin, som jag tror jag vann
  • studion han jobbade vid som piercare
Färskt hantverk som jag fortsättningsvis bär. April 2011.
  • baconflätning
  • The Shining
  • Trocadero
  • Erik och Mackan (AKA Pirkka-Filip och Fredrik)

Samt sist men inte minst:

  • konceptet pounder

Andra tider.

Namnbyte, AKA sura äpplet

Denna månad förra året gick mitt namnbyte igenom. En av orsakerna till att jag bytte var uttryckligen internationell gångbarhet och att slippa nordiska tecken, men jag får lov att medge att beslutet kan ha varit en aning förhastat. Tanken på att skaffa sig en helt ny identitet är lockande, men vissa saker kan inte raderas. Prickarna går helt enkelt aldrig ur. Det är att lura sig själv att tro annat.

Min nya identitet började nämligen kännas aningen förljugen vartefter månaderna gick. Folk verkade anta att jag försökte sudda ut mitt nordiska påbrå, vilket verkligen inte stämmer, är ju stolt över min finlandssvenskhet. Namn är en markör som har minst lika mycket att göra med omvärlden som namnbäraren själv, och jag kunde aldrig ha förutspått hur det skulle tas emot.

Har funderat på detta ett tag, och idag har jag landat i att bita i det sura äpplet och inse att det slutligen inte går att undgå ytterligare ett namnbyte. I fortsättningen kommer mitt namn att vara Madrona Silvänder. Visserligen öppnar detta upp för diverse ordvitsar som anknyter till andfåglar, men det får anses vara ett lågt pris för att återta en viktig aspekt av min identitet.

Byte av efternamn som man inte haft tidigare innebär dock 110 euro i avgift till magistraten, och passet kostar 140 euro vid finska ambassaden i London. Plus resa dit och tillbaks för tredje året i rad. Skulle inte orka med det för vad som egentligen är en petitess, hur svårt kan det vara att lägga till två prickar, liksom.

Överväger fan att helt enkelt fatta en Sharpie och därmed spara trehundrafemtio euro inklusive biljetter, det vore karakteristiskt aspergerpragmatiskt. Praktiskt nog förblir domänen densamma med anledning av internets historiska anglocentricitet.

Kajs potentaste dag

Lyssnade ikapp diverse poddar på bussen till Manchester igår, däribland Ted och Kaj. När jag såg rubriken ”Kajs lyckligaste dag” (9.3.2022) tänkte jag att han kanske har vunnit det där litteraturpriset han är nominerad till, men icke sa nicke, det var en trevlig medicincocktail i samband med en nyckelbensoperation som åsyftades. Underhållande lyssning, särskilt för en insatt.

Att fentanyl är ”hundra gånger starkare” än det ena och det andra hör jag ofta slängas omkring, så även av Kaj, men ”starkare” är en lite förvirrande term. Det är nämligen skillnad på potens och effektstyrka. En vanlig oral dos paracetamol ligger till exempel på 500-1000 mg, men tar du diklofenak (Voltaren) istället räcker det med 50-100 mg. Betyder det att en Voltaren-tablett har tio gånger starkare effekt än en Panadol? Icke sa nicke.

Måste ta tillfället i akt att ta fram rotting… öh, pekpinnen och rätta till professorsglasögonen här, va. Svepande och förenklat blir det oundvikligen, men jag ger det ett försök.

Sexiga kurvor. a. u. = arbitrary units, ersätts med den effekt man råkar vara intresserad av att studera.

Efter en snabb titt kan vi konstatera att kurvan för läkemedel B har mer skjuts i början (potent) men planar ut vid en respons kring 0.5 = 50 %. Vi kan också konstatera att läkemedel A:s kurva är rätt trög (icke-potent), men också att den uppnår en respons på 100 % till sist. Läkemedelskoncentrationen ökar ju längre högerut vi kommer på x-axeln.

För att få till stånd 25 % respons (första streckade linjen) krävs det alltså långt mindre koncentration av läkemedel B än av läkemedel A. Vid koncentrationen då läkemedel B nosar på att uppnå sin maxeffekt utövar läkemedel A bara sisådär fem-tio procent av sin maxeffekt. För att uppnå en respons på 50 % krävs i detta fall lika hög koncentration av någondera. Efter den punkten är det bara läkemedel A som kan klämma fram en full respons.

Potens handlar kort sagt om hur hög koncentration av läkemedlet som krävs för att uppnå en viss respons, det säger inget om läkemedlets maxeffekt. Fentanyl är mer potent än heroin (diacetylmorfin) men mindre potent än carfentanil.

Jämförelse av hur mycket som krävs för att en genomsnittlig vuxen ska kola vippen.

När folk snackar om att fentanyl är så och så många gånger ”starkare” än morfin eller heroin menas potens = dosering, inte maxeffekt. I själva verket har det gnällts spaltmeter på Bluelight och 420chan ända sedan det blev vanligt att blanda ut herska med fent eller rentav sälja bara bankat fent. Skitlätt att överdosera, kort halveringstid, obönhörligt toleransbygge. Allt detta och dessutom mindre euforiserande enligt de flesta. Varför i hela helvete blev det en grej, alltså? Billigt att syntetisera och effektivt att transportera. Follow the money.