HENRY!!!!!

Hur länge har jag bott här? Ett halvår. Hur länge har jag varit utan dammsugare? Sex månader. Har lånat T:s sladdlösa cyklonfanskap nu och då, inte imponerad. Nu jääääävlar ska här putsas och fejas, på med Ian Dury and the Blockheads.
I’M SPASTICUS!
SPASTICUS!
SPASTICUS!
AUTISTICUS!

Graeae feat. Stephen Hawking och Orbital, sicket medley.

Sen är det förstås Bitches Unleashed ikväll, har sett fram emot det i kanske två månader. Vet inte riktigt vad jag ska ha på mig – vad fan har man på sig till ett inomhusbeachparty med femdomtema? – men det lär lösa sig.

Förtal och representation

Har under de senaste tre dagarna upplevt en inzoomning av verkligheten som är mycket välkommen. Gick i parken i förmiddagssolen, kollade på ekorrar och sjöfåglar. Milt men friskt i luften. Träden har fortfarande gula eller orangea löv, ingen finsk atomvinter. Lyssnade på Ted och Kaj, men tänkte egentligen på konceptet förtal.

Läste nämligen kulturartikeln Är det fritt fram att förtala avliden på film? av Nils Funcke häromdagen. Egentligen en artikel om huruvida det är försvarbart att peka ut den avlidne Stig Engström som mannen som mördade Olof Palme, men det var ett allmänt citat som fastnade i huvudet: ”Alla har vi en önskan om och en rätt att åtnjuta ett gott namn och rykte även som döda”. Smakar på ordet äreminne och grimaserar inombords.


När jag först berättade om namnbytet för några månader sedan var reaktionen förvåning, men å andra sidan har jag haft flera nicknames under åren, så det smältes rätt fort. Mamma sa till sist att hon var rätt glad, att hon tyckte det var fint att jag hade valt efternamnet Silvander, hennes flicknamn. Problemet uppstod när det stod klart 1. vilken sorts liv jag lever och 2. att jag kommer att vara öppen kring mina värderingar med namn och bild.

Under min vistelse i Finland tydliggjordes det att detta är att dra namnet i smutsen. Jag har förstått att jag genom att leva ärligt och öppet upplevs förtala morfar, som alltså hade efternamnet Silvander. Han har varit död sedan år 1985, fem år innan jag föddes. Min mamma har inte hetat Silvander sedan hon gifte sig år 1975.

Det tydliggjordes att sättet jag lever på drar skam inte bara över dem båda, utan över alla som har efternamnet Silvander, och över alla som jag har släktband till, oavsett efternamn. I Österbotten vet man vem som är släkt med vem. Vidare vanärar jag mina morföräldrars minne i sinnet på alla som fortfarande kommer ihåg dem.

Låt mig därför anteckna det följande i protokollet:

Jag representerar inte släkten Silvander. Jag känner ingen som tillhör den.
Jag har inget att göra med dem. De har inget att göra med mig.

Min kärnfamilj tar avstånd från mina värderingar å det bestämdaste.
Jag flyttade ut vid femton års ålder och har minimerat kontakten sedan dess.
Om man anser att det jag håller på med är fel är det iallafall inte deras fel att jag är den jag är.

Jag representerar i sjävla verket inte polyamori, jag representerar inte femdomrelationer, jag representerar inte veganism, jag representerar inte psykoaktiva substanser, jag representerar inte autism, jag representerar inte finlandssvenskhet, jag representerar inte fibromyalgiker.

Jag drar lans för allt möjligt jag bryr mig om, men jag representerar inte ett skit, förutom Madrona.

Förskräckelsecheckar

Bad Checks Division | Buchanan County, MO - Official Website

Det händer rätt ofta att forntida Droney skriver ut checkar som framtida Droney inte kan lösa in. Eller iallafall upplever att hon inte kan lösa in. Som till exempel när hon på måndag glad i hågen föreslår videochatt med en dominant kvinna hon knappt känner på torsdag. På måndag är hon rustad, men mycket kan hända däremellan.

Man kan vakna på torsdag morgon och inse att dagen är kommen och känna hjärtat frysa till is. Samtidigt kommer det inte på fråga att ställa in, vad satan, ens ord måste gå att lita på, är ingen jävla flake. Man kan intala sig it’s fiiiiiine och till exempel distrahera sig med att skriva ett inlägg om en Velvet Underground-dokumentär.

När klockan slår fem och samtalet är schemalagt till sju är det dock oundvikligen dags att kallsvettas, fråga sig själv VARFÖR I HELA HELVETE en harmlös interaktion – som man själv har initierat – sparkar igång ett sånt adrenergt påslag. Det är fan inte rimligt.

Nu är det dags att överförbereda sig, maniskt snöa in sig på belysning och kameravinklar och ljudkonfigurationer, INGET FÅR GÅ FEL. När klockan väl är 7:01 PM och kvinnan ringer upp på WhatsApp utan förvarning och avbryter Graham Kartna – Null 2repeat och man svarar lossnar det givetvis genast och man märker att hon tycker att man är charmig och man har HUR ROLIGT SOM HELST när man diskuterar partnerbyte vid femdompartyt på söndag.

Efteråt är man lättad som om man nyss undsluppit en avrättning och har en trevlig fortsättning, tills man vaknar nästa morgon och inser att man har bokat in en TILL videochatt med TVÅ dominanta kvinnor man knappt känner på fredag kväll. Ei vittu, forna Droney ska ha stryk.

Hexlås och roll-on

Har varit på riktigt soligt humör hela dagen. Blev nästan sur över att det inte fanns någon särskild orsak till att vara så upprymd, och med en sån attityd gör man livet svårt för sig, så jag gick ut och fixade lite ärenden/inköp istället.

Lyckades inte få fotlänken reparerad, stället jag gick till fixade mest klockor och grejor, så det blir väl att ta sig till en renrasig guldsmed för att få det gjort. Det var en rätt ung man som betjänade mig, gissningsvis något år kvar till 30-strecket. Vet inte om han förstod vad det handlade om, gjorde han det hade han fan ett proffsigt pokerface. Krävs inte mycket fantasi för att gissa varför det finns ett hex-lås som endast kan öppnas med en särskild nyckel på en fotkedja, liksom.

24/7 Locking Slave Bracelet or Anklet image 7
Det är fan svårt att skruva fast ett hex-lås när man är så E:ad att man vill spricka.

Tror för övrigt inte det är så många som bryr sig mer om smaken än doften när det kommer till val av roll-on-deodorant. Eftersom jag är världens bästa dom och ser till att utsätta mig själv för det jag utsätter andra för var jag förstås tvungen att smaka. Jadu, ”0 % alkohol” är definitivt inte en markör för icke-bitter. Får väl se till att vara svettig istället, det uppskattas säkert mer ändå.

Här är en roll-on-relaterad låt för att skrubba bort det ovanstående från din hjärna.

Så jävla bra, voi vittu ändå.

Två monogama män och Tone, del 2

Två män i en podd - Senaste episoder - Lyssna nu på RadioPlay
Poddavsnittet i fråga.

Sjölin introducerar ämnet genom att säga att han är ”bekymrad” över att de unga är polyamorösa. Det tar ett tag innan han återkommer till det, och inleder istället med att vara upprörd över folk som skäller på sexologen för att hon inte har identifierat att brevskrivaren (intressant nog tilldelad pronomenet ”hon”) är en ”polyamorös person”. Han påbörjar ett försök att definiera ordet, men meningen blir hängande.

Han tycker inte att frågan indikerar ett mönster som skulle göra personen poly, men personen skriver ju att hen har funderat mycket över det, och skriver rentav det räcker inte med en partner för mig. Utöver det skiljer hen tydligt på känslor och sex. En sexuellt flersam, emotionellt monogam person. Inga konstigheter.

Sjölin är lättad över att någon sa att personen måste prata med sin partner först iallafall, men det var ju precis det som var huvudfrågan, vilket sexologen totalt ignorerade. HUR prata om detta med sin partner? Tja, definitivt inte som Lasse som efter femton år kommer hem till frugan och vill sätta på Gunilla i receptionen, ”och så har det börjat en tjej med snygg stjärt, vadå, varför surar du över det, är du inte polyamorös eller?”.


Så småningom kommer vi dock till pudelns kärna. Sjölin stör sig något enormt på uttrycket ”det är bara sex, det betyder ingenting”, och anser att det är ”farligt” för den yngre generationen, ”en otrolig lögn i vår tid”. Om det inte finns en själslig dimension i att ha sex med en annan människa följer det alltså att typ en krogkontakt är likvärdigt med ”en termos med köttfärs”. Han ställer också den centrala frågan ”om det inte betyder någonting, varför gör man det isåfall?”.

Free photo Clouds Form Clouds Sky Cloud Poodle - Max Pixel
Molnet på bilden är inte en pudel.

Ptja, jag är nog inte rätt person att försöka svara på det, min juttu är att jag har svårt att skilja på kärlek och sex över huvud taget, och därför hade en relation där känslor inför andra är förbjudet aldrig någonsin funkat. Jag har svårt att förstå drivet till tillfälliga kontakter.

Man ska nog ändå vara rätt bokstavlig för att tolka ”det betyder ingenting” som ”det är totalt meningslöst”. Det är väl snarare en kortform av att vi har sex betyder inte förväntningar på en fördjupning av relationen på något sätt. Sex måste inte vara ett själarnas möte för att ändå ha mening för en del människor, men Sjölin fastslår ”det finns ingenting som är ‘bara sex’ om det inte är onani”.

Hade du ett själsligt möte med porrstjärnan i POV-klippet du nyss runkade till, Daniel? Hon är ju en människa av kött och blod, med sin egen historia, sina egna drömmar, en annan själ. Nähä, okej, du tyckte främst att hennes röv var sexig. Vari ligger skillnaden i att onanera åt porr och ha ytliga sexuella kontakter? Vad är ett engångskrogragg om inte en lyxrunk deluxe?


Får överlag en känsla av att Sjölin upplever att en tvåsamhetsrelation inte känns lika betydelsefull utan att avsäga sig rätten att vara intim med andra. Impulserna finns fortfarande där, bara att man väljer att inte agera på dem, en ädel liten uppoffring. Annars skulle han nog inte raljera om hur ”oerhört cyniskt” det är att ha en relativt vanlig polyexistens: hej jag är singel och har en massa kontakter på krogen och hej och hå, men så har jag en tjej som heter kajsa som jag har känslomässigt utbyte med och bostadsrätt och ett barn också, så hon tillfredsställer DET behovet hos mig.

Börjar fan fåtöljpsykoanalysera Sjölin så småningom. Han anser att det är att spela ett oerhört ”maktkort” att komma hem och berätta för sin partner att man önskar sexuell utlevnad med andra, och säger vid ett tillfälle ”tänk dig vad vidrigt att en partner skulle komma hem och säga ‘jag måste ligga runt med de här och de här personerna’”.

Reflections on Life : Reflections on "Armchair Psychology"
Det är inte flickan på bilden som står för fåtöljpsykoanalysen.

Orsaken till denna upplevda vidrighet tycks vara övertygelsen att man som kärlekspartner givetvis kommer göra allt för att ens partner ska kunna leva ut detta, och denna oförmåga att sätta gränser blir till ilska och äckel. Typ såhär: du kommer dragandes med dina tankar och känslor, JAG måste gå med på detta för att jag älskar dig, du TVINGAR mig därmed till att gå med på något jag inte vill godta, alltså självvåld, men det jag gör, det gör jag för dig!.

Plötsligt håksar Sjölin ändå att polyamori, ja, det är väl att man också har känslomässigt utbyte med flera personer samtidigt? Hoppsan, vi är halvvägs in i samtalet innan det börjar spånas om en definition. Dictionary.com tycker det följande: the practice or condition of participating simultaneously in more than one serious romantic or sexual relationship with the knowledge and consent of all partners. Oj oj oj, kan man ha ett serious sexual relationship som inte är romantic?!


Schüldt å andra sidan tror inte ens att brevskrivaren existerar, ”det finns ingen som är så naiv att man skriver för att få hjälp med det här”. Man måste enligt herrarna Sjölin och Schüldt ha ingått ett polykontrakt från början, annars är tvåsamheten lika inpräntad som de tio budorden på stentavlorna. Men vad gör man när ett kontrakt med två parter behöver omprövas? Man förhandlar. Den andra parten accepterar, kommer med motbud eller drar sig ur, det finns ingen som helst plikt att gå med på vad som helst.

Ten Commandments Tablets Stock Photo - Download Image Now - iStock
Du skall icke hava andra partners jämte mig.

Vidare säger Schüldt att idealet om en långvarig (monogam) relation inte blir mindre sant bara för att man misslyckas med att leva efter det. Det är mänskligt att fela (skiljas), så det ska man visa nåd inför, men idealet är fortsättningsvis rätt och riktigt. Som utpräglad pragmatiker har jag arma svårt att förlika mig med detta, trots att jag strävar efter så långvariga relationer som möjligt. Han anser det också vara självklart att sex är en stor sak, ”annars vore det inte ett så laddat ämne för de flesta”. Det är ett laddat ämne för att det är en stor sak, och en stor sak för att det är ett laddat ämne. Got it.

Givetvis står det mer bakom uttalandet än så. Sjölin har förstått först nu att sex för honom närmast är en ”dyr blomma”, medan det för andra är ”lite gräsklipp”. ”Men tänk vad som kan hända”, säger Schüldt, ”det kan bli att man får ett barn”. Där satt den, won’t somebody think of the children! Han medger dock att moderna hjälpmedel gör att det inte sker ”varje gång”.

Nå, Eric, allt förutom penor in vagoo-sex bland könsmogna individer kring ägglossning leder inte till barn, postmenopausala kvinnor behöver snarast moderna hjälpmedel för att det ska bli barn, och jag har gayvänner som enligt egen utsago har försökt i åratal, men han kan helt enkelt inte bli gravid.

Befinner man sig likförbannat i målgruppen där det kan bli en ungjävel finns det många sätt att ha skoj utan att stoppa kuken i en köttfärstermos, och ska man tvunget göra det är det nästan som att vi har p-spruta, p-stav, p-ring, hormonfri spiral, p-piller, pessar, kondomer, dagen-efter-piller om kondomen spricker, och fri abort om det riktigt, riktigt, riktigt skiter sig. Who’da thunk.


Snällisen Sjölin skapar en öppning för att Schüldt ska kunna skriva under på en disclaimer i stil med om folk vill leva tre är det ju inget fel med det. Schüldt får fundera ett tag, ja, öh, alltså, för att formulera ett diplomatiskt svar, och landar i ”om alla är med på det och det funkar bra”. Har märkt att polyrelationer måste gå som tåget av någon anledning, varenda förhållande är en proof-of-concept-studie. Blir det uppbrott är det bevis för att hela grejen inte funkar, inte ett individuellt förhållande som sprack.

Sjölin säger att hans barn får komma hem med vem de vill, men han har inte räknat med att behöva ta ställning till att det kanske kommer flera personer på en gång, ”här är vi!”, men medger att det kan vara en värld han får lov att vänja sig vid. Kanske det, hördu. Inte behöver det vara så dramatiskt.

Därefter följer en rätt intressant och heated men icke-relaterad argumentation som jag inte ska gå in på här, men vid poddens slut inser jag att det onekligen finns intressanta saker att hämta hos dessa två män i sin podd. Verkar inte bättre än att jag får ta mig an deras back catalog medan jag jobbar.