Tonight in Deansgate

Last Night in Soho' is an uneven Edgar Wright stab at glamorous madness

Såg Last Night in Soho (2021) på bio ikväll, tyckte det var en riktigt njutbar filmupplevelse. Swingin’ London på bioduken = mumma, älskar ju sextiotalsmode och -musik.

När jag kom ut ur salongen och satte på mobilen igen nåddes jag av beskedet att en vän till en vän slutligen hade gått bort efter en vecka på sjukhus. Gillade karln mycket de två gånger jag hann träffa honom. Leversvikt, cancer och vattenskalle. Femtio år gammal. Sa inget åt min dejt.

Krapulapäivä

Särskilt mycket bättre än gårdagens inlägg blir det inte när man är i bågan mitt i natten och inser att hej vittu, jag har inte bloggat idag. Nånting måste ju upp varje dag innan läggdags.

Tror jag slocknade kring fem imorse, hade roligt, träffade intressanta människor. Det blev utfläddade tarteletter och vodka och mötesprotokoll och förstås Pub Bastun. Härligt att höra Multiversums låtar ljuda över systemet. Det visade sig att en av dudesen är ett massivt Nemesis-fan, överraskningen var total när jag berättade vem jag är. Andra bartendern kom till B på efterfest, tror de satt och pratade ett tag efter att jag kastade in handduken. Skoj!

Har vidtagit en rad återställande åtgärder, i kronologisk ordning: vatten, piss, borsta tänderna, meds, ta bort smink, dusch, självbefläckelse, vape, té, solglasögon, pimpad Saarioinens veganpizza. Lovade att träffa brorsan igen idag, och det är väl rimligt medan jag väl är här, så vi ska hoppas att det värsta ger med sig vartefter eftermiddagen (fram)lider. Tillbaks i Manchester imorgon via Stockholm, avfärd 05:00. So it ends.

Östersjöjetset

Krånglade min stora kappsäck nerför trapporna från ovanvåningen på tågvagnen, sen ut ur tåget, sen uppför trapporna till steissin. Ställde mig och stirrade på de beiga jävla bagageuppbevaringsboxarna ett bra tag. Liksom år 2008 tar de bara 3 € i mynt, och liksom år 2008 utstrålade de olust. Fick lov att konstatera att traumat fortfarande lever kvar. Det lär bli en så kallad storytime vid nån point.

Tog alltså spontant in på Park Hotel i några timmar, behövde komma bort från folk och stänga en dörr om mig medan jag jobbade. Kollade till vänster när jag släpade på kappsäcken mot centrum och drogs in tack vare retroskylten. Fick ett charmigt litet rum som uppfyllde mina behov: duscha, sminka, äta, jobba, vila.

Ja, alla utom ett.


Noterade också att antalet massagesalonger med fördragna gardiner och suggestiva silhuetter på skyltfönstren har ökat i antal ytterligare sedan jag bodde i Åbo. En del av dem marknadsför även domineringstjänster. Hytta-med-näven-nivå på det.

Träffade en gammal vän från studietiden på två öl vid Hospoda. Han var rätt sliten och inkörd i vardagsspåret när han slog sig ner, men var betydligt mer avslappnad efter de två timmar vi hade tillsammans. Jag drack en vinbär-salmiak-öl som hade samma färg som mitt hår, riktigt god, samt en svart kaffe.

Det tunga artilleriet kom väl till pass. Drog nämligen en nitlott vad beträffar färjan: studerandekryssning. Dun dun duuun. Jag var ohjälpligt förtappad i en sjö av blonda, högljudda promillehuvuden som alla såg ut att heta Sami eller Siiri. De började plötsligt sjunga om nån jävla orava så att rösterna skallade i terminalen, ljudet var öronbedövande. Misantropimätaren slog i taket.

Piano bar is love, piano bar is life.

Överlevde resan genom att sitta med 50+:arna som satt utströsslade i pianobaren. Älskar dess skamlösa daterade dekor. Ah, ljuva 80-tal. Inga smartphones, inga influencers, bara alkoholism, hårspray, fula säckiga kostymer och kedjerökning.

Fick stå och vänta i tjugo minuter vid ankomst, B antog att jag skulle komma med Viking Line, men jag kom med Silja. Tydligen är det otänkbart för ålänningar att åka Silja, så jag gjorde min första faux pas innan jag ens hade satt fot på ön.

Har nu varit i Mariehamn i ungefär ett dygn. Har chillat med B och hans brorsa idag, riktigt trevligt. Åt en god dhal vid Leva Börman och for därefter till Kantarellen för att panta och handla inför festen imorgon. Ska laga tarteletter igen, lax åt de som äter sånt och vege åt mig själv och vem som nu vill ha. Träffar min egen bror en sväng på eftermiddagen också. Nu börjar det däremot fan bli dags att stjälpa i säng.

Droney, loungeluffaren

Tältä näyttää Finnairin Schengen-lounge Helsinki-Vantaalla

B fick ett infall och slängde in tillgång till Finnair-loungen vid Helsingfors-Vanda när han förskotterade min biljett. Har aldrig använt mig av lounger vid flygplatser, föreställde mig en skön stol och ymnig konsumtion gratisdrycker till det drone som utgör skapelsens centrum (tiotusen Mattis och Pekkas från Kone och Fortum och UPM-Kymmene som knapprar på sina Macbooks). Det erbjöds dock betydligt mer än så.

Varm mat (vegetarisk moussaka), salladsbord med en tabbouleh som jag faktiskt lyckades tycka om (!), bärpaj, frukt, kaffe, té, juice, öl, cider, lonkero, vin (rött, vitt och bubbel)… sicket överflöd. Liksom utlovat blev det tunga artilleriet, högdos koffein är det läge för bara ibland. Det var tryck i skiten, slog på inom fem minuter, helt otroligt att det är lagligt egentligen. Det är ju bara gulligt att vara beroende av något som är samhällssanktionerat och lätt + billigt att få tag i, tihihihi don’t talk to me until I’ve had my coffee, dra åt helvete med sånt där koketterande satan.

Ähum.

Det fanns rentav havremjölk, vilken jag spillde till en sådan grad att jag måste påkalla personalens uppmärksamhet. Äsch. Drack mitt kafi efter maten och letade mig därefter mot vinsektionen. Väntade bakom en solbränd kvinna i en ljusgrå distinkt finskt stel/minimalistisk och garanterat svindyr designklänning. Hon frågade haluutko? i ett tonfall som hade liiite, liiite ge-julklapp-åt-estniskt-barnhemsbarn-karaktär när hon erbjöd sig att hälla upp bubbel åt mig. Var nervös inför mötet med STBL:s chefred och hade därmed smetat på mig ganska ordentligt med krigsmålning, stack ut sådär passligt kan man säga.

Fick mig tacksamt nog en hel del till livs innan det var dags att sticka in till Hesa centrum. Drack en god kriek på Vltava (tack Ida) och en lapin som gav mig huvudvärk på Oluthuone Kaisla. Ytterst gemytligt sällskap dock, spånade och spekulerade och talade om allt mellan himmel och jord, jätteroligt. Men hördu, nio vittus euro för 0.33 eller 0.4 l av nå rändom öl bara? I Vasa verkar man ännu kunna vända siffran uppochner, tack gode gud. Åtta-nio euro får man tydligen punga ut för ett tobakspaket också, satan, satan, bra att jag int… röker… riktigt… nå, it’s complicated.

Trodde jag måste ha bråttom sen, jäktade genom säkerhetskontrollen, men de hade inte ens börjat ombordstigningen när gaten skulle ha stängt egentligen. I själva verket hade de inte ens kört fram planet ända till gaten vid det laget. Avgångstiden till Vasa senarelades med en timme, och jag hade alltså tid att svänga via loungen igen. Mer mat, mer paj, mer té och ett glas rött. Om nom nom. Spillde havremjölken rejält igen och sa åt samma tjej igen på värsta slapstickmanér. Så kan det gå.

Det var förstås mjölkprodukter i moussakan, men med tanke på att kortet inte gick igenom när jag skulle köpa returbiljetten till flygplatsen (4,10 €) var det inte riktigt läge att rynka på näsan åt redan betald laktovegetarisk mat. Till min stora lättnad visade det sig att automaten tog tiocentar, vilket holländska tågbiljettautomater inte gör, så jag petade in en miljon småmynt och åkte legit. Alltid legit, sku fan int klar av att sitt på ett färdmedel och vet att jag int har biljett.

Nu sitter jag alltså i hembyn och känner mig, ja, hur jag nu känner mig. Skumt att vara i Finland mitt i atomvintern. Folk skämtar alltid om hur grått och regnigt UK är, men åtminstone är det ju liksom ljust fast det är mulit där. Himlen kan vara jämngrå och ljuset så starkt att det tar i ögonen på en och samma gång.

Är för övrigt mycket nöjd med min vecka nere på kontinenten. Det var trevligt att fara via Haag och träffa exet en sväng, såg att personen som bor i mitt gamla rum hade fördragna svarta gardiner. Hade varit skoj att hinna via Delft, men hjälpte J arrangera och ta produktfoton istället. Vi försöker båda få luft under vingarna vad beträffar våra respektive projekt, det finns en förståelse där. Vi tror helhjärtat på varandras juttur, och det är tamigfan guld värt.