Skrock och Mocka i Berlin

Det är fredagen den trettonde och jag ska precis dra till Berlin och träffa GB. Det bådar ju gott. Vet inte exakt vad som står på programmet, men åtminstone ska jag äntligen se Suede-turnén som jag missade eftersom jag var på Åland. Hade hellre sett dem i Manchester och varit TRAAAAA-HAAAAA-HAAAAASH med Suede-fanet D liksom planerat, men Berlin lär leverera.

Det är int ett vittus hopprep, Brett, skärp dig.

Har bara varit till Berlin en gång i mitt liv och det var nästan ett decennium sedan. Hade knappt någon fritid alls eftersom det var inom ramen för ett historieseminarium, så det ska bli roligt med fria tyglar.

Minns också en bild från seminariet som jag fann så förskräcklig att jag levde på Syntrax Matrix 5.0-proteinpulver och naturell kvarg med sockerfri saft och tokbantade ner mig 20 kg. Sånt man håller på med som 22-åring, alltså. Rekommenderas icke, mot slutet var jag så jävla deprimerad att jag var tvungen att börja med Voxra. Det här med näring är fan A och O.

Ej bilden i fråga. Ointresse med stort O och samma hår, full circle.

Åtminstone är det världens fetischhuvudstad och jag har en tjugokilosväska med hälften av vikten till godo på ditvägen, så det lär bli en del botaniserande bland gummi och saker som gör ont. Kommer antagligen också kolla på lite ställen där Iggy, Bowie och Lou härjade en gång i tiden.

Har inte med min laptop, vilket betyder att jag har tidsinställt morgondagens, söndagens och måndagens inlägg. Lärde mig från påsken, sidu. Det nya tredagarsschemat mån-ons-fre börjar som bekant rulla nästa vecka, så någon form av reseskildring kommer vid middagstid finsk tid på onsdag. Hejsvejz.

Munch överträffar nunna

Jahopp, nunnelivet varade ända tills fredagen samma vecka. Typiskt.

For alltså på the Manchester Metal Munch igår kväll. När jag anlände såg jag en något korpulent och kufisk man i 35-årsåldern med långt hår, skägg och begynnande tunnhårighet sitta och fingra obrytt på en stöttålig smartphone. Jag vet en artfrände när jag ser den, så jag slog mig ner och pratade med denne polske råautistiske svetsare om rollspel i säkert tre timmar. Givetvis drack han bara ett glas cokis medan jag sänkte pint efter pint. På tom mage.

Kl. 22-tiden drog han hem och jag började mingla istället. Hade frågat honom vem arrangören är vid någon point och han nickade mot en man med glasögon i grå t-shirt. Jag var nyfiken eftersom jag fick ett anonymt meddelande i min Fetlife-inkorg som varnade för att arrangören hade gjort saker med någon utan samtycke, men att det förstås är mitt val att delta i munchen eller inte. Vet att C fick samma meddelande också, men polacken hade inte fått nånting, så kanske personen bara skickade det åt kvinnor.

Med tanke på att munchen är ett 100 % vaniljevenemang som är informellt arrangerat i en pub utan hyrt rum, inträde eller avgifter, samt att arrangörens enda uppgift är att utlysa möjligheten att träffa likasinnade där sista fredagen i månaden på Fetlife, ja, då ser jag ingen orsak till bojkott. Jag känner inte duden, jag känner inte tjejen, jag är inte där för att bli indragen i en konflikt jag inte vet något om.

Blev förstås nyfiken på vilka vibbar arrangören ger ifrån sig IRL för att ha ådragit sig detta rykte och såg genast att jao, där har vi en kille med borderline eller dylikt. Han var som en nervös hund under en yta av samlad manlighet, och när man kombinerar en manlig dom med dylika drag + en kvinnlig sub av typen som dras till den sortens män är det bara att invänta den stundande kratern, speciellt om de får för sig att syssla med consensual non-consent och dylikt.

Hann också prata med en kvinna i min ålder med självkänsla som var körd i botten och bevisligen hade ett behov att dryfta sin situation. Hon var i stadiet där hon rent rationellt visste att rösten i huvudet som tryckte ner henne konstant inte var hennes egen och att hennes traumor hade gått i arv i flera generationer och allt det där, att hon hade valt fel män och gjort ett antal misstag, men hon var fortfarande i stadiet där hon kört fast i skuld och skam och självhat rent känslomässigt.

Under tiden jag pratade med henne märkte jag att hon hade en utmärkt förmåga att analysera sin situation utifrån, men att hon fortsättningsvis levede i det förflutna till 90 % på en daglig basis, vilket också betydde att hon fortsättningsvis var övertygad om att det förflutna existerar, och även levde under villfarelsen att det förflutna på något sätt kan ändras.

Jag och en empatisk 26-årig bulgar med vacker profil stod och talade med henne ett bra tag, det vill säga främst lyssnade. Tårarna trillade nerför hennes ansikte med jämna mellanrum, och på slutet bad jag henne göra mig en tjänst. Sa åt henne att slappna av i axlarna och låta armarna hänga, sluta ögonen, ta ett djupt andetag, ett till, ett till, och sen bad jag henne öppna ögonen och berätta för mig vad hon ser. Hon svarade I see two wonderful people etc. etc., och när hon var klar med beskrivningen sa jag this is all that exists. This is literally it.

Inget går som bekant upp mot att cosplaya andlig ledare sex Amstel-pints in. Det blev ytterligare två innan kvällen var slut, stannade något överraskande tills stängning. Trodde jag var förvånansvärt välbehållen när jag slog upp ögonen efter sju timmars sömn och inte kände mig så sliten trots tom vittus mage, men när jag satte mig upp girade världen plötsligt skarpt till höger. Det fick bli några timmars sömn till, en flaska Dr. Pepper och fyra vegan sausage rolls från Greggs. Gudarnas föda.

Flashback forever?

Lyssnade ikapp mig på Flashback Forever medan jag förberedde kvällens D&D-session och märkte att jag blev lite spänd av att ta mig an avsnitt #103: Era pundigaste beteenden från två veckor sen.

Nemesis kände som bekant trådstartaren Arkomann mycket väl, i själva verket till en sådan grad att vi tog färjan till Umeå och tåget ner till Uppsala för att hälsa på honom hösten 2007, samma år som tråden startades. Minns även omröstningen FB:s största knarkare från samma år klart och tydligt: Arkomann vann, Nemesis1 kom tvåa och alprazolam_ (AKA Öl och piller och knivar – Det gick åt helvete-mannen några år senare) kom trea. Ettan och trean lever fortsättningsvis.

Arkomann agerar stand-in för en staty under restaureringsarbete vid domkyrkan i Uppsala i mitten av 00-talet.
alprazolam_, öh, chillar. Det här är en person som mår dåligt. 2011?

En känsla som har gnagt i bakhuvudet en tid blommade ut under avsnittet. Jag kände för första gången tydligt att det här är fyra kvinnor (Storfittekajsa var med) som sitter och flamsar och skrattar åt snarare än med. Någonting så elementärt som att ”meter” refererar till milliliter i rikssvensk pundarkultur hade till exempel varit tydligt efter ens minsta research. Blev rätt less på att det var på nivån håhåhåhå, vilka tokerier de där missbrukarna sysslar med, bara yta och distans.

Överlag tycker jag att podden har blivit sladdrigare och fnissigare över tid, mycket prat i munnen på varandra, konstant varierande ljudbild från avsnitt till avsnitt pga. turné, samt en känsla av att ”pratorna” är mer improviserade och inte lika välförberedda som förr. Detta sammanföll med när jag gissar att de började skriva showen som utlystes kring midsommar förra året.

Förstår verkligen dilemmat i att prioritera när uppmärksamheten är mer akut på annat håll, alla tre har familj dessutom, men jag tror också att publikuppskattning kväll efter kväll + utmärkelse efter utmärkelse + Patreon som går som tåget kan leda till en viss vila på lagrarna poddmässigt-faktor. Mänskligt.

Får se vilken nivå de lägger sig på när turnén är till ända. Den lär dock ska fortsätta tills slutet av maj, och sen har de ett helt spelschema i höst också, ända fram tills januari 2023.

Kanske är det bara jag som är blasé kring det hela av förklarliga anledningar. Har mycket att skriva om saken än.

Nemesis leker sammanbiten alkemist i ”den akademiska kvarten”, Uppsala. Oktober 2007.

Men Madrona, har du någonsin känt någon kille som inte är stilig och har långt, brunt hår?

Jo. GB är stilig, långhårig och blond.

Dag fyra

Det blev något oväntat ytterligare en eftermiddag med A innan hen hoppade på bussen i stånd att åka tillbaks söderut igår. Använde upp överblivna ingredienser och drack upp överblivna drycker samt kopplade synthen till en förstärkare för första gången sedan jag flyttade hit, det piggade upp.

När det knackade svagt på lägenhetsdörren vid nån point tänkte jag jahopp, nu är det nån granne som är ovan vid detta och vill se vad som står på för att de typ jobbar hemifrån. Ingen oskälig ljudnivå, men givetvis skulle jag ha sänkt ytterligare för att visa hänsyn om det var så. Det var dock en gårdskarl som sa nånting om att han testar brandlarmet i husets tambur och att vi inte ska bli överraskade om det börjar tjuta. Kör i vind.

Därefter iväg till D igen för näst sista sessionen Delta Green inom ramarna för det nuvarande scenariot. Gick via minilivset och köpte med mig lite rosé på vägen. Efter fjärde dagen folk och fest i rad är det definitivt en tidsfråga innan vägs ände, så nu blir det fan bara jobb, grönsaker och nunneliv… tills Berlin kickar igång födelsedagsveckan. Och däremellan är det minsann Spiritualized-keikka. AAAAAA.