Ms. Tamborim Woman

Samba kan närmast jämföras med en World of Warcraft-raid. Man har sin trum-rota att upprätthålla efter bästa förmåga tillsammans med 10-40 andra. Sektioner med folk som har liknande uppgift håller sig nära varann, ledaren håller i trådarna, signalerar och räknar ner till saker man bör vara uppmärksam på. Lättare att göra med folk man känner och litar på än med random PUG:s, även om det också går.

Tamborim - Wikipedia

Spelade tamborim, en liten, platt trumma som påminner om en såndär frälsningsarmén-tamburin men saknar cymbaler och spelas med en speciell pinne. Passade mig rätt bra tyckte jag. Vi var typ åtta inklusive A. Dränkte ljudet av millennieskiftespoppunk som skvalade över PA-systemet från en närliggande friidrottsanläggning, najs.

Hann med en hel del resten av dagen/kvällen/natten, including but not limited to:

  • kolla på karar som bygger alkoholfri bar av lastpallar
  • dricka 19 Crimes
  • dricka betydligt sämre rödvin
  • äta svamp
  • förundras över kryptiska dagisskyltar
  • klappa litet barrträd på stort fält i månskenet
  • skratta åt stereotypt passionerade spanska popvideor
  • imponeras av vad man kan göra med en billig keyboard i ett norskt fängelse
  • ta hand om skadad duva
  • frakta vatten till lägret medelst kundvagn
  • bli inlåst på vessan till stängande kafé
  • sova i tält.

Idag har jag också hunnit med en hel del:

  • spela Baldur’s Gate
  • prokrastinera över att blogga.

Rio de Chorlneiro

Kikar in strax innan jag ska älga iväg de tre kilometrarna till Ryebank Fields Community Camp i Chorlton för en samba-workshop som A håller i. Två jävla år har A hållit på med samba, vårt vardagsrum i Ladybarn var fullt med trummor, men först nu ger jag med mig och testar.

Misstänker starkt att jag är för finsk för samba, men vad fan, rytmsinne har man ju. Kanske är det rentav roligt. Hemska tanke.

Kort och gott

Kikar in för att meddela att femdompartyt var skitskoj och jag är trött som satan av alla intryck. Tillbaka i Stourbridge nu, äter en sen middag ute. Vi har smällt i oss en Beyond-burgare, en hotdog, en superbowl med ris och svarta bönor-röra och guac, två muggar med franskisar och en mugg batatfranskisar + cokis + öl. Matkoma inc in 3… 2… 1… hörs imorgon på manchestertema, dags att rulla hem.

Trauma vid grönsaksdisken

Var nyss och handlade till ALDI och kom plötsligt att tänka på något som hände för nästan exakt ett år sedan, men likväl förbryllar.

Det har knappast gått någon förbi att jag är en total sperg. Som en följd av detta ifrågasätter jag ganska ofta mina tolkningar av olika sociala situationer, och bestämda protokoll är en enorm trygghet. En värld där formella etikettsregler har luckrats upp i de flesta sammanhang – RIP Magdalena Ribbing, you the original OG – leder förstås till osäkerhet. Men på riktigt, hur fan tyder du detta?


Hade gått med på att hänga med upp till Aberdeen och hälsa på T:s familj. Kände väl att det var dags att träda fram ur skuggorna. Jag var totalt körd i botten med anledning av jobbet, men täcktes inte börja dra mig ur för det, så T hämtade mig med bil genast när jag slutade på fredagen, och så körde vi de åtta timmarna upp, med ankomst kring kl. 02.

På morgonen sitter resten i the conservatory när jag och T äntrar. Hade frågat honom om jag skulle ta med någonting åt föräldrarna, fick svaret nej. Förväntar mig lite artighetsfraser och skit, att någon ska ta ansvar för situationen rent socialt, jag är ju den enda ”utbölingen” bland T, hans syster, hans morsa, hans moster, och hans farsa, på deras gård. Är dessutom där i egenskap av en partner som träffar föräldrarna för första gången, en prekär situation.

Det visar sig vara för mycket begärt. De börjar prata om folk jag inte känner, och jag sitter och vet inte vart jag ska vända blicken. Börjar fundera på om det faktiskt kan vara så att det förväntas att jag ska dra min egen lans, men det finns inga naturliga öppningar i samtalet. Det tycks inte ens anbekomma T att aktivt bjuda in mig i samtalet eller förklara vem det är de talar om.

Senare ringer det på Skype via laptoppen på kortsidan av bordet. Det är T:s brorsa som bor i staterna, hela familjen stiger upp och ställer sig framför laptopwebcammen och gullar med brorsonen. Mitt dilemma är huruvida jag ska ställa mig upp och gå dit utan att ha blivit introducerad ordentligt ens för folk på plats, och vara en främling i bild som en jävla weirdo, eller om jag ska sitta kvar. Besluter mig för det sistnämnda, och sitter alltså på motsatt kortsida med hela familjen framför mig, uppslukade av videosamtalet. Vad i helvete.


Jag och T drar oss till sist tillbaka till vårt rum, och jag uttrycker hur jäääävla jobbig situationen är, vilket faktiskt får honom att anstränga sig en smula för att bryta isen. Utbyter några meningar med hans morsa och faster då och då, men man kan definitivt inte kalla det konversationer. Mina försök till artighetsfrågor flyger inte. Ändå är det inte kyligt, det är bara förbluffande oengagerat.

Till sist blir det restaurangmiddag med tillhörande vin. Äntligen. T sitter mitt emot, solen är framme, och ljuset i hans ögon blottar det gyllenspräckliga kring pupillen. Det är slående vackert, och jag säger helt sonika you can really see the golden splotches in your eyes in this light, it’s nice.

Jag klankar ofta på morsan, men säga vad man vill, hade en partner på besök sagt det om mina ögon vid matbordet hade hon förtjust tittat efter, hållit med, och efteråt sagt åt mig att det var en riktigt charmerande sak av honom att säga.

Istället: bestick mot tallrikar, tuggande, och en tystnad av modell ESTETIK. KÄNSLA. AWKWARRRRRD, innan någon barmhärtigt frågar om mosterns cullen skink är god. Samtalen var helt och hållet centrerade kring praktikaliteter, även efter att alla släktnyheter hade gåtts igenom. Inser i den stunden vilken jävla skock med purkänsliga konstnärssjälar min och mina tidigare partners familjer är i jämförelse.


Nu till huvudnumret. Dagen efter åker vi och handlar med T:s farsa, vi skulle göra burritos eller vad det nu var. Vid det här laget har situationen gjort mig extremt hämmad, jag vill mest bara försvinna, vet inte alls hur jag ska bete mig. Could you get the mushrooms while I go get x? frågar T, sagt och gjort. Nu är det bara jag och farsan vid grönsaksdisken, han står och plockar ihop potatis eller vad fan han nu gör.

Det finns en miljon förpackningar skivad svamp i en trave, jag tar upp en som ser bra ut, kollar noga så att alla svampar är fräscha, och går och lägger den i kundvagnen. På väg att leta upp T igen vänder jag mig om och ser hur farsan tar upp förpackningen ur vagnen, kollar på den, går och lägger tillbaks den, och väljer en annan i traven.

Okej att de inte ansträngde sig för att göra mig bekväm som gäst, okej att min kommentar vid matbordet gjorde dem obekväma, men att kallblodigt rata svärdotterns val av skivade champinjoner, det är faaaan droppen asså. VEM GÖR SÅ???????++++ *hyperventilerar*

Vittu höstlista satan

Ja, då är det alltså den sista augusti, sommarens sista dag. Hög tid att funtza vad hösten ska bjuda på. Ellen snodde en ”höstlista” av en rikssvensk bloggerska idag, blev rätt inspirerad av detta, därmed dags för bloggens första vittu lista satan.


Yras.

Vill fokusera på vänner och relationer av alla slag. First, last and always, som Sisters of Mercy sa. Mm, Andrew Eldritch. Var var jag?

Har redan tagit några steg mot lite spännande grejer med de mina, men det håller jag nog privat. Överlag vill jag knyta nya kontakter i stan, söker främst folk att gå på keikkor med. Vill verkligen hitta en gitarrist, tror inte det kommer gå vägen på nätet, så bara att ge sig ut och leta.

Underskattade annars gravt hur svårt det är att upprätthålla kontakten med folk från andra städer här. Flyttade ju hit från NL, där det bara var att hoppa på tåget vart som helst. Utan bil och med den ständiga malen i plånboken var det bara att glömma folk ens i grannstaden här. Har mina kontaktsökarprofiler inställda på 10 mile radius, alltså sexton kilometers radie, och redan det är knepigt.

Givetvis vill jag också fokusera på Trevor Bock, bloggandet och att håva in frilansjobb.


Fatin på fate.

Vill ha mer av pengar. Pengar pengar pengar. Det är inget liv att leva på £25 (~30 euro) i veckan efter hyra och räkningar. Det är bokstavligen existensminimum, det man behöver för att upprätthålla livsnödvändiga funktioner och tak över huvudet. Tacksam att bidrag ens är en grej förstås, så satans, annars hade det varit total misär.

Är man riktigt jävla fattig en längre tid börjar det oundvikligen tära att allt annat är utom räckhåll, och det suttar att inte kunna göra saker för/med sina vänner utan att de ska behöva stå för fiolerna. Lyckligtvis verkar det som att det äntligen kommer rassla in lite mer cash under hösten. Småpotatis jämfört med ens en skitlön, men ändå, man måste börja någonstans. Det kommer lossna.


Nå voi vittu ändå.

Vill ha mindre av både internetbrus och gnäll om internetbrus. Måste väl börja nå peak smartphone/algoritmklagas snart, och den kören hör jag minsann också till. Någonting händer i huvudet när jag stänger av routern och världen inte längre sipprar in i min dator. Fokus flyttas genast till nuet, till den omedelbara omgivningen, en känsla av att vara frånkopplad. Stå utanför. Den är så jävla skön.

Mindre stressätande hade också varit skönt. Halkar fortfarande in i det periodvis, även om det inte på långa vägar är lika paha som när jag hetsåt i tidiga 20-årsåldern. Är inte bekväm med min nuvarande vikt, den känns inte som jag, för mycket att släpa på. Vissa svälter sig när de är stressade, jag tenderar att bli mer stadig för att bevisligen ha något att hålla fast vid. Har iallafall börjat röra på mig dagligen igen, det går framåt.

Vill titta på höstlövens utveckling från gröna till gula till röda till bruna på marken i parken. Har en hypotes att det möjligen kunde grunda mig i tidens gång på ett annat sätt. Verkar ha fått in vanan att faktiskt ta en runda på morgonen, tar sisådär 25 minuter, så det är i princip dagens hjärtrytmhöjande aktivitet säkrad heti. Bra skit. Är en lyx att ha den möjligheten på så nära håll, vill göra det bästa av det.

Vill också titta på tindrande ögon mittemot med två stop öl emellan.


Blandad kompott.


Vill lyssna på CD-skivor. Har haft som projekt att reparera en CD-spelare som är del av en stereo från slutet av 80-talet. Jag är en albummänniska, spellistor kan dra åt fanders. Vill lyssna på en enhetlig om än spretig grej på sisådär 35-60+ minuter som helhet, tänkt att konsumeras i en viss ordning. Vill också gå och botanisera i skivbutiker mer, Manchester är en bra stad för det.

Har lyckats hålla mig från vinyler hittills, men vet mycket väl att jag är en plötslig holy grail-skiva på vinyl i handen bort från att trilla dit. Det har jag verkligen inte råd med. En beroendeframkallande och dyr hobby räcker gott och väl.


Vill läsa intressanta biografier, som vanligt. Musiker, excentriker, konstnärer, dylikt. Femdomlitteratur. Saker som bekräftar att man kan leva på det sätt jag vill känns förstås alltid bra att läsa. Random loppisfynd för £0.50. En miljon grejer i D:s bokhylla, måste börja beta mig igenom dem. Bästa lässtället är fortfarande badkaret, fy fan vad det är najs.


Utspökad i Utrecht, oktober 2017.

Vill ha på mig nya fejkläderjackan med fejkpälskrage + utsvängda svarta jeans och chelsea boots + hästsvans och osminkat ansikte. För två år sen var det hatt + marklång yllekappa utan knäppning + brett midjebälte + klackaskoan (mormorskängor med stolpklack) som gällde, Manchester har sipprat in i mig mer nu. Vill också gå på gothkvällar och spöka ut mig riktigt ordentligt.


Vill lära mig After Effects, som vägrar installera på min sju år gamla laptop, trots att jag testat varje trick i boken. Som det är nu sätter jag ihop Trevor Bock ”frame by frame”, vilket givetvis tar en miljon timmar i anspråk.

Prio ett är att spara ihop till en ordentlig skrivbordsdator, komponenterna torde gå loss på fem-sexhundra pund, varav en gammal grafikkortsmodell står för en tredjedel. Marknaden är totalgalen fortfarande. Tack till alla cryptominers där ute.

Vill också lära mig mer poledancetrick. Hela den grejen har varit på paus i evigheter. Tror de har börjat köra lektioner igen, men har förstås inte råd just nu, kanske senare i höst. En pole i lägenheten hade varit guld, men har absolut inte utrymme för det.


Your guess is as good as mine.

Vill hänga på YES, Night & Day, Band on the Wall, Deaf Institute, Flour & Flagon, V-Rev, Thirsty Scholar, The Salisbury, The Old Abbey Taphouse, Electrik, etc. etc. etc. etc. etc. etc. Även stadsbiblioteket, de har en hel sektion med musikhistoria från Manchester. Vore najs med busskort. #goals


Bra bilunderhållning.

Vill dricka prosecco, gratischampagne, G&T, Newcastle Brown Ale, syltiga rödvin, Yorkshire Tea, vallmoté, absint och andra klichébohemdrycker. Och så lite Dr Pepper nu och då.

Hummus i Den Haag, fy fan vad gott.

Vill äta annat än linssoppa. Det mättar och är trevligt, men det skulle fan inte skada med mer soul food nu och då. Hade hemskt gärna lagat diverse recept men har fan inte råd med annat än torkade proteinkällor, grönsaker och potatis. Dyrt bensinstationsgodis tycks det dock alltid finnas pengar till. Suck.


Utrecht, på väg från unibibban i centrum.

Utflykter och resmål blir väl onekligen Finland + Åland någon gång i höst. Vill jättegärna till NL också, Utrecht/Haag, höra lite holländska, checka ut från världen med GB i en AirBnb. Berlin med GB också antagligen, typ oktober. Vore roligt att fara till Stockholm med T, tanken var att fara till Köpenhamn redan i februari 2020, så det är fortfarande på listan. Pedestal i London vore skoj och helt genomförbart. Glasgow/Edinburgh. Hänga på till T:s föräldrar i Aberdeen. Typ så. Om inte världen imploderar igen.