Förskräckelsecheckar

Bad Checks Division | Buchanan County, MO - Official Website

Det händer rätt ofta att forntida Droney skriver ut checkar som framtida Droney inte kan lösa in. Eller iallafall upplever att hon inte kan lösa in. Som till exempel när hon på måndag glad i hågen föreslår videochatt med en dominant kvinna hon knappt känner på torsdag. På måndag är hon rustad, men mycket kan hända däremellan.

Man kan vakna på torsdag morgon och inse att dagen är kommen och känna hjärtat frysa till is. Samtidigt kommer det inte på fråga att ställa in, vad satan, ens ord måste gå att lita på, är ingen jävla flake. Man kan intala sig it’s fiiiiiine och till exempel distrahera sig med att skriva ett inlägg om en Velvet Underground-dokumentär.

När klockan slår fem och samtalet är schemalagt till sju är det dock oundvikligen dags att kallsvettas, fråga sig själv VARFÖR I HELA HELVETE en harmlös interaktion – som man själv har initierat – sparkar igång ett sånt adrenergt påslag. Det är fan inte rimligt.

Nu är det dags att överförbereda sig, maniskt snöa in sig på belysning och kameravinklar och ljudkonfigurationer, INGET FÅR GÅ FEL. När klockan väl är 7:01 PM och kvinnan ringer upp på WhatsApp utan förvarning och avbryter Graham Kartna – Null 2repeat och man svarar lossnar det givetvis genast och man märker att hon tycker att man är charmig och man har HUR ROLIGT SOM HELST när man diskuterar partnerbyte vid femdompartyt på söndag.

Efteråt är man lättad som om man nyss undsluppit en avrättning och har en trevlig fortsättning, tills man vaknar nästa morgon och inser att man har bokat in en TILL videochatt med TVÅ dominanta kvinnor man knappt känner på fredag kväll. Ei vittu, forna Droney ska ha stryk.

Helgsvepet

Tröitto. Intensiv helg, fan. Kom hem kl. 06 på lördagsmorgonen, det var skönt att sparka av sig lackplatåstövlarna efter x timmar. Det var förstås fotoförbud, så du får föreställa dig fem-sexhundra halvnakna individer av allehanda kön och läggningar, åldrarna 20-40, playroom i källaren, svettigt dansgolv, allt det dära.

Fick sex halvlitersburkar Stella gratis (!) eftersom kortmaskinen krånglade, den kvinnliga bartendern viftade bort det och sa ”it’s a gift”. Man tackar. A skulle vidare på morgonen och hann inte byta om, måste ha varit roligt att hoppa på långfärdsbuss och se ut som… tja, en illustration till ordet ”luder” i en ordbok. Trolololo.

Krapula på lördag förstås, tog ändå en promenix till Cholton och åt mexikanskt på kvällen, med tillhörande förlösande häshtäg deeptalk. Vaknade avslappnad imorse, kastade på mig sminket som synes ovan (klassisk modern Droney-look som inte görs rättvisa på cam), sen dags för date.

Åt nån sorts jackfruit-black bean chili på ett ställe som inte riktigt visste vad det ville vara (annat än ett försök till trendigt), sen en pint i en gamla skolans pub. Nu dags för skumbad med tända ljus, det är påfrestande att ha roligt.

Blandad kompott

Helgen visade sig innehålla allt från distrahering av nålrädd person till några timmars snack om hur mycket jobb på botten av finansbranschen suttar till munch-mingel och öppet forum om consensual non-consent till medioker disco/world-musik bland zoomers i en gigantisk lagerbyggnad till ett yuppienäste som desperat försökte transplantera en bit av Ibiza till Manchester men oundvikligen misslyckades till gemensamt bad och 50-50 ingefärsvin/rödvin med A till en A-lagad gudomlig risotto och informell eldshow vid Ryebank-lägret.

Immersive Street Food: Escape to Freight Island Review Manchester |  DesignMyNight
En stekhet infraröd lampa + nordvästengelsk vind =/= varm medelhavsbris.

Sprang fan in i en person som jag tänkt skicka meddelande till ett längre tag vid The Warehouse Project, blev så uppspelt att jag knackade honom på axeln och frågade you’re Pete Lee right? (fingerat namn), han reagerade förstås med att bli förskräckt över att nån random tjej visste vad han hette. Förklarade att jag såg hans profil i Spacemen 3 Appreciation Group när jag sökte på folk i Manchester, han frågade vad jag hette, vi skakade hand och gick åt varsitt håll. What are the odds, liksom. Hade gärna snackat en stund om volymen inte var så arma hög.

Ganska mätt på intryck nu. Zzzz. Imorgon blir det ett verkligt original.

Årlig katharsis

Så var den här igen, Nemesis födelsedag. Nummer trettiofem sedan starten, nummer sexton sedan jag började räkna personligen, den sjunde sedan han lämnade jordelivet.

Definitivt inte på syra vid Wasalandia, sommaren 2006.

Undrar hur han hade upplevt livet efter 30-strecket. Han hade garanterat våndats om självklarheten i det långa, vackra håret plötsligt hade gått förlorad. Åldersnojor var han i övrigt rätt förskonad från.

Såg för övrigt att någon frågade ”Hur gick det för hans brud som studerade till Kemist?” i kommentarerna till nedanstående låt för fyra år sen. Ptja, döm själv, kära läsare. Förvånansvärt bra skulle jag säga.

Inte så illa pinkat för en 18-åring.

Jag gick till butiken, mjölk jag ville köpa
Men vad såg jag där – en satanist
Jag gick till kyrkan, min son jag ville döpa
Men vem såg jag där – jo, antikrist

Jag blev så besviken, överallt de är
Mörkrets makter, det är trist
Djävulsdyrkan, satans stora här
De tar över – svek och list

Jag gick till polisen, berättade för dem
Men deras förståelse var noll
Satan är en fara, hotar liv och lem
Polisen var under hans kontroll

”Vi vill inte höra din galenskap – försvinn”
Sade poliserna till mig
På stadens dårhus spärrades jag in
Av djävulens lakej

Nu såg det illa ut för vårat gröna klot
Satans attack, den var på gång
Från cellen jag hörde mången zelot
Som prisade satan med en sång

Satan, vår gud, befria oss
Våra söner för dig skall dö

För dig vill vi för evigt slåss
Offrar dig mången mö
Tag våra pengar, ja allt vad vi har
Vart du än vill, vi dig bär
Vi strider för dig i år och dar
Satan, vår gud, messias är här

Från dårhuset rymde jag snabbt, höll huvet kallt
Världen måste räddas fort
Då såg jag satansprästen, hjärnan bakom allt
Jag slog honom ner, nu var det gjort
Invasionen från helvetet blev kort
Fan, han fick smaka nederlag
Och sången till satan tystnade nu bort
Den nye hjälten, det var jag

Okända hjälte, befria oss
Våra söner för dig skall dö
För dig vill vi för evigt slåss
Offrar dig mången mö
Tag våra pengar, ja allt vad vi har
Vart du än vill, vi dig bär
Vi strider för dig i år och dar
Okända hjälte, messias är här

Ryebank = dank

Blev inge rave igår, hitta ingen att vakta lägret vid Ryebank, så jag och A tog en för laget. Hade skitskoj iallafall. Åt rödbetsröra och surdegsbröd och svamp och drack rödvin vid en falnande lägereld, spelade piano i galleriet, for ut och härja på fälten, gick och lade oss i tornet kl. 05-tiden. Sov hur bra som helst, ingen krabbis heller. Guld.