Resa med resultat

Det finns folk som vid tillfrågan om intressen genast utbrister RESA!. För mig obegripligt. Att resa utan konkret syfte, bara för att komma bort och se något annat, det är fan skumt. Antar att folk tycker att flanering, äta streetfood, försöka skapa kontakter med en ytterst ointresserad lokaaalbefolkning, kolla lite gamla kyrkor och skit utgör konkreta syften. Det är väl också lite annat om man har ett väldigt platsbundet jobb, människor tenderar ju att sukta efter det som förvägras dem.

Kollar en gammal kyrka och skit dagen innan den brann, april 2019.

Nåväl. Det verkar inte bättre än att det våras för en finlandsresa i höst, en resa som går Manchester-Schiphol-Den Haag-Utrecht-Köln-Utrecht-Schiphol-Helsingfors-Vasa på ditvägen och Vasa-Åbo-Mariehamn-Stockholm-Manchester på tillbakavägen. Efter det har det banne mig hälsats på alla som inte har hälsats på sedan 2019, vilket utgör det konkreta syftet. Det ska fan bli najs.


För övrigt hade jag helt glömt den primalskräck som de små orden snelbus i. p .v. trein frambringar. Blev utsatt för den igen när jag satt och planerade tågrutter i NL. Man har liksom varit ute och festat hela natten i rändom holländsk eller belgisk stad och är redigt sliten, klockan är sju-åtta på morgonen, man vill bara hem och slockna, och så märker man att det är ersättningsbuss på en del av sträckan. Werkzaamheden. Vittu.

Arma öde.

Där ska man sitta ihopklämd med främlingar och kallsvettas, väl medveten om att det kommer krävas ett par extra byten vid ett par döda små tågstationer med kyligt drag (och en 20-årig kille bakom disken i AH to go:n som ser ut att vilja göra processen kort när man kommer med sina stroopwafels i ett försök att inta någon sorts energi) innan man äntligen kommer hem och kan ta udden av AT:n och sova. No bueno.

Hexlås och roll-on

Har varit på riktigt soligt humör hela dagen. Blev nästan sur över att det inte fanns någon särskild orsak till att vara så upprymd, och med en sån attityd gör man livet svårt för sig, så jag gick ut och fixade lite ärenden/inköp istället.

Lyckades inte få fotlänken reparerad, stället jag gick till fixade mest klockor och grejor, så det blir väl att ta sig till en renrasig guldsmed för att få det gjort. Det var en rätt ung man som betjänade mig, gissningsvis något år kvar till 30-strecket. Vet inte om han förstod vad det handlade om, gjorde han det hade han fan ett proffsigt pokerface. Krävs inte mycket fantasi för att gissa varför det finns ett hex-lås som endast kan öppnas med en särskild nyckel på en fotkedja, liksom.

24/7 Locking Slave Bracelet or Anklet image 7
Det är fan svårt att skruva fast ett hex-lås när man är så E:ad att man vill spricka.

Tror för övrigt inte det är så många som bryr sig mer om smaken än doften när det kommer till val av roll-on-deodorant. Eftersom jag är världens bästa dom och ser till att utsätta mig själv för det jag utsätter andra för var jag förstås tvungen att smaka. Jadu, ”0 % alkohol” är definitivt inte en markör för icke-bitter. Får väl se till att vara svettig istället, det uppskattas säkert mer ändå.

Här är en roll-on-relaterad låt för att skrubba bort det ovanstående från din hjärna.

Så jävla bra, voi vittu ändå.

Årlig katharsis

Så var den här igen, Nemesis födelsedag. Nummer trettiofem sedan starten, nummer sexton sedan jag började räkna personligen, den sjunde sedan han lämnade jordelivet.

Definitivt inte på syra vid Wasalandia, sommaren 2006.

Undrar hur han hade upplevt livet efter 30-strecket. Han hade garanterat våndats om självklarheten i det långa, vackra håret plötsligt hade gått förlorad. Åldersnojor var han i övrigt rätt förskonad från.

Såg för övrigt att någon frågade ”Hur gick det för hans brud som studerade till Kemist?” i kommentarerna till nedanstående låt för fyra år sen. Ptja, döm själv, kära läsare. Förvånansvärt bra skulle jag säga.

Inte så illa pinkat för en 18-åring.

Jag gick till butiken, mjölk jag ville köpa
Men vad såg jag där – en satanist
Jag gick till kyrkan, min son jag ville döpa
Men vem såg jag där – jo, antikrist

Jag blev så besviken, överallt de är
Mörkrets makter, det är trist
Djävulsdyrkan, satans stora här
De tar över – svek och list

Jag gick till polisen, berättade för dem
Men deras förståelse var noll
Satan är en fara, hotar liv och lem
Polisen var under hans kontroll

”Vi vill inte höra din galenskap – försvinn”
Sade poliserna till mig
På stadens dårhus spärrades jag in
Av djävulens lakej

Nu såg det illa ut för vårat gröna klot
Satans attack, den var på gång
Från cellen jag hörde mången zelot
Som prisade satan med en sång

Satan, vår gud, befria oss
Våra söner för dig skall dö

För dig vill vi för evigt slåss
Offrar dig mången mö
Tag våra pengar, ja allt vad vi har
Vart du än vill, vi dig bär
Vi strider för dig i år och dar
Satan, vår gud, messias är här

Från dårhuset rymde jag snabbt, höll huvet kallt
Världen måste räddas fort
Då såg jag satansprästen, hjärnan bakom allt
Jag slog honom ner, nu var det gjort
Invasionen från helvetet blev kort
Fan, han fick smaka nederlag
Och sången till satan tystnade nu bort
Den nye hjälten, det var jag

Okända hjälte, befria oss
Våra söner för dig skall dö
För dig vill vi för evigt slåss
Offrar dig mången mö
Tag våra pengar, ja allt vad vi har
Vart du än vill, vi dig bär
Vi strider för dig i år och dar
Okända hjälte, messias är här

Protestmåndag: Snipun på taket

Bild: ASP

Första dagen av de konservativas partikonferens, AKA the Tory Party conference, gick av stapeln i Manchester igår. Polischefen i Manchester, Stephen Watson, gav enligt uppgift en briefing åt sina medarbetare på the force personligen. Du vet, boomerkonstapeln, han som endast skulle knäböja inför ”Gud, drottningen och Mrs. Watson, that’s it”. De har fått ta in poliser från Lancashire, Cheshire och norra Wales, det kryllar av dem i delar av centrum.

Konferensen triggade givetvis en protestmarsch, MEN snackar om typ tiotusen deltagare, från fackföreningar till BLM-aktivister, Labour-folk förstås, Brexit-motståndare, XR Manchester var där, A var givetvis där och sambatrummade, tremetersstängslen var där, snutar med snipu på taket var där, BoJo var där och joggade utanför hotellet, ingen blev arresterad (enligt uppgift).

Bild: ASP

Borgmästare Andy Burnham vill skaka loss en miljard pund för kollektivtrafik, gröna jobb och hem medan toriesarna är i stan. Ptja, lycka till med det, Andy, men stjärnor, trädtoppar, etc. Nog hade det varit fittigt najs att ha kollektivtrafik som funkar som i <valfri europeisk stad>. En av de få grejer jag verkligen retar upp mig på med vardagen i Manchester är att varje enskilt bussbolag har sina egna biljettyper, som givetvis inte gäller på konkurrenternas turer. En längre rutt kan innefatta tre olika bolag, som då alltså kräver en enkelbiljett var. Sanslöst.

En flitig jävel och visionär. Bild: Joel Goodman/MEN

Lämnade dock att fundera på det grafiska uttrycket i pressmaterialet som The People’s Assembly Against Austerity tagit fram. Tyckte det kändes väldigt fräscht i sin retro-het, den sortens ihopklämda versaler och färgschema har vi inte sett på ett tag. Man vill antagligen dra paralleller mellan 80-talet och nutid, en känsla av att delta i något historiskt.

På höjden utdragna versaler diggades också av allehanda seattleband:

Skitsnyggt ju.