Mnjeh

Just nu är det officiellt kaoz™ på grund av diverse överheter. Bråk med banken om studielånet, bråk med läkaren om att få bupropion på inhemskt recept istället för att importera från Finland, bråk med blebb blobb, orka.

Måste fan rikta uppmärksamheten inåt och ruska upp mig efter varje runda, myndigheter har ju en maktlöshet-debuff som får en att krympa i skorna om man inte lyckas med sin Wisdom saving throw.

Nåddes dessutom av nyheten att hyresvärden till ett par kaverin har beslutit sig för att sälja huset igår. Jahopp. Nu har de två månader på sig att 1. gå på visningar 2. landa nytt boende 3. utrymma ett tvåvåningshem med vardagsrum, kök och två sovrum 4. flytta all kapina 5. grundstäda.

Båda jobbar förstås heltid. Mardröm.

MEN!

  • Jag ska vittu hjälpa dem med allt jag kan. Med mitt flexibla schema kan jag springa på visningar mitt på dagen och skit.
  • T har accepterat ett jobberbjudande i Manchester. Inget mera Midlands, hurra!
  • Jag fick in Ryebank-juttun till ABL och den blev bra. Lär pubbas inom kort, länkar förstås när det är dags.
  • Den skitsnygga och fantasifulla kartan till Well of the Mind är helt färglagd och klar tack vare en irländsk man och en australiensisk kvinna. Älska internet.
  • Äventyrstexten till densamma nådde tjugosidorsstecket häromdagen. Sen är det förstås en massa metatext att skriva också, men åtminstone kommer ett delmål bockas av snart.
  • Jag har en fin park att gå raskt i på morgonen. Ögonblicket då det här suger, det här suger, det här suger förbyts till endorfinförnöjsamhet är typ halvvägs genom den diagonala grusgången på norra sidan.
  • Jag har ett kök att stå och äta flaps till lunch i.
  • Jag lever och har hälsan och beräknas vara vid liv i sisådär femtio år till om inget drastiskt händer.
  • Jag har folk att älska.
  • Jag har folk som älskar och bryr sig om mig.
  • Vad vittu är ens mänskliga påfund, jag vet vad som verkligen betyder nånting.
  • Jag har en nyinköpt kista Yorkshire Tea och sojamjölk.
Cover it with gas and set it on FIRE!

Karl i blåsväder, del 2

Det var många frågor som framkom på en gång när rubrikerna skrek ut skandalen världen över. Eftersom nyhetsartiklarna vanligen verkade bli 1. ytliga anblickar eller 2. härvor av spaghettiresonemang tar jag mig friheten att summera frågorna nedan.

  • Är det rätt att shota existerar som fenomen?
  • Är det rätt att inneha shota rent moraliskt?
  • Är det rätt att inneha shota i lagens mening?
  • Är det rätt att det finns en subkultur kring shota i Japan?
  • Är det rätt att onanera till shota?
  • Innefattar en dragning till shota att man även placerar barn i en sexuell kontext i verkligheten?
  • Är det tillåtet att fantisera om vad som helst?
  • Är det rätt att åtnjuta skattefinansierade medel för akademiska studier som involverar onani till shota?
  • Är det rätt att åtnjuta skattefinansierade medel för akademiska studier som involverar någon som helst form av onani?
  • Är det rätt att åtnjuta skattefinansierade medel för akademiska studier som inte leder till något mätbart produktivt?
  • Är det rätt att utföra självfinansierade akademiska studier som involverar beskrivningar av egen onani till shota?
  • Är det rätt att utföra självfinansierade akademiska studier som involverar beskrivningar av egen onani överlag?
  • Är det rätt att utföra självfinansierade akademiska studier inom ämnet shota alls?
  • Är det rätt av University of Manchester att anta Karl Andersson som doktorand?
  • Är det rätt av Qualitative Studies att publicera texten?
  • Är Karl Andersson en pedofil?
  • Sopar akademisk postmodernism banan för pedofili?
  • Är människorna som utför peer review vid Qualitative Studies nyttiga idioter?
  • Borde Karl Anderssons förflutna inverka på bedömningen av frågan?
  • Borde Karl Andersson arresteras?
  • Är hans handledare medskyldig?

Puh. Inte undra på att folk pratar bredvid varandra. Jag kommer återkomma till största delen av dem, det blir oundvikligen en följetong av det här.


Andersson var väl medveten om det hypotetiska ramaskriet i denna video som laddades upp i slutet av juli, då bomben ännu inte hade briserat.

Han nämner inte sina research notes (som han själv kallar texten som publicerades i Qualitative Research i april), detta eftersom intervjun handlar om hans kortfilm Unreal Boys, men han gör ett allmänt uttalande kring vad som skulle hända om medierna lyfte fram shota (”[but] it is not [featured] because it is such a small phenomenon”). Lol.

Väldigt få nyhetskanaler verkar ha insett att texten som satte bollen i rullning formellt inte var en del av Anderssons PhD. Han fick rentav avslag på sin ”riktiga” forskningsansökan av etikkommittén vid University of Manchester och jobbade på att omarbeta den när rubrikerna kom (se denna video).


Låt oss iallafall börja vid källan. Jag rekommenderar starkt att du själv läser det han skrev i sin helhet om du inte har gjort det ännu.

Detta är abstraktet till hans research notes som inledde hela karusellen:

”I wanted to understand how my research participants experience sexual pleasure when reading shota, a Japanese genre of self-published erotic comics that features young boy characters. I therefore started reading the comics in the same way as my research participants had told me that they did it: while masturbating. In this research note, I will recount how I set up an experimental method of masturbating to shota comics, and how this participant observation of my own desire not only gave me a more embodied understanding of the topic for my research but also made me think about loneliness and ways to combat it as driving forces of the culture of self-published erotic comics.”

Det är alltså inte fråga om en fullständig studie, och texten ska inte betraktas som sådan. Hela grejen är inramad som en ledig reflektion kring ett försök med en experimentell metod inom autoetnografi, i detta fall en önskan om att få en helhetsförståelse av ämnet han studerar genom att efterhärma studiedeltagarnas sätt att konsumera materialet, för att på slutet dela med sig av insikterna som metoden främjade.

Till en början trodde jag det var fråga om någon sorts förtäckta gonzo-fasoner, typ en utomstående excentriker och provokatör som undrar hmm, hur månne det känns att liksom de här snubbarna bara runka till sånt här i typ tre månader, undrar vad det gör med en?, men så är inte fallet.

Han har nämligen ett synnerligen utpräglat personligt intresse för shota från början, vilket han inte erkänner i abstraktet. Han medger dock fritt att han har varit intresserad av shota på ett personligt erotiskt plan väldigt länge i ett flertal intervjuer och egenproducerade youtubevideor.


Senare i texten tassar han runt de anklagelser som forskare ofta får så fort de tar itu med något av erotisk natur, känslan av att behöva försvara sig från eller uttryckligen erkänna att man har ett så kallat prurient interest (erkänd personlig erotisk dragning) till ämnet. Han vägrar göra detta genom att referera till kristen bikt och Foucault:

As commendable as I find such bold admissions of prurience, I can’t shake off the feeling that they reflect and reproduce the historical Christian belief in a ‘truth’ or ‘individual secret’ that can and must be expressed through confession, as detailed by Michel Foucault (1978: 61). I will therefore make a point of writing this research note in a rather casual and hands-on way, without any ceremoniously delivered confession: I simply want to explore a method that my research question seems to call for.

Översatt: lol nä alltså int känner jag att ja vill erkänn nånting, jag tyckt nu bara att det var ett logiskt nästa steg i forskningen att runk till det här själv nu.

Jag har dock jävligt svårt att köpa att Andersson inte har runkat till shota förr. Det känns helt enkelt som en förljugen premiss. Skillnaden lär väl vara att han började föra dagbok.

Djärva gatan

Med lite editering skulle det kunna vara någon sorts jävla stock photo men nä, det är en korsning i Hulme och inte yaaaas queen slay-foder. Inte bara iallafall.

Skulle på möte med self employment-tanten igår och gav mig iväg till fots istället för att ta bussen, knäppte bilden på färden. I övrigt var det en halvtimme dit och en halvtimme tillbaks av förbipasserande SUV-rövar. Det är något med SUV:s som stryker mig mothårs, onödigheten och tjockan i linjerna, som en stabbig bakelse man ångrar att man åt.

Ontario-registreringsskyltar värmer dock alltid ❤

För övrigt minns jag tydligt varifrån jag lärde mig ordet bold: vinjetten till The Bold and the Beautiful (1987), eller Glamour som var den svenska titelsättningen. Varifrån annars. Tygrullen i Geisha-rosa satin kom minsann farandes med en väldans fart.

Häshtäg iconic.

Det är egentligen ganska skumt att tänka sig att en massa ensamma österbottniska pensionärer satt och hade sällskap av amerikanska modemoguler i LA på ”Sveriges TV”. I Youtube-kommentarerna bondar folk i min ålder från världens alla hörn över sina mor- och farmödrar som kollade troget. Livet.

Skrev annars en hel del om herr Karl Andersson igår innan jag lade mig, men låter det marinera lite till. Nu ska jag färdigställa Ryebank-juttun så det kommer in nå guac guac satan.

Karl i blåsväder, del 1

En person som har tillbringat en längre tid på 4chan lär sig en del obskyra japanska grejer genom osmos. Inte fan skulle jag annars veta vad yaoi, yuri, lolicon, bishounen, futanari, guro, doujinshi, kemonomimi, ecchi eller ahegao är. Rekommenderar inte att du googlar dem på jobbet (eller alls).

Shota eller shotacon är också en av termerna jag någon gång har lärt mig där. I princip berör det ritat erotiskt material som innefattar pubertala och förpubertala pojkar. Det är något som svenske Karl Andersson, doktorand vid University of Manchester, fascineras av på ett personligt plan, och faktumet att han gör det har du antagligen läst i någon tidningsrubrik.

Han skrev ett paper om, ptja, rent krasst sina känslor kring att runka till shota, och skickade in det till den vetenskapliga journalen Qualitative Research, som alltså publicerade det i april. Fyra månader efter publiceringen fick någon på Mumsnet (typ brittiska Familjeliv) nys om saken, och den obligatoriska högaffelmobben på Twitter behöver jag knappast nämna.

Karl Andersson. Bild: UoM

Jag har läst själva texten som Andersson skrev i sin helhet när den fortfarande var uppe. Journalen plockade ner den eftersom verket genomgår etiska omgranskningar, men den finns arkiverad här. Det kan ta en stund att ladda sidan, men texten är inte särskilt lång, typ fyratusen ord.

Jag har också:

  • kollat hans forskarprofil
  • läst hans blogg
  • kollat många av hans youtubevideor
  • kollat hans intervjuer från filmfestivaler
  • kollat hans kortfilm Tiling
  • försökt hitta hans kortfilm och tillika avgångsprojekt från Freie Universität Berlin, Unreal Boys, som för närvarande inte finns att se någonstans
  • grävt i hans förflutna som chefredaktör för (åtminstone) Straight, Destroyer samt Breaking Boys News

Svaret på huruvida detta gör mig mer kvalificerad att uttala mig vs. någon som endast har läst en tidningsartikel – eller bara en rubrik – torde vara ja.

Har en hel del att säga om saken och många av åsikterna går dessutom isär, det är som att tampas med en hydra i huvudet. Ryms det i ett inlägg blir jag förvånad.

Förföriska fraktaler

GNÄURGH vad det kliade i kroppen när jag såg bilderna från Konstens natt i Vasa. Fick äntligen en biljett till Finland bokad, men det blev sist och slutligen mitten av september, två veckor efter villaavslutningen.

Har levt så länge i Centraleuropa att jag inte har de finska årstiderna helt på klart längre. Folk tror ofta man koketterar med sånt, samt att språket känns ovant och man får leta efter orden, men det är fanimig sant. Det blir diffust och naggas i kanten med tiden. Så mycket minns jag iallafall att mitten av september i Finland är Höst. Ofrånkomligt.

Har dub-subbas att se fram emot hela helgen, karibisk festival i trakten och den firar femtio (!) år. De avgrundsdjupa basfrekvenserna hörs minsann genom väggarna, som tur är har jag inget emot det. Såg lika delar småbarnsfamiljer och glada karibiska gubbar med grånande dreads på väg dit när jag stod och diskade, skoj. Som på beställning fick de trettiogradig värme och strålande sol också.

Vaktade för övrigt Ryebank-lägret igår, låg i en hammock i skuggan och läste ut den miljonte boken om Kālī som jag har lånat av D. Stirrade därefter på den molnfria himlen så pass länge att jag började se fraktaler och liksom dras in i den. Avbröts tyvärr av två tonårspojkar som ställde en fråga jag inte kunde svara på, och förstås lyckades jag inte få till samma intensiva närvaro igen efter det. Äsch.

Däremot stirrade jag på månen ostört utan glasögon inatt. Hade persiennerna totalt uppdragna och alla fönster öppna för att släppa in sval nattluft, så jag hade en fin vy, och det ofokuserade ljuset skapade en massa geometriska mönster i lager på lager. Har också fan aldrig insett hur snabbt månen rör sig över himlen förrän nu, man kan liksom konkret se den röra sig. Wat.

32-year-old Swedish-speaking Finn discovers basic astronomy: ‘The moon is amazing’

Jaja. Bättre sent än aldrig.