Glada måndagar: Alex Park

Ska jag välja en favoritpark i södra Manchester står det mellan edwardianska Platt Fields Park och viktorianska Alexandra Park, men den sistnämnda tar nog priset.

Alexandra Park öppnades år 1870 och omfattar tjugofyra hektar. Givetvis är den döpt efter <insert kunglig kärring>, i detta fall prinsessan Alexandra av Danmark, sedermera brittisk drottning i egenskap av Kung Edward VII:s gemål (äckligt ord). Det är ju lite skumt att tänka sig att folk har trippat runt i dessa bågar i hundrafemtio år, men visst kan man se spatserande viktorianska par för sitt inre öga. Parken är helt enkelt jävligt a e s t h e t i c.

Den londonbaserade landskapsarkitekten Alexander Gordon Hennell var on some next level shit – kan man både ha ögongodis och sportplaner på samma ställe?! – och vann därmed designtävlingen. Formen är intressant, antaget rektangulär sedd från södra sidan, men nä nä nä serru, här finns det intressanta former i både perimeter och promenadstråk.

Dammen är mysig. Man får mata fåglarna, men en skylt uppmanar en att undvika vitt bröd till förmån för ”healthy snacks” som majs, sallad, tinade frysärtor, havre och frön. Five a day-tänket tycks alltså gälla fler än bara människorna i det här landet. För övrigt var det poppis att skrinna på isen förr i tiden, men det har nog inte blivit mycket av den sorten på några decennier.

Denna soliga måndag var det långt mer tunnsått än förmodat, antagligen eftersom många barnfamiljer är bortresta. Det är fortfarande school holidays typ tills en vecka in i september, så vitt jag vet (ungjävlarna får inte sommarlov förrän mitten-slutet av juli här, men så är påsklovet lika långt som jullovet, och höst-, sport- samt tidig-sommar-loven går loss på sisådär tio dagar styck).

Tycker också om Chorlton Lodge, skulle lätt bo där och börja mina dagar med att spatsera runt med värdig min och nicka åt folket. Trädgårdsmästaren med fam. bodde där back in the day, numera är det typ parkkontor. Dricksfontänen donerades till parken av nykterhetsrörelsen år 1876, uttryckligen för att ge tillgång till rent vatten utan att behöva gå till ett public ale house. Lagom transparent.

Parken har ett enda kafé, Coffee Cranks, vilket jag faktiskt besökte redan under första vistelsen i Manchester. Kaféet ägs och drivs av arbetarna själva, ett så kallat kooperativ (co-op), en företagsstil som är betydligt vanligare i UK än i NL eller Finland. Tror inte de har kött på menyn alls, detta alltså utan att marknadsföra sig själva som ett vegetariskt kafé. Måste fan kolla om den söta killen med bra smak i leggings jobbar kvar.


Ja, och sen var det ju dendär gången suffragetterna pamade kaktushuset i parken.

Ord och inga visor. Det är fan Agent Scully-vibes i blicken på den förmodade gärningskvinnan Kitty Marion, hon var tydligen naturligt rödhårig dessutom. Här finns ett engelskspråkigt inlägg om hennes fasoner.