Räidig(a) kar(ar)

Richard, livstrött kanadensare samt ”räidig kaar” ™.

Stuvade just in en överfull Pyrex-gryta innehållandes en miljon olika grönsaker, en absurd mängd Herbamare samt innehållet av en burk kokosmjölk i ugnen, tofuskivorna väntar på sin tur, sen två pitabröd var. Lat middag. Av salmiaken återstår endast Fazer-askarna. Vet inte om det är läge att vara stolt eller skämmas, så lämnar det där.

Fick mestadels positiv feedback på Trevor Bock, österbottningarna tar förstås till sig showen på ett mer personligt plan men settingen tycks engagera även utlänningar. ”Nostalgisk feberdröm”, ”triggered some weird-ass dreams”, ”mega-Daria-energi”, ”Hotline Miami Österbotten”, ”awkward avant-garde MTV/Adult Swim stuff”. I princip det jag förväntade mig. Vissa scener för långa, andra för svepande, några detaljer som borde klargöras, men i allmänhet genuin nyfikenhet. Känns bra.

Verkar slutligen ha bestämt mig för finlandssvenska med valfri engelsk textning, åtminstone till att börja med. Det finns ändå ett par centrala karaktärer i showen som pratar engelska, Richard är kanadensare, Trevors pappa är britt. En lösning helt på svenska eller helt på engelska hade inte känts helt rätt. Det är ändå (finlands)svenskar jag vänder mig till i första hand.

Kan antagligen göra rösterna till alla kvinnoroller själv (inklusive Linda som är trans) men har bett om hjälp med röstskådespeleriet å männens vägnar. Det tycks finnas en del räidiga karar som är villiga att ställa upp i den utvidgade bekantskapskretsen. Build it and they will come.

För-dömning

Richard kör sin pickup och börjar få läidon.

Skickade ut åtta minuter Trevor Bock (antagligen arbetstitel, alltid svårt med namn) åt nära bekanta för feedback idag. Nervös. Mer nervös än när gårdagens inlägg publicerades.

Skulle egentligen ha några klipp att släppa, men tror fan jag väntar lite med det. Har slutligen bestämt att det är bäst att dela upp storyn i episoder om tre-fyra minuter, attention spannen hos den genomsnittlige tittaren räcker nog inte till åtta-tio minuter som det ser ut idag.

Siktar på att släppa första episoden nästa månad. Har liksom inte riktigt fattat att det börjar dra ihop sig nu.

Kanske lite överiksi

Man har nog gått och blivit en smula manisk sedan man började med bupropion igen, men klagar inte. Crunch mode från morgon till kväll, försakar allt annat. Kör på nikotin, koffein, öl, vin, könsrock, Floradix och Alpro Greek style soygurtar. Ändå 23 g protein i en sån jävel. Slänger emellanåt en blick på A4:an med V. Vales Goals of Life som han skickade med när jag beställde Supermasochist-boken. D-I-Y. Do it yourself.

Utvecklare av misstag

Jahapp. Gick tydligen och joinade en liten gamestudio på fyllan igår. Sa att jo, visst visst, jag kan nog göra pixelart och bangrafik och skit. Skoj att vakna upp krapula till invites till Trello och Bitbucket och allt vad det var. Behöver inte fler projekt men vad fan, erfarenhet som erfarenhet. Värre saker har hänt. Tack, fyllo-Droney.

Det börjar ta sig.

Midnight oil

Inte riktigt, men känns så med fullmånen i fejset. There’s more than one way to skin a cat car. Tror man börjat få grepp om det nu. Tjugofyra shots för 1m30s animation, kollade Sopranos-introt som också bara är James Gandolfini som kör för referens, kring sextio stycken får de in på samma tidsmängd men avser inte hålla samma tempo alls så det måtte funka. Plus att de förstås filmar med en kamera och slipper rita allt. Desto mer editering i det fallet, men ni fattar. Lär väl ta en två veckor innan jag har något vettigt att visa upp, men då jävlar.