Jag har bott utomlands i över sex år nu och har alltid lyckats ta mig till Finland två gånger i året. Herrens år 2020 var det förstås inte möjligt, fick skippa både sommaren och julen. Man får göra vad man kan för att upprätthålla banden. Turligt nog har både vänner och familj skickat paket med finländskt gotta och snacks, alltid uppskattat, men man kan också använda sig av andra sinnen för att få sin fix.
Har under ett flertal år intresserat mig för nischparfymeri, det vill säga parfym som inte görs för att tilltala den breda marknaden. Inget man hittar på Cittaren, Kicks, Sokos Emotion eller så, man får gräva lite djupare. Niche-parfym rymmer allt från svårsmälta parfymkonstverk till lekfulla experiment och udda, väldigt specifika kompositioner. Här följer ett urval som på något sätt påminner mig om Finland och Österbotten. Man får googla dem själv vid intresse för att undvika döda länkar.
Cuir Eternel (2016) av Jardin de France – tervaleijona. Berättar man som finländare att man är förtjust i tjärarom som smaksättare brukar det bli skojiga reaktioner i internationellt sammanhang. Cuir Eternel tycker jag doftar tjära och lakrits, semisöt, väldigt nära tervaleijona-pastiller. Man får punga ut 125 euro för 100 ml men prov finns att tillgå.
Heliotrope (2013) av Reminiscence – prinsesstårta. Denna frasiga, underbara skapelse. Har ett minne av att mormor blir irriterad när jag som femåring är med henne i Vasa och endast äter marsipanen på tårtan då vi sitter på Othello i Brändö. Bakade en vegansk variant åt mig själv till hennes begravning och den blev av misstag ställd med resten av kakorna vid begravningskaffet. Fick mig nätt och jämnt en skiva, den gick åt i rasande fart, och inte fick jag tillfälle att oklädsamt påpeka att den var vegansk heller (buhu). Bakade för övrigt ett experiment med kokoskräm och fikon till min 30-årsdag baserat på denna parfym. Priset tycks ligga på strax över 50 euro för 100 ml.
Saaliiisssiimo (2008) av Hilde Soliani – salmiak. Letade länge, länge efter en parfym som bokstavligen för tankarna till ammoniumklorid och hittade den till sist hos Hilde Soliani, en underbar italiensk konstnärinna med stor doftrepertoar. Doftar Fazers salmiak och klassikern Kvilla, speciellt i öppningen. Parfymen är baserad på en dessert hon komponerade inför en festival, så vitt jag förstår. Skickade ett mail en gång och förväntade mig standardsvar från en kundtjänst men fick till min förvåning svar från henne personligen och ett mobilnummer. Sånt gillar man. Brukade bära denna till black metal-gigs förr, känns passande. 130 euro för 100 ml.
Embers (2013) av Rouge Bunny Rouge – stockbastu. Hela faderullan med vedeldad kamin, insuttna träbänkar, sjövatten i ett ämbar, kopparskopor, kåda som rinner. Helt annat än de gymbastur och hotellbastur som man får nöja sig med utomlands, oftast torra och värmda till 50 grader. Bodde i samma byggnad som en gymkedja med bastu i Utrecht, NL ett tag och lekte med tanken att gå ner dit invirad i en handduk med en öl i handen en lördagskväll, men stannade förstås som en rolig grej i huvudet. 136 euro för 100 ml från Bloom (ingen brittisk moms utanför UK), men då tillkommer 26 euro frakt till Finland. Prov finns att beställa.
Tea for Two (2000) av L’Artisan Parfumeur – krydd-/téskåpet på villan. Gammalt virke, instängd mustighet, svart té omkringstrött i lösa påsar. Pirkka-kryddpepparburk från 1996 med pris i mark. 130 euro för 100 ml.
Madrona Silvander 