Övernitiskt kontrakt

Var och rotade i memorabiliamappen i annat ärende och hittade detta slavkontrakt, utformat för en person jag dejtade i början på 10-talet. Då hade man minsann ork att sitta och fundera ut sånt här i detalj, alltså.

X shall:

  1. devote himself fully to the desires of S, in both mind and body, and obey her wishes.
  2. answer any question that is posed to him to the best of his ability, with clarity and honesty.
  3. strive to maintain his general health in order to serve S efficiently.
  4. inform Mistress of any unintended physical discomfort he might notice during service.
  5. maintain cleanliness and remove his pubic hair upon entering chastity and when requested.
  6. not orgasm without S allowing him to do so in the manner that she expresses.
  7. lock himself up in a chastity belt when S desires it.
  8. submit to any training or training methods that Mistress wishes to use to improve him.
  9. be available to S around the clock, with exceptions being discussed beforehand.
  10. acknowledge that he has no safeword to unconditionally stop any action.
  11. be furnished with an ankle chain by Mistress, a ”vanilla collar”, to be worn at all times.
  12. inform S about any recurring conversational partners within a D/s context.
  13. submit to body modifications of the piercing type if Mistress desires it in the future.
  14. not make appearance-altering choices without consulting Mistress first.
  15. wear whatever clothes or lack of clothes that S sees fit.
  16. acknowledge that he can be corrected through pinching, slapping, hair pulling and spanking.
  17. acknowledge that he can be corrected through belt whipping and caning for severe offences.
  18. acknowledge that he can be disowned in the case of irreparable breach of trust.
  19. make his body available to Mistress whenever and however she wishes.
  20. make his body available to other women of Mistress’ choosing when requested.
  21. sleep at the foot of the bed by default.
  22. clean and maintain all the tools and toys that S employs.
  23. accompany S to fetish events from time to time and renounce the right to move freely while doing so.
  24. wear a collar while in the presence of Mistress in a private setting or fetish event.
  25. always say goodnight to S before going offline to sleep, no matter how long the conversation has been inactive.
  26. be granted insight into the fantasies of S in written form occasionally, so that he may learn from them.
  27. if in chastity, ask for permission to remove the chastity belt upon leaving the house.
  28. report a breach of any guideline on his part immediately.

Såhär i efterhand känns det rätt främmande med denna sorts högprotokollgrejor. Det var dock första personen jag träffade på som var ordentligt insyltad i den här världen från förr, det var liksom inte jag som kom dragandes med femdom-grejen denna gång, och vi var väl båda rätt överentusiastiska. Jag var 22 och han 23.

Efter sisådär fyra år var sagan all, och jag bad om att få tillbaks fotlänken. Den ”försvann i posten”. Fick aldrig någon klarhet i huruvida det var en nödlögn eller inte.

Grottmannens odygdighet

”Höhöhö, bli dominerad av en kvinna, vad är det för jävla trams? Är du en klenis eller? Kunde bryta vilken kvinna som helst på mitten om hon försökte nåt sånt”

Typ sådär låter det på Flashback ibland om en kille täcks yppa att det här med att bli dominerad i sängen är rätt najs. Det ovanstående är förstås fantasilöst, det finns fler former av dominans än bara fysisk. Vet heller inte om jag skulle klassa det som ”klent” att stå för den man är trots vetskapen om att man minsann, bevisligen, inte är garanterad respekt från varken vaniljfolk, dominanta män eller undergivna kvinnor.

Dags för ett tankeexperiment.

Okej, du vill dominera en kvinna? Övermanna henne och gör vad du vill. Klart. För att jag ska kunna dominera en man som är större och starkare än mig krävs det att han underkastar sig rent psykologiskt.

Men att du dunkar din tjej gul och blå (förlåt för påminnelsen), och hon älskar det, är ju också något som kräver samtycke och diskussion på förhand. Hon vill och tillåter dig att göra det lika mycket som valfri undergiven man vill och tillåter mig att göra det jag gör.

Intresseklubben antecknar att du själv inte skulle uppskatta att bli dominerad (vem frågade?). Men om skillnaden mellan dig och mig är att du inte nödvändigtvis behöver samtycke för att dominera, och detta faktum skulle göra din och din samtyckande tjejs grej mer rätt och riktig/”äkta”… är det då stoltheten över att du inte agerar på din potential att vara sexförbrytare och kvinnomisshandlare som skiljer oss åt?

Glada måndagar: Yr i byn

Det var roligt att läsa igenom gårdagens inlägg imorse, eftersom jag mot slutet var så trött att jag upprepade gånger slog huvudet i skrivbordet och vaknade av smällen i pannan eller näsan. Därav det abrupta slutet. Praktiskt nog går det att göra en hybridpost denna glada måndag.


Är man som jag från en österbottnisk by har man kanske lite andra associationer till ordet village. I femmans engelskundervisning lät det ju typ ”My name is Malin. I am eleven years old. I come from Finland. I live in a village called Koskö with my mother, father, and older sister”, liksom. På Manhattan finns det ju the Village, dvs. Greenwich Village, och när jag först hörde det som liten tyckte jag det var skumt. En by? I centrala New York?

Nåväl. Satt alltså och drack öl med en ny bekantskap vid en pub i the Gay Village på söndagseftermiddagen. Många storstäder har åtminstone ett litet område med hög koncentration samkönade par slash alternativa sexualiteter, vilket också yttrar sig i nattlivet, men det är inte alltid som området officiellt hänvisas till som just the Gay Village. I Manchester är det så. Drar du upp Google Maps just nu och skriver in Manchester, UK kommer du mötas av detta:

Jajjamänsan.

Har man sett serien Queer as Folk (1999), vilken visades på SVT2 i början på 2000-talet (och ej är att förväxla med den amerikanska efterföljaren), är man redan bekant med Canal Street. Gågatan gör skäl för sitt namn och löper precis bredvid Rochdale-kanalen. Kanalen var i flitig användning fram tills mitten av 1900-talet, och de mörka och mestadels övergivna stråken blev ändamålsenliga mötesplatser.

Notera hur killen till vänster bär pösiga jeans, t-shirt och huppare, liksom många unga finländska män, men helt undviker några som helst associationer till en skejtarstil, utan snarare traskar med Richard Ashcroft-energi.

Vi satt utanför The Molly House, en mysig pub som sträcker sig över flera våningar. Namnet åsyftar de mötesplatser homosexuella män höll till godo med under 17- och 1800-talet. Interiören faller mig precis i smaken, men det kommer komma en lång och jävlig höst + vinter med hällregn, så det finns gott om tid att sjunka ner i väl insuttna fåtöljer senare. Sitter naturligtvis ute medan det går.

The Molly House Richmond Street

The Molly House huserar inte bara en utan två så kallade munches, där personer inom BDSM-kulturen kan träffas i ett informellt sammanhang. Tror inte jag har sett ett enda samkönat par specifikt där för munchens skull, förmodar att de har egna tillställningar.

Själv är man ju straight så det sjunger om det, gör därmed inte anspråk på något som har med gaykultur och associerad diskriminering att göra. Vet mycket väl att jag vilar i den synbara ”heteronormativiteten”, även om ordet gör mig nipprig av många anledningar.

Som dominant kvinna i BDSM-sammanhang och uttalat poly är jag del av en försvinnande liten sexuell minoritet, oförståelsen är mestadels ett faktum, men åtminstone riskerar jag inte att bli utsatt för hatbrott iochmed min läggning. Klar skillnad där. Faktumet att Manchester har en så stark gayscen mitt i centrum tycker jag är fantastiskt.

Officiellt ute ur skåpet

Mars 2012.

Nu är det som så att jag, Madrona Renata Silvander, råkar vara domina(trix) och dessutom polyamorös.

Så var det officellt ute i etern med namn och bild. Man kan tycka att det är för privat för att visa upp på en öppen plattform där vem som helst i ens liv och förflutna kan tänkas läsa, att det är bäst att hålla det som något man får reda på vid behov, så att säga.

Det är dock det som är poängen. Hur kan man öka förståelsen för något som det inte talas om på ett personligt plan? Köpte länge argumenten ”vad ska folk tänka” och ”tänk på framtida arbetsgivare” men på riktigt nu, hej. Det är ändå alternativ kärlek jag brinner för mest. Varför ska det gömmas till varje pris? Varför skämmas? Egentligen?

Såhär blev jag.


På grund av MTV.
På grund av Freddie Mercury i PVC-minikjol.
På grund av Spice Girls och Girl Power.
På grund av att jag var större än pojkarna i klassen.
På grund av Trent Reznor och Nine Inch Nails.
På grund av Pete Steele och Love you to Death.
På grund av rockstjärnor med ring i bröstvårtan.
På grund av Cher.
På grund av Madonna.
På grund av Xena, Warrior Princess.
På grund av Fångarna på Fortet.
På grund av Diablo, och hur spelet fick mig att känna.
På grund av introfilmen till Baldur’s Gate, och hur den fick mig att känna.
På grund av Mistress-varelsen i Dungeon Keeper.
På grund av internet.
På grund av ”ritual”-sektionen på BMEzine.
På grund av Morrigan Hel.
På grund av tråkiga gudstjänster som barn.
På grund av Jesus på korset.
På grund av Jesu lidande.
På grund av black metal.
På grund av Hanson.
På grund av trälinjaler och pekpinnar.
På grund av kanyler och vaccinationer.
På grund av tjuv och polis.
På grund av Veckans Brott i Allers.
På grund av Magica de Hex.
På grund av självuppoffrande riddare.
På grund av Bröderna Grimm.
På grund av Askungen.
På grund av Houdini.
På grund av Det Osynliga Barnet.
På grund av saunavihtor och björkris.
På grund av hundkoppel.
På grund av ridstövlar och ridspön.
På grund av slakt.
På grund av högar med flådda minkkadaver.
På grund av Judit halshugger Holofernes.
På grund av ”vill man vara fin får man lida pin”.
För att jag älskar skönhet, och en man som villigt lider är det vackraste jag vet.