Endorphin Port

Nya passet kom idag. Nio dagar tog det alltså. Inte så illa pinkat, trodde det skulle ta längre. Nu börjar karusellen, det är många trådar som ska ryckas i, och säkert många jag inte ens kommer att tänka på.

De snackar mycket om faktumet att det snackas mycket om futis i England just nu, och det stämmer. Jag bryr mig förstås inte ett skit, men matchens utfall kommer ha reella konsekvenser även för mig, eftersom fotboll anses vara jävligt viktigt och det påverkar mina medmänniskor gravt. Främst männen, då. Det är okej, hellre att energin far till futis än krig på riktigt.


Conner O’Malley, denna underbara ”komiker” och vackra själ, släppte nyss en video som inte har lämnat mig sedan jag såg den. Oerhört psykedelisk. Har kollat på den en handfull gånger nu. Den har skruvat till nånting inombords, och det är ju lite läskigt att saker kan göra det sådär pang poff bara, men samtidigt underbart att bli så drabbad att man börjar ifrågasätta var man står.

Här är videon, om du har fem minuter. Du kan ju se vilka känslor den väcker i dig, om några alls.