Return of the Tant 2: Electric Boogaloo

Tycker favoritkombon glammig + glåmig borde ha ett eget ord: glåmmig, såklart.

Blev att ta saken i egna händer för att bli helgfin. En bra grej med att rulla upp håret själv är att man slipper undan med att göra det slarvigt, det varar ändå bara i någon dag. En dålig grej med att rulla upp håret själv är… att man måste göra det själv.

Det blev en högljudd konfrontation mellan två av kvinnorna i huset sent igår kväll, deras röster ekade i det gemensamma köket rakt nedanför mitt rum. Viljan att flytta är på topp. Har fortsättningsvis trålat Rightmove och har nu bokat visning av två mini-mini-mini men självständiga 1r+k som jag har råd med, dessutom i ungefär samma område i södra Manchester där jag bodde först. Det blir att offra badkar, men det är det värt (stor grej för mig, satan). Har bekanta på gångavstånd där och känner till stadsdelen rätt bra, vet att jag trivs, och anslutningarna in till centrum är bättre för någon som ej har bil.

Bussarna styrs nämligen helt av privata aktörer, som förstås vägrar upprätthålla rutter som inte anses tillräckligt lönsamma (var gränsen dras förblir diffust). Det ska dock förhoppningsvis bli ändring de kommande åren. Man kan inte ”skamma” (ej svenskt verb, borde finnas) bilägare med ”ajabaja, åk mer kollektivt, för klimatets och luftkvalitetens skull!” och förvänta sig att det ska vara ett gångbart alternativ när samma resa tar 2-4 gånger längre kollektivt än med bil och innefattar två-tre byten som ska klaffa perfekt. Kom igen nu.

In other news: gick långpromenad med A i solen igår, inte ett moln på himlen (förstås iförd SPF 50+, solglasögon och hatt och allt det dära, som goth och Differin-smörjare). Passade på att ta lite bilder av Eccles när vi började leta oss tillbaks mot mitt för lunchlagande i slutet av den stora ellipsen vi gick. Det har varit sommarvärme på dagarna och krupit mot noll på nätterna, skumt.

Kan på den tredje bilden (Town Hall) konstatera att jag och kameralinsen på telen upplever solen typ likadant.

Livets dryck

Krånglade på mig jeans, linne och skjorta idag och svansade iväg till läkarstationen vid St. Andrews-kyrkan för att hämta bevis på att jag fortfarande är arbetsoförmögen. Tar omvägar runt ängsliga pensionärspar, pausar vapen när morsor med barnvagnar passerar. Stoppar in ett litet vadderat kuvert med parfymprover i en Royal Mail-postlåda som lyser rött och grant i allt det gråa. Frimärket var ostämplat när det kom, så jag satsar på att det går vägen. £4.28 på kontot. Fyra dagar tills universal credit. Inget skäl till panik.

Oundvikligen mer användning av det ena än det andra men paradplats ändå.

Bestämde mig dock att det är dags att leka hemmafru igen med modell efter lockdown ett. Inför lockdown två jobbade jag (konstigt nog). Långfärdsbussarna går inte alls just nu, så T hämtar mig med bil imorgon. Han jobbar hemifrån och bor i ensamhushåll i Stourbridge i västra utkanten av Birmingham. Stödbubblebyte, men det är kosher (älskar det ordet). Han sa att han har köpt Yorkshire Tea så jag slipper dricka Aldis svarta té som smakar diskvatten när man blandar med sojamjölk. Älskar att männen här dricker té, byggnadsarbetarna med två påsar i koppen på lunchen (builder’s tea), även om kaffe och energidryck har vunnit mark på senare år. Bytte själv koppen svart snabbkaffe på morgonen mot en liter mjölkigt té i kanna rätt fort efter att jag kom hit och märker en klar ångestlindring och jämnare humör under dagen. Motar onekligen bort allt regn och jäkelskap.

Karin

Vet inte vad jag väntade mig när jag vaknade idag. Session två av någon sorts uppgörelse med familjen igår kväll, via telefon. Landade förstås i konfirmationen, blev arg, började gråta, morsan också till sist. Pratade av mig med T efteråt, skrev av mig i ett WordPad-dokument och lade mig med skuldkänslor och självförakt. Varför ska jag ha mina gamla, trötta föräldrar att handskas med gammalt groll? Intalar mig själv att det kommer leda till en förbättrad relation, men om det inte gör det då? Risken finns, men försöker lita på att alternativet, ännu ett år av distans och hemlighetsmakeri, vore värre.

Vill blomma ut. Gamla Karin och hennes knoppar som brister, brynjor av skam och skuld, kasta svärd och sköld, allt det där. Känner mig så vittus teini, men så blir det väl när det var den senaste rollen man spelade innan utflytt vid femton. Givetvis är den nordengelska himlen för ovanlighetens skull molnfri idag. Mitt fönster vetter mot norr.