Misshandel och cosplay

På min morgonpromenad (sjätte dagen i rad, woo) kände jag plötsligt en bekant lukt. En instinktiv besvikelse dök upp millisekunden innan jag hann identifiera den. Lågstadiets skolkök på morgonen anno 1998, kokt potatis med skalet på, blodplättar och vitsås. En känsla av fan, det blir knäckebröd och mjölk idag.

Lyssnade på Ted&Kaj-podden medan jag gick. Kaj har tydligen fått agera BDSM-expert i finlandssvenska medier med anledning av sin nya bok Röda rummet (som jag på något vänster måste få hitfixad, tanten vägrar ju e-böcker, suck). Det skulle nog bli tröttsamt att vara en postergirl för BDSM-kulturen. Har läst många av Dina Sades intervjuer i svensk press, hon har sannerligen en ängels tålamod, det har inte jag.

Bildnamnet hade (2) i sig. Jag har alltså sparat den vid tre olika tillfällen. Joråsåatteh.

Man kan spåna hur länge som helst om det psykologiska, att det för många är allt annat än en krydda när sexlivet gått i stå, snarast ett djupt behov som alltid funnits där. Man kan förklara, men aldrig förmedla, precis som att det inte går att förmedla en stark andlig upplevelse i en frikyrka. Du kan stå och titta på en människa i extas och tycka jahapp, den där duden verkar vara riktigt hype på Jesus, men inte fattar du ett skit av vad som händer för det.

Det förvånar egentligen inte att journalisten tog upp det som vi i tonåren kallade de tyska bögkannibalerna. Tre instanser tycks det finnas, den senaste nyligen, men Armin Meiwes förblir väl mest känd. Kannibalism åsido finns det fortfarande begränsningar enligt lag gällande vad samtyckande vuxna kan gå med på.

Vet inte hur det är i Finland, känner till Sverige bättre, detta förstås tack vare BDSM-communityn Darkside. Där har man hängt till och från sedan 2004 (vilket alltså betyder att det tog fyra år innan jag ens hadd åldrin, men det får väl anses preskriberat vid det här laget).

Man kan till exempel inte samtycka till mer än lindrig misshandel i Sverige. Till detta räknas örfilar, att knuffas, dra i kläderna, lite fysisk dominans, va. Allt utöver det kan man tekniskt sett inte samtycka till, ansvarsfriheten upphör vid gränsen mellan lindrig misshandel och misshandel av normalgraden.

En tung session med oxpiska på ett andreaskors är garanterat grov misshandel, och därmed olagligt. Att duden vid tillfället upplever sin existens som komplett spelar ingen roll. Som dominant/top skulle du med rådande lagstiftning kunna dömas för detta, även mot den ”misshandlades” vilja.

I praktiken ogills en del åtal där våldet har ansetts vara försvarligt, men det finns också ett antal mål där det har blivit misshandelsdom. Vill man gräva ner sig i detta hittade jag ett helt jävla examensarbete i straffrätt från Stockholms universitet.

Cosplayar rikssvensk smyckesdesigner. Mitt namn är Maria Victorzon. Efva Attling, släng dig i väggen.

Hade också informationsmöte via Teams på förmiddagen. Det handlade om new enterprise allowance, alltså startbidrag för egenföretagare, rätt och slätt. Göra business plan, cash flow forecast, allt det där. Tydligen är det här mitt liv nu.

En kvart innan mötet funderade jag på om jag skulle maskera eller vara mig själv, den konstanta avvägningen som sperglady. Bestämde mig för att fake it til you make it och funderade på hur jag bäst skulle framstå som en creative, substantivet.

Satte upp håret och fick gräva fram den svarta polotröjan från bottnen av tvättkorgen. Den luktade precis som man kunde förvänta sig, men vad gör man inte för ett första intryck. På med ett ”intressant halsband” och markerade bryn, glasögonen på, boom. Hi, nice to meet you, how are ya? Good, good!

Glada måndagar: Frihetsskriet

De två små orden What’s on fyller mig med glädje. De säger mer än program eller ohjelma. Vad kommer att hända, vad kommer att ställas framför dig, vad är på gång, vad har någon planerat. Sedan mars 2020 har det varit ett icke-begrepp. Vid midnatt fick nattklubbarna lov att öppna. Hörde fyrverkerier genom fönstret. Köerna ringlade sig lååååååånga i Manchester.

Bild: Joel Goodman, Manchester Evening News

Det är alltså Freedom Day, vilket innebär att så gott som alla kvarvarande coronarestriktioner har lyfts i hela England. Skottland har fortfarande betydligt hårdare restriktioner, även fast de också luckrades upp en smula idag. The FOMO is real när jag ser bilder från fullpackade klubbar där precis varenda kotte skriker ut sin extas, och när jag hör hur känslan av gemenskap mellan främlingar var som om allas öl hade spetsats med E. Nå, inte riktigt, men så nära man kommer på naturlig väg.

Men nationen som helhet är kluven. Vi har allt från folk som anser att det aldrig borde ha varit några lockdowns och masker och skit från första början, till folk som tänker fortskrida med försiktighet och avväga från fall till fall, till folk som anser att det inte hade varit läge att öppna upp innan alla vuxna och barn som tar vaccinet har fått två doser.

Kritiken har varit stor mot att Boris Johnson verkar ha släppt tanken på att navigera genom krisen, och nu sätter ansvaret på individen, som alltså varit utan en stor del av vad som gör livet värt att leva ett bra tag. Alla måste välja var de står mellan total moralism på ena sidan och total hedonism på andra. För läget är verkligen inte lugna puckar.

A tightrope walker on the needle of a hypodermic syringe. — Bild lånad från The Guardian idag.

Vilka är det som mest sannolikt väljer otyglad hedonism? De yngre, förstås. Brinnande partylust + outvecklat konsekvenstänk + odödlighetskänsla. Det stämmer att man som frisk, ung människa löper en extremt liten risk att bli intagen på sjukhus eller rentav dö av covid, även som ovaccinerad, men det är ju inte alls bara det som utgör hotet.

Åtta procent av yngre patienter får long covid i varierande mån. Två doser vaccin minskar risken att utveckla long covid ordentligt. Det är bara femton procent av befolkningen i åldrarna 18-24 som har fått två doser vaccin. Vi kan väl se till att de har fått sina shots innan det är läge att skrika SHOTS! SHOTS! SHOTS! SHOTS SHOTS! SHOTS! EVERYBODY!, är det så mycket begärt? Nej, just ja, det är ju millennialmusik.

Jag LÄNGTAR efter en återgång till Manchesters uteliv. Det är långt ifrån stadens enda tjusning, men en betydande del av den för mig. Hann inte uppleva en enda coronafri sommar i stan eftersom jag flyttade i september 2019, och nu när vi har fått riktigt sommarväder efter allt regn kliar det så infernaliskt att gå från parken till att låta sig bli uppslukad i en massa av dansande kroppar i en klubb.

Som det ser ut nu tänker jag dock inte riskera det, för min skull och andras. Jag får min andra vaccindos i slutet av månaden. Det känns som att gå miste om något historiskt, eftersom folk har varit så uppdämda och det nu bara släpper, men fan, inomhus är nog att gå för långt. Old school utomhusrave? Solklart.

I NL fick man stänga nattklubbarna igen efter två veckor, det lär väl bli så här med. Förhoppningsvis hinner man ännu hoppa på extaståget round 2. Eller 3. Eller n.

Vlogg: Håltimme i London

Är du svag för rödlätta kvinnor med autistiskt minspel i skakig video med galen vitbalans? Då har jag något för dig.

Krukväxtägare: check

Är inte krukväxtlös längre, fick en jävla orkidé (är det accent på slutet?) av K när hon anlände till festen i fredags. Måste väl googla hur man sköter den. Har haft livet av åtminstone två orkidéer i tonåren, behöver inte en tredje på mitt samvete. Bananerna har väntat på att bli bananbröd ända sedan brunchen som inte blev av, så det fixar jag i skrivande stund – formen är i ugnen och myser, ingen fara på taket.

Postade ett brev och skulle också gå och hämta receptmedicin till apoteket. Tyckte det var längre än jag mindes, förstås hade jag gått för långt, skulle ha svängt mycket tidigare. Det gjorde dock ingenting, det var så trevligt att spatsera fram med häggdoft i näsan (är det där hägg?) och perfekt utetemperatur med en sensuell bris i håret. Voi om man sku ork färg rötterna också.

Antagligen var det nog det som undermedvetet gjorde att jag fortsatte gå, vid närmare eftertanke. Ingen podd i öronen, bara tankar och direkta sinnesintryck. En törnig jävel sträckte sig precis i torso-höjd, fick ducka för den, men nog stack den iallafall. Det är väl en ros som har tråkigt och känner för att jävlas.

Växter intresserar ju inte förutom om de är… nyttoväxter. Då blir det genast encyklopedisk kunskap, eller rentav en magisteravhandling i mitt fall (kratom). Mormor försökte få mig intresserad av växter som liten men jag förklarade myndigt att jag inte är intresserad av blommor men tycker om hästar. Det senare föll bort i mitten av lågstadiet nån gång, och växter kittlar fortfarande inte (förutom dödsskönt i kistan, massmördar dem dagligen med vegandiet).

Tog också bussen in till centrum för att hitta en ta-passfoto-här-automat. Det gjorde jag vid Manchester Piccadilly, men den tog bara kontanter. Till all glädje fanns det en bankautomat som kunde spotta ut femmor och lyckan var total. Rätt många automater hanterar tior, dock inte alla, men femmor är ovanligt. Får man bara ut tjugor och uppåt i Finland än? Passfotot blev förstås horribelt, men det är tradition. Nu börjar det dofta bananbröd så får sätta punkt för detta vardagsinlägg här. Håller på med en text om könsroller.

I hopp om en mmmidsommar

Vet inte om jag har sett något mer brittiskt än Asdas skosektion ”for younger girls”.

Åtminstone fick jag med mig två rabarberstjälkar som även fungerar som klubba vid självförsvar. Givetvis odlade i Yorkshire.

Det blir alltså vegansk rabarber-jordgubb-limecheesecake till kaffet eller téet imorgon. Smält vitchoklad ska i också, och sen ett tunt lager läskande jordgubb-limegelé på toppen. Tar ut svängarna lite granna, kommer ta ett tag att laga, men det kommer helt säkert vara värt det. Har ändå fem gäster att imponera på, liksom.

Det blir också toast Skagen med tångkaviar och utan räkor, eftersom D är allergisk mot skaldjur. Tror jag kan hacka upp och tillaga neutrala svampstammar för tuggmotståndets skull, handlar mer om munkänslan än smaken i det här fallet. Såg nån variant med avokado men nja.

Gillar man inte havssmak alls är alternativet toast Madrona som alltså består av veganskinka, rikligt med en brännhet chunky salsa och några jalapeñoskivor på. Åt lätt upp en hel limpa rostbröd på det sättet under åbotiden, fick helt sluta köpa rostbröd för att få bukt med det.

Blir också någon sorts tarteletter tror jag bestämt. En variant med äggstanning, nån trevlig ost och rökt lax, för jag tänker inte tvinga allihop att äta helveganskt, det blir en pescetariansk tillställning. En variant med veganpepperoni, paprika och nån trevlig veganost. Sen en matig sallad med nypotatis och senapsdressing på det. Bål av nån sort, och lonkero.

Jo, nog blev det ju en midsommarmeny fastän vi inte kan sitta ute och äta. Vädret har varit rätt fint och kommer fortsätta vara det, med undantag för morgondagen, då temperaturen plötsligt sjunker sju grader och regnet oförklarligt kommer ösa ner. Förklarade att det i själva verket är en god simulation av besvikelsen finländare känner när vädret inte beter sig på midsommar. Jahapp, better luck next year.