Gotta catch ‘em all

Hahaha, voi vittu vilken dag. Sköt för det första upp festen, delvis på grund av att det känns för tidigt att bjuda in folk till ett halvfärdigt hem, delvis för att K fick veta kvällen innan att hon förväntas jobba idag och it just wouldn’t be the same utan henne. Den nya planen är midsommarfödlartupare den 25:e. Funderar fan köpa loppisbord och släpa ut i den övervuxna plätten med gräs som kallas communal garden bakom huset om vädret är fint. Får se.

Istället hämtade T och jag ett skåp, en TV, två mahognycdställningar och ett soffbord medelst bil. Det tog några timmar. Kortaste sträckan var in till centrum, längsta en timme ut till en bondgård i Yorkshire. Verkar bli parkhäng ikväll med D, L och några andra, trötta är vi allt men går nog dit iallafall (25 min till fots kanske). Dagen började dock med något i hästväg, men det förtjänar helt klart sin egen storytime. Imorgon.

Samlade intryck

Då har man bott en vecka på nya stället. Hittills har jag konstaterat följande:

  • ljudnivån från grannhuset på lördagskvällen över bank holiday weekend var ett undantag, tonårsdottern hade föräldrafritt, detta vet jag eftersom
  • jag hörde mamman i huset bredvid och personen som bor under mig samtala ute på sina respektive balkonger, hon under är en kvinna i min ålder som tycks vara från centraleuropa
  • två av lägenheterna huserar varsin kille i min ålder, en av dem bränner ofta rökelse i fönstret och ville verkligen inte prata när vi sprang på varandra för första gången, den andra har jag sett på håll
  • en av lägenheterna står antagligen fortfarande tom
  • mycket barnfamiljer i området, men mindre barnskrik än att bo bredvid en skolgård som sist (lol)
  • har ej hört något från övriga invånare i huset förutom fotsteg ovanför, och det sällan
  • ett av husen tycks renoveras av två medelålders män och en tanig kille i 18-20-årsåldern (som när han tar av sig tröjan i värmen får mig skapligt tantsjuk)
  • en kvinna från en av grannfamiljerna tycks ha underhåll av dreads som side hustle
  • fy fan vad skönt med gasspis igen, men också skönt att ugnen är elektrisk
  • (att försöka baka med gasugn kan faktiskt dra åt helvete)
  • bäddsoffan är förvånansvärt bekväm – i själva verket riktigt skön – så jag kan alltså erbjuda folk att sova på den med gott samvete
  • vattentrycket är bra, boilaren funkar bra
  • överlag inga gömda fel i lägenheten hittills
  • närmaste matbutiken ligger närmare än på gamla stället (känns det iallafall som)
  • sweet, sweet solitude

Idag ska jag kolla in A:s nya rum i en lägenhet han kommer dela med någon medelålders jappe vars partner stack hastigt. Finns en del omständigheter i bilden som får mig på alerten, men passar det inte kan han alltid sticka vidare någonstans. När man är tjugofem är det ju ett äventyr att sommarsquatta i värsta fall, och föräldrahemmet har han drygt en timme bort med bil, så ingen fara på taket. Förhoppningsvis är jag inte alldeles för utslagen efter första vaccindosen.

Tre språk, inget passar

Lyckades boka om första vaccindosen till lördag. Det fanns ett litet glapp i bokningarna där, annars hade det blivit att vänta långt in i juni. Andra dosen blir i mitten av augusti, NHS har bestämt att det är elva-tolv veckor emellan som gäller om man inte tillhör en riskgrupp. Vackert så.

Finska ambassaden i London har fortfarande inte tid att fixa nytt pass åt mig, man måste boka tid och dyka upp personligen, och de har begränsat med tider på grund av skiten vi alla känner till. Var dit och förnyade passet för mindre än ett år sen, faktiskt, i augusti 2020. Kändes lite onödigt eftersom jag visste att det skulle bli att skaffa nytt vid namnbyte, men tvingades ha det i kraft på grund av nån myndighetsgrej eller vad det nu var. Minns att det överlag såg rätt ljust ut då, Rishi Sunak och hans Eat Out to Help Out-scheme liksom (här är en lång och läsvärd grej om ett resulterande öde).

Finska ambassaden i London, augusti 2020. Rätt anspråkslös exteriör faktiskt.

Visste inte riktigt vilket språk jag skulle tala vid ambassaden, hade ju tre att välja på och ingendera kändes korrekt. Beslöt mig till sist för att inleda på engelska, men tanterna svarade konsekvent på finska, så det blev att damma av finskan ändå. Orkade inte vara jobbig finlandssvensk vid tillfället, men skickade precis ett mail åt dem på svenska. Tihi.

Huruvida det blir Finland i sommar beror alltså på om jag får utkrånglat ett nytt pass till sist. De har mycket att göra, så jag bidar min tid. Hade det handlat om en nödsituation skulle de givetvis få ett resedokument till hemlandet fixat, men det gäller ju (tack och lov) inte min situation. Ska bara hem på semester om det går, jag, inte fixa någon kris eller flytta tillbaks. Back of the line, och det är okej.

Bistert om språk

Det här med finlandssvenskhet är ändå ett rätt skumt öde. Vet inte hur många spaltmetrar det skrivits om ”vad bra svenska du pratar” och ”så din familj är från Sverige?” och dylikt, behöver nog inte gå in på det, ej heller att vara finnen i Sverige och svedupelle i Finland.

Kan inte minnas att en endaste person utanför Sverige/Finland skulle ha känt till att folkgruppen finlandssvenskar existerar innan man tålmodigt dragit tvåminuterssammanfattningen, den väl innötta, som summerar hur det ligger till. Då har man ändå härjat i Europa ett bra tag nu.

Visas det mer än artigt intresse efter sammandraget berättar jag hur det är att växa upp i världens svenskaste kommun i Österbotten och prata ett språk som sex procent av befolkningen har som modersmål. Att som infödd och inrotad i generationer behöva lära sig majoritetsspråket i skolan, utan naturliga kontaktytor. Att familjen varken har pengar eller segelbåt, trots stereotypen. Att titta på Sveriges TV. Att räkna med svenska kronor i lågstadiematteboken. Att få det inbankat från alla håll att man är hotad, att man måste kämpa för sina rättigheter, att servicen på svenska skärs ner. Att brorsans kompis blev hotad, bokstavligen, med kniv i korvkön efter krogen i Hesa för att han talade svenska.

Talar själv flytande finska efter ett antal år i Åbo men behärskar finska närmast mekaniskt, inte helt förtappat i skolboksfinskan, dock personlighetslöst. Tanken på att jobba på finska i Finland får det att krypa i skinnet. Satt i styrelsen för Suomen Farmasian Opiskelijajärjestöt ry som enda representant för Åbo en sväng i början av 10-talet och minns plågsamma, evighetslånga skypemöten på finska, för att inte tala om när man själv hade muntur och representerade ett åttiotal svenskspråkiga studerande gentemot tusen studerande i Hesa och något liknande i Kuopio. Så skönt att vara omgiven av engelska numera.

Räidig(a) kar(ar)

Richard, livstrött kanadensare samt ”räidig kaar” ™.

Stuvade just in en överfull Pyrex-gryta innehållandes en miljon olika grönsaker, en absurd mängd Herbamare samt innehållet av en burk kokosmjölk i ugnen, tofuskivorna väntar på sin tur, sen två pitabröd var. Lat middag. Av salmiaken återstår endast Fazer-askarna. Vet inte om det är läge att vara stolt eller skämmas, så lämnar det där.

Fick mestadels positiv feedback på Trevor Bock, österbottningarna tar förstås till sig showen på ett mer personligt plan men settingen tycks engagera även utlänningar. ”Nostalgisk feberdröm”, ”triggered some weird-ass dreams”, ”mega-Daria-energi”, ”Hotline Miami Österbotten”, ”awkward avant-garde MTV/Adult Swim stuff”. I princip det jag förväntade mig. Vissa scener för långa, andra för svepande, några detaljer som borde klargöras, men i allmänhet genuin nyfikenhet. Känns bra.

Verkar slutligen ha bestämt mig för finlandssvenska med valfri engelsk textning, åtminstone till att börja med. Det finns ändå ett par centrala karaktärer i showen som pratar engelska, Richard är kanadensare, Trevors pappa är britt. En lösning helt på svenska eller helt på engelska hade inte känts helt rätt. Det är ändå (finlands)svenskar jag vänder mig till i första hand.

Kan antagligen göra rösterna till alla kvinnoroller själv (inklusive Linda som är trans) men har bett om hjälp med röstskådespeleriet å männens vägnar. Det tycks finnas en del räidiga karar som är villiga att ställa upp i den utvidgade bekantskapskretsen. Build it and they will come.