Pristine

Dan före dopparedan. Merparten av tillhörigheterna befinner sig i skrivande stund i en koppi50 square feet, vad fan det nu blir i m2. Resten för vi dit ikväll när rusningstrafiken har lugnat ner sig. £116 för fyra veckors förvaring, i praktiken två veckor, resten återgäldas.

Agenturen gav mig nuvarande hyresgästens nummer, ringde upp henne och pratade i 10 minuter. Är betydligt lugnare nu. Köpte en del av möblerna för £60, resten måste bort om alla mina grejor ska få plats.

Imorgon blir det grundstädning från morgonen, morsan har drillat mig hårt att städa lägenheter till en professionell standard vid utflytt. Kliniskt rent ska det vara. Rustad med handskar och baljor och ämbar och borstar och svampar och trasor och fönsterskrapor och heltäckningsmatteschampo och dammsugare och mopp för att nå taket och en uppsjö rengöringsmedel.

I morsans huvud får det absolut inte finnas något att anmärka på, den skammen är outhärdlig för henne. Ska inte leka armchair psychologist (rödvinspsykolog?), men något är det ju som skaver där. Åtminstone tar jag det piano.

I väntan på Något

Det blev nog att peta in kuvertet genom postluckan igår, hon tycktes inte vara hemma. Ringde på två gånger, inget svar. Tog en promenad medan jag var i krokarna, när jag gått en runda och var 100 meter ifrån såg jag en kvinna låsa upp dörren till trapphuset och gå in. Det är fem små lägenheter i huset, chansen att det var rätt person = 20 %. Men nu har det snart gått 24 h, och hon har inte återkommit via varken telefon eller e-mail än.

Kanske hon är borta över helgen. Kanske hon inte haft tid. Kanske hon redan har flyttat, och agenturen ljuger så de ska ha tid att täcka över någon brist. Inser att det sistnämnda låter riktigt jävla nojigt, men det är definitivt ingen omöjlighet.

På måndag blir det iallafall att fixa zelfopslag (varför dök det holländska ordet upp i huvudet först?). Self-storage. Självförvaring? Är det ett ord? Hyra en koppi för ett fåtal möbler och lådor med tillhörigheter är iallafall vad som menas. Nuvarande rummet ska ju vara tömt och grundstädat på fredagen. Verkar som den nya hyresgästen blir en kille som redan bor i huset, han byter gärna upp sig till badkar och större levnadsyta + högre takhöjd.

Skönt det hade varit att snabbspola framåt en vecka, satan.

Himla nervigt

Vaknade med den irrationella tanken är det måndag?! men drog en lättnadens suck när jag insåg att nej, det är inte dags för ett långt Manchester-inlägg förrän nästa vecka. I Finland är det ju kristihimmelsfärd och röd dag, dock ej i UK, här är Ascension Day en vanlig jävla arbetsdag. Finns Spring Bank Holiday istället, alltid en måndag, detta år den 31:a maj.

Flyttdatumet har spikats till den 29:e maj, alltså lördagen som inleder långhelgen i slutet av månaden. Skönt med flera dagar att installera sig. Det är dock en vecka efter att nuvarande stället ska vara tömt, så det blir att hyra korttidsförvaring och bo hos T i Stourbridge mellan den 21:a och 29:e maj. Inte mig emot egentligen.

Betalade min holding deposit igår (standard i UK men inte i NL), en veckas hyra för att dra bort stället från marknaden. I praktiken en reservation som dras av på första hyran. Skapligt nervös, brukar aldrig vara lugn innan kontraktet är påskrivet, och kommer förstås fråga nuvarande hyresgästen varför hon flyttar innan det blir några slutgiltiga kråkfötter på strecket.

Idag är det både spelstudio-möte som vanligt och första inspelningssessionen med röstskådisarna till Trevor Bock, skapligt nervös inför det också, men antagligen inte lika mycket som de andra. Är ändå jag som har gjort hela skiten och regisserar, skulle tippa att de har högre krav på sig själva än jag har förväntningar på dem. Tänkte att vi kör lite småprat, en ice breaker eller två, gemensam uppvärmning och sen full fräs. Känslorna pendlar mellan sjukt skoj! och vad har jag gett mig in på?, men det är väl så det ska va’.

Glada måndagar: Ankomsten

Den 31:a augusti 2019 var mitt rum i Haag äntligen tömt och grundstädat. Möblemanget sålde jag av i mån av möjlighet, och det som inte hann gå åt donerades till en charity shop som hämtade rubbet med lastbil. Tre stora lådor med tillhörigheter kånkade jag till posten en efter en, två av dem addresserade till T i Aberdeen, den sista till föräldrahemmet i Österbotten. Solen sken när jag gick mot sporahållplatsen, komiskt överbelamrad med väskor och påsar.

J, min blåhårige D&D-spelledare i Utrecht, fick ta över allehanda prydnadsföremål som inte skulle sticka ut i ett wizard-labb eller hos en alkemist, och dessa ting bor fortfarande i ett vitrinskåp på övre våningen i hens duplex. Sov för övrigt hos J de tre nätterna innan flygresan ut ur landet. Det är guld värt att ha ett ställe där man vet att man är mer än välkommen att ankra om man har vägarna förbi. Måste skriva om hur jag träffade J nån gång, och hur nära det var att det inte blev av.

Trollkarlsgrejer vettu.

Det är verkligen inte alla som skulle flytta till ett nytt land utan att ha fixat varken boende eller inkomst på förhand, men det brann i knutarna. Brexit-förhandlingarna svängde än hit, än dit. Tänkte att jag själv knappast skulle våga anställa en EU-medborgare i stånd att flytta enkom för jobbet om jag vore arbetsgivare i UK, för mycket osäkerhet. Bättre att ta någon som redan tagit sig in i landet självständigt och etablerat sig gradvis, någon som bevisligen är seriös med sina planer.

Nåväl. Den 3:e september 2019 flög jag alltså till Manchester från Schiphol med enkelbiljett, och flytten var ett faktum. Hade en stor incheckad resväska samt handbagage och ett belopp på fickan som nippa nappa översteg fyrsiffrigt. Där var cirkusen igång. Fixa UK-mobilnummer, fixa bankkonto, säkra EU citizen pre-settled status för rätten att bo och arbeta i fem år, då man till sist kan ansöka om att räknas som permanent bosatt. Fixa national insurance number (NINo). Fixa läkare. Fixa gym. Knyta kontakter, skaffa vänner.

Tog bussen från flygfältet, en resa som innefattade runt fyrtio hållplatser. Majoriteten av bussarna i Manchester är dubbeldäckare, det är regnigt, mörkt som satan på höst/vinter, och rutorna immar igen konstant. De har ingen röst som utlyser nästa hållplats. De har inga skärmar. I själva verket kan man inte ens se namnet på hållplatserna från fönstret, ens i fullt dagsljus (!). Man ser bara en liten vit skylt med Transport for Greater Manchester-M:et på en stolpe, namnet på hållplatsen måste man stå under kuren för att se. Jo, på riktigt. Helt obegripligt.

Bild: Benjamin Coleman, som också desginade fanskapen.

Är ju envis GPS-vägrare, så kunde inte följa med den vägen. Kvar fanns de gamla hederliga alternativen: fråga chauffören, räkna hållplatser så gott det går, och uppskatta när det drar ihop sig genom att kolla när ungefär man borde vara framme. Med hjälp av alla tre lyckades jag hoppa av vid rätt hållplats.

Sofa in Manchester bus stop
Det är inte hållplatsen på bilden som har skrivit brevet.
De två översta raderna på tidtabellsplakatet är alltså hållplatsnamnet. Wtf.

Första natten tillbringades på YALLY hotel, mellan Rusholme och Fallowfield, på nordsidan av Platt Fields Park i södra Manchester. Alternativet hade varit att sova i en squat, men där gick gränsen för mig. Kändes som en lite väl prekär situation att frivilligt försätta sig i redan första natten. A hade fortfarande inte kirrat fast boende i Manchester till höstterminen, så det blev till att couchsurfa i några dagar medan han gick på houseshare-visningar i området. Vår couchsurfing-värd visade sig för övrigt vara en… egenartad 70-årig homosexuell buddhist, men det tar vi nästa måndag.


Kort efter flytten till första rummet i Ladybarn, nära Fallowfield, sitter jag på buss 50 in mot centrum för att uträtta ärenden. Det är mitt på dagen en vardag. Snett bakom mig sitter två personer som antagligen är i yngre 20-årsåldern, en tjej och en kille. De småpratar, tjejen frågar vart killen är på väg, han säger han ska till gymmet. De kommer in på ämnet gemensamma vänner, och fiender.

Killen: ”This cånt is thretnin meh wif people from Fallowfield. Thretnin meh wif people from Fallowfield is lak thretnin me wif me own mum.”
Tjejen: ”It’s lak thretnin you wif a chopstik.”

Insåg då att det nog är ett rätt bra område jag hamnat i.