Spridda skurar

Böcker (och en manual) som betats av i badet på sistone.

Mycket gråt i badet igår på eftermiddagen och kvällen. Morgonen och förmiddagen har alltid varit mer stabila så länge jag kan minnas, det är när kvällen kommer och speciellt övergången från dag till kväll som det kan bli svårt. Kan inte utesluta att det är opioidreceptorerna som spökar, men fysiskt känns det ändå helt okej, så betvivlar. Har landat i förklaringen att kvällens intrång påminner om tidens gång, en dag är till ända, vad har fåtts till stånd? Hur mycket har lagts till på progress baren? Oftast missnöjd, otålig, vill komma till målet nu nu nu. Minns inte när man var nöjd sist. Däri ligger problemet. Självkänsla, detta förbryllande koncept.

Läste om The Psychedelic Experience, länge sen sist. Betade av känslor och bad T om papper och penna där jag låg i badkaret. Allt från var jag för aggressiv under senaste Heroes 3-matchen och avskräckte de mer ovana spelarna till direktkontakt med det inre småbarnets sorg. Det är inte något dåligt, det här med att känna. Det är hjälplösheten inför känslorna och instinkten att fly som är problemet. Turn off your mind, relax and float downstream. Eller bara på stället, i ett kar.

Huvet högt

Idag är man rätt bränd i skallen. Ögonen svider och det sprakar lågfrekvent i tinningarna. Något överraskande inte på grund av gårdagen, den tog faktiskt inte som den skulle. Var rent objektivt trevligare att ta en match Heroes of Might and Magic III med finländska bekanta på eftermiddagen. Laddade upp med starköl, té och ny coil i vapen (we get it, you vape). Fyra timmar satt vi och kom ingenstans. Mysigt som fan.

Har inte dugt till mycket förutom att ligga i badet och läsa idag. Imorgon ringer de från någon sorts psykiatrisk service (har blivit runtbollad tre gånger, minns inte vilken i raden) för ett intagningssamtal. Grunden till att bli bättre är att agera, att ta ansvar för sitt mående och sin situation. Vägra offerkoftan. Trivs inte i den, slår bort den när den erbjuds, möjligen to a fault. Det är dock lätt att hänfalla till navelskåderi under lockdown, man har bara sitt bo och sina tankar och förslappningen gör det mesta jobbigt eller tråkigt. Man ser inte möjligheterna, ältar gammalt skit. Uppehåller rutiner för att inte rosta helt, men det är fan svårt. What’s the point? Väntat fyra månader på antidepp nu, följer upp så ofta jag täcks, inser att det är pandemi och att resurserna är knappa och att det finns folk med större problem. En dag ska det lossna.