Bloggens första selfie (AKA ego-bild i galleriet på Helgon typ) eftersom jag bemödade mig att rulla upp håret igår. Tog bara på ena sidan och ej heller på topparna, inte säker varför. Vet inte heller när front cams blev så enormt förskönande, när hände det riktigt? 2014-2015-ish? Slätar ut hyn, tonar ner finnar och rödflammighet, suddar ut nasolabiallinjer och förstärker hårfärgen trots avsaknad av filter. Typ som Skolfoto Airaksinen, försiktig retusch så mamma ska säga voi vad bra bild. Jag har börjat likna henne mer med åldern också. Ibland ser jag mormors ansikte i spegeln.

Telefonsamtalet med DWP gick bra, fick tala med en kille vid namn Craig. Han hade en tjock nordengelsk accent, upplever den lite som jeppisdialekt. Rund och behaglig. Chaffisen som körde bussen jag tog till Birmingham sist talade på samma sätt, det lugnar mig genast. Älskar att bli kallad love och dear och ibland till och med petal (blomsterblad), i nordengland är det vanligt att bli tilltalad på det sättet som kvinna av både kvinnor och män. Inte som i syditalien där bella på gatan är en belöning för att vara välklädd och målad, nej, en vardaglig uppskattning för basal fägring och sätt, även över telefon. Fick höra det en hel del vid apoteket. Definitivt mer i Manchester än i Birmingham.

Kollade för övrigt senaste avsnittet av På Spåret igår. Denna säsong har de både varit till Manchester och Liverpool. Jag bor vanligen i Eccles, som ligger just på Manchester-Liverpoollinjen, så det var roligt att känna igen tågspåren.

För ett år sen satt jag i Cavern Club i Liverpool och drack en pint med A. Det var tjockt med folk fast det var typ en tisdagseftermiddag. Minns att jag lovade att spela där en dag och att min vän S borde stå på scen och underhålla istället för den något mediokra trubaduren. Insåg nyss att jag har känt S i snart tio år (!!). Vi är jämngamla och har följts åt online, regelbunden kontakt, utan att närma oss för mycket. Har träffat honom IRL två gånger och fann en nätt engelsman med sparvhandleder och kråksparkar i babyfacet. Till det ett snett leende fullt med brittiska tänder. Multiinstrumentalist med talang så det sjunger om det, men självförtroendet finns inte där. En vanlig ekvation.