Sifferkänsla

Vågen visar 94 kg. Som mest har den visat 97 kg (september 2017) och som minst 67 kg (oktober 2013). Jag är 173 cm lång. BMI: 31.4, grav övervikt. Som minst 22.3 i BMI, i mitten av vad som räknas som hälsosamt. Var man lyckligare då? Nä, grät hela tiden och blev till slut satt på antidepp. Var man hälsosammare då? Åtminstone mer aktiv, tränade varannan dag först hemma och sen gymkort vid ett sketet gym i Pansio. Åt knappt grönsaker och levde på subventionerade måltider från studentlunchrestaurangerna i Åbo. Hemma främst kvarg och proteinpulver med tärnad frukt, plus hetsätning (främst godis). Blev aldrig bulimiker, tack och lov.

Konstens Natt i Vasa, augusti 2014 just innan hollandsflytten, feat. exets jesushand.

Har ändå aldrig lyckats se en skillnad i spegeln, och då har vikten alltså pendlat 30 kilo. Samma svaga missnöje oavsett om målet var att tappa fem kilo eller tjugo. Ständigt projekt av Sisyfos-modell. Märker inte när jag går upp eller ner, bara om jag blir fotograferad. Då kommer skammen. Bilden i huvudet överensstämmer inte med vad linsen fångar, och då blir det åka av igen.

Vet nog hur det har gått såhär. Hämtmat och skräp man vräkt i sig under lockdown, arslet parkerat i stolen. Det går alldeles utmärkt att vara en fet vegan. Lyrican gör sitt också vid långtidsanvändning, viktuppgång är en klassisk biverkning och en del av orsaken till varför jag vill trappa ner och helst sluta. Jag är jag oavsett vad vågen visar, men det är så tröttsamt att släpa på extrakilon. Saknar känslan av att flyga upp för trapporna vid Utrecht Centraal i sneakers och tighta jeans, låren gnids minsann inte mot varann. Skillnaden känns, även om jag inte ser den.

En låda fredagsmys

Trevligt att vakna med sol imorse. Gjorde mycket för fredagskänslan, speciellt eftersom dagarna inte är så avskärmade just nu.

Hade nyss fransklektion med A över Discord. Har man lärt sig flera språk utöver modersmålet kan man lika bra lägga till ett till, tänker jag. Jobba med sina styrkor, använda resurser i omgivningen. Annat är det om man inte studerat ett främmande språk tidigare och ens modersmål de facto är lingua franca. Lär T svenska som bäst eftersom han tyckte det var dags, men jag har inte riktigt hittat en undervisningsmetod som klickar. Försökte med modell efter de holländsklektioner jag tog i vuxen ålder med följd att han kände sig som en dum skolpojke och tappade modet. Duolingo är en bra bas, men utan andra kontaktytor till språket blir det lätt ytligt. Nytt försök nästa vecka: en halvtimme då vi bara talar svenska. Hoppas att tröskeln blir lägre på det sättet. Tips mottages gärna.

Gör ett försök med 300 mg Lyrica denna vecka, har legat på 450 mg hela förra veckan (ner från 600 mg, vilket är dygnsdosen jag har utskriven). En snabb nertrappning, får se om den håller. Medicinen gör inte så mycket längre eftersom jag har blivit för tolerant och jag vill därför återgå till att endast ta vid behov. Det är inte roligt att börja dagen med abstinens, bara fibro-stelheten räcker långt. Klarade mig bra med vid behovsdosering innan jag började jobba på apoteket, då blev det både dos- och frekvenshöjning. Hade som rutin att stiga upp fyra timmar innan jobbet och läsa en bok i badkaret för att låta musklerna slappna av tillräckligt för att klara av dagen. I backspegeln är det förstås helt galet att någon med mina symptom ska springa runt på stående fot i nio timmar, men vägrade förstås att acceptera mina begränsningar. Att vara ”normal” smärtade mindre. Tills det inte gick.

I Storbritannien säljs både kodein och dihydrokodein med paracetamol receptfritt över disk på apotek, i tablettform (!). Helt galet. Förvisso i rätt små doser, men nätet florerar av guider hur man kan filtrera bort lejonparten paracetamol hemma i köket genom att utnyttja löslighetsskillnaden i kallt vatten (cold water extraction, CWE). Bättre det än att folk pajar levern vid överdos, men bäst vore att göra alla opioidpreparat receptbelagda. Minns en ung kille som kom in med luvan långt nerdagen i pannan och frågade efter Nurofen Plus varje fredag, det var hans fredagsmys. Började till sist plocka fram en låda åt medarbetaren vid disken genast jag såg honom i dörren. I Finland skickas man hem från betydande tandläkaringrepp med recept på Burana 600 mg och folk behandlar det som om det vore OxyContin. Viss skillnad.