De två små orden What’s on fyller mig med glädje. De säger mer än program eller ohjelma. Vad kommer att hända, vad kommer att ställas framför dig, vad är på gång, vad har någon planerat. Sedan mars 2020 har det varit ett icke-begrepp. Vid midnatt fick nattklubbarna lov att öppna. Hörde fyrverkerier genom fönstret. Köerna ringlade sig lååååååånga i Manchester.

Det är alltså Freedom Day, vilket innebär att så gott som alla kvarvarande coronarestriktioner har lyfts i hela England. Skottland har fortfarande betydligt hårdare restriktioner, även fast de också luckrades upp en smula idag. The FOMO is real när jag ser bilder från fullpackade klubbar där precis varenda kotte skriker ut sin extas, och när jag hör hur känslan av gemenskap mellan främlingar var som om allas öl hade spetsats med E. Nå, inte riktigt, men så nära man kommer på naturlig väg.

Men nationen som helhet är kluven. Vi har allt från folk som anser att det aldrig borde ha varit några lockdowns och masker och skit från första början, till folk som tänker fortskrida med försiktighet och avväga från fall till fall, till folk som anser att det inte hade varit läge att öppna upp innan alla vuxna och barn som tar vaccinet har fått två doser.

Kritiken har varit stor mot att Boris Johnson verkar ha släppt tanken på att navigera genom krisen, och nu sätter ansvaret på individen, som alltså varit utan en stor del av vad som gör livet värt att leva ett bra tag. Alla måste välja var de står mellan total moralism på ena sidan och total hedonism på andra. För läget är verkligen inte lugna puckar.

Vilka är det som mest sannolikt väljer otyglad hedonism? De yngre, förstås. Brinnande partylust + outvecklat konsekvenstänk + odödlighetskänsla. Det stämmer att man som frisk, ung människa löper en extremt liten risk att bli intagen på sjukhus eller rentav dö av covid, även som ovaccinerad, men det är ju inte alls bara det som utgör hotet.

Åtta procent av yngre patienter får long covid i varierande mån. Två doser vaccin minskar risken att utveckla long covid ordentligt. Det är bara femton procent av befolkningen i åldrarna 18-24 som har fått två doser vaccin. Vi kan väl se till att de har fått sina shots innan det är läge att skrika SHOTS! SHOTS! SHOTS! SHOTS SHOTS! SHOTS! EVERYBODY!, är det så mycket begärt? Nej, just ja, det är ju millennialmusik.

Jag LÄNGTAR efter en återgång till Manchesters uteliv. Det är långt ifrån stadens enda tjusning, men en betydande del av den för mig. Hann inte uppleva en enda coronafri sommar i stan eftersom jag flyttade i september 2019, och nu när vi har fått riktigt sommarväder efter allt regn kliar det så infernaliskt att gå från parken till att låta sig bli uppslukad i en massa av dansande kroppar i en klubb.

Som det ser ut nu tänker jag dock inte riskera det, för min skull och andras. Jag får min andra vaccindos i slutet av månaden. Det känns som att gå miste om något historiskt, eftersom folk har varit så uppdämda och det nu bara släpper, men fan, inomhus är nog att gå för långt. Old school utomhusrave? Solklart.

I NL fick man stänga nattklubbarna igen efter två veckor, det lär väl bli så här med. Förhoppningsvis hinner man ännu hoppa på extaståget round 2. Eller 3. Eller n.