Ytliga kärleksbetygelser?

Maria Maunsbach. Bild: Wikimedia Commons

Den svenska författarinnan (det var finlandssvenskt gammalmodigt av mig) Maria Maunsbach har skrivit en kulturartikel som blivit rubriksatt med det något pikanta Har heterosexuella så låga krav på kärleken? (Expressen, 7.6.2021). Behåll du dina rosor, duka av bordet istället skrev vår Märta för fyrtiofem år sedan, och baserat på kärleksförklaringarna från kvinnor till sina män på sociala medier har pendeln tydligen svängt till peak markservice sedan dess.

Maunsbach mår som jag förstår det dåligt över att kärleken i flödet ter sig likställd med vardaglig omtänksamhet, ofta i form av hushållsarbete (där det ändå borde vara självklart att mannen sköter sin beskärda del), och uttrycker en önskan om mer sinnlighet och fantasifullhet i kärleksförklaringarna som läggs ut till allmän beskådan. Hon verkar heller inte nöjd med männens försök till dito, och beklagar sig över att de fokuserar på moderskapet och essensen som Kvinna med stort K. Detta mystiska väsen.

”Den stora erotiken” och ”själarnas gemenskap” lyser med sin frånvaro i flödet, och det är ju både väntat och bedrövligt. I en värld där var och en har öppna profiler på nätet under eget namn blir det lätt ytligt. I följarskaran trängs de närmaste vännerna, bekanta i periferin, släkt, familj, kollegor, nuvarande och möjligen framtida arbetsgivare. Det bjuder inte precis in till att kanalisera det andliga, det erotiska och det andligt erotiska (personlig favorit). Att ha en privat profil skyddar inte, allt som krävs är en oförsiktig eller medvetet illasinnad screenshot från någon som har tillgång. Säkrast att anta att allt kan komma ut, och hålla sig till det rumsrena.

Sen är det förstås inte alla som har just språket som kärleksspråk, jag gör ett antagande att Maunsbach i form av författare föredrar orden. Tänker på den tystlåtne österbottniske mannen som tycker att det räcker med att ha sagt de tre små orden en gång, och så gäller det underförstått tills vidare. No news is good news. Men visst fan gör han saker eller visar sin kärlek på andra sätt, och gör han inte det är det dags att fundera på var i kommunikationen det går fel. Eller rentav varför förhållandet fortfarande existerar.


Det har marats och knarats över driften att visa hur fantastiskt något ytterst vardagligt är på sociala medier och mörka mörkret helt, men det har inte talats om hur ofta man förminskar eller utelämnar något fantastiskt. Även i min blogg är det mest ”T kom hit med bil och vi hämtade objekt x”. Praktiskt och bra, oj vad användbar han är. Det är få som klarar av att avhandla ämnet desto djupare utan att det blir högtravande eller urartar i total pekoral. Jag hade inte fixat det, så därför försöker jag inte.

Kontentan är att en praktisk uttrycksform utåt inte säger ett skvatt om relationens inre liv. Malin, 33 och Andreas, 35 kanske nyss har postat varsitt inlägg där hon berömmer att disken redan var gjord och bordet torkat när hon kom hem, och han berömmer vilken omhändertagande supermamma hon är. Men du kan inte veta om de därefter kör ungarna till mommo och utövar tantra där själarna möts i timmar.

Om redan den sorts uttryck för kärlek som får Maunsbach illa till mods uppfattas som ”småskryt över lyckad heterosexualitet” (parafraserar), ja, då kan man tänka sig att något som går på djupet vore helt odrägligt. Sannolikt också beroende på huruvida läsaren själv är nöjd med sin situation eller inte. För övrigt motsätter jag mig heterosexualitet som synonym för heteronormativitet, vilket i sig är ett ord jag ogillar, men det är en annan diskussion.

Kan ändå inte riktigt släppa att det ligger något cyniskt, rentav missunnsamt, i att automatiskt tolka det som lågmält skryt (AKA humblebragging) när det lika bra kan handla om att man genuint vill lyfta upp och visa något man älskar för världen. Antar att det för många är detta kärlek är, det varma och stillsamma familjelivet. Tur att man inte måste prenumerera på det per automatik, det går alldeles utmärkt att ha en himlastormande romans av annat format. Grejen med att ha höga krav på kärleken är väl att den blir svårare att uppnå, men om man väl gör det, då jävlar.


Kanske Maunsbach behöver en injektion färskt blod. ”Roligare, sinnligare, mer sårbart och mer storslaget” var det som efterlystes, va? Kolla in denna underbara offentliga kärleksförklaring som bockar av alla fyra. Måste skriva ett eget inlägg om detta excentriska par, tack till A för tipset (som vanligt).