mspaint.exe

Det är något med enkelheten i Microsoft Paint som tilltalar. Blev förälskad i programmet som femåring. Det sitter i ryggmärgen att öppna startmenyn, skriva in mspaint.exe och trycka enter. Sen är det bara fantasin (och musarmen) som sätter gränser.

Man kan påbörja ett seriöst projekt och plöja ner timtal eller bara rita och se vad det blir till. Rita känslor. Rita födelsedagskort. Ganska ofta blir det människor.

Halvfärdigt självporträtt från 2017.

Hösten 2018, snabbt porträtt av A.

Ritat med stylus på en Nokia N900 (RIP) nån gång när exet och jag satt på ett tåg, 2013.

Sedan kan man starta upp Photoshop och göra någon sorts mixed media-grej också. Födelsedagskort, 2020.

Har i dagsläget börjat lära mig hur man ritar ”på riktigt”, speciellt eftersom Trevor Bock kräver en hel del olika poser och kroppstyper. Har förr tänkt att det inte är värt det, att jag hellre behåller det spontana, men det är som att säga att man inte vill lära sig musikteori för att man tror att det ska förstöra det råa och oslipade. Det gör det inte. Det är bara en verktygslåda så man snabbare kommer dit man vill.

Att rita är den enda aktiviteten jag kan hålla på med från uppstigning till läggdags, dag ut och dag in. Det torde betyda något.

För-dömning

Richard kör sin pickup och börjar få läidon.

Skickade ut åtta minuter Trevor Bock (antagligen arbetstitel, alltid svårt med namn) åt nära bekanta för feedback idag. Nervös. Mer nervös än när gårdagens inlägg publicerades.

Skulle egentligen ha några klipp att släppa, men tror fan jag väntar lite med det. Har slutligen bestämt att det är bäst att dela upp storyn i episoder om tre-fyra minuter, attention spannen hos den genomsnittlige tittaren räcker nog inte till åtta-tio minuter som det ser ut idag.

Siktar på att släppa första episoden nästa månad. Har liksom inte riktigt fattat att det börjar dra ihop sig nu.

Overload

Ett klassiskt brädspel för en spelare, alla åldrar. Oktober 2019.

För mycket på schemat. Duscha, blogga, promenera, laga lunch, äta, förbereda terapi, ha terapi, telefonsamtal med Work and Health Programme, träna, fransklektion, laga middag, diska, lägga in beställningar, kolla Traceroute med A. Måste klämma in några ritade framesTrevor Bock också. Hur fan orkar folk? Håller på med punkt två just nu och är redan lite småsliten efter att ha rakat kroppen och tvättat håret. Vad satan. Då förvärvsarbetar jag inte ens. Kan inte föreställa mig hur det vore att lägga in heltidsjobb + transporttid + barn i ekvationen också.

Det finns alltså folk som jobbar 40 h, kör en timme till och från jobbet, tränar, sköter hushåll, har barn och studerar deltid. Fattar inte det alltså. HUR GÖR MAN? Superkrafter? Eller kanske man kan göra sånt om man inte är en deprimerad aspergian med nervsmärta? Voi om man inte skulle dras med denna genomträngande matthet. Göra vardagliga saker per automatik och inte som nu, ståendes i startblocket för hundra meter häck.

arg.png. November 2017.

Väntat på antidepp i snart fem månader nu, en medicin jag haft förr och som funkar hyfsat. Skrivs dock inte ut för depression i UK, endast för nikotinavvänjning, så den måste skrivas ut off-label. Husläkaren kan inte göra det, krävs en psykiatriker som är okontaktbar. Hade medicinen både i Finland och NL, så har förstås rett ut möjligheterna att få den därifrån, men det finns inte pengar till det på långa vägar. Tack Brexit.

Vid den här pointen överväger jag att testa något annat. Vill förstås gärna ha en medicin som är bekant och har funkat förr, ställer mig skeptisk till att pröva ut något nytt, men det börjar fan bli nog nu. Allt som har viktökning och nedsatt lust som biverkning är uteslutet. Har redan testat en lång rad preparat i mitt liv, måste undersöka en av de nyare, atypiska medicinerna. Det ska fan i mig gå vägen.

Coroney-scare

Oroväckande låg energinivå idag redan från morgonen, dåligt tecken. Förvisso rätt sliten och meh igår men hanterbart, idag inte riktigt. Ligger i badet, hudtonen är kokt kräfta och illamåendet sprider sig, så hett måste det vara. Inga kemiska laborationer för egen hand som kan ha orsakat denna matthet, känns orimligt. En flaska vin och ett par öl en lördag torde väl inte förorsaka en tvådagarskrabbis? Så gammal är man väl inte, eller?

Telefonen ringer, upp och svara, privat nummer, Salford Psychiatric nånting nånting, terapeuten har sjukanmält sig och ställer in dagens session. Lättnad. T har för övrigt haft medelsvåra förkylningssymptom i två dagar nu, kommer garanterat ärva smittan. Är det det som spökar? Är det corona? Ingen skillnad, vi har tillräckligt med mat för att självisolera i tio dagar. Ska man testa sig? Jo, måste man väl. Klick klick klick, så var hemmatest beställt för oss båda. Inväntar.

Mer skåpmat. Coffee is one hell of a drug. Sensommar 2017.