En vit jul (?)

God jul på dig, kära läsare. Måste fan medge att jag har kommit i julstämning för första gången på kanske aderton år. Antar det är omgivningen som gör det – en gammal ombonad bondstuga i Aberdeenshire, vackert pyntad, med en familj där alla gillar att träffas.

Läser Flashback-tråden Ni med barn, ska ni dricka på julafton? och konstaterar att det är många som anser att julafton ska vara snövit sett till rusmedel eftersom det är ”barnens högtid”. Lika många anser att det är trams och att det är klart att man tar en julöl och en snaps till maten (+ smuttar whisky på kvällen).

Barn som har växt upp med alkisföräldrar och nu fått egna barn verkar vara känsligast, antar dylika erfarenheter sitter i länge. Vuxna som luktar sprit och (i bästa fall) blir pinsamma är ju ingen höjdare. Mina egna föräldrar dricker inte, är van med att det alltid har varit julmust och mjölk som gäller. Måste ändå påstå att socialt smörjmedel uppskattas som den sperglady jag är.

I denna familj dricks det lite i gången över lång tid och med mat emellan. Ingen blir personlighetsförändrad över huvud taget. Antar det är så det är om man är well-adjusted och inte är hämmad till vardags; det finns inget uppdämt att släppa ut, inga ”sanningens ord” som ska sägas. Kan man inte dricka utan att dra huvu fullt precis varje gång är det bäst att låta bli, men det är ju just precis storsuparna som aldrig skulle spola kröken.


Jag och Nemesis var ute på stan och filmade ett julpyntat Vasa för att göra videon till denna låt. Minns att det var smällkallt och fittigt, men vad gör man inte för konsten. Övriga delar är inspelade i extrarummet i min lägenhet på Skolhusgatan, potatiskvaliteten beror på att året var 2006. Nemesis älskade julen. Finner tröst i att låten alltjämt ljuder i många (ex-)flashbackares boningar i juletid.

Årlig katharsis

Så var den här igen, Nemesis födelsedag. Nummer trettiofem sedan starten, nummer sexton sedan jag började räkna personligen, den sjunde sedan han lämnade jordelivet.

Definitivt inte på syra vid Wasalandia, sommaren 2006.

Undrar hur han hade upplevt livet efter 30-strecket. Han hade garanterat våndats om självklarheten i det långa, vackra håret plötsligt hade gått förlorad. Åldersnojor var han i övrigt rätt förskonad från.

Såg för övrigt att någon frågade ”Hur gick det för hans brud som studerade till Kemist?” i kommentarerna till nedanstående låt för fyra år sen. Ptja, döm själv, kära läsare. Förvånansvärt bra skulle jag säga.

Inte så illa pinkat för en 18-åring.

Jag gick till butiken, mjölk jag ville köpa
Men vad såg jag där – en satanist
Jag gick till kyrkan, min son jag ville döpa
Men vem såg jag där – jo, antikrist

Jag blev så besviken, överallt de är
Mörkrets makter, det är trist
Djävulsdyrkan, satans stora här
De tar över – svek och list

Jag gick till polisen, berättade för dem
Men deras förståelse var noll
Satan är en fara, hotar liv och lem
Polisen var under hans kontroll

”Vi vill inte höra din galenskap – försvinn”
Sade poliserna till mig
På stadens dårhus spärrades jag in
Av djävulens lakej

Nu såg det illa ut för vårat gröna klot
Satans attack, den var på gång
Från cellen jag hörde mången zelot
Som prisade satan med en sång

Satan, vår gud, befria oss
Våra söner för dig skall dö

För dig vill vi för evigt slåss
Offrar dig mången mö
Tag våra pengar, ja allt vad vi har
Vart du än vill, vi dig bär
Vi strider för dig i år och dar
Satan, vår gud, messias är här

Från dårhuset rymde jag snabbt, höll huvet kallt
Världen måste räddas fort
Då såg jag satansprästen, hjärnan bakom allt
Jag slog honom ner, nu var det gjort
Invasionen från helvetet blev kort
Fan, han fick smaka nederlag
Och sången till satan tystnade nu bort
Den nye hjälten, det var jag

Okända hjälte, befria oss
Våra söner för dig skall dö
För dig vill vi för evigt slåss
Offrar dig mången mö
Tag våra pengar, ja allt vad vi har
Vart du än vill, vi dig bär
Vi strider för dig i år och dar
Okända hjälte, messias är här