STBL, Shining och kataklysm

Sent på eftermiddagen idag blir jag vaxxad för andra gången. Räknar med möjligheten att bli rätt krasslig, så har inte planerat in något annat för helgen (förutom recension imorgon).

Månadsbytet innebär att STBL-redaktionen är tillbaka från sommaruppehållet, och jag tänkte helt sonika slidea in i deras DM:s (eller ja… email) med orden ey bb, hörde ni vill ha frilansare, för det vet jag att de vill.

Våren 2011 gjorde jag ett försök att sälja in en text om det svenska depressive-suicidal black metal-bandet Shining, som då skulle spela på Nosturi i Helsingfors, till just STBL. Tidningen hade dock precis bytt chefredaktör och redaktionssekreterare. Borta var de två jätkän som flög gonzo-fanan högt under sin tid vid rodret, och nu satt det till mitt förtret ett par städade tjejer där istället. Förstås fick jag inget svar trots att jag försökte mer än en gång.

Jag som trodde att homoerotiskt laddat självskadebeteende till extrem metal är varje kvinnas dröm att bevittna. Tji fick jag.

Dejtade den holländske utbytesstuderanden vid tillfället, och han var ordentligt insyltad i den europeiska BM-världen, så jag hade säkert kunnat fixa backstagepass för intervjuändamål genom honom. Utan journalistrollen att gömma sig bakom fanns det dock inte en chans att jag hade vågat.

Duden bredvid mig tycks ju ha roligt, jag är tydligen del av en samkönad + moloken tripp-trapp-trull-struktur. Holländaren ville inte trängas längst fram.

Jag har ändå gjort en (1) grej för STBL hittills i mina dagar, detta under de förstnämnda killarnas tid. En oerhört tidstypisk kolumn från slutet av 2010 som jag fortfarande har i behåll i memorabiliamappen, och därför tänkte återge nedan.


Slutet är kommet

Den 7 december förändrades verkligheten som vi känner den mer än den någonsin har gjort. Miljontals människor världen över förberedde sig genom att lägga undan 34,99 € av lönen, studiestödet eller veckopengen för att vara rustade för denna nya tid. Vissa var så hugade att de tog fram tältet och sovsäcken för att umgås med andra initierade natten innan dagen D. När tiden väl var inne stod världen i lågor, och förstörelsen var ofattbar.

Märkte du inget speciellt? I sådana fall lever du inte i samma värld som tolv miljoner andra världen över.

För en oinsatt kan det tyckas märkligt att uppståndelsen kring tilläggspaketet Cataclysm till onlinerollspelet World of Warcraft är så stor, men för den som föredrar Azeroth framför Tellus är det årets händelse. Även undertecknad är förstås en av dessa tolv miljoner som har fastnat för spelet. Som en bit fosterländsk kuriosa kan det nämnas att lilla Finland har lyckats imponerande väl: Paragon, en samling finskspråkiga spelare, har för närvarande slagit alla andra i hur löjligt snabbt det är möjligt att plöja igenom allt nytt innehåll som släpps.

Jag och mina vänner ligger ungefär åttahundra platser lägre ner på världstopplistan, och redan det har tagit så så pass många timmar i anspråk att jag är rädd för att ta reda på exakt hur många det rör sig om. Ett ännu mer plågsamt faktum är att allt börjar om från början i samband med att Cataclysm släpps. Hade jag satt lika mycket tid på att lära mig spela gitarr skulle jag nu vara en virtuos av hendrixska proportioner.

Mycket kan man säga om WoW – “World of Warcrack” har det talande kallats på grund av sin beroendepotential – men lika dyrt som crack är i månaden är det inte. Inte för att jag har någon aning, givetvis. Jag har ändå en känsla av att det fanns synbara glep i föreläsningssalarna och skolbänkarna morgonen den sjunde december. Om din pojk- eller flickvän inte svarar eller ringer tillbaka på en tid sitter han eller hon antagligen och skriker i en headsetmikrofon. Ta inte illa upp om han eller hon inte öppnar dörren heller, sånt hinner man inte med.

För rökare är det ett utmärkt tillfälle att göra sig av med ett beroende och ersätta det med ett annat, de fem minuter som krävs för att underhålla nikotinnivån är alldeles för mycket att begära. Den som dras med extrakilon behöver inte skaffa ett dyrt gymkort, när ett nytt tilläggspaket släpps finns det så mycket som ska göras att man knappt hinner äta (och ännu mindre gå till butiken). Om någon mot förmodan känner tillräckligt med pliktkänsla för att dyka upp till en föreläsning får du ha överseende med odören som långsamt sipprar in i dina näsborrar – det är svårt att hinna med att sköta hygienen också.

Som tur är finns det fortfarande hederliga människor som håller igång de viktigaste samhällsfunktionerna även efter Cataclysm. Tack, alla ni 6 872 900 000 som inte spelar WoW.

Internätet, del 3

Så kom sensommaren 2005 och därmed flytten till Vasa. Jag började besöka min första IRL-pojkvän och knöt nya kontakter i stan via honom, med följd att de svenska internetvännerna inte var livsviktiga längre. Höll fortfarande kontakt med några av dem via MSN, andra började jobba heltid och hade mindre tid att hänga vid datorn eller uppgick i universitetslivet och studentnationer.

Första gången jag såg en Youtube-video var i november 2005, en konferensvideo som var länkad på nyhetssidan The Nine Inch Nails Hotline. Minns att jag tänkte ”va, var är nerladdningsknappen?”. När var och varannan hade börjat blogga på <insert-platform-here> var jag en riktigt stolt och obstinat jävel som framhöll den personliga hemsidans dygder. I dagsläget skulle jag förstås ta personliga bloggar över Instagram any fucking day.

Mitt skrivbord i mitten av 2000-talet. Majoriteten av spelikonerna kan jag identifiera ännu, programmen är det lite sämre med.

Min pojkvän låg vid tillfället på topp 10-listan över de flitigaste inläggsskrivarna på Flashback, och var därmed något av en forumkändis, såväl älskad som hatad. Flashback var redan då Sveriges största forum, även om det inte på långa vägar hade peakat i populäritet än. Som jag minns det skulle det ännu ta sisådär fem år innan gammelmedia stämplade forumet som ett tillhåll för ”sverigevänner” och invandringskritiker. Det måste ha varit runt år 2010, efter Sverigedemokraternas valskräll.

Det blev tyvärr något av en självuppfyllande profetia. Innan denna stämpel minns jag det som att forumet hade en rikare politisk flora: nationalister, visst, men även piratpartister och ultraliberaler var överrepresenterade på Flashback. Det stadiga inflödet invandringskritiker tilltog ju mer namnet Flashback nämndes med fasa i de etablerade medierna och utarmade till sist det politiska debattklimatet. Tack för den, hörni.

Om man aldrig själv har besökt Flashback och endast går efter mediernas rapportering är det dock lätt att missa att politik-delen bara utgör en av sexton (!) övergripande kategorier på forumet. Lyckligtvis tror jag att podden Flashback Forever har bidragit till att nyansera forumets image. Det spys en hel del galla, men det finns också hjälpsamhet och värme. Många goda skratt har det allt blivit genom åren.

Det finns en trygghet i att forumet har sett i princip likadant ut sedan starten, och att det fortfarande är fritt från upvotes, likes, algoritmer och embeddade bilder och videor. Inläggen kommer i kronologisk ordning, varje post väger lika tungt.

Flashback nere. Underground-forum går ej att komma åt idag | Feber / Webb
Kattfan röker tillochmed än. Den dag han börjar vapea säger jag upp kontraktet.

I Österbotten var det helt klart Berusad.org som gällde framom X3M-communityn. På finskt håll fanns det IRC-Galleria, egentligen tänkt som ett sätt att skapa en övergripande profil för ens IRC-nick, men som vi alla vet blev sidan till sist ett näste för finska fjortisar och deras festbilder (tumblrn är skoj!). På Berrish härjade man förstås i flera år, men det förtjänar fan sitt eget inlägg. Jag vet att det har lekts med tanken att återuppliva Berusad flera gånger, men det är nog bäst att vi låter sidan stanna som ett ljust minne. De flesta av oss är 30-40 nu, och tolvåringarna som höll sidan vid liv i något år efter att Facebook sopade banan är typ 24.

Lunarstorm nylanserades under originalnamnet StajlPlejs år 2016 med följd att folk strömmade in för att regga sitt gamla nick och få sig en nostalgidusch. Besökshistoriken syns på folks krypin, precis som förr. Det vanligaste verkar vara att folk loggade in max tre till fem gånger innan de konstaterade att jahapp, detta var ju skoj som F14 med stort användarunderlag, men summan av anledningarna att logga in på en död gammaldags community som F34 med två ungar i hasorna är noll. Kan vi bespara Berusad det ödet?

Tidsmarkörernas tidsmarkör. Stackars anonyma ”inhemska” DJ:n som gick miste om tusentals chanser till promotion bara under detta dygn.

Det här med World of Warcraft är annars lite som när man var på fest och kararna oundvikligen till sist började utbyta historier från milin. Det är helt enkelt ganska jävla tråkigt att lyssna på om man inte var där eller har en referensram för vad satan de talar om. Jag var sen på WoW-tåget, att betala månatligen för ett spel var för mig fjärran när spelet kom ut år 2004. Det skulle dröja tills våren 2009 innan jag gav upp och började min free trial. Första är som bekant alltid gratis (säger de, jag har då alltid fått betala). Träffade en del… ja, unika personligheter under de två år jag spelade, kan bli ett inlägg om det om folket vill ha.

Nu när jag tänker efter är det en hel del från denna era som egentligen förtjänar egna inlägg. Åtminstone flashanimationer, Darkside.se och 4chan kan jag nog inte bara nämna svepande, så det får vänta. Nästa del kommer istället handla om när det här med att tillbringa tid på internet blev något som främst påverkar mitt mående negativt, och vad det går att göra åt.