Size zero(es)

Jag var mellan tio och nitton år gammal under 00-talet, väldigt formativa år alltså, och helt i enlighet med den tjugoåriga mode-/nostalgicykeln är årtiondets trender tillbaka. Talade just om att jag aldrig övergav de lågt skurna jeansen, och utöver det har jag stått fast vid bland annat ultraskimrande ögonskugga under tunna bryn, stora hårklor, coke shades, snörning på allt som bara går och aningen timglasformade stolpklackar.

Just dessa ränder gick dock ur. Maj 2004.

Juicy-tracksuits, fejkbränna, navelpiercingar, bling bling, Britney-parfym och sånt var föga förvånande aldrig min grej. Var dock rätt stor på två helt olika trender som rådde inom goth-kulturen vid tillfället: å ena sidan fantasyinspirerad romantic goth med sirliga korsetter och svepande sammetsärmar, å andra sidan cybergoth.

Green cybergoth
Typisk cybergoth-tjej: enfärgad neonaccent, så kallade dreadfalls i form av cyberlox, samt it-stövlarna Demonia Transformer-800. Bild: mysteria-violent på Deviantart (varifrån annars).

Liksom beskrivet i Livet som bya-goth fick jag faktiskt tag i stövlarna, men det blev inga dreadfalls i slutändan. Betalade en finsk tjej att göra dem och skicka dem på posten, men hon levererade aldrig och betalade till sist tillbaks pengarna efter dålig kommunikation och lite tjafs. I ett parallellt universum rullade jag dock in i klassrummet med en explosion av svarta och neongröna dreadfalls i nian. Nog hade det varit lite skoj att rocka det ett tag.

Ett av mina nyårslöften detta år är att klä mig mer feminint (igen), så det kommer bli mycket sammet och spets och satin och grejer, en skopa romantic goth helt enkelt. Cybergoth-vurmandet lever kvar på så sätt att jag fortsättningsvis älskar lack och har en dragning till plagg med metalldetaljer.


Har läst ett antal thinkpieces (1, 2, 3) skrivna av folk som minns 00-talets size zero-hets och är oroliga att pendeln kommer svänga.

PY GEAR™: PLEASE DO NOT FEED THE MODELS controversial t-shirt
Edgy t-shirts (tänk tshirthell.com) var poppis.

Grejen med ideal är väl att de per definition är svåruppnåeliga, exakt på vilket sätt ändrar dock lite nu och då. Alltsedan Kim K puttade ner Paris H från tronen har tunga brunettgardiner och breda höfter varit önskvärt, därav two-pieces med hög midja, athleisure, stretchmaterial, ja, grejer som man kan trycka ner en BBL:ad röv i helt enkelt. Med så extrema proportioner blir jeans enligt 00-talets modell en svår nöt att knäcka. På den tiden kan de fan inte ha tillverkats i en större storlek än 40, max.

Low. Rise. Jeans. | Teen Fashion Trends From the Early ...
Paris gillade the lowest of the low.

Däremot verkar det som att den allra trendigaste av 20-talets tolkningar i princip är påsaböxor, inte stuprör. Företag kommer inte undan med grejer som att ha en miljon olika foundationnyanser för ljus hy och bara tre medium-dark längre, det blir protester på sociala medier heti. Den som vill ha lågt skurna jeans i större storlekar lär kunna hitta det i nyproduktion på nätet, men loppisshoppande av innekläder från the zeroes förutsätter antagligen en viss kroppstyp.

Slutligen torde 00-talets återkomst rimligtvis betyda att småstadssubupundare som fortfarande klär sig som det är 2006 ligger helt rätt i tiden.

#starterpack
Stilleben. En manlig subupundares must-haves sommaren 2007: trendriktiga glajjor, sprillans ny Nokia N73 (givetvis med ackun noj-uttagen), samt två Xanor-tankon. Mina PS-skills sträckte sig bevisligen till lite filter och liquify på den tiden.