Om jag drev ett vandrarhem förlagt till elfte våningen hade jag nog också skruvat bort handtagen till knäppafönstren. Någon konfys utlänning alternativt inhemskt fyllo hade dock lyckats slita av juttun man vrider på för att ställa de inbakta persiennerna, och följaktligen var lördagsmorgonen mer interlaced än introvideon till valfritt 90-talsspel.
Masade mig iallafall ner till K-marketen 150 meter bort och köpte frukostverk i form av svart té, sojamjölk, rågbröd av Reissumies/Ruispalat-typ, samt Pirkkas vegesmörgåsskinka, eftersom vi tydligen lever i ett universum där sådant finns att få från kvartersbutiken numera.
Mellan hyllorna höll jag också på att yra in i en helsingforsmommo som såg ut att ha handlat i samma butik sedan 60-talet. Steg genast åt sidan och förväntade mig en skitin blick när hon passerade, men hon sa bara hieno hattu. Finns det någon man kan lita på i hattfrågan är det väl just den generationen – bara att tacka och ta emot.
Eftersom flyget från Hesa skulle avgå kring kl. 06 på söndagen hade jag hela resten av lördan i hufvudstaden också, och första anhalten var Kvlt på Iso Roba.
Det var tanken iallafall. Tyvärr var det hänglås på dörren, trots att det var trettio minuter kvar enligt öppettiderna på nätet. Kanske semestertider – det var ju ändå prick i mitten av juli – men ingen lapp på luckan. Jahopp.
Slank in i sexshopen bredvid på ren impuls istället, och det visade sig vara en gamla skolans porrbutik. Alltså riktigt old school, till en sådan grad att kassan var en tingest i gulnad plast med neongröna miniräknarsiffror, och samlingen till stora delar bestod av VHS-band (!). Ja, innehavaren såg ut precis som du föreställer dig i ljuset av detta.
Frågade om han hade några piskor, halvt på skoj. Hans engelska var knagglig, så jag fick för en gångs skull användning av den uppsättning finsk specialterminologi som har levt i något hjärnskrymsle sedan jag rörde mig i periferin av Turun Baletti i början av 10-talet (dvs. inte så mycket mer än ruoska).
Den första han visade upp var en flogger. Ai kän hit ju wit it if ju vont sa han, vilket översatt från boomeriska betyder ”jag förstår mycket väl att det är eget bruk och retas med dig lite”, snarare än skamligt förslag från opportunistisk pornogubbe. Tolkade jag det som, iallafall.
Jag sa att den var liian pehmeä – har redan en uppvärmningsflogger med visst affektionsvärde, och därmed inget behov av ett ytterligare exemplar – och då tog han fram en så kallad single tail istället, ganska speciell; svart och röd och relativt kort, med en floggeraktig tofs i ändan.
Jag frågade hur mycket den kostade, och han svarade ekspensiv but dät is nou proplem becoos ju häv moni. Fyrtio ege fann jag rimligt för nivån på hantverket, möjligen lite i underkant rentav, så jag slog till (huehuehue) och skaffade mig en souvenir.
Insåg först i efterhand att jag hade träffat den 77-årige Rödbergslegenden Tom Sjöberg, som har drivit King’s Sex på samma ställe sedan år 1967. I denna intervju för Ilta-Sanomat (på finska) framkommer det föga förvånande att karln har Levt med stort L, och jag är glad över att ha kunnat bidra till hans grappa-och-cigarr-i-solnedgången-på-Sicilien-budget.
Nästa anhalt var Morticia, en häshtäg iconic gothkonfektionsaffär som numera ligger på Fredriksgatan. Gjorde en pilgrimsresa dit nästan varje sommar under ett antal år i tidiga tonåren, liksom jag skrev om i ett tidigt inlägg (som fullständigt dryper av självömkan).
Minns iallafall att de hade den smått osannolika domänen morticia.com, vilket förklaras med att de norpade den i april 1998, och i februari 1999 hade de fixat sin första nätkatalog:
Vid Morticia såg jag också centimetrarna försvinna från midjan för första gången när innehavaren Riitta, som jag då tyckte var den coolaste gothkvinnan i världen, snörade in mig i babbys first corset år 2002. Bestående intryck. Hon var på omslaget till en gratistidning när jag var där, och det klippte jag givetvis ut och satte upp på väggen hemma som #goals.
I princip ville jag dit för att dela med mig av hur viktig butiken var på vandringen att bli den jag är, alltså för att göra det som på engelska kallas to gush; ett fantastiskt verb för flödande entusiasm, och givetvis stöda dem med ett inköp.
Så blev det inte.
Madrona Silvander 