Nu ska vi (ej) fira

När jag kom hem från skolan i högstadiet skrömtade jag alltid i mig mellan en fjärdedels och ett halvt paket Weetos, ibland med en ask Fazers salmiak i, och läste plikttroget Vasabladet från början till slut, inklusive alla mommos charmtroll och solstrålar som uppnått valfri ensiffrig ålder, alla Dagny och Elna och Holger som har trillat av pinn, alla tack till personalen på serviceboende X för god vård, och framför allt de obegripliga firar ej-annonserna, som ju måste ha haft en enorm Streisand-effekt.

Ett bättre sätt att påminna eller upplysa folk om att ens födelsedag 1. är ett märkvärdigt tal såsom jämnt detta år och 2. är på akut inkommande än en uppvaktning undanbedes eller firar ej-annons kan fan inte ha funnits. En annons i VBL basunerade ju åtminstone förr ut skiten till så gott som varje hushåll i hela regionen. Det går helt enkelt inte ihop.

Ibland kunde det också stå ”bortrest”, vilket jag via föräldrarnas interaktioner och skvaller lärde mig kunde betyda allt från sommarstugan till Kanarieöarna till rena rama fake news i ett försök att hålla bort folk från dörren, men nog vittu blev folk som enligt utsago DEFINITIVT INTE ville ha uppvaktning glada om man dök upp med en blomma eller nå bulla iallafall, neeeej alltså int skulle ni ha behöva… sagt med förnöjsamhet i fejset, och det förväntades rentav att man skulle köra över personens uttryckliga önskningar.

Det måste typ ha handlat om ett sätt att skjuta ifrån sig förväntningar om stora kalas och skit, och inte något att ta bokstavligt. Människors vägar äro outgrundliga.

Gratulerar iallafall blygsamma Finland på födlaren, en suverän stat i såväl bokstavlig som bildlig mening. Det är mer än kan sägas för ovanstående shoop. Vill också påstå att det är häshtäg mittösterbotten-varning på att hitta en random VBL-faksimil från januari 2005 och korrekt identifiera en unge som ett småsyskon till någon man såg i samma skolbyggnad nu och då redan baserat på släktdrag i ansiktet.

Sampsa Sarparanta, Suomi-Neito (2015). Möjligen en snäppet mer realistisk bild av kvinnfolket som har hållit ställningarna i landet än den väna jungfrun.

Äta snorbilligt, del 4

Jag bodde 24 år av mitt liv i Finland utan att bry mig om varken kaffe eller té annat än sporadiskt kaffedrickande i korta perioder, och i NL drack jag bara en kopp svart kaffe på morgonen, men något slog slint i skallen när jag flyttade till Nordengland.

Att på landsmännens vis tillsätta en skvimpel (växt)mjölk i starkt, svart té visade sig vara en total gamechanger, förnöjsamheten som sakta sprider sig inifrån är svårslagen en regnig och fittig dag. Med en så kallad tea cosy håller man tékannan rykande varm länge, och därmed sitt inre varmt och trevligt.

Varken kaffe eller té har några riktigt bra surrogat så vitt jag vet, och i den frågan är jag personligen beredd att prioritera och undvika de nedersta hyllorna… såvida det inte gäller Finland, tydligen.

I denna hylla har det ordnats efter popularitet, inte pris. Vittu LIPTON ovanför TWININGS, med sina svindyra infusioner under, och YORKSHIRE intråtat mellan Pirkka och K-menu?????++++

När det kommer till sötsaker är godis, glass och sånt oftast svindyrt, och det som inte är det tenderar att vara kvalitetsmässigt undermåligt till en sådan grad att det bara gör mig sur och inte tillfredsställd någonstans… förutom gelatinbomben Click Mix, med anledning av stenade rosenfärgade nostalgiglasögon.

Datormus med väggstöpsel. Seems legit.

Lösgodis är dock absolut mest prisvärt när det kommer till snask. Ibland har de större affärerna erbjudanden som pressar ner priserna till 4-6 ege per kg, alltså mellan hälften och en tredjedel av kilopriset för färdiga påsar.

Problemet är dock att det iallafall för mig är stört omöjligt att ansamla ett godislager. Out of sight, out of mind stämmer för det mesta, men i fallet godis hjälper det inte ett skit. Finns det godis i huset pockar det fan på uppmärksamhet var tionde minut tills hotet är eliminerat, och allt jag köper hem i den vägen konsumeras oundvikligen samma kväll. I sin helhet. Om det så är ett kilo. Eller ja, ett lager med hårda godisar kan finnas kvar på bottnen av påsen till nästa dag, men det är typ det.

Att hitta balansgången mellan att känna sig totalt barskrapad/deprived och totalt frosseri/tröstätning har därför varit svårt. Lösningen skulle gärna få involvera något som inte har samma dragningskraft till skåpet, och gärna något med högre tröskel än att bara gå dit och öppna det för omedelbar tillfredsställelse; något som kräver åtminstone ett visst mått ansträngning innan belöning… och gärna ännu billigare än lösgodis.


Följande ingredienser är definitivt inget jag skulle äta med sked:

  • specialvetemjöl 0,59 €/kg
  • strösocker 0,89 €/kg
  • kakaopulver 9,95 €/kg
  • potatismjöl 1,98 €/kg
  • havregryn 1,35 €/kg
  • florsocker 2,70 €/kg
  • vanillinsocker 9,94 €/kg
  • ljus sirap 2,99 €/kg
  • mörk sirap 3,00 €/kg
  • majsstärkelse 6,48 €/kg
  • rypsolja 4,43 €/l
  • kokosflingor 9,95 €/kg
  • kanel 11,25 €/kg
  • bakpulver 9,50 €/kg
  • matsoda 4,99 €/kg

Tillsammans blir de dock bakningsmagi. Därtill tillkommer kikärtsspad (aquafaba) som tillagningsbiprodukt av dito, eller ägg om du äter det, (växt)mjölk, margarin och jordgubbssylt från kylen.

Notera bristen på hushållschoklad, vittu chokladkross och chocolate chips och grejer, marsipan, mandelmassa och annat som går att äta rakt av – de är dyra i sammanhanget och skulle framför allt inte överleva. Om gottatanden värker riktigt akut brukar jag typ göra varm choko (växtmjölk + kakaopulver + socker) för just den där varma förnöjsamheten, förvånansvärt mättande.

Om du inte är van vid att baka föreslår jag att du tar en ouija-bräda (24,90 € men betalar av sig över tid) och kanaliserar en österbottnisk fammo, så ska du få se att det blir åka av, inte har hon något bättre för sig. Med ovanstående ingredienser kan hon till exempel hjälpa dig att svänga ihop:

  • plättar
  • söta pajer, typ äppelpaj
  • ugnspannkaka
  • chokladmuffins
  • kladdkaka
  • bananbröd, om du har mogna bananer
  • vittu cupcakes (florsocker + margarin = frosting)
  • vittu maräng
  • vittu kex
  • chokladkräm
  • saftkräm av din favoritsaft
  • kokosbollar
  • sodabullor
  • mockarutor
  • tigerkaka
  • allehanda ”faktiskt godis”, typ femminuterskola

Allt som innefattar jäst ork jag dock int med, så att baka faktisk bulla, längder och sånt gör jag aldrig.

Men Madrona, hur vet jag att jag har lyckats få kontakt med andra sidan?

Vet int jag. Typ nå sånt här sku jag tro.

Äta snorbilligt, del 2

Jag har Gjort Matten™ för dessa råvaror sista veckan i oktober 2022 baserat på dessa kilopriser och mina egna typiska portionsstorlekar (jag gillar att äta mig mätt på stora portioner och äter oftast tre gånger om dagen, vanligen i form av en stor lunch + stor middag och ett mellanmål).

I princip alla name brands kan föga förvånande kokk se vad beträffar ekonomiskt ätande, och därför har jag baserat priserna på Pirkkas egna produkter och K-menu och sånt i mån av möjlighet. Baljväxternas kilopris är i torkad form, men portionskostnaden är baserad på slutprodukten.

  • kidneybönor 5,33 €/kg = 53 cent per portion
  • kikärtor 4,97 €/kg = 50 cent per portion
  • gröna linser 4,97 €/kg = 50 cent per portion
  • mörk sojakross 7,50 €/kg = 50 cent per portion
  • röda linser 4,88 €/kg = 49 cent per portion
  • havremjölk 1,49 €/l = 37 cent per portion (250 ml)
  • quinoa 6,70 €/kg = 34 cent per portion
  • potatis 0,89 €/kg = 22 cent per portion
  • stora vetetortillor 3,22 €/kg = 20 cent per portion
  • 1 kg Oltermanni-ost = 72 skivor = 18 cent per portion (2 skivor)
  • Ruispalat 3,01 €/kg = 17 cent per portion (1 dubbelskiva)
  • saltgurka = 14 cent per portion (1 burk räcker till 12 dubbla Ruispalat)
  • solrosfrön 4,98 €/kg (E-vitamin!!!!!) = 12 cent per portion (25 gram)
  • långkornigt ris 1,15 €/kg = 12 cent per portion
  • tomatkross 0,98 €/kg = 12 cent per portion
  • sriracha 11,45 €/l = 11 cent per portion
  • havregryn 1,35 €/kg = 11 cent per portion
  • makaroner 0,97 €/kg = 10 cent per portion
  • sojasås Kikkoman (tycker tyvärr inte det duger med annat) 8,90 €/l = 9 cent per portion
  • grönsaksbuljongtärning 6,25 €/kg = 6 cent per portion (mmm, smakförstärkare)
  • rypsolja 4,43 €/l = 4 cent per 10 ml
  • djupfrysta wokgrönsaker 2,29 €/kg
  • rödlök 2,19 €/kg
  • blomkål-broccoli-morotsblanding djupfryst 1,99 €/kg
  • kokosmjölk gjord av creamed coconut 1,56 €/l, YMMV
  • banan 1,55 €/kg
  • gul lök 1,49 €/kg
  • margarin 1,22 €/kg
  • morot 1,10 €/kg
  • joderat salt 0,79 €/kg
  • specialvetemjöl 0,59 €/kg

Vad beträffar kryddor tog jag dessa priser från Urjalan Makeistukku, som säljer lite större förpackningar av det ena och det andra.

  • basilika 23,33 €/kg (mer än fyra gånger billigare än Pirkkas basilika i kryddhyllan i Cittaren)
  • curry 13,33 €/kg (knappt två gånger billigare)
  • kanel 11,25 €/kg (fyra gånger billigare)
  • kummin 10,26 €/kg (ork int jämför nå mer, pointen är köp int kryddor i butik satan)
  • rosmarin 14,29 €/kg
  • gurkmeja 13,75 €/kg
  • chili 13,89 €/kg
  • hel svartpeppar 25,56 €/kg
  • oregano 30,77 €/kg
  • rökt paprikapulver 15,48 €/kg
  • salvia 26,67 €/kg
  • lökpulver 13,24 €/kg
  • dill 37,50 €/kg
  • timjan 25,00 €/kg
  • vitlökspulver 21,82 €/kg

Om du är intresserad av att äta snorbilligt har du förstås int tillräckligt med likviditet för att släng vittu 37,50 € bara på ett kilo torkad dill, och int vittu har du plats att förvara det heller. I praktiken handlar det dock om 4,50 ege för en burk på 120 gram, vilket redan det är en enorm mängd, om du tänker att en såndär liten påsa från butiken är 7 gram, och för en sån av märket Santa Maria får man paya 121,43 €/kg (!!!).

Pengar = grönt.

Av ovanstående ingredienser kan man alltså göra till exempel:

  • chili sin carne
  • diverse burritos, quesadillas, enchiladas
  • nolognese/mårasåsin
  • diverse wokrätter
  • vittu dumplings
  • diverse fritters/vegebiffar
  • currysar av alla de slag
  • mac n’ cheese
  • pasta bakes
  • rudimentär falafel
  • rudimentär hummus
  • vad för vittus pajer du nu ids hitta på, med eller utan äggstanning (ägg = 22 cent styck)
  • linssoppor
  • potatisgratäng
  • klyftpotatis
  • potatismos
  • gröt med havremjölk, kanel och banan (vardagshjälte)
  • varma smörgåsar
  • etc.

Oftast brukar jag typ bara alternera ris/potatis/pasta och olika baljväxter med olika frysta grönsaksblandingar och kryddningar i wokpanna på spisen. Kokning sker med lock på kastrullerna när det är aktuellt och linser och sånt får mjukna på eftervärme. Ugnen är relativt sett det dyraste tillagningssättet, så jag brukar laga flera grejer på samma gång när jag väl har värmt upp den och kör sista biten och/eller flaps på eftervärme där med.

Som aficionado vad beträffar Trevlig Yta™ använder jag ibland ugnen vid den första tillagningen, men därefter sköts uppvärmning av rester på spisen eftersom jag saknar mikro. Små mängder rester äts insvepta i en tortilla, AKA flap, ofta till lunch. Jag har ingen frys och tillreder därmed djupfrysta grönsaker genast när jag kommer hem och portionerar ut i lådor och in i kylen när de har svalnat en smula.

Lovade som bekant också att återkomma till studerandefällan nudlar i plastkopp. Typ quinoa (34 cent) med gröna linser (50 cent) och wokgrönsaker (34 cent) = 1,18 € och fyller man på med grejer som olja och sriracha o. dyl. landar det ändå under vad man får betala för en Pot Noodle.

Här är en jämförelse av näringsvärdet:

Vänstra kolumnen: Pot Noodle (1,79 €). Högra kolumnen: quinoa, linser och wokgrönsaker (1,18 €).

Hmm.

Men Madrona, att tillreda en Pot Noodle tar lika länge som att sätta på vattenkokaren och låta fanskapet mjukna, medan grytan väl kräver att man först blötlägger linserna över vittu natten och sen kokar dem innan de tillreds tillsammans med resten?

Ptja, hittills har de inte lyckats hitta på ett sätt att tillreda en näringsriktig måltid för en snorbillig peng utan att lägga ner tid. Näring/förmånlighet/låg tidsåtgång: välj två. Att hålla tidsåtgången nere stavas tråkigt nog ”storkok”. Soz.


Jag är egentligen inte superintresserad av att laga varmrätter, iallafall inte på ett sådant plan att jag ser fram emot det sådär jättemycket på vardagsbasis. Sällar mig varken till skaran som koketterar med nä alltså jag kan inte laga mat, jag bränner fan vatten asså, tihihihihihi eller skaran som längtar till helgen så att de kan börja experimentera med nya rätter och skit, även om jag ibland håller med om det finskspråkiga påståendet sunnuntaikokki on kivaa olla (det är trevligt att vara söndagskock).

Allt som sänker tröskeln underlättar absolut, till exempel att ha en anständig kniv och något att vässa den med. Jag äger för övrigt bara en enda kniv, en åttatumsförskärare från Victorinox. Tror jag betalade kring £30 för den sommaren 2020, när jag hyrde ett rum hos en bekant och precis hade börjat jobba på apoteket efter lockdown 1. Man ser att det är sommar tack vare ljuset och förekomsten av färska grönsaker.

Don’t try this at home, kids.

Annat som underlättar är ett tillräckligt stort skärbräde av gediget trä, ordning och reda bland kryddorna, ett rent kylskåp, ett lättstädat kök överlag, samt kökslådor och -skåp som inte är överbelamrade med en massa skit. Har du för mycket kräsä – för till loppis. Har du för lite köksgeråd – uppsök loppis. The circle of life.

Jag har annars inte behandlat en av livets veganska fuskkoder ännu. Kan du gissa vad det är?

Äta snorbilligt, del 1

Allehanda medier flödar över med tips på hur man kan spara en slant så här i levnadsomkostnadskristider. Lyssnade till exempel på My och Anka är panka och höll på att sätta morgontéet i halsen (detta ständiga vasabladinsändaruttryck) när jag hörde hur mycket folk spenderar på mat.

My och Anka undrar däremot hur en matreferensbudget kan vara så liten som 260 euro per person och månad, dvs. hälften av vad ett flertal i podden uppger att de lägger på mat per person månatligen. Detta exklusive hämtmat och restaurangbesök.

Onekligen.

Tänkte iallafall dela med mig av några konkreta reflektioner kring hur man äter snorbilligt och samtidigt undviker att förtvina kroppsligt och mentalt. Spoiler: jo, man betalar ofta i tid istället, men det är ändå värt det… för de flesta.


Många studerande på tredje stadiet deltidsjobbar. Behöver ingen källa för det, baserar det bara på mängden nötblandningar och proteinbars som figurerar i diverse universitetsbibliotek i skrivande stund.

Expensive habit*

Överlag vet jag inte när (fullvuxet, icke-diabetiskt, skrivbordsarbetande och måttligt eller icke-tränande) folk började äta så arma mycket mellanmål. Först ska det ätas frukost, sen ska det ätas något litet så man står sig till lunchen, varefter det blir dags för en munsbit till eftermiddagskaffet, därefter middag, och så lite kvällsmat på det (så man orkar sova).

Just nötter och proteinbars och vittu müslibars och smoothies och smaksatt superproteinkvarg och mellanmålskex och yoghurtar och allt satan är enligt mig det första som får offras på kostnadsaltaret. Det är lull-lull, som gjort för att plocka med sig i farten om man har mer pengar än tid.

En bonus är att man genast får mer pengar över till sprit.

Mmm, gymnasiekemisal.

Skoja bara (kanske). NUDLAR är förresten också en gigantisk studerandefälla, speciellt om det är i formen av en såndär jävla bytta som man bara fyller med kokande vatten. För privilegiet att sörpla i sig salt och glutamat och olja och vetemjöl ur en plastkopp får man betala 1,79 euro. Återkommer till precis hur absurt det är senare.

Om vanan att äta en trevlig subventionerad studerandelunch (älska Finland) sedermera övergår i att äta jobblunch till fullpris i centrala Helsingfors varje vardag går det sisådär 237 ege i månaden bara till det – prisnivån tycks ligga kring 11,30 € för en dagens i dagsläget. Ett tionde till de lokala haken, den enes bröd, etc.


Sen har vi föreställningen att det är så dyyyyyyrt att välja vegetariskt/veganskt. Au contraire kan det mycket väl vara billigare att vara vege än allätare om man vet vad man gör (majoriteten av världens fattiga lever fan på stärkelse och baljväxter).

Tofu och tempeh tenderar dock att vara i klass med blandfärs i kostnad per portion, och diverse processerade köttsubstitut och veganska mjölkproduktsubstitut kostar mer än motsvarande blandkostdito. Det är sen gammalt. Ingen är förvånad.

Ädeltofu var det, ja.

Värst är dock kryddor i vanlig butik. Det är fan daylight robbery. Har du någon sorts orientlivs i närheten är det till din fördel, kryddorna tenderar att vara rejält mycket billigare där, och så får man ofta skiten i stora plastfickor (och så kan man göra värsta Pinterest-burkarna av loppisfynd, vilket också motiverar till att laga mat när de står där och ser fina ut).

Medan du väl är där är det också läge att införskaffa creamed coconut, vad det nu kan tänkas heta på svenska eller finska.

Blanda ut med önskad mängd vatten eller rör ner direkt i curryn så slipper du betala för vattnet i kokosmjölkburkarna. Nu måste jag medge att jag inte vet vad något dylikt kunde tänkas kosta i Finland, men ett block på tvåhuntti gram kostar typ £1.35 (1,56 ege) här iallafall, och blir till typ ett kilo kokosmjölk, medan 400 ml av Pirkkas kokosmjölk kostar 1,75 ege i skrivande stund.


Kött är som vi alla vet dyrt och folk gillar att äta det. Jag var också köttfanatiker tills något slog slint i huvudet (jag började dejta en vege, nu sju år som vegetarian – hups).

Min point är att folk fan verkligen inte vill vara utan kött. Rentav när Cittaren hjälpsamt listar ingredienser med vilka man kan göra fyra olika rätter för 20 euro ska köttet tråtas in, trots att det ensamt utgör mer än en fjärdedel av totalpriset för de tretton livsmedlen.

Ett paket anses innehålla fyra portioner = 1,32 € per portion. För det får man en massiv, god, mättande, näringsmässigt fullvärdig vegetarisk måltid.

Men Madrona, jag vet redan vad som är dyrt, trodde ju detta skulle handla om att äta snorbilligt? Och kunde du förresten inte ha använt något mer aptitligt uttryck?

Ja och ja. Ha lite tålamod, va.

Dröm i svartvitt

Drömde om massvis med snö och hur oerhört kompakt mörkret var bakom ljuskäglan från fönstret på vintern.

Drömde om mössor av 90-talssnitt – svarta med någon sorts kondomform, som liksom stod upp ovanför huvudet, och så kunde det stå typ New York Kings – om massiva handskar och vantar, om armar som hängde vid sidorna när pojkarna gick över gården med bestämda steg, svisch svisch.

Drömde om pulkor i plast, rosa och blå, och stjärtlappar, röda och blå, och skridskor, vita med taggar och svarta utan; om rinken av grått trä, och om övningsmålvakten, ett människoformat fanérskiveutsnitt som täckte största delen av målet, med ett argt ansiktsuttryck i svart tusch.

Drömde om stopojkan som vattna isen, om omklädningsrummet – butkon – med sin snus- och öllukt, och klottret samt de halvt bortskrapade porrbilderna på kvinnor med fluffigt hår på väggarna.

Drömde om julfest, om repetitioner, om en framtagen scen och beigea plaststolar som häktade i varandra på sidorna; om kaffe så svart att det stack i näsan och bulla för fem mark i pausen, om polonäsen, och om rinnande stearinljus med tvåhandsfattning i procession.

Vaknade snål på vaniljglass, och då inte vilken sort som helst: såndär perus i rektangulära enlitersförpackningar av kartong, typ Ingman eller Pingviini, stenhård direkt ur frysen, med en nästan sammetsaktig yta, torr och sträv.

Något dylikt finns dock inte att få tag i häromkring, så jag får fortsätta drömma.

Jag unnar alla ett underlakan som är tillräckligt djupt för att ligga på plats hela natten.