Maten, svart på vitt

Hoppas krapulan har börjat släppa, här kommer den slutgiltiga midsommarmenyn. Dessutom helt i textformat, precis som på det gamla goda internet, innan reflexen ta-bild-av-matportion blev legio. (Ja, jag glömde fota skiten, och varken T, A, D, K eller L håksade att göra det heller. Förlåt. Använd fantasin.)


Toast skagen

Nästan alla recept jag hittade föreslog fast tofu skuren i små bitar som räksubstitut, men det tyckte jag lät åt helvete. Hackade istället shiitake-svampstammar i bitar som påminde om räkor till längd och tjocklek och fräste därefter upp dem i margarin. Lika delar veganmayo och Oatlys eminenta havrefraiche (den tjocka jäveln, i klassisk gräddfilsliknande burk). Finhackad rödlök, dill, salt, peppar.

Tog det finaste rostbrödet de hade i Asda (vilket inte säger mycket, engelskt bröd är en tragedi) och stansade ut perfekta rondeller, stekte dem i margarin och fyrade av brandlarmet på kuppen (DET VAR INTE ENS BRÄNT!). De hade tyvärr ingen tångkaviar på Ikea, annars hade det förstås varit pricken över i. Tänkte att riktigt finhackad nori antagligen hade funkat för havssmakens skull, men det fanns ej att tillgå. Arma gott blev det iallafall.

Muka fransk sallad med nypotatis

Sallad, tomat, vårlök, lite överbliven rödlök. Kokta nypotatisar med skal på skurna i bitar. Dressing gjord på senap och vitvinsvinäger, salt och peppar. Enkelt och gott.

Nån sorts rostad blomkål i eldig, krämig sås

A gjorde denna. Minns inte riktigt vad som var i såsen, men den tog länge att laga och skulle reduceras och inte bränna fast och hade typ tre olika chilisorter i sig (?). Också riktigt gott.

Laxtarteletter

Smuldeg gjord på rumsvarmt margarin, vetemjöl och en nypa salt, uttryckt i formar och in i ugnen en stund för att förgrädda. Fyllningen blev slimsor av kallrökt lax, finhackad vårlök, Oatly-fraiche, lite salt och peppar. Toppa med ost, in i ugnen tills skiten smält. Väldigt enkelt, gott kan jag inte uttala mig om personligen eftersom jag inte åt dem, men gästerna öste beröm över skiten.

Rabarbercheesecake

Försökte veganisera ett recept nästan rakt av, och det lyckades bra, med undantag för konsistensen. Som alltså är det viktigaste. Det blev fromage av den istället, med skivade jordgubbar och krispiga havrekexbitar i. Färska mintblad (mynta?) ovanpå. På det sättet gick den ju att rädda, smaken var det inget fel på.

När jag försökte skära cheesecaken och kniven blev kladdig insåg jag att näe, ingen tid i världen skulle ha fått denna att bli fast nog. Använde Vegi-Gel från Dr. Ötker, större mängd än instruktionerna föreskrev för mängden vätska, men det var ändå inte tillräckligt. Får nog experimentera med olika förtjockningsmedel och laborera med mängden, alltså.

Bål med blåbär, hallon och citron

Blåbärssaftkoncentrat, hallon-Absolut, mousserande vin och kolsyrat citronvatten. Två skivade citroner och ett paket hallon. Lite väl åt teini-hållet tyckte jag personligen, hade fått vara mindre sötma och mer citron. Gick åt gjorde den iallafall.


Lejonparten av kvällen tillbringade jag alltså i köket, men att lyssna på uppsluppna konversationer från rummet intill är minst lika trevligt som att delta. Huset är officiellt uppvärmt.

I hopp om en mmmidsommar

Vet inte om jag har sett något mer brittiskt än Asdas skosektion ”for younger girls”.

Åtminstone fick jag med mig två rabarberstjälkar som även fungerar som klubba vid självförsvar. Givetvis odlade i Yorkshire.

Det blir alltså vegansk rabarber-jordgubb-limecheesecake till kaffet eller téet imorgon. Smält vitchoklad ska i också, och sen ett tunt lager läskande jordgubb-limegelé på toppen. Tar ut svängarna lite granna, kommer ta ett tag att laga, men det kommer helt säkert vara värt det. Har ändå fem gäster att imponera på, liksom.

Det blir också toast Skagen med tångkaviar och utan räkor, eftersom D är allergisk mot skaldjur. Tror jag kan hacka upp och tillaga neutrala svampstammar för tuggmotståndets skull, handlar mer om munkänslan än smaken i det här fallet. Såg nån variant med avokado men nja.

Gillar man inte havssmak alls är alternativet toast Madrona som alltså består av veganskinka, rikligt med en brännhet chunky salsa och några jalapeñoskivor på. Åt lätt upp en hel limpa rostbröd på det sättet under åbotiden, fick helt sluta köpa rostbröd för att få bukt med det.

Blir också någon sorts tarteletter tror jag bestämt. En variant med äggstanning, nån trevlig ost och rökt lax, för jag tänker inte tvinga allihop att äta helveganskt, det blir en pescetariansk tillställning. En variant med veganpepperoni, paprika och nån trevlig veganost. Sen en matig sallad med nypotatis och senapsdressing på det. Bål av nån sort, och lonkero.

Jo, nog blev det ju en midsommarmeny fastän vi inte kan sitta ute och äta. Vädret har varit rätt fint och kommer fortsätta vara det, med undantag för morgondagen, då temperaturen plötsligt sjunker sju grader och regnet oförklarligt kommer ösa ner. Förklarade att det i själva verket är en god simulation av besvikelsen finländare känner när vädret inte beter sig på midsommar. Jahapp, better luck next year.

Hylla, sen fylla

Tröitto, men äntligen klar för dagen (kl. 01). Frågade D:s vän om han kunde tänka sig ett upphämtningsuppdrag med sin Sprinter-van så att jag inte skulle behöva rycka i Jurij, och visst kunde han det.

For och hämtade två hyllor från ett välbärgat område på gränsen mellan Stockport och Burnage i sydöstra Manchester. Säljaren var en gammal kvinna i färd att flytta till ett mindre hus eftersom maken hade dött för ett tag sen. £20 styck, tog båda.

Lastade på hyllorna och körde till tonerna av Morcheeba-albumet Big Calm med rutorna nervevade. Snackade om lite allt möjligt med duden, hade träffat honom en gång förr men skulle inte ha gissat att han trettioåtta år gammal. Imponerande och välskötta dreads ända ner till midjan hade han, samlade i en bandana. En tillbakalutad åsiktsmaskin.

Pynjade sedan med att ställa allt i ordning (långt ifrån klar) tills det var dags att ta bussen mot centrum och möta upp J för en promenix med start vid Deansgate-Castlefield-spårasteissin och sen längs med Rochdale-kanalen. Traskade också runt i Northern Quarter (mer om NQ på måndag) och satte oss slutligen ner vid ett passligt bord på ren känsla.

Det visade sig vara en restaurang med vietnamesisk meny, så J åt stekt morning glory och jag åt vårrullar. Trodde först att det handlade om blomman med samma namn och började prata om LSA i fröna, men det är alltså nån sorts vattenspenat. Drack öl och cider och hade det allmänt bra.

Nu börjar det bli lite slockna-i-stolen-varning här, zzzzzz

Tre rymdmän och en sköldpadda

Det blev tal om pub senare igår kväll, så jag åt… kvarlevor tänkte jag nästan säga, rester!, med soja-schnitzel som proteinkälla. Inget fancy, bara såndär vanliga slimsor som köps i torkad form. Finns utbrett i Finland, med stor sannolikhet även i din bya-Sale i torrskaffningshyllan dit du aldrig går, under namnet Soyappétit Soijapalat (nu föga förvånande med Oatly-fierad estetik, tydligen).

Slimsorna gifte sig riktigt fint med en kokosmjölkbaserad broccoli- och körsbärstomatsås (se till att förkoka dem bara). Lagerblad, icke att förglömma. Man får plocka ut dem när man stöter på dem, men det är det lätt värt. Sriracha på allt. Pannlapp från Jupiter i Vasa sommaren 2005 (skulle länka men tydligen nerstängt sedan 2017, va?!).

BestSelf-plannern är tröttsamt namngiven men tillräckligt neutral för att inte skrika YOU GO GIRL! YAAAAS QUEEN och är sist och slutligen guld värd, schemalägger allt så det blir gjort. Och en tjuvstartad lonkku slank det ju nog ner där då jo. *host*

Såsen inmundigades iallafall på risbädd som hade värmts skilt i ugnen och därför hade en trevlig yta. Förra hyresgästen tog mikron med sig, och jag har hunnit fundera på om jag ska skaffa en eller inte, men tror fan inte det. Tar mycket plats, och jag har inga självklara associationer till att det ska finnas en mikro i ett kök.

Morsan litade aldrig på dem. Logiken var något i stil med att mat ju inte kan värmas upp sådär snabbt utan att det är något onaturligt och ohälsosamt med det, och så handlar det ju om strålning. Det sistnämnda förde väl tankarna till 1986, som vid tillfället bara var drygt ett decennium sen.

Are Microwave Ovens Safe?
Jadu, denna stock photo-bild verkar ha några år på nacken. Tippar att den en gång i tiden har varit i formatet gif. Eller scannats från en tidning på 90-talet.

Nåväl. Tänkte leka proffsbloggare och knäppa en outfitbild innan utgång, och ställde mig således i någon sorts contrapposto-grej, som jag har sett folk göra. Bilden blev bevisligen suddig, och det märkte jag först vid uppladdning. Jahapp.

Blev häng med A och hans housemate i nya huset istället, så bytte klackarna till sneakers. Hade faktiskt inte varit dit än, och det var en trevlig upplevelse (om man bortser från blickarna och det catcall jag fick på väg dit till fots, det är ett knepigt område, så alternativen är sova över/uber/eskort hem efter mörkrets infall).

Sköldpaddan heter tydligen Mr. Fingers. Vi hade lite väl roligt åt kombinationen av houseklassikern Can You Feel It (1986) med artisten Mr. Fingers + sköldpaddan Mr. Fingers rörelser, speciellt under det berömda talet som var söndersamplat redan innan 90-talet var ett faktum, för att inte tala om nu.

Han ska tydligen vara en rätt sällsynt art, och kommer doneras till lämplig instans så snart som möjligt, så han slipper ut ur det karga akvariet. Han tillhörde nämligen mannen som A bor meds ex, och blev kvar i huset när hon stack. Hon hade i sin tur fått honom av en vän. Vet inte storyn där.

3 VALEO JAMESONS RASPBERRY RUFFLES Vegetarian Gluten Free Chocolates  Sweets🍬🥥 | eBay
Vet iallafall att dessa är som Bounty fast med mörkchoko och hallon. Inte ens nåt jävla smörfett i chokon = kosher!

Drack en massa vitvin alla tre, och jag flög upp ur stolen när mannen gick för att sätta på musik och jag hör sida två av The Perfect Prescription rulla igång med Feel So Good. Har ju lovat att inte bli någon vinylnisse, men att se pojkarna uppfläkta på ett stort omslag i en glossig plastficka på det där sättet fick det fanimig att klia lite granna, va.

Spacemen 3-nörd som man är kollade jag ifall det var första utgåvan på Glass från ’87, men nä, det var andra från ’89 på Fire Records. När mannen i fråga alltså var femton år och gick och köpte den. Kommer i allmänhet bra överens med sjuttiotalister, av förekommen anledning.

The Perfect Prescription – Peckhamsoul
Skåd nu på pojkan, nå voi voi.

Ett minfält med pussar

Hur gick det med brunchen?

Hörde inget från K timmarna innan, så tänkte att hon kanske också hade glömt, och brydde mig därför inte om att köpa ingredienser. En timme efter att hon borde ha varit här skriver hon att hon nyss vaknat och mår rätt ruttet, frågar om vi kan skjuta upp till torsdag, och visst kan vi det. Tänker mig scrambled tofu, latkes eller hash browns, stekta sojakorvar, bagels med tillhörande schmeer, plättar, banana bread eller french toast, nån jävla fruktsallad, och förstås mimosas.

Måste minnas att fota skiten, den instinkten sitter inte i ryggmärgen än. Samt även publicera tillhörande recept. THE VEGAN AGENDA MUST BE FURTHERED så att jag har något att komma med på det hemliga årsmötet, där vi ritualslaktar vattenmeloner till Black Widow och pullar varandra med morötter i underjordiska tunnlar.

jåå. Fick iallafall massvis gjort pga. ”hotet” om besök, nu är det bara lådan med böcker, CD-skivor o. dyl. som väntar på att packas upp.


Igår gick jag också och hämtade ett litet sidobord, som jag egentligen tänkte till stereon, men i själva verket blev avlastningsyta för parfymer, sminkpenslar och solglasögon. Det skulle också komma att resultera i en kvistig tolkningsfråga.

Skickade ett meddelande och frågade duden som sålde det hur tungt det var, han sa inte särskilt tungt alls, så jag sa att jag kommer och hämtar det till fots (cirka 25 minuter gång). Känner till området bra, K och D bor precis i trakten. Solen ligger mig i ryggen nästan hela vägen där jag går, merparten av sträckan består nämligen av att följa samma väg rakt fram. Givetvis långärmat som skydd mot solen, varmt och jävligt.

Kommer fram till sist. En kraftigt byggd man med hästsvans, glasögon och Nirvana-paita öppnar. Jag kollar in bordet, verkar okej, halar fram en tia och kalkylerar samtidigt hur jag ska gå för att undvika solen, som förstås kommer vara i fejset på vägen tillbaka.

Han ser väl att jag lider av värmen och frågar om jag vill ha skjuts istället. Ändrar kalkylparametrarna till besparad möda plus mindre tid utsatt för solen minus småpratstvång. Utfallet är ett positivt heltal, så jag fortsätter med att faktorera in en riskkalkyl som bland annat innefattar han kommer veta ungefär i vilket område jag bor, hur lätt kan jag ta mig ur bilen snabbt om det krävs, hur benägen är han att bli efterhängsen efter själva transaktionen, hur farlig eller påstridig verkar han vara, och givetvis den oerhört viktiga magkänslan.

Det tar ungefär tre sekunder innan jag har ett resultat. That would be very nice of you. Lite snabbmatskartonger och papperspåsar vid botten av passagerarsätet, ingen biggie (footwell är ett så jävla bra ord). CD-spelare i bilen, som för övrigt är modell äldre, antagligen 00-tal. Ingen GPS. Vi pratar om Manchester och England, samt skillnader gentemot Holland, samtidigt som jag agerar vägvisare. Har på mig den bildliga sprallighetsmasken, den åker ofta fram när jag är nervös, och är i allmänhet mer behaglig för alla parter än att vara tyst och inåtvänd.

Det tar inte mer än fem-sex minuter med bil, och jag ber honom släppa av mig typ ett kvarter ifrån där jag bor. Tackar honom så mycket för skjutsen, vi tar ett snabbt farväl, han gör en u-sväng och börjar köra hemåt, jag börjar gå ända vägen hem.

Två och en halv timme senare har jag ett meddelande i köp- och säljinkorgen.

Lovely meeting you, hope it fits your room! Thank you.. xj

Ja, j refererar alltså till förnamnsinitialen, och i Storbritannien finns det en gammal sed att skriva x i slutet av meddelanden, som vissa ännu använder. Det betydde kyss/puss en gång i tiden, och användes för att avsluta brev till familj och vänner, men används numera också typ mellan kvinnliga kollegor som står varandra nära. Vissa människor (kvinnor överrepresenterade) skriver reflexmässigt x i slutet till nästan alla.

Ju fler x i rad, desto flörtigare/mer kärleksfullt, beroende på sammanhang. Heteromän som x:ar skriver i allmänhet inte x till andra män, men nog xx till familj eller en flört, och xxx till kärestan. Ibland x till nära kvinnliga vänner (exempel: har pratat med S online periodvis i tio år, fick mitt första x av honom i svaret på min hälsning på Christmas Day). Ofta avslutar de aldrig med x till kvinnliga kollegor, eftersom det lätt kan missuppfattas.

Av detta följer alltså att det handlar om ett minfält. Det var ju egentligen i sammanhanget transaktion som vi möttes som två främlingar, vilket jag personligen tycker landar tydligt i professionell interaktion-lägret, som i allmänhet inte x:as mellan straighta män och kvinnor. Samtidigt skjutsade han ju mig, visserligen inte långt. Bad om hjälp av en manlig bekant en gång, och han uttryckte förvåning över hur starkt hans belöningssystem aktiverades av att hjälpa en kvinna jämfört med en man. Vissa tycks alltså få en redig kick av det, och gör det gladeligen.

Nåväl. x:et kan alltså handla om slentrian, artighet, eller ett känselspröt märkt ”jag är intresserad av dig”. Omöjligt att veta i ett vakuum. Lovely meeting you dessutom, inte bara nice eller det starkare great, vilket också hade kunnat vara ett alternativ eftersom konversationen flöt på bra. Å andra sidan är de lagda åt det sockersöta hållet här uppe i norr, med alla smeknamn man får höra. Det är fanimig omöjligt att veta.

För säkerhets skull svarar jag på meddelandet så artigt men oengagerande jag bara kan. Absolut inte lovely meeting you too!, och definitivt inget x, även om jag ofta medvetet speglar kommunikationssättet folk använder om jag inte känner dem. Lättast så, som sperglady.

Men Madrona, nu är du allt paranoid och överanalyserar, hela världen är inte ute efter att ligga med dig!

Ja, det stämmer. Men om jag hade en euro för varje gång jag har träffat en man i liknande sammanhang och han har försökt bjuda mig på dejt på momangen eller efteråt, i tron att jag ska bli smickrad av I just haven’t been able to stop thinking about you, om vår interaktion så bara bestod av hej, här är grejen, här är sedlarna, morjens… lärde mig att aldrig tillåta avhämtning direkt från hemmet den hårda vägen, så att säga.

Med det sagt är det ingen helhetslösning att träffas annanstans heller. Även vid ingången till en närliggande fucking Albert Heijn kunde man aldrig veta. En gång började en man handla där – alltså fem kilometer bort från sitt eget bostadsområde – för chansen att springa in i mig igen efter att jag blockade honom. Ville inte oroa min partner vid tillfället, så jag tror inte ens att jag berättade om det.

Garanterar att jag inte är ensam om dylika erfarenheter. Till sist fick jag ge upp och uteslutande posta grejor, även inom samma stad. Det är därför jag analyserar sönder vad som antagligen är ett vänligt och oskyldigt meddelande.

Långväga lonkero

Det känns som att det finns en polski sklep på varannan gata, afrokaribiska matbutiker är också vanliga, och förstås har alla möjliga folkslag från mellanöstern sina egna bodar. Nordisk mat… näe, man får tjata på släkt och vänner att skicka det man vill ha mot svindyr frakt, eller se till att spara utrymme i väskan så man kan bunkra upp när man väl åker hem.

Ja, vad hade man gjort utan ScandiKitchen.co.uk? Försmäktat utan salmiak på denna ö, till exempel. Visst kliar det infernaliskt att tondövt förklara skillnaden mellan Norden och Skandinavien när man får ett ”Finland? Oh, I love the Scandi countries!” i fejset, men att agera på det hör det förflutna till. Tack och lov.

Det hade också varit torftiga jular utan vegan-gotta som Wienernougat (och Gröna Kulor om man är lagd åt det hållet, men de ger jag dock bort om jag får dem, soz. Att slippa tristessäta Juhlapöydän vittus konvehtit är annars min favoritgrej med att vara vegan).

ScandiKitchen fixar självklart även lonkero till messomaren. För en 24-päck med export-lonkku, som att man vore nyss hemkommen från båtin (valfri större östersjöfärja, reds. anm.), får man betala £53.99. Det blir cirka £2.25 per burk. Borde jag orka skriva belopp i euro på bloggen också? Ja, det borde jag nog. Kring 2,60 €.

De sålde burkar med just exportlonkero i större Albert Heijn-butiker i NL för… kring samma belopp, kanske lite mindre, hittar dem dock icke på deras hemsida längre. Burkarna ser ju ut som motsvarigheten till en blek finne i ingenjörsskjorta bredvid färdigblandad Malibu-cola och Bacardi-mojitos och Passoã-jus d’ orange, så de sålde väl inte så bra.

Loppis-shoppat

Tog en vända till Chorlton med A, kort bussresa. Finkammade varenda charity shop vi stötte på, och det var många. Hittade skor i min storlek (!!!!!!!) för en spottstyver, ett par lagom höga lagom glansiga klackar som funkar både till representation och på fetischklubben. Därtill ett par (nästan) chelsea boots, behövde skor utan klack som är mer formella än sneakers, och där var dom. Size UK 8, redan ingångna.

När vi blev hungriga slog vi oss ner vid Chapati och åt masala-franskisar, samosas och tre sorters curry med ris, och en delad pint till det. Curryn var undersaltad, fick be om ett saltkar, men smakerna lyfte verkligen efter det. Mätta och belåtna blev vi, skönt att sitta i skuggan med en sval bris.

I övrigt köpte jag en lackväska som skiftar från rött till svart (hade en liknande en gång i tiden och fick många komplimanger för den), en vinöppnare, Black Cherry av Goldfrapp (länge sen), ett kristallfat för snittar, en kristallskål för bål, fyra underlägg, tre ramar, Eckhart Tolles The Power of Now eftersom mitt ex pratade om den, en smart casual-klänning och en wet look-klänning för… munch och klubb, möjligen i vardagen om man klär ner den ordentligt.

Köpte nästan ett träslott också. Tänkte att det vore intressant i rollspelssammanhang när det blir en taktisk strid med en fästning i bilden, men beslöt mig för att jag inte kör nån jävla D&D/Warhammer-crossover (inget ont om Warhammer, ”some of my best friends are into Warhammer”). Skulle också känna mig lite skyldig över att beröva en unge denna fantastiska konstruktion, satan i gatan vad glad jag hade varit över skiten som åtta-nioåring.

Som åtta-nioåring lärde jag mig också ordet gouranga, eftersom det kom upp på skärmen med stor gul text när man lyckades köra över alla personer i hare krishna-tåget på trottoaren i GTA 1. Kan därför inte ta det seriöst när jag ser det skrivet någonstans.

Blixtvisit

Blixtvisit till Manchester idag. Tog första morgonturen med Megabussen från Birmingham och återvänder senare ikväll. £15 tur-retur, jämfört med tåg som hade kostat £40 en väg (!).

Huvudorsaken till besöket var att lämna in några dokument i original och kopiera passet personligen vid agenturkontoret. Läste igenom hyreskontraktet jävligt noga men hittade inget anmärkningsvärt, så nu är det påskrivet och spikat. Första månadens hyra och garantihyran betald, dit flög en tusing (ouch). Nedräkningen till inflyttningsdagen har sannerligen börjat. Tre nätter till.

Letade först och främst upp ett ställe att skriva ut mitt arbetskontrakt, sedan buss och promenad till agenturkontoret, sen en sväng via selfstore-stället som för närvarande huserar alla mina världsliga ting. Tänkte hämta UR44-interfacet som lämnade dit i misstag, men noterade att jag bevisligen inte packade mikrofonen i samma låda. Försökte vara effektiv och spela in röster i Stourbridge, men det blir det alltså inge av. Kan inte börja gräva efter skiten, se ovan liksom.

Skriver detta från huset A snart kommer lämna (förhoppningsvis), magen är full med en förbannat god linscurry som vi svängde ihop och åt med naan-bröd. Hade lite svårt att hitta stället i labyrinten av hus, bara varit hit en gång förr i smålulligt tillstånd. Telefonen bestämde sig för att krångla, okarakteristiskt nog, så kunde inte ringa och fråga. Intuitiv navigering tog mig till rätt område, men visste inte riktigt vilken dörr det var.

En Royal Mail-medarbetare såg min förvirring och frågade vilken address jag sökte. När jag svarade sa han att jag passar mer in i grannhuset, som jag råkar veta bebos av två lesbiska konstnärer. I’ve gathered as much, sa jag. Han förtydligade att det var menat som en komplimang, och det var det ju, jag skrattade gott och tackade så mycket.

Nu blir antagligen en pint eller två. Life is good.

Solfylla

Har svenskan någon motsvarighet till engelskans sundrunk? Oavsett är det något som verkligen passar denna dag. Spelade lite Heroes 3 med T, sedan vegan sausage rolls från Greggs inmundigade på parkbänk, sedan rosébubbeldrickande instrumentvakt medan A och några av hans bekanta trummade för en flock dansande hippies. Åt fermenterade linsplättar (låter äckligt men skitgott) fyllda med någon potatisröra + tarka dal + olika chutneys. Jordgubbar till efterrätt. Imorgon blir det alltså EMDR då, kanske det ska klaffa tredje gången gillt.