Räidig(a) kar(ar)

Richard, livstrött kanadensare samt ”räidig kaar” ™.

Stuvade just in en överfull Pyrex-gryta innehållandes en miljon olika grönsaker, en absurd mängd Herbamare samt innehållet av en burk kokosmjölk i ugnen, tofuskivorna väntar på sin tur, sen två pitabröd var. Lat middag. Av salmiaken återstår endast Fazer-askarna. Vet inte om det är läge att vara stolt eller skämmas, så lämnar det där.

Fick mestadels positiv feedback på Trevor Bock, österbottningarna tar förstås till sig showen på ett mer personligt plan men settingen tycks engagera även utlänningar. ”Nostalgisk feberdröm”, ”triggered some weird-ass dreams”, ”mega-Daria-energi”, ”Hotline Miami Österbotten”, ”awkward avant-garde MTV/Adult Swim stuff”. I princip det jag förväntade mig. Vissa scener för långa, andra för svepande, några detaljer som borde klargöras, men i allmänhet genuin nyfikenhet. Känns bra.

Verkar slutligen ha bestämt mig för finlandssvenska med valfri engelsk textning, åtminstone till att börja med. Det finns ändå ett par centrala karaktärer i showen som pratar engelska, Richard är kanadensare, Trevors pappa är britt. En lösning helt på svenska eller helt på engelska hade inte känts helt rätt. Det är ändå (finlands)svenskar jag vänder mig till i första hand.

Kan antagligen göra rösterna till alla kvinnoroller själv (inklusive Linda som är trans) men har bett om hjälp med röstskådespeleriet å männens vägnar. Det tycks finnas en del räidiga karar som är villiga att ställa upp i den utvidgade bekantskapskretsen. Build it and they will come.

Salmiak och vege-varning

Älskade Kaatissäkki. Bild: Karkkiblogi.

Ett skepp (nåja, paket) kom lastat med salmiak, så ännu försmäktar man inte. Morsan var snäll nog att skicka hit två påsar Kaatissäkki (favoriten!), två påsar Merkkari (varför slutade de med mixen som hade fruktsmak i?!), två påsar Tyrkisk Peber original (som folk motvilligt smakar på en gång och aldrig igen), en påse Tyrkisk Peber Hot and Sour (de bruna är bäst), samt ett antal askar Fazers salmiak (den med romber på).

Veganpolisen hytter med näven och pekar på färgämne E120, karmin, som utvinns från en viss insekt och är mycket vanligt i godis. Om produkten i övrigt är vegansk brukar jag ha överseende med det. Gelatin är dock ett definitivt no-no. Hittar jag en lakritssort utan gelatin som är polerad med bivax slinker det nog ner ibland också, men absolut ingen honung. Någonstans måste man dra gränsen. Det förringar inte summan av de val jag har gjort i vardagen i några år nu.

Min sista måltid med kött i blev en random släisko burgare från Sandvikens Hesburger i Vasa, juni 2015. Då hade det gått en månad sedan jag åt kött sist, en nacho plate med beef chunks vid Popocatepetl i Utrecht på min 25:e födelsedag. Kyckling och griskött föll bort först, fisk var jag inte ett fan av till att börja med. Nötkött var det sista som släppte (hamburgare, texmex, lasagne, biff), men det for det också. Efter ett par år som vegetarian började kugghjulen snurra och veganismen var ett faktum. Allt detta på grund av att jag började dejta en vege hösten 2012 och var för lat för att laga separata rätter. Man får akta sig.

Lätt efterrätt

This is the shit.

En kort, lättsam notis idag: Alpro har tydligen lanserat Alpro 360, en lättare veganglass. Försöker i mån av möjlighet stöda företag som är helt inriktade på veganska produkter och står för innovation istället för att köpa de stora handelskedjornas kopior under eget märke, men det finns förstås argument för att göra det också (inte minst plånboken, man får inte mycket i veckan som arbetslös här alltså).

Testade dock choko-varianten och blev mäkta imponerad. Finns också med mango- och macchiato-smak, de är på testlistan. Utmärkt konsistens och objektivt god, inte bara som lättglass sett. Att hela förpackningen innehåller 360 kcal är svårt att tro, detta utan sötningsmedel (!). Dock ska Tesco ha fyra pund för en tub på 450 ml, så vardagsmat kommer det definitivt inte bli, men ändå trevligt med ett lättare alternativ till glass som inte är sorbet.

När jag tokdietade som 23-åring slank det ner massvis med Pingviinis mjölkglass för att jag inte skulle bli helt galen (och Rainbows lightcola, litervis). Denna produkt är definitivt lyxigare i smak och utförande, men kan nog komma att fylla samma funktion då och då. Minus manin.

Lite retsamt att Alpro inte marknadsför sin glass i Sverige, men i Finland finns deras vanliga glass i tre smaker, så förhoppningsvis kommer de släppa den i Finland vid någon point. Tjata lite på dem om det intresserar, vetja.

Bränsle

Man tager vad man haver innan veckans inköpsdag.

Dagens lunch: vegekebab stekt med svartpeppar, morot och lök, airfryade sötpotatis-flaps (T skar, fråga inte mig), saltgurka, vitlöksmargarin med rödlök och koriander, färsk koriander, sriracha-drizzle som vanligt.

Har ritat och ritat och ritat på olika bakgrunder åt Trevor Bock idag, och med ”olika” menar jag vägar med inspiration från Österbotten. Motorvägen mot Vasa, olika avtag, skogsvägar i Sideby, korsningar i Petalax. Försöker hitta en stil som påminner lite om när man ritar över frames, typ som bakgrunderna i A Scanner Darkly. Realism men med synliga konturer.

Work in progress.

Blev så lycklig när jag insåg hur mycket 3D-kapabilitet Photoshop CS6 har. Bilar förekommer frekvent i Trevor Bock eftersom det är landsbygd, trodde länge att det skulle bli till att rita alla vinklar själv, men nej du. En grej mindre att oroa sig över. Lyckligt lottad man är som får pynja med sånt här under lockdown ändå.

Halleluja!

Muffinfanskap

Skulle ju inte bli nån arma matbloggare. Grrrr.

Äter mindre förpackade sötsaker med följd att det bakas mer istället. Åtminstone mer näringsvärde och en känsla av att åtnjuta frukt för mödan (inte för att det är så stor möda, men okej). Lagade dessa muffins/cupcakes/vad det nu är, hälften med amerikanska blåbär invikta i smeten och hälften utan. Apelsinskal nerrivet i smeten, trevligt, och en mycket enkel frosting.

5 dl vetemjöl
1,5 tsk baksoda
1 krm salt
skal av 1 apelsin, rivet
2 dl socker
2,5 dl växtmjölk
0,75 dl olja
1 tsk citronextrakt
1 msk äppelcidervinäger
blåbär eller dylikt

Frosting:
100 gram florsocker
3 msk margarin
1 tsk vaniljextrakt
1 tsk citronextrakt

  1. Sätt ugnen på 175 grader.
  2. Blanda ihop mjölet, baksodan, salt och rivet apelsinskal i en bunke.
  3. Blanda ihop sockret, växtmjölken, olja, extrakt och äppelcidervinäger i en annan bunke. Blanda väl.
  4. Häll över de torra ingredienserna i bunken med de våta ingredienserna och blanda tills det nätt och jämnt är en enhetlig smet.
  5. Vik in bären i smeten, om du har några i frysen.
  6. Skeda ut smeten i formar medelst två matskedar, sikta på att fylla formarna till två tredjedelar typ.
  7. Grädda tills muffinsen är gyllenbruna (20 min kanske), testa med sticka i mitten om du är pinko.

Frosting: blanda ihop florsockret, margarinet och extraktet i en bunke (jag använde en mätkopp på en halv liter). Vispa på låg hastighet om du orkar eller rör om med en matkniv tills det är en tjock, jämn massa. Spä ut med en skvätt växtmjölk om det är för tjockt. Vänta tills muffinfanskapen har svalnat någorlunda innan du frostar dem. Om du har något fjolligt strössel i skåpet är det en bonus.

Existentiella plättar

Vaknar, humör: urvriden disktrasa. Tryck över tinningarna som huvudvärken när tårar tagit slut. Ögonen bränner som vid läggdags och skiter i att det är morgon, tröttheten går inte ur. Tänker någonting, vad som helst, följdfråga: stämmer det här? Är det här sant? Vad är bevisen för och emot? Är det sanningen, den slutgiltiga?

Ett ständigt sökande efter en objektiv sanning att landa i. Oförmågan att acceptera något utan att först ha synat alla tänkbara vinklar och sen tänka ihop några till, för det finns alltid fler. Analysera allt. Varför valde jag den vänstra soygurten istället för den högra på hyllan i kylen imorse? Du har ju arrangerat dem efter datum, vänster-höger, antagligen för att läsriktningen går vänster-höger. Men jag är ju högerhänt, vore det inte lättare och mer intuitivt att ta den högra? Borde de alltså arrangeras efter datum höger-vänster? Vore det mer effektivt?


Igår var det iallafall fettisdag, eller pancake day som det kallas i UK. Orkade inte börja baka nå fastlagsbullar slash semlor så blev att ta seden dit man kommer. Använde mig av ett recept på ICA:s hemsida, men hade inte tillräckligt med sojamjölk i kylen så det blev hälften vatten och en aning mer mjöl och bakpulver. Blev bra, inget fett i smeten men stekte i en tesked olja styck.

Lärde mig också att T inte är ett fan av plättar alls efter att jag hade stekt upp åtta stycken, så det blev plättfest for one, inte mig emot. Så nöjd i magen har man inte känt sig på länge. Kortvarigt, men en ljusglimt ändå. Cirka 1100 kcal gick det loss på med sylt och vegangrädde inkluderat. Blev havregrynsgröt med proteinpulver till middag, landade på plus minus noll för dagen. Ikväll blir det att släpa sig ner till garaget igen, ser verkligen inte fram emot det alltså. Får lita på att det blir annat ljud i skällan efteråt.

Förbannade bananbröd

Varför ska det vara så lätt att svänga ihop? Både jag och T tycks ”undermedvetet” ha undvikit att äta bananerna på köksbänken, skänkt fruktskålen en blick på eftermiddagen och låtit bli att knäcka en, för att efter några dagar oundvikligen konstatera åhå, nu var de visst brunfläckiga ja, blir väl att göra bananbröd då. Så lätt är det att lura sig själv. Kalorierna behövs verkligen inte, men med nollvision i svinn får midjemåttet tåla lite uppbackning. Solidaritet, satan.

Garnering (och ren spis) överlåter jag till matbloggarna.

Kanske ett recept är på sin plats också?

  1. Sätt på ugnen, 175 grader.
  2. Smöra (”margarina” har inte samma klang) och bröa en lämplig form.
  3. Mosa en 3-4 övermogna bananer i en bunke. Häll i 1-2 dl socker (beroende på om det är tänkt som frukostverk eller kaffebröd), 0,75 dl olja och 1 dl växtmjölk. Blanda med fancy visp eller gaffel.
  4. Häll i 4,5 dl vetemjöl, 1 tsk baksoda, 1 tsk kanel och 1 krm salt och blanda precis till den grad att det är en jämn smet, inte mer.
  5. Häll smeten i formen och grädda i mitten av ugnen tills det doftar gott och brödet är passligt brunt (en halvtimme kanske). Testa med gaffel eller sticka om brödet är torrt i mitten om du är pinko.
Satyr har minsann inte gett upp. Fin kedja du har där, karl. Bild: SVT

Förmiddagen gick åt till att se Helvete – Historien om norsk black metal (2020) på SVT Play. Blev så glad att något dylikt äntligen gjorts. Måste ha tagit evigheter att göra. Genomarbetat, researchat som fan, straight from the horse’s mouth och med ett minimum musikjournalister. Scenen har varit föremål för otaliga böcker och skandaliserande dokumentärer genom åren, ofta med faktafel och rena fantasier. Klart att kyrkbränningar och mord är journalistiskt sprängstoff, men det har skrivits nog om det. Därför så uppfriskande att se åldrade musiker ta sig an backspegeln med ett nyktert perspektiv. Att de får göra det på det norska modersmålet gör också sitt. Varg Vikernes, som för övrigt fyller 48 år idag, nekade förstås till medverkan. Antar han har fullt upp med att säkerställa den vita rasens överlevnad med sin franska fru.

Hasardspel

Lossnar temporärt gör det antingen efter träning (en smula) eller neongula kapslar med granulat i (några bitar) men det är ju hela limpan man vill åt. Vårt dagliga bröd, giv oss idag, inte imorgon. Kanske. Och med all sannolikhet inte.

Kroppen underhålles iallafall med grytor av alla slag. Vegeblafs, som vi kallade det när jag och mitt ex bodde tillsammans i NL (tack för att du gjorde mig vege förresten). Grytroulette, spin the wheel! Potatis, nudlar, spaghetti, penne, ris, pitabröd – kikärtor, kidneybönor, sojabitar, tofu, tempeh, fancy köttsubstitut som kebab eller fake-kyckling – rödlök, gul lök, vårlök, purjolök – paprika, tomat, morot, broccoli, blomkål, aubergine, squash, svamp. Kokosmjölk eller passerad tomat. Kryddor ur skåpet i blindo. Alltid vitlök. Garanterad vinst på den.

Nu var det förstås som så att terapeuten som ringde upp idag råkade vara av den osympatiska sorten. Är man mer spänd efter samtalet än före kanske det inte bådar så gott. Bokade iallafall en Teams-session om en vecka, funkar det inte får man väl be om att snurra igen. Går det inte är det tack och hej. Raka rör.