Mätt på tartelett

Under lockdown tre skrev jag om mat mest hela tiden tycker jag, men så var jag också förste matlagare då, både lunch och middag. Numera sköts maten enligt principen 1. stek grejer 2. skär grejer 3. värm kolhydraterna som också fungerar som tallrikar 4. lassa på eller i fyllning 5. ät av samma i en vecka.

Kan inte minnas sist jag lagade nånting åt mig själv som skulle kräva en faktisk tallrik, det är bara tacosar och tortillor och pitabröd som gäller. Intas förslagsvis på stående fot vid spisen. Rester som inte räcker till en portion förvandlas med fördel till tarteletter, om det är det de kallas.

Vetemjöl, salt, margarin/smör, lite vatten, knåda ihop till deg, platta ut i formor, förgrädda i 5-10 min, på med resterna, garnera med överbliven sallad och (havre)fraîche (ska i:et ha hatt? circumflex?), sriracha och svartpeppar på. De lossnar så fint från formen och håller ihop förvånansvärt bra, det går att äta hela lasset utan att fanskapet faller sönder.

Ingen sa att du kommer hit för food porn.

Fick också fiilis och blev snål på något sött framåt kl. 02-tiden, det vill säga när jag skriver detta. Hade inge socker, bara en Lyle’s Golden Syrup-klon från Aldi, men blandade ändå ihop havregryn, nämnda sirap, kanel, lite smält margarin, lite sojamjölk och en hel del salt och smetade ut det över äppelklyftor i en form. Gräddade tills det uppstod en trevlig yta (drick en shot varje gång jag nämner yta i matsammanhang).

Tog ut… ”pajen” (?) när den var gyllenbrun och testade med en gaffel som inte gick rätt igenom, det vill säga ihan ok. Idealet är ännu hårdare, men riktigt knäckigt blir det ju inte med sirap, så vad fan, den var tillräcklig.

~*you are enough*~

Gillar när det är salt i sött (salted caramel med eller utan mandel, salmiak, havssaltflingor i choko), men inte när det är sött i salt. Vill inte ha nån jävla vattenmelon i min sallad som äts till typ sojaköttbullar, vill inte ha äpple eller vindruvor i annat än fruktsallad heller, och definitivt ingen ananas på pizza. Söt frukt ska överlag hålla sig jävligt borta från annat än desserter, och hör sen.

Mindes nyss en mardröm jag hade när jag var cirka fyra år, fick en flashback till gardinerna i drömmen när jag såg denna styggelse. Märk väl att $ÅSIKT_ANANASPIZZA inte är ett personlighetsdrag på dejtingsidor.

Glutenfri äppelpaj

Här följer ett recept på glutenfri äppelpaj utan vetemjöl. Du behöver:

Rullade hela havregryn
Äpplen
(Växt)mjölk
Smör/margarin
Lönnsirap
Kanel
Salt
Nötsmör (om du har)

Skär äpplen i bitar och lägg på bottnen av en ugnsfast form. Låt havregrynen dra i en måttlig mängd upphettad (växt)mjölk, rör ner kanel och salt. Häll smeten över äppelbitarna och grädda i ugn tills det uppstår en trevlig yta.

Smält en klick smör eller margarin ovanpå pajen direkt ur ugnen och garnera med lönnsirap och nötsmör. Servera med växtmjölk om du vill och njut av din gröt. Kom nu vittu int och säg att det smakar kartong.

Mikro och kastrull kan dra åt helskotta, Myllyn Paras pika-sågspån likaså. Vill du lära dig äta gröt är ugn ohotad etta.

Coroney-Droney i minnenas allé

En vag linje är som bekant likväl en linje och därför får jag konstatera att det blev min tur till slut. I vängruppen var det länge bara jag och T som fortsättningsvis aldrig hade haft corona, men så gick T plötsligt och fick corona förra veckan och nu även jag. Äsch. För närvarande relativt milda symptom, lite hängig, ont i halsen och småhostig, får hoppas att det fortsätter i samma stil.

Gjorde i övrigt pizza till BU-förfesten igår, skönt att kunna göra en till av de överblivna ingredienserna idag och slippa kocka desto vidare. Åts med färsk koriander och sallad som sjöng på sista versen, samt givetvis den evinnerliga jääävla tuppsåsin ovanpå.

[kastratkör]

Minns mycket väl var och när jag blev introducerad till Sriracha samt av vem: Eskilstuna påsken 2011 av min dåvarande rikssvenska raid leader i WoW. Vi skulle äta fryspizza och han undrade om jag ville ha lite sri’RAscha på. Ställde mig frågande till saken men han droppade ett antal droppar på våra respektive pizzabitar och jag konstaterade att visst fan, det här livade ju upp en halvdassig pizza rätt bra, hördu.

Bodde ju i Åbo då och en tur-returbiljett till Stockholm med färjan utan hytt kunde man som studerande få för sisådär en tjugolapp. Sen bara en timmes tåg till Eskilstuna typ, så varför inte. För att slå ihjäl timmarna på däck installerade man sig förslagsvis såhär:

Da Capo = da bomb.

Den påsken introducerade han mig även till:

  • sina vänner (i backspegeln en skock spergs)
  • sällskapsspelet Munchkin, som jag tror jag vann
  • studion han jobbade vid som piercare
Färskt hantverk som jag fortsättningsvis bär. April 2011.
  • baconflätning
  • The Shining
  • Trocadero
  • Erik och Mackan (AKA Pirkka-Filip och Fredrik)

Samt sist men inte minst:

  • konceptet pounder

Andra tider.

Fyllefågelskådning

Hej från Wilhelminapark i östra delen av Utrecht. Har studerat diverse fåglar, änder, gäss, såndär svarta jävlar med vitt vid näbben som jag inte minns vad de heter, etc. GB älskar fåglar av alla slag så jag visste att det var en bra idé att hänga lite vid Wilhelminapark. Delade på två flaskor rosébubbel och rökte en jävla massa tobakar, glömde min shewee så det var bara att hålla sig tills vi gick tillbaks.

Åt vid Jasmijn & Ik igår, de kände fan igen mig trots att jag har varit där kanske sex gånger i mitt liv. Så jääääävla gott, de vet fan vad de gör. Sperg-vänlig belysning har de också, ser alltid till att ta en sväng via där i mån av möjlighet när jag är i Utrecht. Bara 40 ege för fyra rätter i en vegansk bankett med allt möjligt gott, jävligt prisvärt. Rekommenderas.

Väntar på Deliveroo-killen nujust, tacos åt mig och en burrito åt GB. Han måste ta sig tillbaks till södra NL rätt tidigt imorgon så det lär inte bli alltför sent. Timmarna innan jag måste avlägsna mig från vårt boende kommer jag ägna åt att slutföra editeringen av vloggen, hann dessvärre inte färdigställa den igår. Det blir en Utrecht-måndag denna vecka.

Sömnlös efter Soho

Igår stack vi till hjärtat av Soho för en matbit och en film. Visste att det skulle bli svårt utan reservation på en lördagkväll men Club Mexicana hade plats vid baren. Helveganskt ställe med bara texmex = himlen. Åt fully loaded nachos och drack mitt livs första margarita, om nom nom.

Två unga män satt till vänster om oss och hade en högljudd cirkulär konversation som gick ut på ”it’s black!” och ”no, it’s navy! I would never buy something black!”. De upprepade i princip samma sak så länge att det kändes som en NPC-konversation. Till sist bad den ena duden mig om råd och jag sa att det var en cool-toned black. ”A genuine Yankees cap is navy!” protesterade den andra. Hade en dylik när jag var elva och inte fan var den lika mörk som hans.

Case in point, kollar in lite dataspel i Helsingfors. April 2002.

Jag och GB hade typ ätit färdigt vid den pointen, så jag önskade dem lycka till med att komma till någon sorts konsensus innan kvällen är till ända. Dödade därefter en flaska bubbel och rökte tobak på en i övrigt övergiven uteservering tillhörandes en italiensk restaurang. Champagnen var slut men proseccon var god, it’s all good.

Därefter Regent Street Cinema, en restaurerad biograf med anor från 1800-talet. Såg Belfast (2021) i samma salong som bröderna Lumières filmer rullade inför en förtrollad publik för första gången i UK back in the day. Jag tyckte om den, GB tyckte att han i princip hade sett en halv film, men ett filmval med stark anknytning till de brittiska öarna får ändå anses lämpligt.

Därefter tillbaks till lägenheten med en flaska JD i högsta hugg. Klockan var närmare 06:30 när vi slocknade. Mår förvånansvärt bra för omständigheterna idag. Checkout 10:00 imorgon, ser inte fram emot den sömnbristen alltså.