Varan-TV: Stories (2022)

Skärmdumparna i måndags var från Varan-TV: Stories (2022). Om du är (o)lyckligt lottad nog att inte känna till Varanteatern från 90-talet kan jag berätta att de är ena arma vackra skånska karar som gör utsökt absurdism och satir.

Promo + jeanskampanjparodi anno millennieskifte, varför inte.

Hösten 2020 skrapade gänget ihop 4,3 miljoner svenska kronor (drygt fyrahundratusen euro) via Kickstarter. Folket – eller åtminstone cirka åttatusen förmodade Gen X:are – ville helt enkelt ha mer Varan-TV när det väl erbjöds, vilket fick självaste SVT att nappa igen.

Innan Stories hade de dock inte gjort grejer tillsammans på tjugo år. På pappret handlar det alltså om sju män i långt framskriden medelålder som under pandemin börjar fnula på att samla gänget igen. Det bådar helt enkelt illa.

I ett dylikt scenario skulle jag vanligen förvänta mig kladdigt nostalgiserande och/eller publikfriande, stelhet, nedslipad udd och för mycket gamla grepp. Humor åldras som bekant ofta dåligt från första början, men att överkorrigera med för mycket ny skit och tappa själen är en lika stor fallgrop.

Om det finns en grupp som jag tror kan ro skiten i hamn är det ändå Varanteatern.


Den övergripande ursäkten till seriens existens är att gänget har kidnappats av en spergig semi-incel som vill att de ska göra en ”braksketch” så att han kan vinna tillbaks tjejen som har lämnat honom och de kan kan kolla på Varan-TV tillsammans, precis som förr i tiden.

”Förr i tiden” är alltså vad han tror han vill ha, och vad vi ibland intalar oss själva att vi vill ha, men i praktiken finns det givetvis inget att hämta där. Skrattade rätt ut åt parodin av hur svensk kommersiell TV såg ut i början av 90-talet:

När jag sedan såg notiser som EU förbjuder kinesiska jättedockor och Hemma-kebab börsnoteras rulla i bottnen på en kontemporär nyhetssändning insåg jag att detta kommer hålla.


Gruppen måste förstås behandla faktumet att de har blivit gamla, det är oundvikligt. Hade det handlat om Killinggänget skulle det ha legat på nivån huehuehue, numera kan man ställa klockan efter när jag måste gå upp och pissa och huehuehue hårfäste, men den fällan sidsteppar Varanteatern med millimeterprecision.

Den hålögda gruppen sitter och kollar gamla sketcher istället. En av sketcherna innefattar att en karaktär spelad av en då fortfarande långhårig Fredrik Åkerman bokstavligen springer på en karaktär spelad av David Wiberg, och under hela resten av sketchen ironiserar de kring ”vad gör du nuförtiden”.

Wiberg (längst till vänster på golvet) lyfter inte blicken från TV:n och säger ”du bor i Norge nu, va” åt Åkerman, som sitter bredvid. Därefter frågar han avmätt vad denne jobbar med. Åkerman svarar ”försäkringar” (sant). En ointresserad följdfråga avbryts med utandningen ”bara vanliga försäkringar”.

Detta kunde tolkas som ”ja, det suger att vara medelålders” av bara farten, men det är inte det han säger – så platta är de aldrig.

Nyanseringen framkommer genast efteråt i samband med att Anders Andersson (vänster) och Jonas Sykfont (höger) diskuterar hur det gick till när de kidnappades. Andersson säger att det var när han spelade padel, Sykfont säger detsamma. Därefter erkänner båda att de skojade.

Översatt: ”Vi förväntar oss inte att publiken ska vara intresserade av oss som individer eller ens veta vem som är vem, våra livsbanor de senaste tjugo åren spelar ingen jävla roll. Det är fan inte i våra konkret personliga liv och åldrande som vi ska gräva heller, sånt kommer framkomma passivt ändå.

Vi ska skoja och spåna kring kontemporära fenomen och samtidens bullshit tillsammans, som vi gjorde ’97, och se till att det flyger under de villkor som råder år 2022. Vi medger att vi är ringrostiga, men det är fan ingen sköld eller ursäkt, om vi är bra och har något på riktigt ska vi fan klara av det oavsett”. Mästerligt.


När jag kollar på grejer brukar jag ibland screencappa perfekta referensansiktsuttryck och poser till Trevor-karaktärer, och under tittningen fick jag fan skapa en hel undermapp med bara Varan-TV. Det måste ha att göra med att Varanteatern tydligt just är en teatergrupp, vilket för övrigt känns så jävla fräscht numera.

Jag har konsumerat många sorcerers – det finns en glädje i att liksom Filthy Frank eller Be Nice To Me Productions vrida upp volymen till 11 och köra ända in i kaklet på ren känsla – men jag insåg först nu hur mycket jag har längtat efter ett gäng wizards, scentränade komiker. Jag har bevisligen saknat återhållsamheten, subtiliteten; den är utsökt.

Alla sju är nämligen så jävla bra på det de gör på olika sätt. Ta till exempel Fredrik Ljungberg, vars ansiktsmimik oftast påminner mig om ett skolfoto på en fjortonårig kille som redan har sett igenom hela skiten:

Eller varför inte David Wibergs genomträngande sperg-blick, identisk med den som oftast sågs i ansiktet på en av mina favoritmänniskor från studietiden och överlag:

Jag kan heller inte se mig mätt på Olof Wallbergs vrålsympatiska och fortsättningsvis pojkaktiga anlete:

Anders Andersson får likaså fortfarande till det barnsliga i Chris de Köks ansikte när han repriserar karaktären som numera har ytterligare tjugofem års erfarenhet av att vara TV-kock:

Vad ska tillagas? Fisk, igen. Det är vittu alltid fisk.


Även solen har som bekant sina fläckar, men de är inte särskilt många. Glesbygdssegmentet, ”stryk av chatbot” och ”munk vs. incel” var bra konceptmässigt, men skulle i ärlighetens namn nog ha mått bra av att hinna filas på lite till.

Halmstad-tränarens youtubekanal tyckte jag var lågvattenmärket, vilket ändå inte är så paha. De nämnda sketcherna känns antagligen särskilt halvfärdiga eftersom genomarbetningen och medelnivån på materialet är så hög överlag.

Skulle nämligen kunna rabbla upp mina favoriter hur länge som helst. Tord Yvel och Romeo Olssons retreat Äkta hav (ovan) är rent guld, alla perfekta parodier av moderna reklamer och marknadsföring klingar totalrent, och det återkommande hatet av låten Goliat samt tjatet om faktumet att män inte läser böcker gläder mig fan in i själen.

Sen har vi moderna föräldrars entitlement, längtan efter att ropa på sin fru på 70-talet, den omaka duon kontinental konstnär + old money-svensk och deras företag Näcken i Säcken, läkaren, dramaläraren, Kärleks-Rolf… the list goes on. En första genomtittning räcker helt enkelt inte. Det finns lager på lager att gräva i och en uppsjö av detaljer att upptäcka.

Ta till exempel en sån grej som att ”Killinggänget” uttalas med hårt k av nyhetsuppläsaren i bakgrunden i början av första episoden, men att tanten som läser brevet i slutet av samma episod konsekvent uttalar alla ord som har med kidnappning att göra med mjukt k. Sjukt roligt.

Varan-TV: Stories (2022) är helt enkelt något så omodernt som en produktion som kräver hela din uppmärksamhet. De ska fan ha en eloge bara för det.

(S)extraknäck och sköldpaddor

OnlyFans-juttun jag skrev och illustrerade för Studentbladet publicerades i måndags. Till artikeln kommer man genom att klicka på utdraget ovan eller här.

I backspegeln borde jag ha gjort researchen oinloggad och gärna med VPN, algoritmerna förstår ju inte att det var en sista kupp med ”sexredaktionen” 2021-2022, så nu kan du tänka dig hur mina rekommendationer ser ut.


Om två och en halv timme ska jag infinna mig på ett möte med en viss tant. Det kommer garanterat bli grillfest kring varför jag leker frilansjournalist för kaffepengar istället för att fokusera på att kränga hemsidor och skit. Hon har makt att dra in företagsstödet. Trolololo.

Mul on plaan, som det stod på min estniske bekants Facebook-profil för tio år sedan, och planer tar tid att förverkliga. Antar dock att tanten har chefer som lägger press på henne, som i sin tur har chefer som lägger press på dem, etc. etc. It’s turtles all the way down (up).

Min estniske Facebook-vän hängde sig för övrigt i Thailand flera år senare. På profilbilden är han fortsättningsvis en bebis som ler i gråskala.


EDIT: Mötet blev framskjutet med två veckor, inte läge att ta fram BBQ-såsen än. Hatar vittu barbecuesås sådär annars också, djävulens påfund.

För övrigt blev det också tydligt vem som hade hunnit länsa Wilko på kedjor:

The Sun levererar.