Bästa-sämsta, del 2

Högtiden?
Bästa: Av the big three föredrar jag midsommar. Däremot är mindre förmågor icke att förglömma, fastlagsbullor (sic) och runebergstårtor får ju en speciell lyster av att de är så säsongsbundna. Vad beträffar högtider som inte kan muta en med mat tycker jag Kristi himmelsfärd är värd en eloge. Infaller alltid en torsdag i maj, har man tur blir fredagen en klämdag, och med ännu mer tur är det precis vid min födlare.

Sämsta: Påsk. Smutsiga fönster, vindögda flirtkulekycklingar i rajgräs, oförklarliga läppstiftsmorrhår, brunblöta kjolkanter, raivare över ett jävla äpple i kaffepannan (och samtidigt löften om att aldrig mer äta godis ett halvt kilo Pupujussin kevätrae senare).

Med mitt yrke (enskild näringsidkare inom grafisk design, webdesign och visuell kommunikation + frilansskribent + bloggare + animatör)?
Bästa: Russinen ur kakan.

Sämsta: Vart vittu tar alla timmar vägen?

Artisten jag sett live?
Bästa: Shining vid Nosturi i Hesa (2010), Spiritualized vid Paradiso i Amsterdam + All Points East i London (2019), Kyuss Lives! vid Provinssi (2011). Mayhem vid Jalometalli i Uleåborg (2009). Massive Attack i Utrecht (2014), Steven Wilson en par-tre gånger åren 2013-2015. Orbital vid Dekmantel i Amsterdamse Bos (2018). Hade varit roligt att minnas något av de ovanstående också.

Efter Shining-keikkan, grisblod på vit BH. När jag tänker efter har jag inte haft vit BH (eller grisblod) på mig sedan dess.

Sämsta: Hann se två rikssvenska bottennapp vid Klubi i Åbo: Truckfighters (2011) och Witchcraft (2013). Hade inga större förhoppningar vad beträffar de förstnämnda herrarna, var bara på en massiv stoner rock-kick vid tillfället och kände lite folk som skulle dit, men Witchcraft var en riktig besvikelse.

För det första var de nya låtarna efter signingen med Nuclear Blast inte i min smak, för det andra kan jag bara beskriva sångarens rörelsemönster som en dåligt animerad idle-cycle i ett fightingspel till PS1. Han liksom stod på samma plats på scenen samtidigt som han gungade fram och tillbaka på bakbenet med blicken fäst någonstans över publikens huvuden. Atypisk scennärvaro i all ära, men i detta fall distraherades jag bara av att fundera på om killen har problem på riktigt.

Egenskapen hos mig själv?
Bästa: Det som vissa brukar kalla ”stark personlighet”.

Sämsta: Det som vissa brukar kalla ”stark personlighet”.

Egenskapen hos andra?
Bästa: Förmåga att förstå vad fan folk snackar om. Mod att ställa frågor om något behöver preciseras. Mod att utmana åsikter utan att bli konfrontativ. Förmåga att notera och påpeka blinda fläckar. Stark närvaro, godmodighet, självständighet, självrespekt. Förmåga att fråga efter och ta emot hjälp.

Sämsta: En grej som tenderar att sätta stopp för trevande vänskaper är vad jag och A kallar aw m8-syndromet, döpt efter det första i en lång rad beklaganden från en viss undertyp av kronisk inställare. Krabbmentalitet kan också kokk se.

Klädesplagget?
Bästa: En hederlig lilla svarta med svart bolero/kavaj, leggings och stolpklackar, typ goth-VD. Är också mycket nöjd över 00-talets återkomst eftersom det innebär att man får tag i lågt skurna jeans igen.

Maj 2007. Salig blandning på väggen: MDK (1997) klippt ur en dataspelstidning, promoaffisch för skateboardevenemanget Telia SuperJam (2002), promoplansch för Psychic Stress Discharge (2004) av noiseartisten HHH och H. R. Gigers Birth Machine (1967).

Det är dock möjligt att bära upp lågt skurna jeans utan att vara en tonårstjej som tar sin sambos centralstimulerande ADHD-medicin. Fler kilon än år senare föredrar jag alltjämt tight hip-huggers, low fo’ sho’.

You go, X-tina.

I vuxen ålder är rejält tilltaget ”midjemått” på byxorna A och O, de sitter ju i praktiken på höfterna. Utöver detta finns det liksom en orsak till att breda bälten var poppis samtidigt.

Sämsta: Infantiliserande grejer som typ sparkdräkt (förlåt, onesie). Snickarbyxor. Minns inte vem som likställde att ha sweatpants till vardags med att erkänna att man har förlorat kontrollen över sitt liv, men jag är benägen att hålla med.

Resan jag varit på?
Bästa: Våren 2019 innefattade både Paris med GB i april och festivalresa till London med A i maj. Bil-/campingresan genom sydvästra Skottland med T i somras var skoj. Historieseminarierna i tidiga 20-årsåldern (Sofia/Plovdiv 2010, Madrid 2011 och Berlin 2013) var viktiga för att ge utlandserfarenhet, skulle aldrig ha haft råd att åka om inte organisationen stod för fiolerna.

Sämsta: Har aldrig haft någon katastrofresa så vitt jag kan minnas. Diverse missöden i Stockholm när jag och dåvarande pojkvännen for och såg Shpongle i mars 2015, visst, men på det stora hela en trevlig liten blixtvisit. Ibiza i augusti 2018 var… en upplevelse, dit återvänder jag dock gärna i annat sällskap.

Färgen?
Bästa: Svart är ingen färg!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!1111111111 så, öh, röd. Mörklila. Absintgrön.

Sämsta: Senapsfärg är ingen höjdare. Har också svårt för en sorts matt, omättad ljusblå som ska föreställa ~vilsam~. Förekommer ofta på bomullskoftorna tunna sossutanter drar på sig när en korpulent kontorsman i svettig syntetskjorta har fingrat på AC:n igen.

Brooks brothers Cashmere Cable Crewneck Sweater in Blue ...
Karamodell men färgen är spot on. Förvandlar dessutom varma undertoner till något på en skala mellan glåmig och leversjuk.

Träningsformen?
Bästa: Dans känns fan inte ens som träning, så gott som fusk. Tyngdlyftning är najs även om jag har tappat mycket i styrka, crosstrainer eller träningscykel med podd i öronen torde vara favoritcardion. Yoga. Promenader. Poledance (SVÅRT).
Sämsta: Precis allt annat. Deltog sällan i den på pappret obligatoriska skolgymnastiken.

Med staden jag bor i (Manchester)?
Bästa: Haha, vet fan inte ens var jag ska börja, det är en så jävla cool stad.
Sämsta: Behöver nog inte klaga på bussarna en gång till.

Tidpunkten på dagen?
Bästa: Supertidig morgon/supersen natt. Gillade att stiga upp kl. 05 och gå och sova kl. 21 så länge pandemin inte tillät ett socialt liv. Har aldrig fått läggdags kl. 23 och uppstigning kl. 07 att funka i längden, läggdags vid midnatt och uppstigning 08 går däremot finfint. I övrigt gillar jag att handla bland (förtids)pensionärer, nyblivna mammor och daglediga på förmiddagar innan lunchruschen.
Sämsta: Tre-fyrasnåret på eftermiddagen. Intetsägande gränsland eller kvicksand.

Ordet/uttrycket?
Bästa:Let’s try that crowd pleaser one more time” säger jag oskäligt ofta. Finlandssvenskt ”satan” som ett sätt att sätta punkt, oavsett vad det är (jåå, kisson, kisson, satan *paj paj*).
Sämsta: Hatobjektet nr. 1 för närvarande är ”exalterad”. Skruvade också på mig i bänken varje gång någon presenterade forskningsresultat och snackade om avstånd på atomnivå som angstroms (Ångström). Svenska låneord i engelskan är hemska överlag, smorgasbord, rutabaga, fy fan. I övrigt vägrade jag givetvis beställa ”vegolasagnen” i Stockholm till förmån för ”den vegetariska lasagnen”.

Read Vego magazine on Readly - the ultimate magazine subscription. 1000's  of magazines in one app
asdfjsgjökswgjösgjks

Med sociala medier?
Bästa: Att vem fan som helst som vill, orkar och har något att komma med kan göra något utan att behöva övertyga en cigarrökande gubbe bakom ett skrivbord.
Sämsta: Att vem fan som helst som vill, orkar och har något att komma med lever på den allsmäktiga algoritmens nåder.

Sexig politisk förströelse

Hittade denna studie och fnissade åt resultatet. Med r=0.06 och r=0.12 är sambanden mycket svaga, rent underhållningsvärde.

Det som är mest degenerate står förstås att finna i den kvadrat som fördömer degeneracy mest, den auktoritära högern. Roligt också att se stereotyper såsom feministmän från auktoritärvänstern som gillar att dominera i sängen, högerns uniformsfixering, högerkvinnornas vurmande för males dominating, auktoritärvänstertjejers tjusning för bodymodrelaterade piercing/cutting, etc. Notera också att males submitting anses mer tabu än females dominating, males dominating och females submitting.

Mitt egna femdom-shtick står tydligen att finna inom den libertarianska vänstern, både vad beträffar kvinnor och män. Intrycken från Fetlife/Darkside skriver under på det. Enligt min erfarenhet är det också mycket vanligt att manliga subs som har masochism som primär grej befinner sig nånstans kring centrism/snäppet högerut, men anekdotisk bevisföring och en ovetenskaplig studie håller inte för att dra slutsatser annat än lulz.

Det är för övrigt kanske femton år sedan jag sist gjorde ett Political Compass-test. Som tonåring brukade jag hamna ungefär två rutor left och tre rutor mot authoritarian. Undrar var jag ligger nu?

Ei vittu.

Är egentligen lite förvånad över att hamna så långt vänsterut, men så är testet också kalibrerat för amerikanska förhållanden. Trodde den uppsättning ståndpunkter där jag resonerar som en åldrad högergubbe skulle inverka mer på slutresultatet, men icke, de mysigt nordiska socialdemokratiska värderingarna väger tyngre. Manliga subs som vill öka sina chanser på dejtingmarknaden borde bevisligen gå med i Lib Dems.

Clash of the spergs

What Happened to iDubbbz? Why Was iDubbbz's Channel ...

iDubbbz är en texasfödd youtuber som byggde sin följarskara via serierna Kickstarter Crap, Bad Unboxing och Content Cop. Duden var en ostoppbar meme machine i mitten av 10-talet: ”Hey, that’s pretty good”, ”I’m gay”, ”I have crippling depression”, etc. Hans collabs med FilthyFrankTV, maxmoefoe, anything4views och HowToBasic har tio-tjugo miljoner visningar styck. Vem kan glömma klassiker som Deadly Twister och Deadly Twister 2? Inte denna perversa tant.

Don’t try this at home, kids.

På senare år har iDubbbz snarare satsat på streaming samt long form-dokumentärer, den första om en excentrisk youtuber i Michigan och den andra om en excentrisk avdankad youtuber som jobbar i en glassbar. Jag kan tycka att greppet i bådadera mer än nosar på lyteskomik, och då inte på ett könsrockigt sätt, snarare med något väldigt beräknande i bakgrunden. Drivkraften känns dock inte ondsint, och båda verken är välproducerade.


Med bakgrund av detta reser iDubbbz till Fall River, MA för att filma en dokumentär om Sam Hyde i mars 2021. En excentriker och ex-youtuber, check. Det finns dock lååååååångt mer att unpack (detta millennialälsklingsord) vad beträffar Mr. Hyde, var fan ska jag börja.

I min mening är Sam Hyde en av de roligaste människorna på planeten, mästertroll och showman med ett helt badkar talang att ösa ur. Följarskaran byggdes via MDE (Million Dollar Extreme), en youtubekanal han hade tillsammans med vännerna Nick och Charls. Efter åratal av hårt arbete lyckades killarna landa en show på Adult Swim, och där kunde sagan ha tagit vid på riktigt. MDE Presents: World Peace producerades dock bara i en säsong; Adult Swim droppade påläggskalven Sam & c:o efter denna Buzzfeed-artikel.

Bredvid badkaret står nämligen också en bubblande häxkittel med extremhögerkopplingar, skumraskaffärer, kluster B-personlighetsdrag (antisocial, borderline, histrionisk, narcissism), föräldrakomplex, självkänsla lägre än noll, fixering vid ultramaskulinitet, kroppsdymorfi, homofobi till en sådan grad att det måste ligga förnekelse eller barndomstrauma bakom, misogyni, groominganklagelser, sexuella trakasserier… nämnde jag att duden agerar fadersgestalt och ger life advice åt tusentals 20-åringar?

På mindre än femton år har Sam gått från ultratwink via någon sorts six-figure software engineer-look till testomonster. Det är svårt att inte fascineras av kombinationen pojkaktig goofiness + karisma + egensinnighet + intelligens + självhat + vidriga handlingar + extremism + sociopati + misär. Vissa vägrar konsumera hans material över huvud taget, andra avgudar honom. Få förblir oberörda.

SAM HYDE - WE GAVE EACHOTHER SO MUCH AIDS - YouTube
SAM HYDE - TheLuup (DIFFERENTLY THINK) - YouTube

Att förknippas med Sam Hyde är alltså inte ett lättvindigt beslut för en person som iDubbbz, men ändå flög han till östkusten för att göra en dokumentär. Varför? Vad var det han ville åstadkomma? Det hela blir ju inte bättre av att det tycks ha funnits noll kommunikation kring förväntningar och vision.

Hyde har givetvis sett de tidigare två dokumentärerna och antar därför att narrativet centreras kring att trilla av vagnen efter Adult Swim-petningen. Förväntningen är att han ska spela rollen som en intressant men tragisk has-been, men istället bollar han idéer kring hur han och teamet ska leka med iDubbbz förväntningar. Ett sätt att dels självironisera, dels ge iDubbbz vatten på sin kvarn, och dels bara göra något underhållande till dokumentären.

Genast jag såg en försynt Ian stiga in med obekvämt kroppsspråk och filmmaker-kepsen på visste jag att detta inte kommer sluta bra.

Att dyka upp med klassisk iDubbbz-energi hade flugit så det sjunger om det, men det är många år sedan den planade ut vid det här laget. Hyde är oberäknelig och intimidating som fan sett till sätt och kroppshydda. Framför allt sitter han i orubbat bo omgiven av sitt team med chaotic neutral-energi i en totalt fejkad situation i ett totalt fejkat kontor for the lulz, iDubbbz har bara med sig en kameraman.

Under dagarna som följer beter sig iDubbbz oftast i princip som en gisslan. Det är en situation han inte kan kontrollera över huvud taget, han är där på Hyde & c:os nåder och villkor.

Fejset på en man som inser att hans planer totalt rinner honom ur händerna i passagerarsätet på en Slingshot framförd av en man som inte har något att förlora.

När den efterlängtade intervjudelen med Hyde väl rullar igång kan man skära stelheten med kniv. iDubbbz sitter nedsjunken i en soffa mot väggen och Hyde sitter på en kontorsstol och lutar sig framåt (äldsta tricket i boken, han vet precis vad han gör). Av till synes uppriktig nyfikenhet frågar Hyde varför iDubbbz beslöt sig för att göra en dokumentär om honom, vilket han inte svarar på.

När intervjun så öppnas ”på riktigt” ställer iDubbbz frågan om Hyde minns deras första interaktion, vilket han nekar till. Tydligen copyright-claimade han en video som iDubbbz gjorde i början av sin karriär, år 2013-2014 nån gång, och när iDubbbz mailade och bad om att få ärendet upphävt svarade Hyde att han gör det om iDubbbz skickar en video där han squattar 2 plates (strax över 100 kilo). Typiska Hyde-fasoner.

Vi har sett iDubbbz ”genuint förbannad”-leende förr, till exempel på slutet av just Deadly Twister 2. Killen är fortfarande arg, det är uppenbart trots att han halvhjärtat försöker vifta bort det. Hydes defensiva kroppsspråk byts ut till genuin förvåning när han möts av denna oväntade ilska, och där och då skjuts det kvarvarande förtroendet i sank. iDubbbz medger till att ha sparat det dramatiska momentet för att få Hydes reaktion på film, men hela situationen går i baklås.

Det finns sannerligen fog för att framställa Hyde i dålig dager, personlig beef eller inte, och alla artister utom en avsvor sin medverkan i World Peace efter att programmet blev canceled. Musikkritikern Anthony Fantano fick be om ursäkt för att ha intervjuat Hyde och ta ner videon. Hyde har inget att vinna på att öppna sig, även om hans brand inte skulle vara en provokatör bland provokatörer.

Om iDubbbz hade velat komma Hyde inpå livet och ta reda på vad som faktiskt driver hans verk och leverne, vad resonemanget kring hans öppna association med alternativhögern är, hur han känner inför World Peace och hur relationen till MDE-kollegerna har ändrats, hade han då dragit upp en gammal oförrätt first thing? Eller var tanken att göra en hit piece på grund av det personliga vendettat ändå?


Hyde har varit canclad och bannad/demonetized från alla mainstreamplattformar i flera år, det går inte att ta ner någon som redan är under jorden. Med intäkterna från Gumroad och kryptopengar tycks det dock inte gå någon nöd på honom.

Okej att iDubbbz kan komma in och vara smart och göra dokumentärer om totala kufar, och Hyde må vara minst lika spergig som iDubbbz själv, men långt svårare att få grepp om än de två tidigare dokumentärobjekten. Själva dokumentären verkar ha lagts på is, antagligen för att iDubbbz inte kunde pussla ihop ett narrativ av materialet. Dokumentären om dokumentären, i vilken han framstår som räddhågsen och långsint, har dock håvat in en miljon visningar på en vecka.