En gammal hederlig (stulen) blogglista, del 2

Hur många kuddar sover du med?

Två. Har en ”””””””dubbelsäng””””””” (en brittisk double är bara 135 cm bred) och det ser fan tragiskt ut med en enda kudde. Däremot sover jag bara på den ena, och alltid på ytterkanten.

Äter du några vitaminer eller kosttillskott?

Två. Tuggar i mig 1000 µg B12 en gång i veckan och 100 µg/4000 IU D3-vitamin per dag. Våren 2018 hade jag tuggat 20 µg D3 dagligen i sex månader och var ändå strax under referensvärdet, så jag brassar på.

Vad läste du för språk i gymnasiet? Vilka språk kan du?

Lol, gymnasiet. Gick två (kaotiska) år på IB-linjen först, och eftersom undervisningsspråket var engelska hade vi engelsklektioner i stil med modersmålstimmarna, dvs. vi läste böcker och skrev essäer, diskuterade stilgrepp etc. ”Det andra inhemska”, alltså finska i mitt fall, var obligatoriskt.

Gick även en Arbis-kurs i ryska medan jag ännu bodde i Vasa, sen två kurser holländska i Åbo innan jag flyttade till NL. Av ryskan finns det inte mycket kvar, typ enstaka fraser samt det kyrilliska alfabetet, men holländska kan jag flytande.

Hav eller pool?

Jadu, när var det pool-läge senast? Ibiza?

VS

Café del Mar, augusti 2018

Föredrar alternativet man inte ens måste vara i för att njuta av.

Tycker du det är värt att lägga mycket pengar på fina smycken?

Billiga smycken som kliar och blir bronsfärgade och som man måste smeta ett lager genomskinligt nagellack bakpå för att de inte ska bli gröna och sånt har jag växt ur. Däremot förstår jag mig inte på att lägga flera hundra euro på ett smycke heller, känns extremt ovärt. Skulle bara noja över att tappa eller repa det.

Överlag har jag försökt få in vanan att bära smycken till vardags flera gånger utan att lyckas. Speciellt ringar kan kokk se, de är fan bara i vägen vad än jag gör.

När man sätter i örhängena blir det dock genast fest.

Kan du busvissla?

Nä, lyckades aldrig lära mig det. Får några diffusa minnen av att morsan försöker visa mig och säger att det var något man måste kunna i Hankmo eftersom det typ var en nödsignal (?)

Vad har du för ringsignal på telefonen?

Default-trudelutten i SailfishOS. Det blir mycket Hello madam I am calling from Currys/O2/Carphone Warehouse how are you today? med spoofade nummer från London och Liverpool, men jag måste ändå svara pga. jobb, va.

Har du körkort?

Ja pga. Österbotten.

Är du religiös?

Nej pga. Österbotten.

Eccles, augusti 2020

Har du någon tatuering? Vill du göra någon tatuering?

Nej pga… ja, varför? Gillar min hy och tycker den är finast utan motiv, typ. För några år sen funderade jag på att tatuera över ärren på vänsterunderarmen eftersom de ser ut som någon sorts self harm, men när jag väl ritade motivet och insåg hur stort det måste vara fick jag kalla fötter. Piercingtjej rätt och slätt.

Go to-mat som alltid är gott

Flaps!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Förfestmaten nr. 1. Lagar sig själv i ugnen, självservice, alla äter precis så många de vill och orkar. Dessutom ännu godare som krapulamat efter tolv timmar i kylen.

Blandar helt enkelt uppblottnad och urklämd sojakross + bönor + tomatpassata + en påse frysta grönsaker + lök + vitlök + en jävla massa kryddor och örter + en jävla massa salt, peppar och rypsolja i en stor gryta i ugnen. Sen får man fylla små eftervärme-värmda tortillor med det + ris och garnera med en lättsaltad blandning av rödlök, gurka och tomat + hot sauce. Lyxvarianten innefattar även (havre)fraîche, färsk koriander och lime.

Hur ofta tvättar du håret?

Två-tre gånger i månaden i snitt. Efterbehandlingsbalsamet räcker tills nästa gång det är dags att färga håret. Circle of life.

Har du bra självförtroende?

Litar på tangentens riktning.

Har du något klädesplagg som du använt i flera år och aldrig blir trött på?

Det är fan många, måste räkna. Brukar inte ”bli trött” på kläder, har dem tills de faller sönder i sina beståndsdelar eller är synligt och fult slitna.

Av tjugoåtta plagg i garderoben har jag haft hälften i fem år eller mer. Sex av de tjugoåtta plaggen har jag köpt splitternya. Är dock beroende av att andra donerar sina nya felköp eller knappt använda kläder till second hand/charity shops, trolololo.

Bland annat denna Pampas-paita från 80-talet hänger fortfarande med. Åbo, maj 2013.

Vad köper man för blommor till dig?

Förr brukade jag ge ett uttryckligt blom-veto. Jag tyckte helt enkelt att det var synd att skära av blommor medelst kniv bara för att ploppa dem i en vas i typ en vecka. Detta respekterades givetvis inte eftersom folk värderade lusten eller impulsen att ge blommor högre (eller snarare: obehaget i tanken på att komma tomhänt eller köpa något annat var större än obehaget i att köra över en ung människas vilja).

”Jag vill egentligen inte att ni köper blommor, det är så ledsamt när de vissnar” behandlades med samma tyngd som MAMMA JAG VILL HA EN HÄST och jag fattade inte varför. Det tog ett bra tag innan jag förstod att blommorna egentligen var riktade mot morsan, jag var bara en proxy. Så tycks det ofta vara med diverse bemärkelsedagar tidigt i livet, det är föräldrarna man gratulerar i första hand.

Nu händer det inte att jag får blommor längre eftersom jag har tagit mig förbi diverse milstolpar och äldre släktingar har trillat av pinn. Det har varit tunnsått med kvinnliga vänner som skulle kunna få för sig att köpa blommor till födlaren, och det finns väl ingen man under 50 som köper blommor på eget bevåg (förutom typ till morsdag och den 14:e februari, om ens det). Eller ja, GB skickade faktiskt en bukett när jag hade fått ett dåligt besked, men det visade sig senare att den hade levererats till granndörren. Lol.

Numera har jag mjuknat en smula i min blomneuroticism, men föredrar oftast andra sätt att visa uppskattning. Om jag verkligen ville ha blommor skulle jag se till att 1. uttrycka det klart och tydligt, inga jävla hoppfulla hintar och 2. specificera vilken sort, färg, samt reservalternativ. Män är i allmänhet inte tankeläsare, och om en arg (eller ännu värre, besviken) kvinna är ett möjligt utfall efter ett försök att glädja henne… ja, då blir det vinnande draget att inte spela.

Hur uppvaktar man dig?

Man kan skriva/rita/photoshoppa något roligt, eller smälla en flaska champagne/absint på bordet. Presentkort till massage och fotvård och sånt är också guld.

Vad blir du glad av få höra att du är?

Sånt som jag anstränger mig för att vara och göra. Jag är till exempel väldigt mån om att förstå människor jag tycker om.

Mina första tankar var dock ”a good DM” och ”a good domme”. Lol.

Vad händer i helgen?

Heart of Glass! T och C dyker upp om… två timmar, vilket betyder att det är hög tid att tjippa iväg och köpa förfestflap-ingredienser när jag är klar med denna lista.

Vad bävar du inför?

Köra bil i UK. Bara tanken ger mig adrenalinpåslag.

Vad var det senaste du skrev i Word?

Jag skriver vanligen i Notepad, eller Anteckningar som det brukar heta på svenska. Åtminstone är jag inte George R. R. Martin; gubben är ökänd för att skriva i DOS-programmet WordStar 4.0.

Sånt som ska skickas in skriver jag däremot i WordPad, senast en intervju till STBL som torde pubbas nån gång snart.

Sommar, höst, vinter eller vår – vilken tid på året föredrar du?

Alla fyra årstider har sin charm och jag är grymt nöjd över att få uppleva dem, men kanske senvåren. Jag fyller år, allt är #00FF00-grönt och hela sommaren är ännu framför en. När jag var yngre drogs jag dock med en stark melankoli just där kring skolavslutningen, en gång brast jag ut i sorgegråt när jag såg en kanske 85-årig man med studentmössan på. Nu gör tanken mig främst rörd.

Är du blyg?

Nä. Reserverad i större sällskap och formella sammanhang, brukar definitivt lyssna mer än jag pratar, men blyg skulle jag inte säga.

Vilket påminner mig om när jag gjorde en Berusad.org-undersökning kring huruvida folk var rädda för åskan, och en stor del av killarna valde svarsalternativet ”nä, men jag har respekt för den”. Det var bara tjejer som täcktes svara ”ja”.

Vad skulle du som tolvåring tycka om ditt yrke?

En gammal hederlig (stulen) blogglista, del 1

Det strösslas sannerligen. Mycket förändring just nu, men en sak består alltjämt: blogglistan. Snodd av Sandra.


Vad köpte du senast?

Hobgoblin Ruby 5,2 % på halvlitersflaska till D&D i tisdags (förrgår). Drick inhemskt – må gott. Här får man tre flaskor till samma pris som en i Finland, något roligt ska man ju ha i allt det gråa (som dock har varit strålande på sistone, krokus och snödroppar och narcisser överallt).

Om det inte är krokus, snödroppar och narcisser vill jag inte veta. Blå pillret plz.

Hur lång är du?

1,73 i strumplästen.

Vad gillar du mest med dig själv?

Är frestad att skriva ”ingen kommentar” men nöjer mig med gnäurgh.

Vad gillar du minst med dig själv?

Blårg.

En person du saknar

Vardaglig saknad av folk som bor långt bort skulle jag inte karakterisera som saknad, främst längtan och förväntan och fantasier. Möjligen för att beslutet att flytta har legat i mina händer varje gång, det har liksom aldrig handlat om ”oho nu fick jag jobb här”.

Saknad har något mer oåterkalleligt över sig. Fjärde mars och femte oktober är datum med fortsatt signifikans, men utöver Nemesis har jag nog ägnat mest tid åt att sakna en vän som var grymt viktig i tonåren. Det tog rätt hårt på mig när personen flyttade till Sverige och bröt kontakten. Det fanns ingen annan som kunde fylla samma roll och jag fick heller aldrig någon riktig rätsida på varför.

Senaste gången jag kontaktade personen i fråga var år 2021, då i syfte att efterlysa referensbilder från Vasa på 00-talet till Trevor. Innan det hade jag inte försökt ta kontakt på… sisådär åtta år, eftersom jag förlikade mig med saken. ”Left on read” även denna gång.

Är du romantisk?

Beror på vad som menas. Blommor och choklad och middag med tända ljus och månskensserenader med luta och ett spår av vittu rosenkronblad som leder in i sovrummet medan Bon Jovi spelar i bakgrunden?

Jaha.

Romantisk i samma bemärkelse som en hemmaboende ungdom med en idealistisk syn på att bo i kollektiv eller cottagecore-drömmen hos en livslång storstadsbo, inte särskilt. Mer när jag var yngre. Nu har jag hunnit uppleva en del av det jag drömde om och vet att allt blir vardag. Hedonism blir vardag. Homeostasis is a bitch.

Samtidigt vill jag gärna tro att det finns något som ligger mellan non-stop hedonism släsh eskapism släsh luftslott och en vardag modell rutig ingenjörsskjorta (eller diskvatten… eller diskvattensdoppad ingenjörsskjorta, om man har riktigt läidon). Jag är ganska bra på att dra fram de romantiska aspekterna i en upplevelse och liksom vila i dem. Det blir ju svårare att uppnå sånt desto mer man försöker.

En skopa romantik hjälper nog överlag mer än det stjälper. Så gott som all musik jag lyssnar på har spelats in i en koppi i vilken musikerna har fingrat på sina instrument en efter en, tagning efter tagning, med tillhörande lunch och halvdruckna kaffekoppar, och så har sången spelats in och lagts på sist. Men inte är det ju det jag ser i huvudet när jag lyssnar, nej, det som spelas upp för mitt inre öga liknar mer en idealiserad musikvideo än något annat.

Vad beträffar romantik inom relationer nöjer jag mig med att mumla något vagt om att ”passion betyder lidande” och ”ingen ros utan törnen” och sånt.

Har du söndagsångest?

Vardagens charm var för mig obegriplig tills jag slängde bensågen och skaffade en större sko.

Vilka städer har du bott i?

Vasa, Åbo, Utrecht, Delft, Haag, Manchester. En ramsa som jag har rabblat fullt tillräckligt.

Lyssnar du på poddar? Vilka?

Arbetar jag med bilder snarare än text är det poddar non-stop och alltid svenskspråkigt. Musik blir tårta på tårta, men att rita medan någon pratar är typ som att klotta i ett skolhäfte.

Låt på hjärnan just nu

Låten från senaste episoden av Todd in the Shadows serie One Hit Wonderland som jag kollade igår, dvs. Autograph – Turn Up the Radio, en låt som för mig och många andra närmast är förknippad med Grand Theft Auto: Vice City (2002).

Ett romantiserat Miami i ett romantiserat 1986.

Är du en ringare eller smsare?

Ring, ring, snälla slå ingen signal, tystnaden är så total och det är meningen. Om någon jag känner ringer oombett brukar det alltid vara dåliga nyheter, såvida det inte är morsan, men hon är förlåten för hon är boomer. Samtal kommer man överens om.

När går du och lägger dig?

Klockan kan ganska ofta visa 01 eller 02 när jag kliver ur badet. Min resväg till arbetsplatsen mäts i meter.

Vad är det modigaste du gjort?

Bla bla bla lämnat allt och flyttat till ett annat land två gånger (VISSTE DU ATT JAG INTE BOR I FINLAND??????+++++) är väl någon sorts standardsvar. När jag skulle pierca båda nipplorna med nålar vars tjocklek uppgick till två millimeter var jag dock rädd på riktigt, men jag var 18 år minus exakt två månader och höll god min.

Har du någon gång åkt ambulans?

Ja, en gång, men det minns jag inget av. Tragikomisk historia från hösten 2016 som jag borde sätta mig ner och skriva. Lägger till på listan. Den är lång.

Har du haft urinvägsinfektion någon gång?

Ja, liksom merparten av den kvinnliga befolkningen. Flera år sedan senast nu dock, ta i trä och allt det där.

Vilken är den lökigaste quoten du vet?

Som jag har förstått det betydde ”lökig” ursprungligen att vara loj eller avslappnad, men motsvarar idag snarast engelskans ”cheesy”.

Vad gäller citat och sägningar finns det en hel del frukter som hänger så lågt att de snarast är fallfrukt – att karpa diemen och leva och skratta och älska etc. har spytts på till lust och leda. Det påstådda Marilyn Monroe-citatet om att inte förtjäna någons bästa om man inte kan hantera personen när hen är som värst börjar också nå dit. Hipsterfräckisväggbonader i stil med ”En stor kuk är en klen tröst i en fattig familj” och dylikt är ganska trist även det.

Upplever det som att de lökiga citaten har ökat explosionsartat på internet i modern tid, men visst fanns det sånt på 2000-talet också: så kallade ”motivational posters”. De följde typ samma format – en liggande bild, en tjock svart ram, ett ord eller en kort rubrik, samt ett citat – men det spårade förstås ur till sist.

WHARRGARBL

Resa snorbilligt: en fallstudie

Snyltar som bäst på Starbucks-lektris och värme i några timmar till priset av en liten kopp svart té med sojamjölk. Lyssnar på utrop om latte caramel och café au lait och espresso l’americano beställda av Alexandre och Justine och Henri vid Stjärnbocken i Charleroi, Fran… jag menar Belgien. Trolololo.

Jag har definitivt inte en tum mörkblond utväxt just nu. Det är absolut bara belysningen.

Men Madrona, vad vittu gör du i Charleroi? Skulle du inte tillbaks till Manchester?

Jo, det ska jag, dessutom med hänsyn till ekvationen obetald ledighet + oförutsedd utgift = billigast möjliga tillbakafärd. Betalning sker i tidsåtgång och nedsatt komfort – pyramiden tid-pengar-bekvämlighet gäller som vanligt.

Hittills har resan gått till Vasa med bil, därefter tåg Vasa-Hesa flygplats, sen Hesa-Poznań (Polen), Poznań-Charleroi, och härnäst Charleroi-Manchester. I sin helhet 32 nätta timmar restid från dörren i Österbotten till dörren i Manchester. När jag DM:ar tycker jag att resande ska kännas som resande snarare än teleportering, såvida man inte bokstavligen teleporterar, så det är väl någon sorts egen medicin-läge.

Inget Skyrim här inte. Gott om tid att skriva, planera och fundera.

Betalade totalt 45 euro för flygen under förutsättningen att alla tre var på skilda bokningar, och med ett dylikt arrangemang skulle incheckning av en stor resväska kosta nästan tre gånger så mycket som själva resan. Det gäller att… prioritera, som den där jävla Magnum-reklamen från typ millennieskiftet.

Det har snackats om produktplacering i memes i ett antal år, men nu när jag tänker efter var ju förhållandet helt omvänt när jag gick i lågstadiet: själva reklamen blev till någon sorts proto-meme, eftersom alla ungar marinerades i samma jävla reklamer på Sveriges TV4.

Vi papegojade att det gäller att filtrera fulölen och har ni fest eller? och dra in magen så jag kommer förbi och fram och hej Kaj! HALLÅÅÅÅÅ BÖRJE och Nisse på Manpower och har inte du varit här förut? nae… och jamen snälla Åke och när du får oväntat besök och Robert från Boxer och STOPPA TJYYYYVEEEEN och framför allt, har du problem, ring Poolia och madafakking Ipren, den intelligenta värktabletten. På demensboendena år 2070 kommer vi fortfarande kunna texten till den där jääääävla låten.

stark kämpe.png

Ähum.

Pointen är att jag fick ta mig en ordentlig funderare på vad som skulle få följa med tillbaks till UK i läppisryggsäcken. Förutom de absoluta nödvändigheterna (pass, telefon, hörlurar, laddare, hemnycklar, tandborste och själva läppisen) blev det:

  • plånboken (gammaldags maffig, avlång och rektangelformad, men lever fortfarande i någon sorts 2004-villfarelse om att det är vuxet)
  • filofaxen (se ovan)
  • allt smink och alla sminkpenslar (dyra/svårersättliga)
  • signaturparfymen (ej i produktion längre/ytterst svårersättlig)
  • kontaktlinserna (kräver recept/svårersättliga)
  • solglasögonen med styrka, inkl. hårt fodral (svårersättliga)
  • vattenflaskan i metall (trotjänare, affektionsvärde)
  • nattlinnet (praktiskt)
  • ett par strumpor som egentligen tillhör T (samvete)
  • necessär med allt möjligt skit i (bl. a. medicin, fickspegel, läppenna i nyansen Nightmoth, rullpapper, skoskavsplåster, öronproppar, bettskena, pennor, hårband… och måttband, man vet aldrig när man behöver mäta något)
  • she-wee (praktiskt, samt något sorts odefinierat affektionsvärde lol.)

Tittade även på alla rollspelsjuttur jag hade med mig och övervägde i ett svagt ögonblick att lämna åtminstone en av böckerna i Finland, men bekände färg och packade ner allt.

  • D&D 5e Monster Manual
  • D&D 5e Player’s Handbook
  • Mörk borg-handboken
  • DM-skärmen
  • tärningarna

Jag är en dungeon master. Vad är några extra kilon att släpa på mot att uppfylla sitt kall?

Pick up the heaviest load you can carry, som hummerfarsan sa.

Bland sakerna jag motvilligt lämnade i Finland finns själva handväskan, bottnen av en flaska Fix+ Lavender, satinmorgonrocken jag fick till födelsedagen som jag tillbringade i häktet år 2007, de tjockaste träningsbyxorna, samt två favoritklänningar i svart sammet som har hängt med sedan högstadiet.

I klädesväg drog jag på mig favoritleggingsen under ett par jeans, favoritigaste favoritklänningen under favorittröjan, samt knöt en röd flanellskjorta runt midjan. Lyckades hålla mig från full Michelinmannen-mode eftersom jag inte ville hamna på nyheterna.

Finlandssvensk kvinna kollapsade i boardingkön – bar fyra lager under ytterkläderna

”Det finns inga dåliga kläder, bara för bra väder”

Nu hoilar de att de snart ska börja stänga här, så jag får maka på mig. Ska se om jag hittar något annat ställe att slå upp min svarta koloss och knapra vidare på tangenterna; hann med en del äventyr i Poznań.

Råg i ryggen, etc.

God ”riktig” jul. Drack just julmust ur ett glas med blåbärssopprester i och åt en vihis med gurksallad och senap. Kände mig som den mest nordiska personen på planeten tills jag tristessläste S-kedjans medlemskundtidning Samarbete och hittade en intervju med en f. d. mjölkbonde.

Karln skulle träffa sina föräldrar på jul för första gången på aderton år och sa ”det är nog bra att ta med en rulle hushållspapper, det kan bli känslosamt”. Jag vet när jag har blivit besegrad.

I övrigt hade brorsan med sig ett paket Weetos for the lulz när han kom hem. Konstaterade genast att det har skett ett generationsskifte i produktens ansikte utåt. Gubbens hår var ju vitt som på en 80-åring redan på 90-talet, så visst förstår man att han har kilat vidare, men vem kan det här tänkas vara nu då? Son? Barnbarn? Bror-/systerson?

Nä. På baksidan påstås det att slyngeln muka är Professor Weeto. Raketkarriär får man säga, killen kan fan inte vara en dag över 17. Jag känner framför allt inte till någon professur som man innehar på livstid och som går i arv på det där sättet, så antingen har de retconnat skiten rakt av, eller så är det ren och skär nepotism… eller så har han bytt kropp. Eller så är det någon sorts jävla prequel.

Jag har för övrigt en stark aversion mot claymation, dvs. leranimation som jag rätt och slätt tror det heter på svenska. Wallace and Gromit väcker i mig samma känslor som lotusfrökapslar, och 90-talsprofessorn ger definitivt utslag.


Tänkte dock egentligen inte raljera kring semi-irrationella aversioner eller veteprodukter idag. Åter igen har mängden råg jag häver i mig fått min kropp att må fantastiskt. Uttrycket råg i ryggen har inte uppkommit ur tomma intet.

Brommabandet Råg i Ryggen. Gissa vem av de två killarna i främre raden som spelar trummor respektive orgel/synth.

De här japparna uppfann faktiskt musikgenren trance redan år 1975. Lyssna själv:

Elorgel är fan najs. På den här tiden skulle man ha ett utpräglat teknikintresse för att befatta sig med regelrätta synthesajsers, en Moog var svindyr och kunde se ut såhär:

Bröderna Lejonhjärta-frillan hjälper.

Man kunde förstås också bara peta lite på en något mindre avskräckande Minimoog.

Angränsar till fusk.

Råg i Ryggen släppte endast ett album, men det är ett väldigt gulligt album. Vissa låtar är på svenska, andra är en uppvisning i pre-internet-engelskkunskaper och god vilja.

Sången är milt sagt sådär genom hela albumet, men det är inte poängen. Jesus vad killarna är tighta musikaliskt, och låtskrivarkonsten sitter redan där den ska. Andalusiska kadenser och tydliga låtstrukturer med avgränsade utrymmen för utsvävningar, och sedan direkt tillbaks till fast mark som om inget har hänt.

Texterna handlar främst om tjejer, som sig bör när man nosar på 20-strecket (förutom historien om när snuten tog någon för att han halkade på sin vän Jans bananskal, låten om att knark är farligt, och instrumentallåten Spångaforsens brus, som låter som om någon smög ner en dutt uppåttjack i Bo Hanssons kaffe).

Hobbitar som forsränner på en trädstam.

Det bjuds också på lite tvärflöjt. Älskar tvärflöjt i proggmusik. Man vill ju bara sitta barfota på golvet i Tillsammans (2000)-kollektivets vardagsrum och spilla rödvin på manchesterbyxorna och röka tobak och vifta med tårna. Åtminstone vill jag det.

Armhålorna rakar jag fortsättningsvis.
Hur många gånger tror du han har läst Lord of the Rings?

Samtidigt är killarna förmögna till ett jävla ös, av den sort som i regel är svår att frammana efter en viss ålder. Man hör fan hur svetten flyger från trummisen på denna liveinspelning av Sanningsserum, han tar i för kung och fosterland. När jag är nära dig får jag stora skälvan, jag skakar sönder vartenda ben uti min kropp, och sen en kör unga killar som brölar jag älskar dig kraftigt, och det är sant. Jag tror dem.


Jag och Nemesis brukade lyssna på albumet relativt regelbundet när jag var sisådär sexton-sjutton. Har ett minne av att ligga på golvet i min första lägenhet i Vasa klockan fyra på morgonen och känna så många olika känslor att det kändes som att mitt hjärta skulle sprängas till denna synthslinga.

Ingen behöver frekvenser över 8000 Hz.

När jag var tonåring hade jag en rationell förståelse för att sextio-, sjuttio-, åttio- och nittiotalet var förbi, och att de som var unga då inte var det längre, men det kändes inte riktigt så. Min tidsuppfattning jobbade mer med parallella plan än en enda tidslinje.

Det kändes som att killarna jag lyssnade på existerade samtidigt som jag, i den form de var på skivan, och att de levde och hade hälsan på ett parallellt plan av något slag, där det fortfarande var sjuttiotal, och man kunde doppa tårna i det och fantisera om att de alltid gjorde coola saker och aldrig hade tråkigt.

Just lying in a bar with my drip feed on
Talking to my girlfriend, waiting for something to happen
I wish it was the ’60s, I wish we could be happy
I wish, I wish, I wish that something would happen

Radiohead – The Bends (1995)

Inget nytt under solen.