Gälla telefonskrällen

Allehanda intryck idag. En äldre herreman som var triggered över den amerikanska stavningen av ett ord på en skylt, kassakillen som hasplar ur sig are you gothic? efter flera sekunders tystnad bakom berget av svarta loppisklänningar, bankkvinnan som svarar korthugget åtta minuter efter att jag skickade en fråga till jobbmailen kl. 18:14.

80s phone - Google Search | Phone, Office phone
<insert yuppie i kritstrecksrandigt here>

Ringde någon till apoteket kl. 18:02 kunde jag svara ibland, ekade signalerna genom en nedsläckt lokal kl. 18:10 var det bara att glömma. Folk som ringde precis vid stängning var i allmänhet mer tacksamma, tycker man det är rimligt att bli servad tio minuter efter stängning är risken för entitlement skapligt stor. Ett kvällsskrivet jobbmail motsvarar i min mening snarare ett intalat telefonsvararmeddelande på jobbtelefonen, något att lyssna på när man dyker upp följande morgon.

Just nu kan mina arbetsdagar börja vid middagstid och sluta vid midnatt. Det kan betyda att jag kollar lite annonser kl. 02:30 och hittar den 5802683:e sensuella järnsmidesljusstaken i ordningen. Väntar jag tills morgonen med att skriva? Nä. Lever vi i en tid där asynkroniserad kommunikation är legio är det upp till var och en att hantera det på individnivå, punkt slut.

Är det så att bankkvinnan har jobbtelefonen påslagen och alla push notifications och ljud och skit aktiverade by default även i hemmet har hon noll rätt att sura. Det är hennes ansvar att sätta gränser, inte mitt eller ditt eller någon annans ansvar att noja och oja över huruvida det är lämpligt att maila efter arbetstid. Brukar ändå fråga folk jag ofta mailväxlar med om de föredrar att kvälls-/nattmail ställs in att skickas 09:00 följande morgon, men det är uttryckligen ett sätt att vara tillmötesgående om jag är den enda som nattsuddar.

Difference Between Type A and Type B Personality (with ...
Weird flex but okay. Type B-bruttan ser ut att vara redo för utgång, ändå är det type A som brukar bli type AA till sist.

Blonde lunsen och flunsa

Allmänpolitisk analys förekommer endast i svepande och långgrund form på denna blogg. Rör det inte knark, internetfrågor, NEETs eller män som får stryk blir det styvmoderlig behandling, även vad beträffar stormen kring Boris Johnson.

Det är liksom inte så populärt med makthavare som festar loss med kolleger under pågående lockdowns. När mannen på gatan tillåts träffa en annan person, och detta bara så länge det sker utomhus, då är det fan inte läge att ordna blöta work dos. Det är heller inte särdeles smart att ordna brakfest kvällen innan The Duke of Edinburghs begravning, särskilt inte om man ska föreställa en konservativ jävel.

Man kan försvara sig med letting off some steam under en stressig tid, jovars, men säg det åt anhöriga som tvingades ta farväl av döende närstående via videolänk eller bakom en glasskiva. Toriesarna är rosenrasande, ska den blonda kalufsen äntligen ryka? En sammanfattning över hur paha det är finns här.

I övrigt försvinner hoten om böter för att inte bära mask i butiker och kollektivtrafik nästa vecka. Att uppvisa covidpass lite här och var kommer heller inte vara obligatoriskt. Det blir upp till individuella företag och krögare att bestämma huruvida de fortsätter i samma hjulspår, skulle tippa att inget ändrar i praktiken. Busschaffisen har fortfarande all rätt att vägra ta masklösa personer ombord och jag har svårt att tro att fetischklubbarna plötsligt skulle släppa på vaccinations- och testkraven.

I dagarna sänktes också antalet dagar man måste självisolera om man testar positivt. Förr sju, nu fem, och det är tal om att ta bort självisoleringskravet helt i mars. Det om något är väl en indikation på att man går mot att kasta in handduken och behandla covid mer som influensa. Har själv checkat ut mentalt för länge sen. Bär mask, gör en lat flow innan tätbefolkad inomhusvistelse, business as usual.

Vegskäl i Veganuary

Aldi in hot water with furious shoppers for 'irresponsible' message to vegans

Tweeten ovan fick Aldi lov att ta bort efter anklagelser om att det är ”oansvarigt” att marknadsföra processerade veganprodukter med högt salt-, socker- och fettinnehåll. Förstår inte argumentet över huvud taget. Tweeten säger rakt ut att det verkligen inte rör sig om health food, de försöker inte påstå något annat.

Produkterna lanserades dessutom uttryckligen lagom till Veganuary. Vem är det som deltar? Icke-veganer. Ju mindre energi som går åt till att hitta substitut, desto lättare att ge det ett försök, och när folk till sist trillar av vagnen har de i bästa fall lyckats hitta några oväntade favoriter. Det bästa sättet att göra varaktiga byten är väl att inte uppleva sig snuvad på någon form av bildlig konfekt. Ytterst få lyckas tillintetgöra en hel livstids alläteri med ett fingerknäpp, även om viljan finns.

Ponera också det vanliga allätarklagomålet att veganska produkter smakar ”för hälsosamt”. Vill jag själv ha skräpmat vill jag fan ha skräpmat, inte typ brownies som bara är sötade med dadlar eller agavesirap och skit för att kunna skriva 100 % NATURAL NO ADDED SUGAR och marknadsföra till en ännu bredare målgrupp, dvs. folk som är hälsomedvetna sådär annars. Trafikljussystemet finns väl till just för att konsumenten ska kunna göra informerade val, och äter jag skräp ska det vara rött, rött, rött hela vägen, annars får det va’.

Slutklämmen är att endast 22 % av Veganuary-deltagarna uppgav hälsa som orsak enligt projektets hemsida. Största orsaken är för djurens skull. Vill man äta oprocesserat är det väl bara att laga en kikärtscurry, eller?

Morsning korsning

Hade så jävla roligt vid Crossbreed igår, länge sen man var ut sist. Log som en idiot mot alla hela kvällen, de trodde antagligen att jag var E:ad. Dansade balanserandes på platåstövlar, fläktade sjön av varma kroppar med en solfjäder, åt ögongodis med blicken, drack vodka lemonade, rökte tobak och struntade i kylan, hade skoj i lekrummet.

Det råder strikt fotoförbud för besökare, vill man bli fotad är det den officiella fotografen som gäller. Förra Manchester-eventet i oktober var också en mycket bra kväll, bilder finns här (givetvis NSFW). Måste pallra mig till något av deras London-events nån gång och se vad det är för meininki i hufvudstaden.

Kom iallafall hem kl. 05-tiden medelst en svindyr Uber och vaknade kl. 13. Ingen nämnvärd krapula, men ändå söndags-fiilis denna lördag. Vegetariska birriatacos och På Spåret, perfekt.

Blandfärs och #bathroomtour!!!11

Ploppade mitt livs andra badbomb i badet igår (Snow Fairy). Någon gång ska väl vara den första vad beträffar sockervaddsdoftande tuggummirosa badvatten. GB sa att det såg ut som Fight Club-tvål, lel. Kände mig främst som 400 g blandfärs i köttsaft, men ren blev jag. Och inspirerad.

Beslöt mig därför för att gå loss och göra en riktig bathroom deep clean till flyttstädningsstandard idag, bara för min egen skull. Det känns som att en person som använder badbomber vill att upplevelsen ska börja med att stiga in ett rum där alla ytor är bling bling. Tycker alltid det är roligt att se hur andra har det, förmodar att du gör det också.

Takhöjden är trevligt maffig. Helkaklat badrum för första gången sedan jag bodde med exet i Utrecht, hurra!
Ingen extraktor men med två fönster går det finfint att vädra ut fukten. Inga blommor kom till skada när arrangemanget skapades, om orkidéerna inte var indikation nog. Vaxlyktan är från huuto.net nån gång under åbotiden, målade ALLT svart vid tillfället.
Vykort inköpt vid Tate Modern i London, maj 2019, ramen är från en charity shop. Minns tyvärr inte vad konstnären heter, men folk som står och pissar har iallafall något att stirra på.
Fick två fasta tvålar (säger man så?) i julklapp, och de behövde förstås någonstans att bo. Bricka från en charity shop, julklappshandkräm som granne. Den retrofuturistiska grejen på fönsterbrädet innehåller nattbettskenan, är professionell bruxist.
Betalade £12 för denna vackra grej, kvinnan förde den rentav hit med bil. Fantastiska skuggor när man släcker i taket, men kameran är inte tillräckligt bra för att fånga dem, har prövat. Har man tjockt hår är en såndär svart grej med mjuka piggar guld värd vid tvätt.
Rosenblad i en Iittala-skål jag fick som avskedspresent efter ett halvår praktik vid apoteket hösten 2012. Den svarta innehåller badsalt, som nu alltså trängs med Lush-inkräktare.
Jag och T for och hämtade dessa till ett industriområde redan när jag bodde i Eccles. Minns inte vad de kostade (var mitt i pregabalindimman vid tillfället) men minns att kvinnan som sålde dem hade en stabil aura. Den tredje, mellanstorleken, står vid bistrobordet i huvudrummet.
Har boilaren inställd så att det kommer perfekt tempererat badvatten ur varmvattenkranen för att slippa laborera med kallvatten. Mixer taps blir allt vanligare i UK, men mest är det fortfarande skilda kranar som gäller.
Undersidan av dörren har svällt någon gång, men har bild på att så var fallet redan när jag flyttade in, så min röv är täckt i frågan om agenturen börjar jiddra. Den lilla tvättbyttan blir lätt överväldigad så fort det ska tvättas lakan eller handdukar, och detta gör mig överväldigad, och så händer ingenting och ännu mer ingenting tills jag inser att jag inte har några rena byxor. Alltid byxor.

Allt som är nödvändigt + fult gömmer jag i ottomanen (vessapapper, rengöringstabletter till bettskenan, mensskydd etc.) Läser boken i fråga för tredje gången, den är värd ett inlägg.
Handduksvärmare = <3. Min favoritgrej med planschen är naglarna.

LIKE AND SUBSCRIIIIIIBEEEEE!