mspaint.exe

Det är något med enkelheten i Microsoft Paint som tilltalar. Blev förälskad i programmet som femåring. Det sitter i ryggmärgen att öppna startmenyn, skriva in mspaint.exe och trycka enter. Sen är det bara fantasin (och musarmen) som sätter gränser.

Man kan påbörja ett seriöst projekt och plöja ner timtal eller bara rita och se vad det blir till. Rita känslor. Rita födelsedagskort. Ganska ofta blir det människor.

Halvfärdigt självporträtt från 2017.

Hösten 2018, snabbt porträtt av A.

Ritat med stylus på en Nokia N900 (RIP) nån gång när exet och jag satt på ett tåg, 2013.

Sedan kan man starta upp Photoshop och göra någon sorts mixed media-grej också. Födelsedagskort, 2020.

Har i dagsläget börjat lära mig hur man ritar ”på riktigt”, speciellt eftersom Trevor Bock kräver en hel del olika poser och kroppstyper. Har förr tänkt att det inte är värt det, att jag hellre behåller det spontana, men det är som att säga att man inte vill lära sig musikteori för att man tror att det ska förstöra det råa och oslipade. Det gör det inte. Det är bara en verktygslåda så man snabbare kommer dit man vill.

Att rita är den enda aktiviteten jag kan hålla på med från uppstigning till läggdags, dag ut och dag in. Det torde betyda något.

Räidig(a) kar(ar)

Richard, livstrött kanadensare samt ”räidig kaar” ™.

Stuvade just in en överfull Pyrex-gryta innehållandes en miljon olika grönsaker, en absurd mängd Herbamare samt innehållet av en burk kokosmjölk i ugnen, tofuskivorna väntar på sin tur, sen två pitabröd var. Lat middag. Av salmiaken återstår endast Fazer-askarna. Vet inte om det är läge att vara stolt eller skämmas, så lämnar det där.

Fick mestadels positiv feedback på Trevor Bock, österbottningarna tar förstås till sig showen på ett mer personligt plan men settingen tycks engagera även utlänningar. ”Nostalgisk feberdröm”, ”triggered some weird-ass dreams”, ”mega-Daria-energi”, ”Hotline Miami Österbotten”, ”awkward avant-garde MTV/Adult Swim stuff”. I princip det jag förväntade mig. Vissa scener för långa, andra för svepande, några detaljer som borde klargöras, men i allmänhet genuin nyfikenhet. Känns bra.

Verkar slutligen ha bestämt mig för finlandssvenska med valfri engelsk textning, åtminstone till att börja med. Det finns ändå ett par centrala karaktärer i showen som pratar engelska, Richard är kanadensare, Trevors pappa är britt. En lösning helt på svenska eller helt på engelska hade inte känts helt rätt. Det är ändå (finlands)svenskar jag vänder mig till i första hand.

Kan antagligen göra rösterna till alla kvinnoroller själv (inklusive Linda som är trans) men har bett om hjälp med röstskådespeleriet å männens vägnar. Det tycks finnas en del räidiga karar som är villiga att ställa upp i den utvidgade bekantskapskretsen. Build it and they will come.

För-dömning

Richard kör sin pickup och börjar få läidon.

Skickade ut åtta minuter Trevor Bock (antagligen arbetstitel, alltid svårt med namn) åt nära bekanta för feedback idag. Nervös. Mer nervös än när gårdagens inlägg publicerades.

Skulle egentligen ha några klipp att släppa, men tror fan jag väntar lite med det. Har slutligen bestämt att det är bäst att dela upp storyn i episoder om tre-fyra minuter, attention spannen hos den genomsnittlige tittaren räcker nog inte till åtta-tio minuter som det ser ut idag.

Siktar på att släppa första episoden nästa månad. Har liksom inte riktigt fattat att det börjar dra ihop sig nu.

Kanske lite överiksi

Man har nog gått och blivit en smula manisk sedan man började med bupropion igen, men klagar inte. Crunch mode från morgon till kväll, försakar allt annat. Kör på nikotin, koffein, öl, vin, könsrock, Floradix och Alpro Greek style soygurtar. Ändå 23 g protein i en sån jävel. Slänger emellanåt en blick på A4:an med V. Vales Goals of Life som han skickade med när jag beställde Supermasochist-boken. D-I-Y. Do it yourself.

Smooth sailing

Ryggbygge av rang, bara för att målningen länge varit en favorit. Saturno Buttò.

Gjort idag: blivit glad över att Emma Knyckare svarade på ett ärligt och något utlämnande meddelande jag skickade åt Flashback Forever-podden via Patreon, varma smörgåsar, preppat D&D-session och lett den. Samt ritat två scener till, dvs. 37 sekunder animation gjord totalt nu. Hur många timmar har man inte sänkt för att få det till stånd?

Idag är det också två veckor sedan jag började medicinera igen (tack Indien) och därmed dags för doshöjning enligt samma schema som följdes 2013. Har definitivt märkt av ökad energi i vardagen, vissa saker har börjat gå på automatik.

Den enda biverkningen som märks av i dagsläget är käkspänningar, vilket jag också får av Lyrica. Tårta på tårta i den bemärkelsen, slocknar man utan bettskena får man fan i mig sota för det dagen efter. Men även under dagen får jag massera under kindbenet och påminna käken om att tänderna inte ska röra i varandra vanligtvis. Ändå ett litet pris att betala för avsaknad av helvetesdippar på eftermiddagen. So far so good.

Utvecklare av misstag

Jahapp. Gick tydligen och joinade en liten gamestudio på fyllan igår. Sa att jo, visst visst, jag kan nog göra pixelart och bangrafik och skit. Skoj att vakna upp krapula till invites till Trello och Bitbucket och allt vad det var. Behöver inte fler projekt men vad fan, erfarenhet som erfarenhet. Värre saker har hänt. Tack, fyllo-Droney.

Det börjar ta sig.

Midnight oil

Inte riktigt, men känns så med fullmånen i fejset. There’s more than one way to skin a cat car. Tror man börjat få grepp om det nu. Tjugofyra shots för 1m30s animation, kollade Sopranos-introt som också bara är James Gandolfini som kör för referens, kring sextio stycken får de in på samma tidsmängd men avser inte hålla samma tempo alls så det måtte funka. Plus att de förstås filmar med en kamera och slipper rita allt. Desto mer editering i det fallet, men ni fattar. Lär väl ta en två veckor innan jag har något vettigt att visa upp, men då jävlar.

The show must go on

Linda (född Karl-Johan) pressar bemun.

Det är tydligen Rhino Entertainment som basar över Grateful Deads katalog. Om man ska använda deras material på Youtube måste man skicka en länk till videon via email och man får förstås inte tjäna pengar på den. Är helt okej för mig så länge låten är helt clearad. Sen vet jag ju inte om en animerad show om sonen till en goth-transkvinna och en djävulsdyrkande historielärare som utspelar sig på något i stil med österbottnisk landsbygd kring år 2006 är något som går under Community Guidelines. Och det är innan man beaktar våld, sex, svordomar och förekomsten av knark. Jåå.

Lyssnar ofta på podden Flashback Forever när jag ritar. På forumet Flashback hängdes det långt, långt innan man uppnådde 18-årsgränsen, men det får väl anses vara preskriberat. Forumet har utvecklats rätt mycket genom åren och fått sin beskärda del negativ uppmärksamhet i gammelmedia, ibland förtjänt, men jag förblir ändå en vapendragare. Det skär lite i hjärtat varje gång de råkar läsa ett inlägg av Nemesis1, men det tar vi en annan gång. Lunch -> gym -> veckans shopping -> pizza.

Bränsle

Man tager vad man haver innan veckans inköpsdag.

Dagens lunch: vegekebab stekt med svartpeppar, morot och lök, airfryade sötpotatis-flaps (T skar, fråga inte mig), saltgurka, vitlöksmargarin med rödlök och koriander, färsk koriander, sriracha-drizzle som vanligt.

Har ritat och ritat och ritat på olika bakgrunder åt Trevor Bock idag, och med ”olika” menar jag vägar med inspiration från Österbotten. Motorvägen mot Vasa, olika avtag, skogsvägar i Sideby, korsningar i Petalax. Försöker hitta en stil som påminner lite om när man ritar över frames, typ som bakgrunderna i A Scanner Darkly. Realism men med synliga konturer.

Work in progress.

Blev så lycklig när jag insåg hur mycket 3D-kapabilitet Photoshop CS6 har. Bilar förekommer frekvent i Trevor Bock eftersom det är landsbygd, trodde länge att det skulle bli till att rita alla vinklar själv, men nej du. En grej mindre att oroa sig över. Lyckligt lottad man är som får pynja med sånt här under lockdown ändå.

Halleluja!

Hilma

Snöade in mig på fetter igår. Började med margarin på Wikipedia och betade mig genom alla möjliga sorters oljor. Linfröolja som är exoterm när den oxiderar och benägen att självantända med tillräcklig area, brände upp många våningar i ett höghus i Philadelphia år 1991. Hur en mangokärna ser ut inuti, och att man kan utvinna fett från innandömet. Hampoljans omega-3-innehåll. Utfasningen av transfetter i västvärlden.

Går igång på sånt, alltså. Givetvis slutar wikisessionen med Hilma af Klint, den svenska konstnärinnan och mystikern.

Denna målning. Denna.

Hilma af Klint. Svanen, no. 16 (1915)

Oj, oj, oj. Vet inte ens vad jag känner.

Fler av hennes verk hittas här.