STBL, Shining och kataklysm

Sent på eftermiddagen idag blir jag vaxxad för andra gången. Räknar med möjligheten att bli rätt krasslig, så har inte planerat in något annat för helgen (förutom recension imorgon).

Månadsbytet innebär att STBL-redaktionen är tillbaka från sommaruppehållet, och jag tänkte helt sonika slidea in i deras DM:s (eller ja… email) med orden ey bb, hörde ni vill ha frilansare, för det vet jag att de vill.

Våren 2011 gjorde jag ett försök att sälja in en text om det svenska depressive-suicidal black metal-bandet Shining, som då skulle spela på Nosturi i Helsingfors, till just STBL. Tidningen hade dock precis bytt chefredaktör och redaktionssekreterare. Borta var de två jätkän som flög gonzo-fanan högt under sin tid vid rodret, och nu satt det till mitt förtret ett par städade tjejer där istället. Förstås fick jag inget svar trots att jag försökte mer än en gång.

Jag som trodde att homoerotiskt laddat självskadebeteende till extrem metal är varje kvinnas dröm att bevittna. Tji fick jag.

Dejtade den holländske utbytesstuderanden vid tillfället, och han var ordentligt insyltad i den europeiska BM-världen, så jag hade säkert kunnat fixa backstagepass för intervjuändamål genom honom. Utan journalistrollen att gömma sig bakom fanns det dock inte en chans att jag hade vågat.

Duden bredvid mig tycks ju ha roligt, jag är tydligen del av en samkönad + moloken tripp-trapp-trull-struktur. Holländaren ville inte trängas längst fram.

Jag har ändå gjort en (1) grej för STBL hittills i mina dagar, detta under de förstnämnda killarnas tid. En oerhört tidstypisk kolumn från slutet av 2010 som jag fortfarande har i behåll i memorabiliamappen, och därför tänkte återge nedan.


Slutet är kommet

Den 7 december förändrades verkligheten som vi känner den mer än den någonsin har gjort. Miljontals människor världen över förberedde sig genom att lägga undan 34,99 € av lönen, studiestödet eller veckopengen för att vara rustade för denna nya tid. Vissa var så hugade att de tog fram tältet och sovsäcken för att umgås med andra initierade natten innan dagen D. När tiden väl var inne stod världen i lågor, och förstörelsen var ofattbar.

Märkte du inget speciellt? I sådana fall lever du inte i samma värld som tolv miljoner andra världen över.

För en oinsatt kan det tyckas märkligt att uppståndelsen kring tilläggspaketet Cataclysm till onlinerollspelet World of Warcraft är så stor, men för den som föredrar Azeroth framför Tellus är det årets händelse. Även undertecknad är förstås en av dessa tolv miljoner som har fastnat för spelet. Som en bit fosterländsk kuriosa kan det nämnas att lilla Finland har lyckats imponerande väl: Paragon, en samling finskspråkiga spelare, har för närvarande slagit alla andra i hur löjligt snabbt det är möjligt att plöja igenom allt nytt innehåll som släpps.

Jag och mina vänner ligger ungefär åttahundra platser lägre ner på världstopplistan, och redan det har tagit så så pass många timmar i anspråk att jag är rädd för att ta reda på exakt hur många det rör sig om. Ett ännu mer plågsamt faktum är att allt börjar om från början i samband med att Cataclysm släpps. Hade jag satt lika mycket tid på att lära mig spela gitarr skulle jag nu vara en virtuos av hendrixska proportioner.

Mycket kan man säga om WoW – “World of Warcrack” har det talande kallats på grund av sin beroendepotential – men lika dyrt som crack är i månaden är det inte. Inte för att jag har någon aning, givetvis. Jag har ändå en känsla av att det fanns synbara glep i föreläsningssalarna och skolbänkarna morgonen den sjunde december. Om din pojk- eller flickvän inte svarar eller ringer tillbaka på en tid sitter han eller hon antagligen och skriker i en headsetmikrofon. Ta inte illa upp om han eller hon inte öppnar dörren heller, sånt hinner man inte med.

För rökare är det ett utmärkt tillfälle att göra sig av med ett beroende och ersätta det med ett annat, de fem minuter som krävs för att underhålla nikotinnivån är alldeles för mycket att begära. Den som dras med extrakilon behöver inte skaffa ett dyrt gymkort, när ett nytt tilläggspaket släpps finns det så mycket som ska göras att man knappt hinner äta (och ännu mindre gå till butiken). Om någon mot förmodan känner tillräckligt med pliktkänsla för att dyka upp till en föreläsning får du ha överseende med odören som långsamt sipprar in i dina näsborrar – det är svårt att hinna med att sköta hygienen också.

Som tur är finns det fortfarande hederliga människor som håller igång de viktigaste samhällsfunktionerna även efter Cataclysm. Tack, alla ni 6 872 900 000 som inte spelar WoW.

Supertoniska kloner

Har haft något av en svacka de senaste… två veckorna, kanske. Känner mig hotad av något ospecifikt som finns där ute, ytterdörrtröskeln är lika hög som stapeln med disk. Sängen hade jag inte bäddat på evigheter förrän en kaveri kom hit igår. Orkade också slänga de tomma salmiakpåsarna som ansamlats kring datorstolen, samt föra tomglasen till köket.

Det är ändå inte alls på samma nivå som liknande episoder kunde vara innan jag började med bupropion igen, och det är jag ytterst tacksam för. Litar på att det kommer komma en dag när jag blir riktigt less på att vara less, och så börjar uppåtspiralen igen. Så har det sett ut hittills, och det går inte att forcera fram. Att noja sönder över möjliga orsaker och vara rädd för att trilla ner i en depression igen hjälper inte.

Ja, okej. Kan väl också dela med mig av något annat, som till exempel denna eminenta grej. Har funderat på varför en så stor del av modern popmusik känns sävlig, oinspirerad och tröttsam trots att tempot kan vara högt och instrumentationen lekfull. Där ser man. Harmonisk stabilitet = jämntjockt. Mår genast bättre över mina neråtperioder, tack Andrew!

Känslor på kassett

Mining the nostalgia trend, Sony celebrates 40 years of ...

När jag var fyra år brukade jag lägga mig i sängen med brorsans kassettwalkman och eurodanceblandband. Hörlurarna på, såna tidstypiska tunna med strävt skumgummi, täcket uppdraget till näsan, en flerfärgad slinga med juleljus i fotändan.

Minns att jag brukade fokusera på en lampa i taget. Vet inte om synestesin var där från början, eller om jag helt enkelt utvecklade den, men musik och färg är fortfarande ofrånkomligt förknippade för mig.

Man kunde byta mellan sida A och B när som helst med en slider, och det var förstås fascinerande. MEGA BASS brukade jag också aktivera och inaktivera lite som jag tyckte. Play-knappens räfflor kändes bra mot fingertopparna. Vad underbart det var att trycka in den och frammana musik.

Battery Powered LED Multi Strand Fairy Lights 2-100 Lights

Musiken fick mig att känna väldigt abstrakta men ändå tydliga känslor. I den åldern har man ju inte helt lärt sig att rationalisera med språk än, och att vara sådär liten är ju i princip som att vara trippad 24/7.

Fastän genren var given var det blandad kompott på kassetterna. Allt från tuggummipop i stil med Mirror Mirror med Solid Base till sånt som angränsar till ren ravemusik. Set the World on Fire med E-Type hade en enorm kraft, den lät som ett ångande strykjärn (vilket videon leker med), men kraften i No Good (Start the Dance) med The Prodigy var av en annan sort. Sammanbiten och sorgsen, nästan farlig.

Melankolin i What is Love med Haddaway gick mig minsann inte förbi, och Faces med 2 Unlimited var oerhört mystisk. Rhythm of the Night med Corona upplevde jag å andra sidan som väldigt trygg och omslutande, hon lät nästan moderlig i mina öron.

Det var rappare på många av låtarna, men det var ändå kvinnorösterna som skar genom ljudbilden, starka, unika och upphöjda. Trummaskinen höll ihop allt, TR-909-ljuden brändes minsann in för livet. Samma med sawtooth-vågformer på leadsen, och den stabbiga basen som liksom hugger.

Jag har hört många uttrycka att de inte började bry sig om musik förrän tidiga tonåren eller så, eller att det bara var typ bamsekassetter som gällde ett bra tag. Jag kände att det var bråttom att växa upp så att jag skulle kunna interagera med musiken på ett vuxet sätt. Tio år senare var jag fjorton, men då var det förstås 2004, och musiklandskapet var helt annorlunda. Fyraåringen förblev otillfredsställd.

Övernitiskt kontrakt

Var och rotade i memorabiliamappen i annat ärende och hittade detta slavkontrakt, utformat för en person jag dejtade i början på 10-talet. Då hade man minsann ork att sitta och fundera ut sånt här i detalj, alltså.

X shall:

  1. devote himself fully to the desires of S, in both mind and body, and obey her wishes.
  2. answer any question that is posed to him to the best of his ability, with clarity and honesty.
  3. strive to maintain his general health in order to serve S efficiently.
  4. inform Mistress of any unintended physical discomfort he might notice during service.
  5. maintain cleanliness and remove his pubic hair upon entering chastity and when requested.
  6. not orgasm without S allowing him to do so in the manner that she expresses.
  7. lock himself up in a chastity belt when S desires it.
  8. submit to any training or training methods that Mistress wishes to use to improve him.
  9. be available to S around the clock, with exceptions being discussed beforehand.
  10. acknowledge that he has no safeword to unconditionally stop any action.
  11. be furnished with an ankle chain by Mistress, a ”vanilla collar”, to be worn at all times.
  12. inform S about any recurring conversational partners within a D/s context.
  13. submit to body modifications of the piercing type if Mistress desires it in the future.
  14. not make appearance-altering choices without consulting Mistress first.
  15. wear whatever clothes or lack of clothes that S sees fit.
  16. acknowledge that he can be corrected through pinching, slapping, hair pulling and spanking.
  17. acknowledge that he can be corrected through belt whipping and caning for severe offences.
  18. acknowledge that he can be disowned in the case of irreparable breach of trust.
  19. make his body available to Mistress whenever and however she wishes.
  20. make his body available to other women of Mistress’ choosing when requested.
  21. sleep at the foot of the bed by default.
  22. clean and maintain all the tools and toys that S employs.
  23. accompany S to fetish events from time to time and renounce the right to move freely while doing so.
  24. wear a collar while in the presence of Mistress in a private setting or fetish event.
  25. always say goodnight to S before going offline to sleep, no matter how long the conversation has been inactive.
  26. be granted insight into the fantasies of S in written form occasionally, so that he may learn from them.
  27. if in chastity, ask for permission to remove the chastity belt upon leaving the house.
  28. report a breach of any guideline on his part immediately.

Såhär i efterhand känns det rätt främmande med denna sorts högprotokollgrejor. Det var dock första personen jag träffade på som var ordentligt insyltad i den här världen från förr, det var liksom inte jag som kom dragandes med femdom-grejen denna gång, och vi var väl båda rätt överentusiastiska. Jag var 22 och han 23.

Efter sisådär fyra år var sagan all, och jag bad om att få tillbaks fotlänken. Den ”försvann i posten”. Fick aldrig någon klarhet i huruvida det var en nödlögn eller inte.

Surret från gårdagen II

Igår natt låg jag i badet och läste om Jag är domina (2021) i skenet av levande ljus, denna gång i stånd att göra anteckningar för recensionen som kommer denna vecka. Den som någon gång simmat ut till Tropiclandias utomhuspool vet hur underbart det är med kombinationen varmt vatten + sval luft, så jag hade fönstren öppna medan jag låg där.

Kring tvåtiden hör jag ett dovt surr, och inser omedelbart att det är en stor insekt som kommit in, garanterat lockad av ljusen. Kollar upp i taket, och mycket riktigt är det någon sorts svärmare. Nojar att jag plötsligt ska känna den i håret eller dylikt. Hade varit överkänslig och på helspänn hela dagen, så det är fullt möjligt att jag hade skrikit rätt ut om det ville sig.

Med detta i åtanke besluter jag motvilligt att det är dags att gå upp, fastän vattnet ännu hade varit någorlunda behagligt i sisådär trettio-fyrtio minuter till. Kniper tag om badkarskedjan med tårna och rycker upp proppen, fast besluten om att krama det sista ur läsupplevelsen medan vattennivån sjunker. Alltid lika stor besvikelse att födas.

Tjugo sekunder senare hör jag ett omisskänneligt foff. Som barn såg jag detta i en Katten Gustaf-strip, men verkligheten hade varken komiska undertoner eller ikarosmytens finkulturella ståt. Nä, om något gick tankarna snarast till Rage Against the Machine.