Sent på eftermiddagen idag blir jag vaxxad för andra gången. Räknar med möjligheten att bli rätt krasslig, så har inte planerat in något annat för helgen (förutom recension imorgon).
Månadsbytet innebär att STBL-redaktionen är tillbaka från sommaruppehållet, och jag tänkte helt sonika slidea in i deras DM:s (eller ja… email) med orden ey bb, hörde ni vill ha frilansare, för det vet jag att de vill.
Våren 2011 gjorde jag ett försök att sälja in en text om det svenska depressive-suicidal black metal-bandet Shining, som då skulle spela på Nosturi i Helsingfors, till just STBL. Tidningen hade dock precis bytt chefredaktör och redaktionssekreterare. Borta var de två jätkän som flög gonzo-fanan högt under sin tid vid rodret, och nu satt det till mitt förtret ett par städade tjejer där istället. Förstås fick jag inget svar trots att jag försökte mer än en gång.

Dejtade den holländske utbytesstuderanden vid tillfället, och han var ordentligt insyltad i den europeiska BM-världen, så jag hade säkert kunnat fixa backstagepass för intervjuändamål genom honom. Utan journalistrollen att gömma sig bakom fanns det dock inte en chans att jag hade vågat.

Jag har ändå gjort en (1) grej för STBL hittills i mina dagar, detta under de förstnämnda killarnas tid. En oerhört tidstypisk kolumn från slutet av 2010 som jag fortfarande har i behåll i memorabiliamappen, och därför tänkte återge nedan.
Slutet är kommet
Den 7 december förändrades verkligheten som vi känner den mer än den någonsin har gjort. Miljontals människor världen över förberedde sig genom att lägga undan 34,99 € av lönen, studiestödet eller veckopengen för att vara rustade för denna nya tid. Vissa var så hugade att de tog fram tältet och sovsäcken för att umgås med andra initierade natten innan dagen D. När tiden väl var inne stod världen i lågor, och förstörelsen var ofattbar.
Märkte du inget speciellt? I sådana fall lever du inte i samma värld som tolv miljoner andra världen över.
För en oinsatt kan det tyckas märkligt att uppståndelsen kring tilläggspaketet Cataclysm till onlinerollspelet World of Warcraft är så stor, men för den som föredrar Azeroth framför Tellus är det årets händelse. Även undertecknad är förstås en av dessa tolv miljoner som har fastnat för spelet. Som en bit fosterländsk kuriosa kan det nämnas att lilla Finland har lyckats imponerande väl: Paragon, en samling finskspråkiga spelare, har för närvarande slagit alla andra i hur löjligt snabbt det är möjligt att plöja igenom allt nytt innehåll som släpps.
Jag och mina vänner ligger ungefär åttahundra platser lägre ner på världstopplistan, och redan det har tagit så så pass många timmar i anspråk att jag är rädd för att ta reda på exakt hur många det rör sig om. Ett ännu mer plågsamt faktum är att allt börjar om från början i samband med att Cataclysm släpps. Hade jag satt lika mycket tid på att lära mig spela gitarr skulle jag nu vara en virtuos av hendrixska proportioner.

Mycket kan man säga om WoW – “World of Warcrack” har det talande kallats på grund av sin beroendepotential – men lika dyrt som crack är i månaden är det inte. Inte för att jag har någon aning, givetvis. Jag har ändå en känsla av att det fanns synbara glep i föreläsningssalarna och skolbänkarna morgonen den sjunde december. Om din pojk- eller flickvän inte svarar eller ringer tillbaka på en tid sitter han eller hon antagligen och skriker i en headsetmikrofon. Ta inte illa upp om han eller hon inte öppnar dörren heller, sånt hinner man inte med.
För rökare är det ett utmärkt tillfälle att göra sig av med ett beroende och ersätta det med ett annat, de fem minuter som krävs för att underhålla nikotinnivån är alldeles för mycket att begära. Den som dras med extrakilon behöver inte skaffa ett dyrt gymkort, när ett nytt tilläggspaket släpps finns det så mycket som ska göras att man knappt hinner äta (och ännu mindre gå till butiken). Om någon mot förmodan känner tillräckligt med pliktkänsla för att dyka upp till en föreläsning får du ha överseende med odören som långsamt sipprar in i dina näsborrar – det är svårt att hinna med att sköta hygienen också.
Som tur är finns det fortfarande hederliga människor som håller igång de viktigaste samhällsfunktionerna även efter Cataclysm. Tack, alla ni 6 872 900 000 som inte spelar WoW.
