”Gameifieringen” har ju pågått ett bra tag. Duolingo och fitnessappar som plingar och man konkret levlar upp i, sånt.
Fick en påminnelse om att skicka in mätarställningarna till mitt energibolag idag. Man får snurra ett hjul månatligen när man gör det, ett snurr för lektris och ett snurr för gas. Vinner man inte ett belopp till godo får man åtminstone en fun fact.
I likhet med alla hippa millennialföretag tilltalar kundinloggningsmiljön en som om man är en kaveri, tonen är väldigt informell. Jag vill å andra sidan ha en så neutral användarmiljö som möjligt. Allra helst en dator som blippar argt och säger ERROR! ERROR! och en felkod så att man fattar eller kan söka upp vad fan som pågår, inte Oops, something went wrong – my bad, ledsen smiley. Sori, något fuckade upp, här har du en moloken animerad robot. Ingen förklaring. Try again later. GRRRRR!!
Ähum.
Pointen är att jag upplever ”gameifieringen” som snäppet infantil, nog. Lite tikkare-efter-tandläkaren, typ. Det är dock jävligt effektivt. När man vill påverka ett beteende får man ta till piskan eller moroten, och moroten vinner fan varje gång. Trots det kör regeringen i UK på med sina sanctions och fines och negativa konsekvenser. Det finns minst tusen ordspråk och fabler om skiten, typ vinden vs. solen (Aesop var det visst).
Men hördu, vad händer när piskan blir moroten? Vad fan är det ens? Plötsligt är systemet satt ur spel. Polerna byter plats, fysikens lagar upphör, inget kan längre tas för givet. Får man göra så? En stor del av min ändlösa fascination för masochister är nog sprungen ur det, kan inte göra annat än beundra ett sådant UNO reverse card.
Om man vänder på det ännu en gång, kan en bokstavlig morot bli en bildlig piska? Mjo, det går väl, om man hotar morotshatare. En morot som bokstavlig piska är heller inte så svårt att föreställa sig, blasten är ju praktisk i sammanhanget.
Madrona Silvander 