Gillar att läsa Expressens kultursidor lite nu och då. Blev lite chockad första gången jag såg att man nuförtiden poängterar hej annars det här e en kulturartikel och innehåller åsikter och bedömningar i en ruta efter ingressen, vet inte när det blev legio.
Nåväl. De puffar för Två män i en podd på slutet av artiklarna ibland, och med en rubrik som ”De unga ljuger att de är polyamorösa” blev jag givetvis clickbaitad.
Ljuger de unga om att de är poly för att vara trendiga? Ljuger de om att de är poly för att något sånt inte existerar eller fungerar i praktiken? Ljuger de att de är poly som täckmantel och förfining av det gamla hederliga ”ligga runt” slash ”lösa förbindelser”?
När jag lyssnat igenom hela segmentet om poly en gång sätter jag mig ner för att skriva texten, men konstaterar att det är omöjligt. Lyssnar en gång till, vilken jävla djungel samtalet är. Halvtänkta tankar, tvära kast mitt i resonemang, och därtill är begreppsförvirringen total. Under den tredje lyssningen antecknar jag det som sägs ord för ord, och först då känner jag mig säker nog för att skriva.
Daniel Sjölin börjar dock med en lite märklig anekdot från sommaren. På litteraturfestival i Dalsland tar han sig en joggingtur, och slänger sig därefter i Vänern sådär fritt och härligt, med tanken att han kan gå i blöta kläder de tvåhundra metrarna tillbaks till hotellet. Väl uppe på rummet inser han att han har glömt att packa ner ombyteskalsonger.
Han ska äta middag på kvällen, vilket omöjligen kan genomföras kalsonglös bland uppburna förlagsmänniskor. Tydligen är det otänkbart att ”allt bara ska flyta runt” i den miljön, och det är stormroligt, ”det går inte!”. Han ligger på sängen och överväger att klättra ut genom fönstret för att slippa gå ner i lobbyn och möta hela Remus förlag i det stadiet, men tar slutligen på sig ombytesbyxorna utan kallingar och går till ett närliggande Dressmann som fortfarande är öppet.
Anekdotens punchline är att han inte går tillbaks till hotellet efter inköpet, utan istället slår sig ner på en uteservering, upprymd av att ha tagit sig igenom det kalsonglösa projektet: ”Nu ska jag sitta här, med min stjärt rätt innanför byxorna, och ta min pizza, och det vet ni inget om, era rackare som går förbi!”.
Jag är inte bekant med Sjölins verk och leverne, så denna anekdot är inledningsvis allt jag har att gå på. Han är så obekväm med tanken på att gå utan kalsonger under byxorna att han behandlar det som de flesta behandlar att bara gå i kalsonger, rentav nakenhet. Om denna man ska snacka om unga och poly kan det nog vara dags att buckle up, tänker jag.
Sjölin introducerar ämnet genom att reagera på stormen mot sexologen Tone Ahlborg, som av några ansågs ha gett ett oskäligt konservativt svar på en insänd fråga i Göteborgs-Posten. Insåg vid närmare genomläsning av sexologens svar att det blir till att börja i den änden, och avhandla herrarnas fortsatta samtal imorgon, annars blir det låååångt.
Frågan löd alltså så här (min emfas):
Hej Tone!
Jag är sugen på sex med andra men vet inte hur jag ska lägga fram det för min partner. Jag vill verkligen inte att vi gör slut men känner att det inte räcker med en partner för mig. Tänker på detta väldigt mycket. Jag misstänker att min partner kommer tycka att det är en dålig idé, trots att vi älskar varandra, men för mig är det bara sex. Det handlar inte om känslor för någon annan. Jag har inte vågat ta upp det i rädsla för att det ska bli bråk. Vi har det väldigt bra annars. Hur tycker du jag ska göra?
OJ
Det är mycket som inte specificeras här. Vi vet ingenting om frågeställarens eller partnerns könstillhörigheter, deras åldrar, relationens längd, om de bor tillsammans, har barn, absolut ingenting. Ordvalet ”göra slut” snarare än typ ”skiljas” eller ”separera” indikerar kanske att det handlar om en något yngre person, särbo eller med några års samboskap i bagaget, men så behöver det inte alls vara.
Det enda $PART1 uppger i brevet är följande:
$PART1 vill ha sex med andra personer än $PART2
$PART1 vet inte hur hen ska kommunicera detta till $PART2
$PART1 tror att $PART2 inte vill att hen ska ha sex med andra
$PART1 är rädd för en negativ reaktion från $PART2
$PART1 vill fortsättningsvis ha en relation med $PART2
$PART1 vill också kunna ha sex med fler än $PART2
$PART1 vill ha $PART2:s godkännande för att göra detta
$PART1 anser att emotionell trohet är viktigt
$PART1 anser att sex är skilt från emotionell trohet
$PART1 anser sig ha det bra i sin relation med $PART2 i övrigt
Det är när vi kommer till slutfrågan som det blir knepigt. Det finns för mycket svängrum i tolkningen av hur tycker du jag ska göra.
Hur tycker du jag ska göra (för att ta upp det utan att såra min partner)?
$PART1 vill uttrycka sina behov och samtidigt skydda $PART2:s känslor
Hur tycker du jag ska göra (för att inte förlora min partner?)
$PART1 vill uttrycka sina behov utan att riskera förhållandet med $PART2
Hur tycker du jag ska göra (för att lägga fram det på bästa sätt)?
$PART1 vill uttrycka sina behov och maximera sina chanser att få som hen vill
Hur tycker du jag ska göra (i denna svåra situation)?
$PART1 vill att Tone magiskt ska lösa hens problem utan att veta några som helst detaljer om $PART1 och $PART2:s relation
Med tanke på att frågeordet ”hur” används i den inledande halvfrågan om att lägga fram saken inför partnern tror jag att det egentligen är råd kring kommunikation som efterfrågas. Tone tolkar det dock som det sistnämnda, vilket jag inte beskyller henne för, och då blir det förstås närmast ”vad tycker du att jag ska göra”. Hon har garanterat fått sin beskärda del brev med klassiska ha kakan och äta den-problem, alternativt gräset är alltid grönare-problem, och svarar därefter.
Tone har inget annat val än att ta personen på orden, och fokuserar därför endast på nya sexuella aktiviteter. Det blir då till det sedvanliga har du tydligt kommunicerat vad du vill ha ut av sex? och låt fantasin sätta gränserna och utveckla sexlivet med din nuvarande partner.
Som vanligt är det dock vad frågeställaren inte säger som är intressant. Sexlivet med den nuvarande partnern nämns inte, bara ett ospecifikt ”vi har det jättebra annars”. Det är lätt att läsa in att det skulle kunna handla om ett monogamt sexliv som har gått i stå. Om ”annars” även inkluderar ett rikt sexliv handlar det ju dock inte om att personen saknar någon sorts specifika sexuella aktiviteter, utan om ett behov av samma sexuella aktiviteter som med partnern, fast med andra. Då är det plötsligt fråga om något helt annat.
En annan grej som lyser med sin frånvaro i brevet är tankar inför att även ge partnern friheten att ha andra sexuella relationer. Är det för att det är underförstått att så skulle vara fallet? Är det för att brevskrivaren tror partnern är så ärkemonogam att det inte skulle komma på fråga att ha sex med andra, även om det var tillåtet? Är det för att brevskrivaren är obekväm med tanken, och vill ha ensamrätt vad beträffar att ha sex med andra?
Tycker personligen att det luktar har insett att jag är flersam sexuellt men romantiskt monogam och försöker hitta en lösning som inte innebär att göra slut med min ytterst monogama partner som jag älskar, som älskar mig, och som jag har det bra med. Samtidigt använder brevskrivaren ”partner” både i bemärkelsen romantisk partner och sexpartner – det räcker inte med bara en partner för mig – och det är ju lite skumt, eftersom hen påstår sig skilja på sex och kärlek. Brevet är helt enkelt ett minfält, där vem som helst kan läsa in lite vad som helst.
Tone börjar svamla om oxytocin som för att säga nae, sex och kärlek hördu, det är lätt hänt att de flätas ihop mer än man själv vill (vilket gör det förvirrande att hon även snackar om massage, barn, amning och husdjur i nästa andetag), och ser till att shamea brevskrivaren genom att påpeka att partnern ”helt naturligt” skulle kunna känna sig kränkt av att hen behöver ytterligare en sexuell partner samtidigt som de har en pågående intim och sexuell relation, det vill säga reductio ad VADÅ, RÄCKER INTE JAG?????+++
Att seriell monogami är vanligast är också en giltig anledning till att slå barnsligheterna ur hågen, men det är antagligen slutklämmen om ”riktig kärlek” som har fått polyfolket att skriva grejer som kan summeras SKIT NER DIG MONOKÄRRING. Så långt sträcker jag mig inte. Tycker mest det är beklagligt att alla parter kommunicerar förbi varann, och då har jag inte ens börjat avhandla herrarna Sjölin och Schüldts reflektioner kring det hela.
Brevskrivaren har följande alternativ:
- stanna i förhållandet och lida i tysthet – känslolivet lider av ouppfyllda behov, sexlivet lider (status quo)
- göra slut och förlora sin stabila förhållandebas – känslolivet lider av separationen, sexlivet frodas ärligt (fittigast på kort sikt, bäst på lång sikt)
- stanna i förhållandet och vara otrogen bakom partnerns rygg – känslolivet lider av att ljuga för partnern, sexlivet frodas oärligt (smaskig förbjuden frukt på kort sikt, fittigast på lång sikt)
- stanna i förhållandet och övertala partnern – känslolivet frodas ärligt, sexlivet frodas ärligt (rosafärgade polyglasögon)
Tone lanserar ett femte alternativ, det vill säga stanna i förhållandet och lid inte. Där har vi det magiska svaret som efterfrågades.
Madrona Silvander 