Glädjefnatt

Man vet att man är på rätt bana när det börjar komma spontana glädjefnatt en rändom tisdag.

Kom nyss hem från en session Delta Green hos K&D. Lyssnade först klart på Filip och Fredriks podcast och flinade stort över att jag får ta del av deras självmedvetna skadeglädje vad beträffar American Song Contests tittarsiffror, så mänskligt och något som sällan framkommer så naket.

Resten av vägen lyssnade jag på Butthole Surfers och kände mig fjäderlätt. Om en stark nog vindpust hade tagit tag i min fejkläderjacka och lyft den hade jag kunnat sväva iväg.

Stamina shrine, Diablo 2 (Resurrected).

Jag är så lycklig över att få leva i en stad som känns som att bo i en film, så lycklig över min vackra lilla lägenhet som inte delas med någon annan, så lycklig att jag har hittat vänner och skapat ett sammanhang, att jag har personer utöver mig själv att älska och bli älskad av, att jag har tagit steget att leva stolt och öppet under eget namn, att någon tror på mig tillräckligt för att bevilja ett företagslån… och att du av någon anledning kikar in här och läser vad jag nu råkar spotta ur mig för dagen.

Jag vet inte varför du gör det, men jag är glad att du gör det. Tack.

2 reaktioner till “Glädjefnatt

  1. Och jag blir glad av att läsa det här inlägget! Jag hade samma fjäderlätta känsla igår, men jag lyssnade på The 69 Eyes och hade min mellantjocka vinterjacka. Lika, men ändå olika, men ändå lika 😀

    Gilla

Lämna ett svar till Sandra skriver Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s