Brisiga Brighton, del 4

Killarna soundcheckar på stranden och vi måste bestämma oss för vad vi ska göra. Bänken vi ockuperar har perfekt läge, och det vore synd att överge den och behöva hitta en annan ledig bänk, men risken finns att killarna kommer förstöra stämningen helt. Samtidigt är åtminstone jag lite nyfiken på vad som komma skall, eftersom de har två mickar kanske de kommer köra någon sorts rap battle?

Vi bestämmer oss för att sitta kvar på pin kiv och första duden sätter igång. Beatet i bakgrunden är 90-talsinfluerat, så åtminstone handlar det inte om trap och dess sprinkler-hi-hats, men han har inte tillräckligt med tryck i rösten för att riktigt engagera. Han rappar om sin ADHD och om hur hans tankar alltid snurrar i huvudet och hur svårt det är att fungera i samhället, typ.

Näste man är dock duden som ser ut att vara äldst av dem, kanske i min ålder, och han har en iöronfallande röst. Måste ha hållit på ett bra tag. Varje gång han framträder fäller han upp hupparen och tar på sig sina solglasögon, och jag funderar på ifall han har scenskräck, om det är hans officiella stil eller om han vill förbli anonym inför telefonen som hålls i horisontellt läge två meter framför honom. Kanske alla tre.

Förundras över bristen på tjejer, brukar de inte dras till killar som får för sig att göra saker? Om inte jämnåriga tjejer så iallafall snäppet yngre dito som fnissar i små grupper en bit bort, men båda lyser med sin frånvaro. Det droppar in typ två tjejer under hela grejen och båda är där med sina pojkvänner.

Korvfesten håller på i säkert två-tre timmar, och tidvis studsar de runt nästan som om de moshar. Jag påpekar att varenda en av dem lika bra skulle kunna sitta hemma och scrolla TikTok just nu, men näe, de ägnar sin lördagkväll åt att hänga tillsammans och röka gräs och vibea till varandras verser, och det ska de fan ha en eloge för. De gör nånting.

Vi lyckas dock inte lista ut vad deras namn ”the SBC” står för. Vi hittar bara Smoking Bones Club när vi googlar, men det är något sorts stonerrock-kollektiv i Brighton, alltså inte de här japparna. South Brighton Crew? Sus Beach Club? Stoned & Blazed Collective? Saturday Breakfast Cereal? Vetefan.


Jargongen med GB blir överlag ofta raljant. Vi raljerar över turisterna, vi raljerar över karikatyrtecknarna, vi raljerar över hårflätarna, vi raljerar över Sea Life, vi raljerar över piren, och vi raljerar framför allt över den massiva zip line som sträcker sig över stranden.

South Park did it.

Det är ju skojsigt att raljera så länge det hålls på rätt sida coola-kidsen-som-döljer-sin-osäkerhet-och-världströtthet-genom-att-dissa-allt-och-egentligen-sörjer-sin-oförmåga-att-hitta-mening-i-tillvaron-och-knyta-an-till-andra-staketet. Orka förakta nånting, det är fan jobbigt på riktigt.

Nåväl. När killarna så slutligen packar ihop hojtar en blond dude med långt hår och lite Jay från Jay and Silent Bob-stuk åt oss och undrar vad vi tyckte. Vi hojtar tillbaks några uppmuntrande fraser och beger oss inåt stan på upptäcktsfärd. Gatorna är fulla av flanörer, det är trots allt lördagskväll, och GB tycker sig känna igen en kille med vit T-shirt och småkrulligt, ostyrigt hår.

Killen har ett gäng kring sig och går som om han äger stan. GB konstaterar att det kan ha rört sig om youtubern Kwebbelkop, tydligen nån holländsk jappe som är household i NL. Tycks göra GTA5-videor för en ung publik och har 14 miljoner subs. Okej. Inom sporten youtuberskådning skulle jag hellre ha sett en Pewdiepie i det vilda, han har bott i Brighton sedan 2013.


Plötsligt får vi syn på en byggnad som verkligen inte passar in i omgivningen. Den är upplyst i rosa och ljusblått och ser absurt överdådig ut. Vad vittu är det där?

Ser minareterna och undrar först om det kan vara en moské, men det är något i den arkitektoniska stilen som inte klingar totalrent, nästan som att det är en fantasytolkning av diverse österländska stilar. Speciellt de ädelstensformade fönstren ger mer Aladdin-vibbar än helig plats.

Vi går närmare för att undersöka saken och konstaterar att byggnaden, eller snarare palatset – fanskapet är överjävla jättestort – ligger bakom en inhägnad. Vi hör dock röster och skratt från mörkret på gården, så det måste finnas ett sätt att ta sig in, och vi går runt hörnet och hittar en ingång.

Fasaden är superslät, byggnaden ser inte ens särskilt gammal ut, så vad i hela friden gör denna enorma Disneyworld-byggnad mitt i Brighton?

Vi lär oss att det handlar om the Royal Pavillion, en nätt liten sommarresidens åt duden som blev kung Georg den fjärde. Palatset byggdes i tre faser med start 1787 och stod klart 1823, dvs. trettiosex år senare. Tvivlar inte på det när jag står där, och då tittar jag bara på exteriören. Stilen kallas indosaracensk och är liksom jag förmodade en salig blandning av grejer britter tyckte var coolt med indisk arkitektur och europeiska influenser och tolkningar.

Sisådär tjugofem år efter att palatset var helt färdigbyggt hade kung Georg IV hunnit kola vippen och efterträdaren Vilhelm IV likaså. Drottning Viktoria hade regerat i några år och sa slutligen att nä hörni, jag och Albert är hellre vid Osborne House som Albert har ritat åt oss på Isle of Wight, så ni får ta och köp det här ni nu om ni vill, vilket staden också gjorde år 1850. Om man som kungafamilj har fria händer och ritar ett italienskt palazzo i renässansstil åt sig kan jag bra tänka mig att the Royal Pavillion snarast kändes som ett kryssningsskepp från Miami på 80-talet.

I gräset på gården hittar jag också den enda Brighton Rock som jag har att göra med under vistelsen, en liten vit sten som är trevlig och slät. Ploppar den spontant i handväskan där jag antar att den ligger fortfarande. Annars är Brighton Rock en sorts godisstänger, vilket du kanske minns om du kollade senaste säsongen av På spåret, där Brighton var en av destinationerna.

På tal om På spåret var jag helt säker på att musikfrågan skulle handla om Fatboy Slim, denne brightonson vars ursprung utgör en stor del av hans identitet, men näe, de valde vittu Passenger, som tydligen är från Brighton också.

Minns en gång på 420chans groupwatch när någon lade till Let Her Go (Official Lyric Video) i playlisten och alla var helt VAD VITTU HÅLLER DU PÅ MED tills det två minuter senare framkom att det var en version där någon hade klippt in FUCKING NORMIES!!! REEEEEEEEEEEEEE (volymvarning) ovanpå låten. Fy fan vad vi lollade. Kan inte hitta den längre, antar den är borttagen eller olistad för länge sen.

Nåväl. Fatboy Slim bor fortfarande i Hove, som är den andra delen av staden Brighton and Hove. Han hade alltså inte lång resväg när han spelade på stranden i Brighton helgen innan vi var där, någon sorts tjugoårsjubileum av en keikka han gjorde år 2002. Undrar hur många som var ute med metalldetektorer efter det, antar det tappades en del ringar och klockor och armband och grejer. Såg en metalldetektor IRL för första gången i mitt liv i Brighton och fylldes av någon sorts barnslig fascination, kunde inte sluta följa den med ögonen.

Herr Slim/Cook spelar en hel del på Ibiza, och medan ett visst mått av det förväntas av en gigant inom elektronisk musik tror jag inte han skulle göra det riktigt lika ofta om han inte gillade ön. Efter att ha varit i Brighton kan jag bra tänka mig att den ter sig lite familjär för honom på något sätt. Säkert lika blåsigt och jävligt på vintern också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s