Drömde om massvis med snö och hur oerhört kompakt mörkret var bakom ljuskäglan från fönstret på vintern.
Drömde om mössor av 90-talssnitt – svarta med någon sorts kondomform, som liksom stod upp ovanför huvudet, och så kunde det stå typ New York Kings – om massiva handskar och vantar, om armar som hängde vid sidorna när pojkarna gick över gården med bestämda steg, svisch svisch.
Drömde om pulkor i plast, rosa och blå, och stjärtlappar, röda och blå, och skridskor, vita med taggar och svarta utan; om rinken av grått trä, och om övningsmålvakten, ett människoformat fanérskiveutsnitt som täckte största delen av målet, med ett argt ansiktsuttryck i svart tusch.
Drömde om stopojkan som vattna isen, om omklädningsrummet – butkon – med sin snus- och öllukt, och klottret samt de halvt bortskrapade porrbilderna på kvinnor med fluffigt hår på väggarna.
Drömde om julfest, om repetitioner, om en framtagen scen och beigea plaststolar som häktade i varandra på sidorna; om kaffe så svart att det stack i näsan och bulla för fem mark i pausen, om polonäsen, och om rinnande stearinljus med tvåhandsfattning i procession.
Vaknade snål på vaniljglass, och då inte vilken sort som helst: såndär perus i rektangulära enlitersförpackningar av kartong, typ Ingman eller Pingviini, stenhård direkt ur frysen, med en nästan sammetsaktig yta, torr och sträv.
Något dylikt finns dock inte att få tag i häromkring, så jag får fortsätta drömma.
Madrona Silvander 